marithape carpe diem

En ganska lugn natt på jobbet...men såklart fick vi larm från en man som hade ramlat när klockan var halv sex och dags för sista rundan...och såklart var det den som bor längst bort. När vi kom dit så hade han tagit sig upp själv och det visade sig att han hade kullrat ur sängen, som han uttryckte det....känns ju onödigt att åka sex mil när han kunde komma upp själv...men så är det och såklart ska vi åka och kolla så inte nån gör sig illa men så dags på morgonen är man så jäkla trött så varje extra mil känns som en evighet. Nåja huvudsaken att han mådde bra. Värre är det med elaka bakterier så man ser ut som en slaktare med skyddsförkläde,tossor och dubbla handskar...kan inte vara så roligt för brukaren heller när vi ser ut sådär.

Så trött som jag var i natt var det allt ett tag sen jag var...hela golvet gungade på slutet...men sen sov jag åtta timmar...förutom dom två gånger jag lyckade få kramp i benet och var tvungen att ställa mig upp...men jag somnade om lika fort igen.

I natt ska jag jobba med en kollega jag typ aldrig jobbar med då vi går om varandra, men hon tar en extra natt för kollegan som är sjuk...det blir roligt med lite omväxling.

I morgon ska jag komma ihåg att hämta lyckopillret innan jag åker hem och köra henne till dagis...med mitt minne när jag är trött så kan det bli så att jag får ta en extra tur till Storå...får väl be kollegan påminna mig.

Den där mannen som har tagit mitt hjärta han kan då förvirra mig...men det spelar ingen roll...den dagen man förstår sig på en man....den finns inte :D

Blev minsann inte mycket till sömn i natt då lilla lyckopillret vaknade och tyckte att vi kunde ligga och prata om allt och ingenting istället för att sova....somnade vid fyratiden och vaknade varje gång jag skulle vända mig för hon hade bestämt sig för att ligga så tätt intill så att åtminstone 80 cm av sängen låg ingen i...

Frukost, dusch av oss båda och lunch till lillskruttan sen kom hennes mamma och hämtade henne så dom skulle hinna mysa lite innan det är dags för jobb igen för Lina. Jag åkte ner till mamma...det dåliga samvetet gjorde sig påmint, det var nästan en vecka sen jag var dit och det fick jag höra....

Hade det varit som vanligt så hade jag kanske hunnit ta en powernap men idag ska Charlie till moster Anna i Storå och för att det inte ska bli så sent för henne så åker jag tidigare och är hos dom innan jag drar till jobbet. Känns som att jag inte kommer att överleva natten..... det gör jag ju naturligtvis , men det kommer att bli tungt.

Kan man någonsin bli klok på män? 

 

Ännu en sån där jäkla skitnatt...somnade nån gång efter två och vaknade kvart i fyra...var uppe en stund, låg och läste och sen sno runt innan jag somnade efter några timmar igen...och sov naturligtvis alldeles för länge....så nu blir det väl samma sak i natt...har inte varit utanför dörren idag...gått här i mina sunkiga stora pyjamasbyxor och skrotat...tittat på film...Mary Poppins...ja så jäkla barnslig är jag...tänkte titta på Toy Story men hittade fan inte den...den filmen bara älskar jag....han är så söt den där lilla cowboyen...

Lisa kom hit med vitlökskorven som ica här har slutat med...hon hittade den på ica maxi i Örebro...goa unge som tänkte på sin mamma <3 

Lina kom också hit och väntade på att P skulle komma med Charlie...Lina jobbar natt den här veckan och lilla lyckopillret ska sova här i natt....inte lätt för en liten unge att vara hos pappa ena veckan och sen när det är mammavecka så jobbar hon....efter saga så så satt jag mig vid datorn och hörde efter en stund att hon grät...så jag gick in till henne och såklart saknade hon sin mamma och tyckte att vi skulle åka till bryggeriet och hämta henne....lilla hjärtat jag går sönder när du är ledsen....men efter att vi pratat en stund och hon förstått att så kan vi inte göra så somnade hon...stackars barn idag som tvingas flytta runt mellan sina föräldrar...jag förstår helt att barn behöver båda sina föräldrar men vad får dom för trygghet...ingen fast punkt...var bor dom egentligen? På ett sätt är jag glad att den ena pappan till mina barn inte brydde sig om dom och aldrig ville ha dom hos sig och att den andra i sitt missbruk inte var kapabel att ha dom...dom fick iaf ha en fast punkt i livet, en trygg plats där dom bodde och att vi kunde skapa egna traditioner...jag var hellre både mamma och pappa än att dom skulle slitas fram och tillbaka....

I morgon kväll ska jag ta med lilla lyckopillret till moster Anna när jag åker till jobbet...då ska hon sova där till onsdag morgon då jag hämtar henne igen och kör henne till dagis...sen hämtar Lina henne där innan hon kommer till mig och ska sova här onsdag och torsdag natt....

Ja vad ska man säga om gårdagens utgång...kul att träffa lite folk och inte bara sitta här för mig själv....men...jag kan ju säga att på det stället var det väl inte riktigt det klientel jag skulle umgås med...för att uttrycka det milt...inte alla naturligtvis men merparten. Alltför många som blev alltför fulla...sånt ger mig bara obehagskänslor...jag kände ett tag att jag också blev lite för snurrig i huvudet, men då gick jag ut en sväng och sen kändes det bättre.Det var dom där jäkla shoten som Peter envisades med att beställa hela tiden...ja jag vet det är frivilligt att dricka dom, men eftersom jag aldrig dricker sprit så behövdes det inte så mycket innan det började snurra...blev iaf bara en cider för jag tappar aldrig begreppet om att det är nog som tur är.

Som vanligt gick jag hem tidigare...känns inte så kul att gå hem själv till det här huset....men jag hade hjälp av den finaste i telefonen...känns tryggt bara det att veta att jag kan nå han där även om han inte kan göra så mycket just i stunden, men han vet att det hänt nåt iaf och det räcker för att jag ska känna mig lugnare...inte lugn men lugnare.

En trevlig pratstund med han i natten..känns som mycket länge sen då han skrämt mig av nån anledning...men i natt kändes det bra...jag blev glad av han....han som jag älskar lika mycket som dom andra jag älskar....

Ännu en lugn natt på nattpatrullen...förutom damen som ramlade fem minuter efter att vi varit där och hon sov...kanske var det vi som väckte henne...det hade gått bra iaf och hon hade inte gjort sig illa...en jäkla orolig sömn idag...somnade vid åtta och vaknade med ett ryck och trodde att jag hade försovit mig...då var klockan tio över nio....sen sov jag från och till och drömde om Veronica och begravningen...fick för mig att nu var det över...då larmade mobilen och klockan var kvart över ett. En mugg kaffe och på med käderna och iväg till Linde där jag skulle ta hand om Lovi efter att begravningen varit...lilla hjärtat hon berättade för mig att hon hade varit i kyrkan och att Veronica låg i en låda och sov...ska en liten treåring behöva vara med om nåt sånt egentligen...och Veronicas tre små....det gör ont i hjärtat när jag tänker på det...men nu är det över och förhoppningsvis kan alla gå vidare och läka så gott det går....jag såg på Erik hur tagen han var och hur mycket det berört han...Jenny är starkare än vad han är...jag beundrar hennes styrka...och jag är så glad att ha henne i familjen igen.

I kväll ska jag och syster yster ut på Akropolis...med Peter, Kristina och Hasse...hoppas det blir kul...känner att jag måste ut och träffa människor, jag har suttit inne alldeles för länge....jag känner att jag är inne på fel spår igen när det gäller män...jag förminskar mig själv och vill göra allt för den som jag älskar...det är väl inget fel i det men man får inte glömma bort sig själv och förverkliga dom drömmar man har...kärleken måste vara villkorslös...jag får inte glömma det....

Det var en lång jäkla natt kan man säga...efter en höst och förvinter med tolv bortgångna så såklart blir det lugnare en period...det kan ju vara skönt att det är lugnt ett tag men nätterna blir förbannat långa. Vaknade redan kl ett idag och det var lögn att somna om, så jag gick upp en stund och somnade igen vid tre halv fyra tiden...så då sov jag till halv sex...blir lite stressigt men det var nödvändigt om jag ska vara någotsånär pigg i natt. Fick med mig larmtelefonen hem igen...jäkla skit..men vi har ju påpekat vad sårbart det är med att vi har samma larmtelefon som dagen...nu kan dom ju ringa thunstall och lämna numret till en annan telefon men det blir ett jäkla krångel i onödan. Det var nog för att H frågde om begravningen i morgon och jag kände hur jag blev att må dåligt när vi pratade om det...så jag ville bara hem fort innan dom där föbannade tårarna kom igen...dom tar jag hellre i bilen...nåja nu är det snart över...

Ska ringa syrran snart och bestämma om i morgon kväll...det kommer att bli lite stressigt när jag ska åka till Lindesberg vid tvåtiden och inte vet hur länge jag behöver vara där...men det känns som att jag behöver komma ut och träffa folk om jag inte ska falla igen....det blir nog bra med alltihop till slut...bara allt får lägga sig och stegen framåt blir fler även om det är små steg i taget...

Nyss ringde det på dörren igen...det händer ofta numer...alla tider på dygnet. Jag trodde det var M så jag öppnade och hörde att någon sprang uppför trappan...obehagligt är det...men vad kan jag göra ....

I natt var det nästan omöjligt att somna...tror klockan var över tre innan jag kom till ro...såna nätter är riktiga skitnätter för då kommer alla dumma tankar också....sov till elva och gjorde ett tappert försök att städa lite...men jag fastnar hela tiden i nåt annat..ingen träning idag eftersom jag skulle till Rolf...där blev det både värme, massage, laser och vridningar så jag trodde jag skulle gå av på mitten....fortfarande jättespänd i vänster sida, vad det nu beror på.Pratade med Anette igår om att gå ut på fredag kväll...känns som det behövs nånting roligt som omväxling...och vi har aldrig tråkigt när vi gör något tillsammans så det ser jag fram emot.

Ibland tror man att man är starkare än man är för att det känns bra i några dagar...men för en stund sen kom tårarna helt oväntat...det gick inte att hindra och jag vet egentligen inte varför...kanske det var för att jag pratat med Erik i telefonen och han ville att jag skulle hämta Lovi efter begravningen i kyrkan på fredag...dom ska gravsätta henne på kyrkogården som ligger alldeles bredvid där Erik och Jenny bor...och där även Veronica bodde med sin familj. Dom vill inte att Lovi ska vara med då och det förstår jag...Erik ska vara kistbärare och jag hoppas han klarar det...han är ju sådär känslig som jag är och gråter lätt...men jag hoppas han är stark i den stunden...

I natt är det dags för jobb igen, och i morgon....ganska skönt att åka iväg och tänka på nåt annat...den där saknaden efter nån....dom där pratstunderna som gjorde mig glad...dom saknar jag....

 

Sista lediga dagen...och den försvann då fort. Sov till 10 fast jag hade mobilen på väckning 9...att det ska vara så jäkla lätt att trycka på knappen och somna om....tur att jag inte jobbar dagtid för då skulle jag försova mig varje dag. Var till M och skulle hjälpa henne med att ta bort filtret på tvättmaskinen...och det gick ju sådär kan jag säga...två med tummen mitt i handen när det gäller sånt så det får hon ta hjälp av nån annan med.

Ett skönt pass på gymmet....tjugo minuter kondition och 40 minuter styrkaa...det känns alldeles lagom. Idag var jag inte själv där, det var en man som tränade styrka...oj vilka vikter han slängde med..jag hade fullt göra med att sätta dit 30 kg på benpressen...men jag fick lite tips om andra saker att träna styrka på och det är ju alltid bra.

Sen var det bara att åka hem och in i duschen och dra ner till mamma och bädda rent åt henne och lite annat som hon behövde hjälp med...tvättade en maskin när jag var där....undrar när jag får mod att gå ner i källaren här och tvätta...en snabb sväng på ica när jag åkte från mamma, hängde tvätt och pratade med M i telefonen...hon var överlycklig för att hon fått igång sin dvd...jag förstår precis hur hon kände, för man blir så jäkla glad när man fixar nåt själv och slipper stå som ett fån och be om hjälp.

Ska försöka göra nån mat också men det är svårt när man inte är hungrig...borde egentligen vara det för en mugg te en liten kvarg och två koppar kaffe är inte mycket....men det är så lätt att hamna i fel tänk när det gäller mat...märker att det blir svårare när jag tränar...känner mig jättefet och då tar allt emot...men jag blir iaf mycket gladare av träningen och jag är medveten om mattänket så det är ingen fara antar jag. 

Kan jag bara sluta tänka på annat också så kommer det att bli bra...det här året ska inte bli som förra året och det kan jag påverka själv i det mesta...inte allt men mycket.

Somnade som en klubbad säl igår och sov hela natten utan att vakna en enda gång...vet inte när det hände sist, men jag har nog inte heller känt mig så pigg på mycket länge. Drömde en massa konstiga drömmar...men ingenting som störde...om den finaste bland annat....

Kände att jag behövde en dag i lugn och ro så den har jag tillbringat på soffan med boken om Camilla Henemark...den är både rolig och sorglig...men helt klart läsvärd. Så mycket skit hon varit med om.

Träningen får bli i morgon...det är ett måste för jag känner att ett par kilon har nog smugit sig på mig...ja jag får skylla mig själv som inte tränat och varit slarvig med vad jag stoppat i mig....Lina och jag pratade om anorexi igår, vi har ju båda varit med om det...och jag känner att man får ett osunt förhållande till mat även om man är medveten...endera äter man för mycket och en massa sötsaker eller så äter man nästan ingenting...det enda som jag har känt att jag och kroppen mår riktigt bra av är lchf så nu är det dags att ta tag i den biten också igen och vara strikt med det. Men när man dåligt i själen är det som att man skiter i det mesta och då är ju inte det man stoppar i sig så viktigt...är lätt att man faller i gamla mönster och låter bli att äta eller så trycker man i sig en massa choklad och annat onyttigt....det där anorexi/bulimi beteendet sitter nog i huvudet hela livet, det man kan göra är ju att vara medveten om det och stoppa det i tid...det är det jag ska göra nu...men på ett sunt sätt med lagom med träning och lchf tänket.

Hur kan en tågbiljett till Köpenhamn vara så billig som lite över tvåhundra kronor? Om man bokar den nu och ska åka till sommaren...mycket märkligt annars kostar den ju 1400...men till Danmark ska jag det har jag bestämt mig för...sen till hösten till Spanien....bara köpa biljett till resan dit och sen får det ta oss vidare....inga hotell bokade utan ta dagen som den kommer...sova på stranden om det behövs,  kunna göra som vi vill utan att vara uppbokade av någonting....låter kanske knäppt men nu vill jag vara fri att göra det jag vill...

Fick två små töser i sängen i natt...eftersom Charlie ville sova i min säng så gjorde Alicia det också...trångt men mysigt. Vaknade före 9 idag...men det var bara för att det satt två små tjejer och viskade bredvid mig....kände mig ändå någotsånär utsövd...upp och gjorde frukost sen gick tjejerna ut och åkte pulka en stund innan lunch.

Fick besök av min vän Papsy och hennes man Per från Köpenhamn...vi träffas en gång om året då dom är i Fredriksberg och åker skidor. Till sommaren ska jag se till att komma ner till Danmark några dagar...jag har haft en stark ovilja mot Danmark under många år, men jag känner att jag måste lägga det bakom mig för egentligen älskar jag Danmark och Köpenhamn i synnerhet...så mysigt att sitta på en uteservering på Ströget...Danskarna är ett så trevligt och gästvänligt folk och jag har inga problem med att förstå danska bara dom tar det lugnt.

Efter att jag sett meddelandet från F på stayfriends igår så kollade jag om han fanns på fb....och det gjorde han så jag skickad en vänförfrågan och han accepterade den på en gång....efter så många år....han den första....känns ju lite speciellt...han bor i Skövde och även om åren går och utseendet förändras så såg jag att det var han.....

Vaknade av att hemtelefonen ringde...inte vanligt att den gör det och den enda som ringer på den är mamma, så jag for upp med täcket runt mig och trasslade in fötterna och höll på att stå på öronen innan jag fick tag på telefonen...då hör jag en jävla kärring i andra änden...Hello...tröck bort samtalet fort som attan annars hade det nog hoppat en del grodor ur munnen.....Alicia vaknade också av telefonen så då var det bara att gå upp och göra frukost.....limpmackor med nutella och o´boy...3 mackor och tre stora glas o´boy lyckades hon få ner i den där lilla kroppen...det hade inte jag klarat....

Det var födelsedagskalas för Charlie idag när vi alla var lediga....så mysigt att träffa alla...fick med mig en liten Charlie också som ska sova över så hon och bästiskusinen Alicia får leka..nu har dom duschat och ätit pannkakor och nu tittar dom på film och äter lördagsgodis.

Fick ett meddelande på stayfriends idag från nån som en gång var mig väldigt nära....kände hur knäsvag jag blev när jag såg det...han skrev: är du den Maritha jag tror att du är?....javisst är jag det...han som jag har en hemlighet med i det här huset....högst upp i ett rum där vinden är nu....två små 15 åringar....hur kan man glömma nåt sånt även om det inte var den mest optimala upplevelsen....men så är det kanske för alla första gången.....

När jag klev ur duschen idag så fick jag en ingivelse att gå till sovrumsfönstret....och där kommer han som gör mig svag....kände hur hjärtat gjorde en frivolt och bultade hårt....bara genom att se han komma med en platta öl....jävla skit....

I morgon får jag besök av en underbar vän....det ser jag fram emot :)

 

   

Vaknade tidigt idag...eller tidigt...det beror på hur man ser det...för mig är 10 tidigt och en väldigt bra tid att vakna.

En mugg te och sen for jag upp till Ställdalen och körde ett pass...hem och gjorde mig iordning och åkte ner till mamma...såklart hon var utan acetylsystein och det säger personalen till om när dom tar sista tabletten...vet inte hur många gånger jag sagt att dom måste säga till när dom tar sista röret eftersom jag inte är ner varje dag...men som vanligt....man måste skriva lappar om allt, annars finns det tydligen inte...

Tobias kom med Alicia och Benjamin som fick träffa mormor Sigrid en stund innan vi åkte och hämtad lina och Charlie hos Evelina. Sen lämnade vi Benji med Lina och Alicia följde med mig hem....Tobbe och Linda ska byta kök så den här helgen ska dom riva ut det gamla köket och barnen ska vara här. 

Alicia och jag har haft fredagsmys med chips och läsk och en film....jag tror farmor är tröttare än Alicia...höll på att somna under filmer, men eftersom lillskruttan talar oavbrutet så hade jag inte en chans till det....efter saga så ska hon nu sova, men eftersom hon är en riktig pratkvarn och nattuggla så verkar John Blund vara långt borta...och jag har lovat att sitta här tills hon somnat....

När jag har nån här så tänker jag inte så mycket och det är skönt...hatar den där klumpen i magen...

Somnade på soffan igår kväll...inget ovanligt. Tittade på en underbar jävla jul på dvd och missade halva filmen...undrar hur många missade halva filmer jag har nu....resultatet av den tantvilan blev en sömnlös natt...somnade nån gång mellan sex och halv sju...och sov då naturligtvis till halv ett...upp med en jäkla fart och in i duschen då jag skulle hämta Lina vid bryggeriet kl 2....men det gick fint och så hämtade vi mitt lilla lyckopiller på dagis...lilla skruttan hade tappat en tand idag...den första...när hon bet i ett äpple...älskade unge, du är ju min bebis...du får inte växa så fort...sen åkte vi till Lindesberg där Lina skulle fixa pass inför Londonresan...blev ett besök på Mejk också.

Jag var till ica och handlade ikväll...när jag var på väg till parkeringen igen så såg jag den finaste åka därifrån...vilket hugg det blev i magen...trodde nog inte att jag skulle reagera så...träffade två andra fina filurer på parkeringen och pratade med dom en stund...kändes riktigt bra att träffa några vettiga människor efter den här asociala perioden.....

I morgon kommer nån jag längtat efter och stannar till söndag.....en av alla mina kärlekar....och på lördag ska vi fira lyckopillret som ju fyllde 5 år igår...alla dom jag älskar på ett ställe...kan det bli bättre.

Ska försöka hinna med ett gympass i morgon också...men satan vilken jäkla träningsvärk jag har...kunde nästan inte vända mig i sängen i natt och svårt att få upp armarna när jag ska kamma mig...men ont ska med ont förgås så det är bara att fortsätta.

Förbannade jäkla sömn som hoppar hit och dit som den vill...somnar utan problem men vaknar efter ett par timmar och får ligga och sno, läsa eller gå upp och göra nåt annat. Så jäkla less på det här för jag vet att min livskvalité skulle vara så mycket bättre med regelbunden sömn och en dygnsrytm som gör att man vaknar i rimlig tid...det gör inte jag.....

Hur fan kan träningsvärken komma så snabbt...får fan inte upp armarna ovanför huvudet, ont i nacken och skuldrorna...känns som knivhugg i låren och ljumskarna...men det går väl över...bara att fortsätta.

Idag var jag och beställde blommor till Veronicas begravning som är nästa fredag....hur fel känns inte det att göra nåt sånt åt en ung mamma mitt i livet....jag beställde en liggande bukett med vita och limefärgade blommor....

Lina berättade att Stiftelsens lilla mamma ska spelas....så tragiskt...tre små barn ska behöva vara med om att ta farväl av sin mamma....lilla Lovi ska behöva vara med om att se sin moster i en kista... kanske det är bra för barnen att se att döden är lika verklig som att födas...jag vet inte...jag vänjer mig aldrig trots att döden ingår i mitt arbete....visst jag kan se att det inte är nåt skrämmande...hur lugnet syns i den dödes ansikte...hur själen har flugit ut...därför öppnar vi fönstret....men när unga människor dör är det så fel...speciellt när man ser gamla människor 90-100+ som inte vill nåt annat än dö bara får ligga där och tyna bort....livet är inte rättvist och ibland undrar man vad som är meningen med det......

Det är mycket man undrar över och kanske är det så att man inte får större bördor än man orkar bära...men ibland undrar jag.....tittade på Kalla Fakta igår och klumpen i magen kom tillbaka...jag kan vara lycklig som inte var en av de som inte klarade sig....kände igen det där om kvinnojourer och soc som inte kan/vill hjälpa men som tur är så bor jag i ett litet samhälle så varje gång han kom hit så var det nån som ringde och hade sett han så jag och barnen kunde gömma oss...en av de lyckligaste dagarna i mitt liv var nog den dagen polisen ringde och sa att han var borta för alltid...kan låta hårt att säga så men nu var jag fri efter så många år.

Därför är jag rädd för att ha ett förhållande med någon...och jag kommer aldrig att ha det heller....därför känns min kärlek till den finaste som den optimala...jag kan älska han helt villkorslöst.....

Vaknade redan halv sex i morse och det är inte likt mig...men jag låg och läste en stund och somnade om. Drog på mig träningskläderna och åkte till Ställdalen och tränade...kommer säkert att ha en jäkla träningsvärk i morgon för jag körde en timme...tjugo minuter kondition och 40 minuter styrka...hem och duschade och åkte sen ner och hämtade Lina och lilla lyckopillret för en shoppingtur till Ludvika. ...lillhjärtat fyller ju 5 år i morgon och då var det först och främst ett besök på leksaksaffären. Blev såklart ett besök på mcdonalds också...där har dom börjat med sallad som alternativ till pommes frites så det är verkligen ett plus...behövde inte känna mig som en looser och ha dåligt samvete iaf :) Gud så jag älskar denna unge, och hon är intill mig hela tiden som att hon är rädd att jag ska försvinna...när vi var på ica när vi kom hem så höll hon mig i handen hela tiden...ända till kassan....lilla älskade unge <3 ska hon verkligen fylla 5 år...min lilla bebis...tycker inte det är alls länge sen hon kom hem från BB...en pytteliten unge på lite över 2 kg och 46 cm lång....och jag fick den stora lyckan att ha henne här i 2 år....dom åren har skapat ett starkt band....inte konstigt att jag gick sönder totalt under oktober till december....jag vet att jag var jobbig under den tiden och att den finaste fick ta mycket av min skit....han var ju den jag kände mig trygg hos....men nu får jag ångest och dåligt samvete av att kanske han inte mår så bra nu....och var är jag då? jag vill finnas för han men det är så svårt när jag inte vet vad som är fel....eller om det är nåt som är fel....jag vet att inte alla har lika lätt som jag har för att prata om känslor eller visa känslor och det glömmer jag ibland...men jag finns här för han...alltid vad som än händer....känslor har ingen av eller på knapp...dom bara finns där oavsett....

Äntligen långledig...som jag har längtat efter det....efter ännu en lugn natt så sov jag typ 5 timmar...hade lite svårt att koppla av och somna, hade mobilen på väckning halv ett men som vanligt har jag stängt av den i sömnen och vaknade två...blev lite bråttom då jag skulle ner till mamma och lämna insulin och tvätta och då måste jag vara där före tre för hon ska ha sitt kaffe då...bara att lyda :) 

En envis jäkla huvudvärk har förföljt mig sen förra veckan...somnar med huvudvärk och vaknar med huvudvärk...sen kommer det och går...kanske all stress som gör det...den inre stressen. 

I morgon ska jag åka till Ställdalen och träna...hoppas ingen är där för nu är jag ringrostig...kondition är en färskvara och det märker jag...styrkan kanske finns kvar om jag har tur...känns bra att ha motivationen igen att komma igång och försöka må så bra det går. Är bara lite ledsen över att allt har blivit så fel...kanske jag överreagerar men i bakhuvudet finns det han sa en gång när vi pratade om stalkern...då jag var orolig att jag upplevdes så och han sa att det skulle du märka...och nu får jag en sån känsla helt plötsligt...men samtidigt har jag bett han att säga som det är i så fall och det har han inte gjort...att allt ska vara så svårt hela tiden....jag saknar den som höll mig vaken halva nätterna...som peppade mig och gjorde så jag fick mer självkänsla...som var glad och gav mig positiv energi...jag saknar det så det gör ont....men jag backar nu...får fokusera på träning och att må bra...att ge kärlek till dom jag älskar...i den familj där även han ingår....dom jag älskar mest i hela världen...

Ännu en lugn natt i hemvården...det är skönt att det inte är nån som mår dåligt eller gör sig illa men nätterna blir väldigt sega och långa...tur jag har mina vänner i grupperna nattarbetande vårdpersonal och undersköterskor...då kan man ju alltid prata med dom en stund.

Somnade lika fort i morse och vaknade strax före fyra...åtta timmar sömn är precis lagom...det blev en mugg varm o´boy innan jag somnade...ja jag vet att det är socker i den men jag blev så jäkla sugen när nån annan skulle dricka det efter nattjobb...lite får man väl kanske synda även om det kan trigga igång sockerberoendet igen, men viljan är stark så det går nog bra.

Känner mig riktigt peppad idag också på min väg mot ett bra måeende...inte ens griniga surgubbar, alltifrån fyrtioårsåldern till nittio ska få mig ur balans...var sur och grinig då men ta inte ut det på mig eller projicera bitterhet och grinighet på mig...jag är inte mottaglig just nu och kan ju välja att hålla mig borta, ignorera och skaka av mig allt negativt.

Nu ska jag vara glad och lycklig och fokusera på allt som gör mig det.

Det var en lång natt...inte ett larm och alla höll sig lugna och sov...bara tillsyns och toabesök. Somnade som en stock när jag kom hem, annars brukar jag varva ner med att titta en stund på tv eller läsa men idag gick ögonen i kors och jag sov i ett sträck till klockan var fyra.

Läste i morse i NA:s bostadsbilaga att Laxbrogårdens förvaltnings AB hade sålt till Kopparbergs fastigheter AB...är det verkligen så lätt att bilda ett AB och sälja till sig själv när man går i konkurs...jag fattar ingenting av sånt, det enda jag vet är att det är samma hyresvärd som förut så nu är det väl bara att vänta på nästa konkurs.

Känner att jag tar ett litet steg framåt varje dag i mitt måeende...förhoppningsvis går det ännu mer framåt när jag börjar med träningen igen till veckan när jag är långledig. Jag ska ta tillvara på varje dag med dom jag älskar,jag hatar bråk och backar hellre än bråkar med nån....är kanske lite för rädd ibland att jag gör nån illa eller säger nåt som kan tas illa upp...men hellre det än att jag ska ha sårat nån.

Kallt idag oxå och kallt här inne...stod i duschen säkert 20 minuter och bara drog på mer och mer varmvatten....så nu känns det ganska ok...lite mat och på med jobbkläder och göra natt nummer två...den här helgen känner jag mig inte så ensam i natten....det gör mig lycklig och glad även om det bara är i cybervärlden...<3

Det är då bra konstigt, när jag är ledig så kan jag sova hur mycket som helst...fast jag vill vakna i tid och få lite struktur på tillvaron så är det som att jag fått ett klubbslag i skallen och det går nästan inte att vakna. Men när jag ska jobba och verkligen behöver sova ordentligt då jäklar är sömnen som bortblåst. Visst jag somnar, oftast på soffan och vaknar efter nån timme...får ligga och sno i sängen ett par timmar innan jag lyckas somna igen och då är jag vaken igen efter en timme...så är det bara att ligga och sno igen för det är liksom inte läge att kliva upp vid 6-7 tiden på morgonen när jag ska jobba en natt och sova innan jobb är inte min grej direkt...så första natten känns det i ögonen av sömnbrist, men då får jag trösta mig med att det går så mycket bättre med sömnen på dagen :)

Idag är det fredag den trettonde...ska visst vara en otursdag....men för mig som är född med otur är det liksom ingen skillnad....kallt som fan är det ute oxå....

Nog med gnäll...nu ska jag ta tag i livet igen och se till att må bra...känner jag att jag inte mår bra av någon så kommer jag att ta bort den ur mitt liv....jag har en förmåga att dras med i negativa tankar och det ska ingen få mig till nu...nu vill jag vara glad och lycklig...precis sådär som jag var i somras....

Gjorde ett försök att vända den här negativa spiralen igår...och jag tror att det lyckades...iaf lite...det känns bättre i magen  och kan jag hålla bort alla dumma tankar så kanske jag kan ta små steg framåt....den där känslan av att inte allt var ok med han visade sig stämma...vet inte varför jag har så intuition med dom jag älskar...känner i magen när det inte är helt ok, men ibland kan jag inte riktigt sätta fingret på vad som är fel och då blir jag att må dåligt istället. Hoppas bara han förstår vad allvarligt det är ...jag har sett yngre människor som inte tagit det på allvar och som sitter i rullstol idag....stroke och hjärtinfarkt är en högrisk....jag blir så frustrerad när han ena stunden är envis som gubbarna vi åker hos och andra stunden beter sig som mitt femåriga barnbarn...åh vad den mannen berör mig...vet ingen som jag kan bli så jäkla förbannad på och samtidigt den jag blir så otroligt glad av och älskar av hela mitt hjärta.

Jag var ner till mamma idag och tvättade och ställde in radion på rätt kanal så hon kan lyssna på hockeyn...jag sitter vid radion och dricker en öl....inte för att jag tycker att öl är gott utan för att jag dricker ur det fina leksandsglaset och där duger inget annat än öl :)

Kan nu Leksand se till att vinna över Örebro så kan jag se livet från den ljusa sidan...eller iaf lite ljusare

Jag vet inte varför men nu ramlar folk hela tiden...vi hade en dusch vid sextiden på morgonen då en vårdtagare skulle in och opereras och när vi var där så kom ett tyst larm...det är ett larm med prio ett då man inte vet vad som hänt. Eftersom kollegan stod i duschen så hade jag inget annat val än att åka själv, som tur var så var det inte långt bort.När jag kom dit så låg vårdtagaren på golvet och kunde inte komma upp. Jag gjorde ett försök att få upp henne men insåg snart att eftersom hon inte hjälpte till alls så var det bara att ringa kollegan och kolla så hon var klar och åka och hämta henne. Det var tungt nog när vi var två och såklart kände jag av det i ryggen idag. Var ner till Rolf och han säger att jag är så jäkla spänd i vänster sida av ryggen....vad är det som gör att det har blivit så...men jag känner ju själv hur jag spänner mig hela tiden och kan inte slappna av....skakis i händerna också...precis sådär som jag var med C.Hur kan allt bli så fel utan att det finns nån egentlig anledning....jag skulle helst av allt bara vilja åka till han och ge han en stor kram och tala om hur mycket han betyder för mig....varför gör jag inte det.....måste hela tiden hålla mig igång så jag inte fastnar i tankarna....ingen mår bra av att ligga i fosterställning i soffan och gråta...så jag bytte resten av gardinerna, strök en stor tvätt, bytte i sängen, plockade ur diskmaskinen, la på rena dukar och bytte handukar....så nu ska jag ta hand om mig själv en liten stund....duscha, raka benen, smörja in mig med nåt som luktar riktigt gott...sätta på pyjamas och hälla upp ett glas rött och bara vara...tv kan jag ju inte titta på sen den där trådlösa skiten gick sönder och Erik ska dra en kabel istället...men när det gäller den ungen så kan jag få vänta...men det gör inget....det finns annat att göra än att titta på tv.

Nu ska jag iaf torka tårarna och försöka vända det här...

Natten startade med en rivstart...två larm på samma gång...en som hade ramlat och en stomi som hade släppt...då gäller det att prioritera...såklart vi prioriterade den som låg på golvet...en gång till under natten fick vi resa upp samma person från golvet...en envis man som vägrar använda sin rullator....

Annars var natten lugn..tom han som säger att nattpersonalen bara vill ligga med han...eller hur....det är ju därför vi kommer ;)

Hade lite svårt att koppla av och somna när jag kom hem...men det beror nog på allt som snurrar i skallen...många tankar och funderingar...han har nog rätt...jag funderar för mycket...men vad gör man åt det då?

Kanske att jag en dag kan fråga om jag sagt eller gjort nåt som jag inte borde...men det får vänta..förkylningen är mycket bättre så nästa vecka ska jag starta med träningen igen...jag tror att jag kommer att må bättre av det också. 

En natt till nu då och sen är jag ledig två nätter och så kommer jobbhelgen...30 timmar fredag natt till måndag morgon...men sen är jag ledig 9 dagar...så skönt för då ska jag ta tag i kaoset här hemma...sen fyller lilla lyckopillret 5 år...måste ordna med blommor till Veronicas begravning också...ja det är glädje och sorg i en salig blandning...inte undra på att man blir helt virrig och funderar för mycket.

Idag ville jag inte gå ur sängen...försökte hitta motivation och åtminstone lite livsglädje...men att sitta här instängd i helveteshuset gör ingen glad.Om jag bara vågade kasta mig ut i nåt annat...nåt långt härifrån..men då är jag där igen...mamma...så länge hon finns kan jag inte flytta....men jag har iaf bestämt mig för att nästa vinter ska jag åka iväg...vart vet jag inte men några veckor från all skit....

Sen mal det i mig hela tiden om jag gjort eller sagt nåt som får han att bete sig så konstigt....jag vill inte fråga för då säger han bara att jag inte ska fundera så mycket....men jag gör inte det...jag märker när nån ändrar beteende...när magkänslan säger att nåt är fel...men det vore så mycket enklare om han sa vad det är som är fel...kanske han mår dåligt över nåt och det är det jag känner....jag vet inte men det har pågått sen strax före han åkte....och känslan finns kvar....ont gör det iaf....

Jag åker och jobbar i natt fast jag inte är helt ok...allt är bättre än att vara här...

Den här förkylningen var inte att leka med...kanske det hade viss betydelse att jag med feber åkte runt och hoppade ur och i en bil som hann bli kall mellan besöken...eller att jag i 23 minusgrader åkte hem i en bil kall som ett kylskåp och värmen inte funkade i...nåja nu blev det som det blev och inget kan göras annorlunda. 

Vaknade halv tre och gick upp men fick snart se mig besegrad av febern....sov i stort sett hela fredagen och lördagen...vaknade bara till ibland och gick på toa, men då gungade golvet så jag fick hålla mig i väggarna som jag tyckte kom emot mig....kändes lite bättre framåt lördag kväll och då hade jag sovit så mycket så jag fick ligga och sno till framåt fem innan jag kunde somna. 

Kände mig betydligt bättre på söndagen så då for jag ner till mamma och plockade undan alla jäkla tomtar där..undrar om dom hade förökat sig för inte har jag nåt minne av att dom var så här många....dammade och la på nya dukar också för även om hon inte ser så känner hon när det blir rent och fint ....vi fikade och kollade på släktforskningen som hon gjorde innan hon blev blind....väldigt intressant och många som heter Erik....även Lovisa finns bakåt i tiden...Jansson hette mormor som barn tills hennes pappa bytte till Ahlin...hon var född i Simmelsjön...min mormor Anna var den snällaste mormor man kunde ha...därför är min dotter döpt efter henne...hon blev bara 74 år och det var den där satans cancern som tog henne från oss alldeles för tidigt.

Känslorna far som stormar i mig....önskar dom kunde vara lite lugnare....försöker hålla mig borta från att se han...om jag inte är ute dagtid så må det gå...hur jag än förnekar, låtsas som han inte finns,försöker ha känslor för andra, stoppar huvudet i sanden, lurar mig själv...så är det bara så...jag kan inte förneka det längre....det jag känner har jag gjort alltför länge och hur jag än gör så finns dom där....dom där känslorna jag ville slippa...inte att jag älskar han...utan på det sättet jag gör det....

Natten flöt på ganska bra ändå trots feber och förkylning....lite pulsande i snö där det var dåligt skottat och halt som själva tusan på småvägarna.Värst är det från Ramsberg över Gammelbo och till Allmänningbo...risk för att möta timmerbilar också och det är inte det lättaste på dom smala vägarna, men i natt hade vi tur en timmerbil svängde av på 68:an precis när vi skulle in på vägen mot Fänsätter.

Blev stående inne hos en man i morse så länge så kollegan kom in efter och trodde att det hade hänt nåt....men han ville bara prata och var så glad och trevlig...man blir tydligen det av amfetamin...inte alltid han är så trevlig, men han är medveten om det och ber om ursäkt för sitt uppförande emellanåt....såklart vi inte bryr oss när han gapar och skriker men det är ändå obehagligt.Nåja man får ta tillvara dom bra stunderna med han och det var det jag gjorde i morse.

Sov till halv fem idag...helt slut och kände mig som en urvriden trasa...men efter alvedon, otrivin och en dusch så ska jag väl klara den här natten också. Om det inte var så jäkla kallt bara...men jag gick ut och kollade om bilen startade och det gjorde den...men det får nog inte bli nå kallare...det räcker som det är.

Jag skulle ha gjort som förra året och dragit härifrån när det var som kallast...det är i januari man ska åka det har jag förstått...men det får bli nästa projekt. Förstår att den finaste inte vill åka hem....det skulle inte jag heller vilja efter så lång tid i värme och så är det sån jäkla temperaturskillnad...men jag är glad att han kommer hem...då känner jag mig tryggare...det har varit lite si och så med det då det ringer på dörren sent...och fotspår utanför köksfönstret....

Vilken jäkla förkylning jag åkt på...har sovit hela dagen och kom på när jag vaknade att jag ska jobba i natt...nu är det inte läge att ringa och säga att man är sjuk...så det är bara att bita ihop och klara sig på alvedon och nässpray. Måste ut och skotta fram bilen också...fy tusan vad snö det har kommit och jag får bara hoppas att den inte frusit fast på bilen. Usch vad jag hatar snö och vinter.

Känns i magen som en stor klump också att nu är den snart här...den där dagen som jag både längtat efter och fruktat....

Undrar varför jag känner mig som när jag levde med C...är det jag som överreagerar eller är det nåt jag känner igen och som gör att jag blir rädd...livet är komplicerat...alltför jobbigt och komplicerat.....

Vilken jävla skitnatt...somnade efter tre nångång och vaknade en gång i timmen....totalt tät i näsan och då har jag naturligtvis andats med munnen och säkert snarkat en del...munnen var torr som fnöske och det gick nästan inte att svälja vatten..en förkylning var det sista jag ville ha nu, men eftersom Lovi var snorig och hostig så är det bara att inse fakta...barnbaciller är giftigare än huggormar. Vaknade halv tolv av telefonen men hann inte svara och iddes inte ringa upp...då kom ett sms..hoppade in i duschen och hoppades på att må lite bättre sen, men det var inte så mycket med det....klädde på mig och drog ner till Rolf eftersom jag inte ville ringa återbud med så kort varsel...men när jag kom dit så möttes jag av en skrattande Rolf...du skulle ju ha varit här igår...men vafan....är det så jäkla svårt att hålla reda på tider...ja tydligen...nu fick jag skämmas igen men som tur är så är han van vid virriga kärringar så jag fick en ny tid nästa vecka....då jäklar ska jag inte glömma den.

Hämtade kanyler och ögondroppar till mamma på apoteket och åkte ner med det till henne...syrran var där så vi tog en fika med mor och pratade en stund. 

Fick för mig att ta bort alla jäkla julsaker så nu har fröken kaos ställt till ett nytt jäkla kaos i lägenheten...kan ju aldrig göra en sak i taget utan påbörjar det ena efter det andra så nu ser det ut som ett bombnedslag....men jag är lugn...det reder sig om några dagar....

I morgon är det dagsför en ny jobbperiod...känns skönt, att gå hemma och dra benen efter mig är inte riktigt min grej...ska ta tag i träningen också...nu ska jag vända det till nåt bra....jag vet att saknaden har varit en stor del av mitt dåliga måeende, men jag får stänga av och fokusera på att må bra...det är det viktigaste just nu.

Fy fan vilket jävla bergochdalbaneliv jag lever....ena dagen upp i det blå och den andra djupt ner i det mörka svarta hålet....önskar att det vore lite mer normalt...sådär lagom tråkigt så man ibland längtar att nåt ska hända...jag behöver aldrig tänka på det...det händer nåt hela tiden....längtar till det där lugnet, när man man vet vad man vill och känner sig riktigt nöjd och framför allt vuxen...blir jag någonsin vuxen....hatar alla vuxensaker...dom där som är tråkiga, mycket roligare att leka på lek och bus....åka vattenrutchkana i simhallen...titta på tecknade filmer och gråta åt Stuart Little...den söta lilla musen som blir adopterad....

Det året som gått har nog varit det värsta året på länge....ibland har jag mått så otroligt bra och jag har tränat och verkligen mått bra av det...men så kommer det en jävla smäll och man ligger därnere i hålet igen och det tar flera månader att kravla sig upp....rädd för det jag känt eller känner....rädd för att fästa mig för mycket vid någon då det gör så ont att mista den....

Klantar mig så fort jag ska skicka nåt med telefonen...för att skicka en dekal så måste jag ta till telefonen då jag inte hittar dom på datorn...och vad händer...skickar till fel person igen...det var en dekal som var tänkt som ett skämt till någon och hamnar så jävla fel....varför finns det ingen ångerknapp för sånt...jag har varit försiktig med att använda telefonen för sånt och så blir allt så jävla fel bara för att jag gör det....blev lika tokigt idag när jag skulle läsa ett mms då ringde jag upp M....är det bara jag som är så klumpig med telefoner....

Idag har jag inte varit ur pyjamasen...legat och läst och tittat på skilda världar på dvd....en sista latdag innan jag tar tag i saker och vänder livet till nåt positivt...är trött på det här skitlivet....och det är bara jag som kan förändra det.

Ett nytt år med nya möjligheter...alit är möjligt bara man vill tillräckligt mycket...somnade som vanligt på soffan i natt och vaknade kl 6...hur lätt är det då att somna om...efter nån timme så funkade det...men då blir resultatet istället att jag sover åt helsike för länge ...är som en känslomässig orkan just nu....vet tamigfan inte vad som är rätt eller fel...vad som är kärlek eller vänskap....då två av dåtiden dykt upp och jag inte känner att vi hade nåt egentligt avslut så är det många känslor som triggas igång....kanske en livskris...vad vet jag....önskar att jag hade varit så säker på mina känslor som jag var för ett halvår sen...då det räckte med att bara sitta nära han...inga ord behövdes...var bara lycklig med han nära...men nu...det är som en stor jäkla känslostorm inom mig...jag kommer nog aldrig att kunna vara hel med en person...jag älskar för många samtidigt....förälskelsekärlek....vänskapskärlek...den himlastormande kärleken...alltid älskar jag någon och eftersom jag inte har något som helst problem med att tala om för dom jag älskar att jag verkligen gör det...så kanske jag skrämmer dom...men så är det att vara känslomänniska....allt eller inget....tårar som strömmar...ibland när det inte är den bästa taimingen...men vad bryr sig känslor om det....jag är den jag är och jag kan inte göra om mig för att passa nån annan....nu ska jag kolla igen om jag kan zooma in halskedjan han har runt halsen...han har inte haft det på dom foton han lagt ut tidigare...men nu har han det....den han tog av mig och satte runt sin egen hals den gången vi var så nära man kan komma.....

Kände idag att jag skulle åka ner till mamma..vet inte varför men jag fick en känsla av att det kan vara sista nyåret med henne...det behöver inte vara så men det räcker att känslan finns där...jag tog med mig och gjorde räkmackor åt oss som hon uppskattde....Lina frågade om jag ville komma hem till henne och såklart det är ju bättre än att sitta här ensam och göra ingenting....Lisa Rickard och John var oxå där....och lite senare kom Erik Jenny och Lovisa och Jennys syster Victoria. 

Efter den traditionella nyårsdikten så gick vi ut på skolgården och sköt smällare...tror nog Charlie var mest imponerad av dom....men den sista och största var till Veronica...den vackraste stjärnan på himlen...

efter det vinglade jag hem...ja det var längesen jag vinglade hem en nyårsafton..men nu gjorde jag det...har kanske blivit lite mycket fest för min del den sista tiden....dags att ta det lite lugnt igen...men när kärleken är långt borta och jag försöker glömma han så är det lätt att följa strömmen....men det ordnar väl upp sig en dag det också...han kommer ju alltid att finnas i mitt hjärta som en fin vän....men bara som en fin vän....