marithape carpe diem

Trött...ja det är ett ord jag känner igen...vet inte när jag var pigg eller glad senast...kanske det är tom år sedan.Julen har passerat och då kände jag bara lättnad att den var över....födelsedagar likaså....Jenny, Alicia och jag....nu är det nyår kvar och då jobbar jag så då hinner jag inte tänka så mycket.

Idag har vi plockat ur det sista i mammas lägenhet och lämnat tillbaka nycklarna....men jag känner ändå den där skulden....att jag lurade mamma att följa med till akuten och sen fick hon aldrig komma hem mer....men jag visste ju inte....förstod eller blundade för hur illa det var....min starka mamma vad var det som hände med henne? Så jävla många måsten och jag inser att jag glömmer allt för mycket...dessa jävla förbannade helger då allt och alla tar ledigt och världen står för fan still.....jag vill ha allt överstökat NU! Begravningen är 10 januari och jag får panik när jag tänker på det....jag vill att allt ska vara pefekt....det var så hon uppfostrade oss....att vara perfekt....och som jag misslyckades med....så nu måste det vara perfekt....mamma jag lovar dig att det ska bli så......

Hade tänkt att åka till Marieberg igår men det gick inte....orken var slut och jag fick göra som kroppen sa och vara hemma. Så det blev en tur dit idag istället...åkte halv nio för att vara där så tidigt som möjligt så det inte var så mycket folk där.....funkade bra. Träffade Lina, Lucas och lilla lyckopillret där vid ettiden och då hade det börjat komma alldeles för mycket folk och jag kände paniken komma så jag åkte hem....tog en sväng till Ludvika iställat där jag känner mig hemma och mer trygg....Är klar med alla julbestyr förutom granjäveln.....har tummen mitt i handen som vanligt och får inte upp ljusen....men det är en värdslig sak och vill granen stå där utan ljus så får den väl göra det. 

Har fått höra från olika håll att folk spekulerar i varför jag stå ensam i mammas annons....ja jag har varit ensam med mamma i snart 3 år...ingen annan har brytt sig....senast han hade kontakt med mamma och oss andra var för över tjugo år sen.....vill han stå med i nån annons så kan han sätta ut en egen.....men såklart kommer han inte att göra det och för mig finns han inte längre.....nån som sviker sin egen mamma kan jag jag inte förmå mig att känna någon som helst samhörighet med....inte alltid blod är tjockare än vatten......

När man lever en dag i taget....när orken inte finns för mer...när man tappat alla känslor och kan inte känna mer fast man vet att dom känslor man hade innan dom finns där....någonstans ....jobbar, sover och sen är det inte så mycket mer. är tacksam att jag har mina underbara ungar som har fixat det mesta.....kört bort allt som ska bort.....städat och fixat i lägenheten....vet inte vad som händer men såfort jag kommer in i mammas lägenhet så tappar jag all energi...jag kan fan inte förmå mig att göra någonting och huvudet blir alldeles tomt. pratar med moster och är så tacksam att hon finns i mitt liv....förstår att många tycker att dödsannonsen är konstig, men hur ska man kunna involvera nån som inte funnits i vårat liv på över tjugo år? jag vet vad som hände och tycker inte att nån som inte har en aning om det ska ens ha en åsikt.....döm ingen utan att veta sanningen....jag har gjort som Jeppe och mina barn tyckte var rätt och jag vet att det var det rätta.....den dagen nån vet sanningen så kan den ha en åsikt...innan dess var bara tyst......snart är det jul och jag ska bara överleva....önskar att det var över och jag kommer att göra så gott jag kan....jobbar 23 och 25....och hade det inte varit för mina barn och barnbarn så hade jag jobbat 24 också....vill inte förstöra julglädjen för alla jag älskar så jag tar på mig masken och hoppas att den inte ramlar av.....

Lever i en bubbla...en sån där bubbla som när Anette dog....den man är så rädd ska spricka så man måste ta itu med alla känslor. Var till fonus i tisdags med Anna,Erik, Lina och Jesper. Känns så skönt att dom är med och finns där för annars hade jag inte fixat allt det här.....sagt upp mammas lägenhet och ska vara ur till 31 december....sagt upp telefonen, elen....vad har jag glömt? Vi har rensat , sorterat och gått igenom alla saker....nu är det tippen och städning kvar....inte heller det hade jag klarat utan alla som finns med mig...jobbade tisdag natt och lyckades bryta av vindrutetorkaren på bilen när jag skulle lägga för rutan....tur att det inte var på förarsidan iaf....men såklart snöade det när jag skulle åka hem så fick lyfta upp den trasiga torkaren så jag kunde använda den hela.....måste ta tag i det i morgon, hur nu det ska gå till att hitta rätt....jag har ju köpt fel förut. Men det är världsliga saker, det finns annat att fokusera på. Begravningen är 10 januari kanske det är då verkligheten kommer ifatt.....man får inte tyngre bördor än man orkar bära....det är fan det dummaste uttryck jag någonsin hört......

Sovit lika jäkla dåligt i natt också....jäkla skitdrömmar som gör att jag vaknar med ångest. Klev ur sängen vid 10 och hoppade in i duschen. Idag var det ingen vanlig dag, det var 31 år sen han föddes den mest efterlängtade ungen...iaf av mig och hans två äldre syskon 10 och 12 år gamla.Det mest underbara ögonblicket när jag fick upp han på magen....det här jag hade kämpat för själv med en underbar personal vid min sida. Kärlek från första stund och kanske det är så att kärleken till sina barn är den enda sanna kärleken...jag vet inte men det finns ju en till som jag känner samma kärlek för...som vet om det....samma kärlek som jag känner för mina barn...den villkorslösa kärleken.

Åkte med Lina, Lucas och Charlie till Lindesberg och grattade Erik...en trevlig eftermiddag. 

Ska försöka komma i säng i tid och hoppas att natten inte blir som dom senaste....att jag får sova lugnt och tryggt för i morgon börjar allvaret....mycket att göra med alla telefonsamtal och uppsägningar av allt...sen ner till mammas lägenhet och tömma kyl och frys och börja rensa det som kan rensas just nu....fonus på tisdag....om det ändå vore över så man kan börja om igen...resa sig på 9 och fortsätta..tills nästa jävla smäll kommer.....

Vaknade som vanligt vid tretiden och fick ligga och sno innan jag somnade om. Vaknade halv tio och kände att jag inte vill kliva ur sängen...ville inte vara med...lyssnade på kroppen och tog en timme i taget....kollade på film på C-More.....Adam och Eva en barn/ungdomsfilm och Lotta på Bråkmakargatan.....tog dom krafter jag hade kvar och åkte till ica....var så jäkla rädd att jag skulle möta nån som skulle säga nåt för då brakar jag ihop...precis som när Anette gick bort så kommer tårarna utan att jag kan göra nåt....åkte upp till kyrkogården och såg att graven mamma vill ha är fortfarande ledig.....får ta det på tisdag då vi ska till fonus. Känner mig helt vilsen....vad är det jag ska göra och när....säga upp lägenheten, telefon,hemförsäkring, elen ...vad mer.....tömma lägenheten ordna med begravning....ja det bara snurrar i huvudet.....jag sa tom fel på dom sista siffrorna i mitt personnummer när jag var till fonus....ochskulle skicka ett sms med dosan till tv:n....det gör så jävla innihelvete ont...en smärta som inte går att beskriva....tur att jag har världens finaste ungar annars hade jag inte orkat mer......fb gör bara ont...kan inte säga varför men ibland kan man såra fast man inte vet det......

Igår ringde ssk på Solgården och sa att mamma helt plötsligt blivirt sämre....jag åkte ner och ringde barnen som också kom...hon hade en ansträngd andning och blodsockret var inte ok. Vi satt där till klockan var 21 och en personal som var inringd för att sitta vak kom.....sov till och från under natten då jag inte kunde släppa det  och var hela tiden rädd att jag missat samtal från ssk....vaknade vid halv nio och ssk hade skickat ett sms att allt var lugnt, Duschade och fick besök av svägerskan innan jag for ner till solgården. Där fanns ssk Anna som sa att precis när jag klev innanför dörren så kom första andningsuppehållet. Jag väntade på systersonen med sambo och när klockan närmade sig 15 så kom Anna och strax efter Jeppe och Josse...såg att det här är snart över och messade Lisa att hon och Lina måste skynda sig. Jag sa till mamma att dom skulle komma och fem minuter efter att dom anlänt tog hon sitt sista andetag....jag åkte till Fonus och ordnade med hämtning som blir i morgon förmiddag.....åkte ner med kläder till mamma som jag ville att hon skulle ha på sig och personalen gjorde henne så fin och tände ljus...vi gick tillbaka och satt med mamma i 3 timmar...vilken fin personal och underbar ssk. Mycket att ta till sig just nu och vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja....men låter sorgen få ta den den tid det tar....en timme i taget....

vaknade kvart i sju och väckte lilla lyckopillret....hon klädde sig och borstade håret så kollade vi på adventskalendern under tiden hon åt frukost. Klockan åtta var hon redo för att gå till skolan och väntade på tvillingarna...så fint att se dom tre gå hand i hand till skolan....ssk från Solgården ringde och sa att mamma inte har haft några klara stunder så nu är det säbo som gäller och jag gjorde en ansökan idag....fan va ont det gör....men jag får vara realist, jag jobbar ju med det här....varför ska det vara så svårt att se sanningen när det gäller ens mamma....jag vill bara kräkas och det gör så jäkla ont i magen....fick annat att tänka på när lyckopillret kom hit efter skolan och ville ha med sig Nora och Maja hem....ringde hennes mamma och det var ok så stuvade in tre glada ungar i bilen och körde hem dom till Lina....stannade en stund för en kopp te innan jag åkte till Lådan och köpte fläsk eftersom min fina son Tobias är på jobb i Guldsmedshyttan och skulle komma hit och äta....fläsk,löksås och potatis hade han beställt eftersom han aldrig får det hemma....så mysigt att ha han här.....det skingrar tankarna en stund och jag kan tom äta utan att tänka kräkas....älskar mina fina ungar, vad vore jag utan all kärlek jag får från dom.....

Vaknade före tio idag utan att ha ställt mobilen på väckning....kokade en koppa kaffe och rostade en smörgås som gick ner med lite tvång. Känner hela tiden känslan av att jag ska kräkas utan att jag ens ätit nåt....fixade lite hemma innan mitt älskade lyckopiller kom från skolan vid två. Såklart hade hon tvillingarna med sig och eftersom dom var hungriga så stekte jag pannkakor och 12 pannkakor försvann snabbt i deras magar.....känns lite konstigt att det är alltid här dom äter trots att tvillingarna bor mittemot mig....inte för att det gör något för gör jag mat till en kan jag lika gärna göra det till fler. 

Har förstått att det inte är helt enkelt med ekonomin för den familjen....önskar jag kunde göra mer för dom men jag förstår också deras stolthet att klara sig själva och det respekterar jag....jag har varit där själv, ensam med fem barn så jag vet att det inte är lätt men man vill ändå klara sig själv.....jag har gjort allt för mina barn och det tror jag dom också gör, att man sätter barnen först och att köpa kläder och skor till sig själv hamnar långt ner på priolistan....det man har får duga i många år. Men nu när jag är själv så kan jag prioritera mig själv på ett annat sätt och det är jag tacksam och ödmjuk för....jag vet hur det är att klara sig utan men jag skulle inte vilja vara utan den erfarenheten....den har gjort mig till den jag är idag..... nu sover mitt lilla hjärta efter att jag flätat hennes hår så hon blir den prinsessa hon är och läst Nils Karlsson Pyssling för henne....kanske jag ska försöka äta nåt....men i den fas jag är så vet jag att jag är fet nog efter mackan i morse.......jävla anorexi men jag tror nog bulimi är värre....värre att hantera.....

Fick hjälp av Erik idag att komma in på mammas konto så jag kunde äntligen betala hennes räkningar....jävla swedbank som ska ändra sina sidor så jag får panik och inte hittar nånstans. Åkte ner till Linde för att träffa äldste sonen som jobbar i Guldsmedhyttan den här veckan....så mysigt att få träffa han och kollegan Conny. Var till energikällan för att som jag trodde köpa ett årskort till badet....men som när jag skulle betala visade sig att det var en julklapp från barnbarnen........älskade ungar det var den bästa julklapp jag kunde få. Nu blir det den bästa träning jag kan få.

Hämtade Charlie i skolan idag för läraren hade ringt att hon hade ont i magen....men jag förstod ganska snabbt att det var en längtan efter mamma efter pappaveckan som gjorde ont....lilla älskade gumman jag förstår att du ville hem fort till mamma. I morgon kommer lilla hjärtat hit efter skolan för att leka med tvillingarna....återstår att se om jag får köra henne hem sen eller om det blir en övernattning ....

Var ner till mamma igår och hittade henne sovande i en ny rullstol...en comfort som man tippa så vt kan sova i den....ytterligare ett steg bakåt för när dom får den så slutar dom gå....så mycket har jag lärt mig av mitt jobb. Så enkelt för personalen att bara tippa stolen så kan dom sitta där och sova men man kan ändå säga att dom är uppe. Tog med henne in på rummet men hon ville inte vakna....en enda gång har hon varit vaken under alla veckor då jag varit där.....skickade en bild till Lisa för jag kände mig helt ensam i det här....kände mig som att jag ville spy och hade en stor klump i magen. Lisa frågade om jag ville komma till dom i Löa och jag kände att jag kan inte åka hem och vara ensam...det gör alldeles för ont och alla dumma tankar kommer hela tiden....en fin kväll med mina älskade ungar, stora som små. Halv ett ringde Lina och ville ha skjuts hem från John Scotts....det var meningen att jag skulle köra henm erik och jenny till linde också men eftersom Tony var vakt så kunde dom åka med han hem. Kändes bra då det var halt på vägarna....somnade vid tretiden och vaknade kvart i sex....gick upp och drack en mugg kaffe och lyckades somna om vid niotiden....Lina ringde och frågade om vi skulle åka till Linde på julskyltning, Lisa, Rickard och barnen följde med....den sämsta julskyltning någonsin så vi tog en fika på Frosths innan vi återvände hem. Är så glad att jag inte behövde sitta ensam här och må dåligt hela helgen....vad gjorde jag utan mina ungar...förmodligen bara låg i fosterställning och grät....trodde aldrig att livet kunde vara så svårt....att sorgen kunde var så lång trots att den egentligen inte ens börjat....