marithape carpe diem

Usch vilken natt det var igår...startade med flera larm påen gång...en liten farbror som ville ha hjälp att lägga sig...en stomi som hade släppt...sen dom fasta besöken på det. Hade väl inte varit så farligt om jag jobbat med nån annan för då vet vi precis vad som ska göras och behöver inte ens prata med varandra för vi vet precis vad den andra gör, vi är ett team. Men att jobba med någon som jobbat i över 30år och står helt handfallen och vet ingenting...det tar så mycket energi att hela tiden ha hela ansvaret själv och ha koll så inget blir fel eller glöms bort...sen bilkörningen som vi vanligtvis turas om att köra långa och korta turen...med henne får man ta långa turen hela tiden för annars vet man aldrig hur det slutar...ena stunden på fel sida vägen och andra stunden halvvägs nere i diket...om inte chefen tar tag i det här snart så kommer det att hända en olycka...så jobbigt att sitta med hjärtat i halsgropen även om det inte är mer än några mil.Så när jag kom hem så stupade jag i säng och sov en timme längre än jag hade tänkt.

Har mitt lilla hjärta från Lindesberg här i natt och nu har vi haft fredagsmys, busat i soffan, sjungit och läst samma saga två gånger...men nu sover hon.

Måeendet är väl inte helt ok idag men det kan bero på att jag är så trött...får väl hoppas på att det är bättre i morgon.

Ett tråkigt besked från Frostviken om att en person gått bort...alldeles för tidigt och det har väl också påverkat mig antar jag.

I morgon kommer några av ungarna med familjer så då kommer det nog att kännas lättare....hinner inte fundera  så mycket då...

 

En lugn natt på jobbet...två larm på hela natten...då passade jag på att göra provet på palliativa utbildningen och det gick hur bra som helst. Somnade som en klubbad säl när jag kom hem och vaknade redan kl 2....då var det ingen idé att somna om eftersom jag skulle köra lilla lyckopillret till dansen i Storå. Så det var bara att hoppa in i duschen och se till att få i sig kaffe så huvudvärken skulle försvinna. Jag läste på lchf gruppen att det är ganska vanligt med huvudvärk om man dricker för lite och får i sig för lite salt så där är nog boven...får se till att ändra på det då.

I natt ska jag återigen jobba med kollegan som det är nåt galet med...det har tagits upp med chefen men som vanligt så händer ingenting från henne...vad det är som är fel kan vi inte riktigt förstå men både vi och chefen anar en begynnande demens...kanske alzheimers...otäckt är det iaf.

Snö och regn om vartannat idag och det märks på humöret som svänger hit och dit....för många funderingar igen...måste sätta mig ner och ta tag i det...tänka positivt och vara glad....

så jag börjar med att ta upp rostbiff ur frysen och steka den med grönsaker och beasås till..kommer att gå trögt känner jag men är nödvändigt just nu för att jag ska kunna må fortsatt bra.

Har mejlat fram och tillbaka med Frostviken och nu är beslutet taget...ännu en sommar i mitt paradis :)

Saknar någon så det gör ont men då tar jag fram bilden och och tittar på den...så fin....och då känns det lite lättare....

Vaknade som vanligt tidigt när jag inte ska det...men eftersom det blev tidigt i säng i går så var det väntat...huvudvärken som kommit och gått dom senaste dagarna var iaf borta, men kom igen nu i kväll...kanske stressrelaterat.

Åkte ner till mamma och såg till att hon kom upp ett par timmar, hon ligger alldeles för mycket...konstigt nog så är hon sååå dålig varje gång man kommer dit men bara hon kommit upp och fått kaffe så är hon pigg och glad igen...det är inte bra det där eviga liggandet i sängen...men jag kan förstå henne påett sätt för vad har hon egentligen uppe att göra när hon inte ser eller kan orientera sig själv i lägenheten.

Golven som jag skulle torka idag får vänta tillen annan dag, nu hinner jag inte det och det är inget jag behöver känna ångest för.

Måste försöka få i mig nåt innan det är dags att åka till Storå och den första natten...får bli stekt ägg och bacon..det brukar funka.

Det finns ett ställe på byn som jag hatar att gå förbi iaf nu i dagsljus...men ibland är jag tvungen..stressad som attan men väntade iaf med att gå tillbaka till bilen tills jag visste att det var lugnt. 

Usch vilken ångest jag hade i går kväll men det löste sig...han är den som får mig att bli lugn och ångesten släpper...det är väl det jag har att jobba med nu, att sluta vara så rädd att någon blir arg och tycker att jag är dum i huvudet...hur länge kan sånt sitta kvar...eller går det någonsin över...

Äntligen kan jag skriva igen...som jag har saknat det. Skrivandet har alltid varit en stor del av mitt liv. Ända sen jag var barn och skrev sagor och dagbok. Under åren med C så skrev jag en hel del men det har jag bränt upp...det gjorde för ont att läsa och så påverkade det mig alldeles förmycket negativt.

Nu vill jag bara vara glad och positiv och det är jag för det mesta...visst jag dippar ibland men då försöker jag vända det snabbt.

Det är det där jäkla mattänket som är helt åt helvete fortfarande...jag är medveten om det men jag glömmer bort att äta och blir inte hungrig...sen är det självbilden...jag ser mig som den fetaste människan i världen och undviker speglar...ja jag är medveten om att det också sitter i huvudet men jag kan ändå inte tycka annorlunda...jag kommer i alla kläder sen förra året men det hjälps inte...det sitter nån på axeln och talar om att jag var fet då också...jag vill fortfarande helst inte gå ut på byn när det är ljust...men en dag gjorde jag det ändå och såklart möter jag den sista jag ville möta...som jag skakade i benen...jag både ville och inte ville se han...det var så längesen så jag kommer inte ihåg när...lite bra på att gömma mig är jag nog ändå :)

Så glad att jag tog mod till mig och fixade tv:n...jag är så oteknisk så jag trodde aldrig att jag skulle fixa det utan att något gick sönder..men med pepp från Tobias och hjälp på chatten så gick det bra...självkänslan växte..så nu kan jag se mitt älskade Leksand i kväll.

Måeendet är inte helt på topp men det gö ringet...huvudsaken är att jag kan vara glad och tänka positivt...det kommer jag långt på.

Jag vetitusan vad det är med mig men tröttare än tröttast...sov alldeles för länge idag också så nån träning hanns inte med. Var ner till apoteketet och hämtade ut en massa mediciner till mamma och tanken igår var ju att gå dit...men det funkade inte idag...provar en annan dag.

Har bakat fröbröd idag, återstår att se hur det blev...frön är inte riktigt min grej, men vad gör man.

Erik är på pubkväll på bryggeriet och ska sova här i natt så nu har jag skjutsat upp han till bryggeriet...hoppas han kommer ihåg att lägga sig i gästrummet så jag har min säng i morgon när jag kommer hem...man vet aldrig med han.

Funderar på det där med mat...måste ju om jag ska orka jobba i natt, men fy så svårt det är...två ägg och te till frukost iaf.

Tre jobbnätter och så är det långledigt igen...men den här gången är det två utbildningsdagar så då går det fort med ledigheten...ska hinna med mamma, träning och lite annat också. 

Måeendet är fortsatt glad och tänker positiva tankar...gåt lättare och lättare att tänka positivt....så fort det dyker upp en negativ tanke så försöker jag vända den till nåt positivt...visst ibland dippar jag också, men jag tar mig upp snabbt igen. Bara saknaden som känns i hjärtat.....

Jag vet inte vad som hände men mitt inlägg bara försvann...vaknade alldeles försent idag iaf så träningen får vänta till i morgon. Sådär går det när man sitter uppe alldeles för länge och har svårt att slita sig från datorn...

Fick ändå en hel del gjort under dagen innan det var dags att hämta mitt lilla lyckopiller och köra henne till dansen i Storå...tänk vilken livsglädje den ungen har och ger så mycket positiv energi...vad gjorde jag utan mitt lilla lyckopiller...jag vet ju hur det var i höstas...det vill jag aldrig mer uppleva.

Gick över byn idag fast det var ljust...det gick sådär...men ett steg i taget...lite sämre var det med matfrågan men det får ta den tid det tar....vill inte känna ångest över att äta när jag känner att det inte går....dricker mycket istället och ser det som fasta...tänker positiva tankar och försöker var glad...glad för allt jag har.

Är så glad för alla fina som funnits där och peppat mig under de senaste åren...jag vet ju hur långt jag har kommit tack vare det så jag ser inte den här dippen med mattänket som en stor grej, det kommer att bli bra det också...tror inte alla vet vad dom gjort och vad dom betytt eller betyder....min mamma, mina fina ungar, den finaste....mina kollegor säger att det är en ny människa dom ser och tom chefen påpekade det...så jag är glad...finns inget att vara så ledsen över att jag behöver tänka mörka tankar...livet ger smällar lite då och då men på nåt sätt tar man sig upp igen.

Kärleken till dom alla är den största....

Hade svårt att komma in på bloggen i kväll...det var inte säkert stod det och att det var nån hackare som försökte komma in på kontot....vad trött man blir...jaja jag förväntar mig inget annat på en sån här skitdag.

Vaknade vid ett av telefonen, det var ssk som ringde och talade om att jag kunde hämta hostmedicin åt mamma på apoteket. Bara att hoppa i kläderna och ge sig ner och hämta den och sen vidare ner till mamma där en stryktvätt väntade, gå igenom medicinlistor och kolla över vad som behöver tas hem. Tvättade en maskin också...hur mycket tvätt kan jag fixa till på så kort tid egentligen...satan att jag inte får plats med en tvättmaskin i lägenheten, det här är inte roligt...men att gå ner själv i källaren är inget alternativ.

En ganska lugn natt på jobbet var det iaf...drog igång med några larm direkt vid halv tio men sen var det bara dom vanliga rundorna. Men så trött som jag var har jag inte varit på länge...ändå var det svårt att koppla av och somna när jag kom hem.

Gav mig sjutton på att jag skulle göra ordentlig mat idag iaf och gjorde kycklingfilé i sås med creme fraiche, vitlök och örter och grönsaker...gick lite trögt att få i sig, men kändes ändå bra.

Fick en rejäl spark i ryggen igen och höll på att dippa rejält...men jag har gett mig sjutton på att hålla näsan över ytan....gråter en stund och sen är det bara att ta nya tag...ingen ska få mig att ramla nu...jag ska vara glad..jag har så många jag älskar...får så mycket kärlek...fina människor som tror på mig och jag ska visa för dom att jag tar mig uppåt...mer och mer för varje dag..ett steg varje dag även om livet ger mig smällar...bara att parera och gå vidare.

Lika trött i kväll så snart ska jag krypa ner i sängen och krama den där fina....och hoppas att jag sover hela natten utan att vakna av mardrömmar.

Ska åka och träna i morgon, det gör också att jag mår bättre och bättre..kanske jag kan få mod att gå ut när det är ljust också...få bort det där dumma tänket...låta bli att tänka så mycket och vara glad och nöjd med den känslan jag har i hjärtat...

Några fler larm i natt än vanligt...men inget allvarligt, en ny blöja, ett glas vatten, ett toabesök, en naken man som inte kom längre än till hallen....osv. Skönt när det bara rullar på och inget allvarligt händer....ingen palliativ heller just nu och det är skönt....varje gång så känns det så tomt när nån är borta och tanken på mamma kommer allt närmare...försöker slå det ifrån mig fast jag vet att den dagen är oundviklig...men hur ska jag överleva den dagen...jag som inte klarar mig utan min mamma...barnslig...ja det kanske jag är men det är jag och jag kan inte ändra på det.

Den där jäkla John Blund han är då riktigt opålitlig....först ville han inte komma på morgonen och sen ser han till att ge för lite sömnsand så jag vaknar tio över ett....så nu har jag vandrat från sängen till datorn ett antal gånger, men halv sex gav jag upp...han har svikit igen...bara att hoppa in i duschen och försöka komma underfund med vad jag ska göra för mat idag...inte det minsta hungrig, men jag känner ju att dom dagar jag äter så mår jag bra...speciellt sen jag började med lchf igen. Så det är bara att kämpa på....

Tänk så lätt det går att jobba och hur fort natten går när jag ser närvaron av någon jag blir glad av....

en natt till och jag kommer att vara supertrött men glad och varm i hjärtat ändå...när någon betyder så mycket så är det bara kärlek...

Gick upp i tid idag och ringde ssk på treskillingen och dom hade redan fixat mollipect till mamma och satt upp henne på en tid när läkaren går ronden på ondag så att det inte satt sig på lungorna.Två stekta ägg till brunsch...sen sov jag några timmar till...eller några timmar...klockan var halv fem när jag vaknade...blev en jäkla fart...M kom hit en stund så då blev det ännu stressigare att hinna göra allt innan det är dags att åka och jobba. 

Bakade två lchfbröd så jag kan ta med mig det i natt...te och en macka med stekt ägg är tanken...men så får vi se hur det blir...jag vill inte känna nåt tvång. Jag har babybelostar med också utifall...Gjorde äggröra och korv nu ikväll och det fick jag i mig så det ska nog gå fint med mackan också :)

Lika glad idag och tar ytterligare ett kliv framåt...jag tror att det är nån mer som jobbar i natt...jag har ganska bra minne för scheman...iaf om jag hör dom ett par gånger :) Den här natten kommer att gå fort...ibland räcker bara närvaro för att man ska vara glad....

 

Somnade före tolv igår och sov till ett idag...så nog tar kroppen igen det den förlorat...trots månen. Har haft en väldig energi idag, det var länge sen. Gjort ren fläkten och skurat kakel, diskbänk och spis...tog ett tag med micron och diskmaskinen också när jag ändå var igång. 

Mamma ringde och var jättedålig...satans förkylning...blir lite rädd för pneumoni när hon hostar så förskräckligt..lätt för gamla människor att få det och speciellt när dom ligger så mycket. Ska ringa ssk i morgon och be att dom skriver ut cocilliana, det är den enda hostmedicin som är värd namnet. Ringde B för att avboka hennes fotvård i morgon och det visade sig att hon var också sjuk...lika förkyld som mamma så då löste det sig med det problemet.

Enda problemet nu är att jag klarar mig bra på dagarna men så fort det blir kväll så kommer rädslan tillbaka. Hoppar till varje gång det går i porten och ligger och lyssnar efter ljud när jag gått och lagt mig. Jag låser både dörren till vardagsrummet och sovrummet men ändå känner jag den där ångesten..annars är måeendet fortsatt bra och jag är glad...tänker så mycket positiva tankar jag kan och tar ett steg framåt för varje dag...lite dåligt mattänk fortfarande och idag har jag precis som igår bara fått i mig mig 2 ägg och en ostskiva när klockan är 19. Men jag ska åka till ica och se om jag kan hitta nåt som inte gör mig illamåeende...har kollat en massa lchf recept men blir att må illa bara jag ser dom...måste försöka att få in lite rutiner med maten...men det är fan det svåraste av allt.

En underbar kväll igår. Vi har alltid så roligt när vi träffas och spelar spel eller gör någonting tillsammans. Sen är det ju alltid lika härligt att vara tillsammans med dom man älskar mest. Kom hem halv två i natt, Erik, Jenny och Lovi sov kvar här så jag låg i gästrummet...har så jäkla svårt att sova i den sängen av nån anledning. Kanske för att den är mycket hårdare än min säng, men så är det ju ingen tempurmadrass i den heller. Vaknade 10 och då var Jenny och Lovi uppe, men Erik låg kvar i sängen. Fixade frukost och jag fick i mig 2 ägg, en ostskiva och två muggar kaffe...gjorde nytt ingefärashot...en sats räcker ungefär tre veckor och nu har jag tagit det i 1½ år och visst har det bra effekt på mycket i kroppen. 

Var ner till en förkyld mamma som hade en otäck hosta...ska ringa ssk på måndag och be dom skriva ut hostmedicin till henne. Hon blev iaf piggare av att komma upp och dricka kaffe och prata en stund...tvättade också...den där jävla tvätten den är ett evigt gissel...

Trött som jag vet inte vad är jag iaf och hoppas att jag kan sova ordentligt i natt fast månen är full...brukar bli lite si och så med det men efter bara ett par timmars sömn igår och sen vara uppe sent så kan det kanske gå bra.

Inte lyckats få i mig nån mat idag, men jag jobbar på det...ska prova igen om en stund. Om jag gör lchfpizza så ska det nog funka. Känner mig iaf glad och positiv och det är det viktigaste. Men så mycket positiv energi jag fick av mina härliga ungar och dom andra i går så klarar jag mig bra :)

Vilken jävla natt...det drog igång på en gång med tre larm på raken...bara att prioritera...läggningar går före blöjbyten så då startade vi med det...en snäll och nöjd vårdtagare.sen iväg till nästa som bor en bra bit därifrån..där var det inte lika muntert...dessutom begärde han att vi skulle utföra nåt som vi inte har befogenheter att göra och allrahelst inte på natten. så for vi vidare nån mil till nästa...då ringer den vårdtagare vi nyss varit hos och vill ha sina kläder bytta. Eftersom det inte var nån prio 1 så fortsatte vi dit vi var på väg och åkte tillbaka till vårdtagaren på tillbakavägen...men då jäklar var vi inte värda vatten...när vi frågade om vi skulle byta kläder nu då så skrek han dra åt helvete och var skogstokig...så då var det bara att vända om och forsätta till nummer tre som ville ha blöjan bytt...den som han hade fått bytt ett par timmar tidigare...samma sak där...möttes av en vrålande vårdtagare som tyckte att det dröjt alldeles för länge...att försöka förklara att vi är bara två på natten som har hela norra delen av Lindesbergs kommun...från Löa, Riddarhyttan,Kloten, Noragränsen och Storå, Guldsmedshyttan, Stråssa, Ramsberg och så alla små byar runt omkring...det går inte in. Då får ni väl förfan se till att anställa fler personal vrålade han...jo precis som att vi kan påverka det...ta det med politikerna istället för att förstöra vår arbetsglädje....så då var den natten förstörd. Oroliga vårdtagare i natt överhuvudtaget så det var skönt att rapportera över och åka hem och försöka skaka av sig nattens obehag.

Sov till 2 istället för 1 som jag hade mobilen på...jag förstår inte hur jag bär mig åt att stänga av den utan att jag vet det..Ledig i helgen och det känns skönt efter en sån här natt. Får lite nattgäster så nu har jag bäddat rent i min säng åt dom och så får jag sova i gästrummet. Spel och öldrickning skulle det visst vara...öldrickning får vara för mig...jag nöjer mig med Loka :)

Måeendet är ganska ok iaf...kesoplättar fick det bli idag också, hade inte tid för nåt mer avancerat.

Saknar som vanligt.....

En lugn natt utan några larm...och skönt var det för fy tusan vad det snöade. Ibland såg man inte vägen för det bara flimrade för ögonen. Bäst var skogsvägarna där det inte var så halt och man inte får så många möten...dom där jäkla långtradarna kör ju som galningar..inte konstigt att det händer olyckor.

Sov till tre idag och då kände jag mig utsövd...får inte så mycket gjort när jag jobbar men det får jag hinna med i helgen. Pratade med M som fått brev från usö och det är ifa inte cancern som kommit tillbaka men en inflammation i vävnade dom tagit prov på. Förhoppningsvis är det den som gör att hon har så ont och då kan hon ju få behandling för det.

Gjorde fläskotlett och vaxbönor med beasås idag...känner mig så glad att jag har vänt på mattänket igen...hoppas att det håller i sig...att jag inte får en spark i ryggen igen och dippar...nu vill jag var glad och positiv...den jag brukade vara...men kan jag bara fortsätta att fokusera på det positiva så kommer det att gå bra...

Känner lite oro för natten som kommer...hur gör vi med kollegan som inte funkar...hur säger man på ett bra sätt som inte sårar och kränker att man är livrädd att åka med henne då hon inte ser ordenligt och är på väg i diket så fort hon får möte...särskilt nu när väglaget är som det är...alla i gruppen tycker lika så det är inget personligt...sen får man ta hela ansvaret själv för hon har tappat allt...nåja det får lösa sig...får väl vara lite diplomatisk...för det värsta jag vet är om jag sårar eller gör någon illa.

Nu är det bara att fortsätta vägen framåt...ett steg i taget...mycket har vänt...inte allt men mycket och jag är glad.

Vaknade när klockan var sex i morse...så typiskt när jag ska jobba. Åt frukost och la mig igen och lyckades somna om framåt niotiden...sen sov jag till ett. Kände mig lite stel och blåslagen idag och ett stort blåmärke på rumpan och ett på armen är dom jag upptäckt hittills. jag har ju så lätt att få blåmärken...det var ju så han sa när jag hade blåmärken över hela kroppen och domaren frågade hur jag fått dom...han behövde ju bara ta i mig för att ge mig en kram eller nåt så fick jag blåmärken....och såklart köpte dom det...det är ju det rättssystem vi har i Sverige...lagar skrivna av män för män...det kom över mig idag när jag såg blåmärkena...för konstigt nog så är det inte ofta jag har det, borde vara oftare enligt den domen.

Tur att jag hade tid till Rolf idag för fy tusan vad det gjorde ont i höger höft så den fick sig en omgång och nu känns den bättre. Vänsterarmen som jag inte fått upp sen jag knäckte till den börjar det också bli ordning på sen den fått laser och massage några gånger. Ny tid nästa vecka igen så blir den nog snart helt ok.

Skickade ett mejl idag som kommer att vara avgörande för mycket...både för sommaren och hösten/vintern...så här kan jag inte ha det längre, jag måste ta tag iallt och stänga av måsten och känslor...nu är det dags att jag blir lite ego för en gångs skull...är bara rädd att jag sårat nån och skrämt iväg...det var inte tanken...och allt jag känner är precis det jag sagt förut...inget annat...men jag förstår om det kan missförstås...inte alltid det är bäst att uttala sig i skrift men nu är det så och jag kan inte backa tiden.

Jobb i natt och gud så skönt...jag blir så trött på att gå i den här hålan utan att göra nåt...men till hösten kommer jag att gå upp i procent och då försvinner niodagarsledigheten...det blir bra.

En av anledningarna till mitt måeende är dom här förbannade knackningarna på dörren på nätterna....nu har det hållt på alltför länge. I natt vaknade jag av att det knackade på dörren igen, men tänkte att jag kanske bara drömde och när man är i drömstadiet så är man mer lättväckt...men så kom det igen...och då var jag vaken. Jag for ur sängen och låste dörren till vardagsrummet och den till sovrummet...hjärtat slog så jag trodde det skulle hoppa ur bröstet och allt kom tillbaka igen, det där när jag aldrig visste när han skulle dyka upp....jag vet inte om det är nån som bor i huset eller nån annan...det kan lika gärna vara nån annan som tycker att det är roligt att skrämmas eller nåt...vad vet jag. Är skönt att jobbet börjar i morgon igen för på dagtid får jag sova lugnt och slipper den där ångesten. 

Annars tycker jag att jag mår ganska bra..mattänket är mycket bättre och idag gjorde jag kesoplättar och det var inga problem att äta dom...inget illamåeende eller tankar på toa.

Åkte och tränade och gjorde en riktig vurpa...den där jäkla snön hade lagt sig över isen så båda fötterna åkte undan och jag drog först knät i backen och sen tippade över på rumpan och låg där raklång...fick sno runt och försöka krypa där det inte var bara is så jag fick fäste...men fy satan vad halt det var. Det kom en kille på gymmet och han hade noterat att nån hade gjort en rejäl vurpa.han sa att först var det raka spår sen blev det en stor fläck och så var det spår igen till gymmet...och eftersom det bara var jag där så var det inte svårt att räkna ut vem som hade gjort det.

Nu ska jag fortsätta mitt positiva tänk och bara gå framåt...inte för fort för då blir det bakslag....men ett steg i taget och jag kommer att vara glad och snäll igen :)

Somnade reltivt tidigt igår...kanske för att jag inte stod ut längre och tog ett par propavan....helt däckad blev jag. Vaknade vid nio men var för trött för att kliva upp...låg och halvsov till tolv innan jag orkade dra mig ur sängen...duschade och pratade med M i telefonen en stund. Erik kom och tog bort ljuddämparen så nu kan jag åka med bilen igen, Ska åka upp och träna i morgon för det har jag ju inte heller  kunnat när jag inte haft nån bil. Det märks på måeendet när jag inte tränar....då skiter det sig med allt. 

Jag gjorde en lchfpizza idag...den var helt ok, så nära en pizza man kan komma. Gick lite trögt i börja att få ner den men klarade det utan tvångstankar om att gå till toa....inte lika mycket illamående heller. Försökte titta på nån film på eftermiddagen, men det gick sådär...det kryper i kroppen att vara stilla och koncentrationen är åt helsike så jag tappar tråden hela tiden. Kanske kan koncentrera mig mer i kväll....

Sjuksköterskan på treskillingen ringde och sa att mammas ena ögondroppar var slut...hon var lika irriterad på personalen som vad jag är...är det så förbannat svårt att skriva på blocket när man tar sista flaskan? Jag var ju där igår och hade dom skrivit så hade jag fixat det idag. Nu får jag ge mig ner till apoteket tidigt i morgon och åka ner till henne med det. Då hoppas jag att jag inte möter nån personal för då vet jag inte om jag kan behärska mitt humör....jag brukar kunna hålla tillbaka men när det brister så gör det det ordentligt.

Så nu fortsätter jag min kamp mot ett positivare liv och hoppas att alla motgångar har passerat....ibland kommer allt slag i slag och då tar det längre tid att jobba sig upp ur det svarta hålet...men jag har gjort det förut så jag vet att det går...det måste bara få lite tid.

Satt uppe alldeles för länge i natt...men den där klumpen i magen ville inte försvinna...kändes som att jag kunde göra det till slut utan ångest men då vaknade mitt lilla lyckopiller och var ledsen för att hon hade öronvärk....ingen supp hade jag till henne heller. Vi låg där i sängen och jag höll henne nära mig och lika ledsna var vi båda två....till slut kände jag att det fick vara nog och tog en halv av mina 665 alvedon och krossade den och blandade med lite jordgubbssylt...det funkade iaf att få i henne och efter en halvtimme så somnade lillstumpan och så även jag.Konstiga knepiga drömmar som vanligt, men sov ändå ganska bra och vaknade vid nio...lillhjärtat sov fortfarande så vid elva tyckte jag att det var dags för henne att vakna så då väckte jag henne...lilla älskade unge....öronvärken var iaf borta och hon var pigg och glad igen.

Lagade mat idag...riktig mat...hasselbackspotatis,fläskfilé,beasås och broccoli....går så lätt att göra det när jag inte behöver äta själv. Lina kom från jobbet och var glad att slippa laga mat idag...jag tom lyckades få ner ett par potatisar...när åt jag det sist? Men så kom illamåeendet igen och jag hade en kamp med mig själv om att behålla det jag fått i mig...vann den kampen även idag och tog mig ännu ett steg framåt :) Lina fick med sig resten till matlåda för i morgon vet jag att jag inte kommer att äta samma sak. 

Tog en promenad ner till mamma och fy tusan vad det blåste kallt....fick så satans ont i öronen, men aldrig i livet att jag går över byn med mössa på....det räcker bra med att behöva ge sig ut i dagsljus....

Skitjobbigt var det hos mamma också då hon har fått revaxör i två kvällar och ska ha det i kväll också...då vägrar hon att ta på sig hörapparaterna och man får sitta där och skrika åt henne....som om inte det var nog så svarar hon fast hon inte hör och det blir helt galet...det är nästan det värsta...varför inte bara säga att nu hörde jag inte ...men nej det går inte.. om hon tror att man blir irriterad av att behöva säga om saker minst två gånger så kan jag lova att man blir dubbelt irriterad av att veta att hon svarar helt åt helsike för att hon inte hör.....

I morgon kommer en domkraft hit och jag kan ta bort den där jäkla ljuddämparen som satt sig fast under bilen...sen ska jag åka ner till Erik och se vad som behövs...jävla skitbil!

Är så många tankar som snurrar just nu....vet inte vad jag känner...eller jo det gör jag men hur hanterar jag det?

Var ner till Lina och kollade på mellon...inte för att jag ville utan för att mitt lilla lyckopiller ville det. Ibland får man verkligen offra sig....sånt jäkla skit jag kan knappt hålla isär låtarna dom låter ju lika allihop nästan.

Lilla hjärtat ville somna på soffan med sömnpiller i sig...men det funkade inte riktigt i kväll...behövdes både bananer i pyjamas och Dunderklumpen innan hon somnade.

Provade ett par jeans i kväll som utan problem passade isomras....inte fan fick jag ihop dom nu....nu blir det lchf vare sig det betyder att kolesterolet ökar eller inte...fy fan vad jävla fet och äcklig jag känner mig....dubbelslag i hjärtat har det också varit hela dagen...vad betyder det...inte vet jag och det känns som att jag inte bryr mig värst mycket heller...

Känns som en riktigt jävla skitkväll också....

Snöade som tusan när jag vaknade...ska aldrig den här vintern ta slut...ja jag vet att det bara är början på mars, men jag vill ha vår och sol nu. Trött som bara den...somnade igen vid 12 och sov till halv 3...och är fortfarande trött.

Kände ångest när jag vaknade att jag kanske svarade elakt till den finaste igår....jag vill inte vara elak och allra minst mot han...hoppas att han förstår det. Men det sitter som en klump i magen iaf.....får väl säga det till han nån gång...I natt slipper jag sova ensam igen för då ska mitt lilla lyckopiller vara här. Lina ska jobba mellan 7 och 12 i morgon och eftersom hennes pappa väljer supa istället för henne så får jag ha henne hos mig. Inget svårt val för mig iaf när Lina frågar om jag kan ta henne...men det värsta är ju att jag måste titta på mellon med dom eftersom min router har lagt av så tv:n inte funkar och lillskruttan ska absolut se det innan vi går hem till mig. Nåja ibland får man offra sig.

Provade med lite mat idag....mos och korv....det gick sådär men det värsta var illamåeendet efteråt...och kampen att inte ge efter för den och springa ut på toa...men jag vann den kampen idag och det känns bra.

Jag ska nog iaf fortsätta med lchf men inte använda så mycket fett...mer grönsaker istället...socker är inte så svårt att undvika när mattänket funkar och jag mår bra....och äter jag rätt så mår jag bättre....att det ska vara så förbannat svårt att följa, men nu gör jag ett nytt försök till att må bra och vara glad igen.

Somnade glad och lycklig att jag vågade prata med han igen....han som alltid gör mig glad och får en varm känsla i magen...hittade även min fina kudde som lilla skruttan hade gömt...utan att krama den kan jag inte sova.

Vaknade till en riktig skitdag...vet inte varför men ibland känns det som att det bara är skit med allt. Tv:n har inte funkat sen i december....ingen domkraft hittade jag...kolesterolet var droppen...var till apoteket och hämtade ut 200 alvedon 665, 100 propavan och 100 paraflex.....fanns en tanke med det då jag har kvar av allt...dom där mörka svarta tankarna som kommer då och då....Ibland känns det som att det skulle vara så lätt att välja den enkla vägen....tredje gången gillt....men så känner jag att det är kanske alltför fegt...att jag gör andra illa. 

Det går bra när jag har någon här då kommer inte dom tankarna, men när jag är själv...dessutom situationen här....lite olika beroende på vilka som också bor här, ibland helt ok och ibland dom där ringningarna på dörren och rädslan att gå ut...sen det där andra som uppstått...inte så mycket och inte så att jag är rädd för det..men så jävla obehagligt.

Var upp till M idag och hjälpte henne att byta förband på såret hon fick efter provtagningen. Hon ringde och var skärrad och rädd att det hade blött igenom, men det var torrt och fint och hade en fin sårskorpa så nu var hon lugn. Väntar bara på svar om cancern har kommit tillbaka, men jag hoppas verkligen att det inte är så.

Jag hatar att gå ut på dagen när det är ljust, men ibland måste jag det och idag när jag gick till M så tyckte jag att det kom en bil jag inte ville möta...hann iaf en bit bort för såklart det var den...känner mig fet och ful och äcklig....och nu när jag inte törs äta lchf mer så blir det bara värre....han sa att jag skulle äta husmanskost och det hade jag i tankarna idag...men det går inte...bara jag tänker på mat så mår jag illa...tvingade i mig nudlar och lite popcorn...sen vet jag att det går överstyr och jag trycker i mig en massa choklad som jag sen spyr upp....

Ätstörningar är något som följer hela livet...när man mår bra så kan man hantera det, men när själen mår dåligt så kommer det tillbaka och man kan inte göra något för att stoppa det....hur gärna man än vill.

Hoppas bara att min lilla minsta tjej kan hantera det bättre än vad jag kan och att mitt lilla lyckopiller inte ärvt den genen. 

Jag är stark men det är bara när det gäller mina ungar....jag har ett jäkla temprament men det gäller bara när nån gör illa dom jag älskar....så det är svårt för nån att fatta att jag ofta hamnar i det svarta hålet....du som är så stark får jag ofta höra....men då har dom inte sett när jag ligger i fosterställning och gråter...för det visar jag aldrig.

Vaknade av att nån låg bredvid mig och spelade nåt spel på telefonen...det var lyckopillret som hade smugit sig runt sängen och tagit min telefon på nattduksbordet....tog tempen på henne och det var 38;3....det märktes för hon var mycket piggare. Men frukost ville hon inte ha...försökte med chokladpudding som hon gillar men efter två skedar så var inte det heller gott. Jag hoppade in i duschen efter att ha lovat att dörren skulle vara öppen och när jag var klar så hör jag hur Charlie pratar med någon...då har ungen lyckats ringa Lina på messenger och försöker slippa att duscha...jäkla skitunge...men det går inte med mormor...här duschar vi varje dag :) Efter duschen tempades hon på nytt och nu var tempen nere på 37,3...så nu var febern borta. Så skönt att hon är frisk igen. Lina kom efter jobbet och hämtade Charlie och jag gick ner till Rolf för behandling...han säger att jag är så jäkla spänd i axlar och nacke...ja kanske inte så konstigt då allt bara går käpprakt åt helvete...är det inte jag så är det bilen eller tv:n eller nåt annat som strular...men jag försöker vara glad ändå....ingenting är så illa så det inte skulle kunna vara värre...lite tomt och tyst är det nu när jag inte har en liten pratkvarn här hos mig....då känns det här huset som skit igen...men jag vet att det är bara jag som kan göra nåt åt det....men just nu finns inte orken riktigt där.

Tog iaf tag i att torka golven och skura toan...men sen var det stopp...men det finns ju fler dagar.

Måste ta tag i det där med bilen i morgon...kolla om det finns nån domkraft i garaget nere hos Lina och försöka ta bort ljuddämparen som behagat ramla ner och ligger ivägen...har jag tur så är det upphängningen som gett sig och bara behöver fästas dit igen...men eftersom den släpade i när jag körde hem så kan det vara så att det behövs en ny ljuddämpare...men det är morgondagens bekymmmer.

Träffade en kollega hos Rolf och hon hade ringt facket angåeende några som har bestämt sig för att gå i pension och då har vi tänkt att gå upp i tid och göra fler nätter, men eftersom vi har en chef som inte är så samarbetsvillig så får facket hjälpa oss...skulle vara bra att få lite mer procent än 63,14.....men det är till hösten så det lär bli många turer innan det är klart.

Saknar någon så fruktansvärt men är så jäkla rädd för att nåt ska missförstås så jag backar....men tänker på dom fina stunder som jag har haft med han då vi pratat om allt och ingenting och jag berättat mer än jag gjort för någon annan...så längesen jag känt en sån trygghet och förtroende för någon...men så är det min dåliga självkänsla som begränsar mig igen...men han kommer alltid att vara den som jag älskar som den finaste vännnen och den som finns i mitt hjärta...en del av min familj och en av de jag älskar mest.

Vaknade av en liten febrig tjej som var törstig...klockan var nio så det var ändå dags att gå upp. Lilla hjärtat hade 39,3 i temp och var inte alls pigg så det blev ingen frukost men hon drack ett glas saft och ett glas vatten iaf och det är ju huvudsaken att hon får i sig vätska. En glass åt hon också....vi tog det lugnt och tittade på barnfilmer vilket resulterade i att vi båda tog en powenap på soffan...den där soffan som på nåt märklig vis har sömnpiller i sig. Lina kom hem vid tretiden och jag gick ner till vc. Alla prover var bra...utom kolesterolet....är det lchf som gjort det....kan vara så...nu var det inte alltför högt, det ska ju ligga under 5 och mitt låg på 6...men ändå för högt. Jäkla skit....vi pratade om hur jag ska komma tillrätta med mattänket men jag får nog skippa lchf dom dagar jag jag äter nåt överhuvudtaget...måste komma i balans. Lina och jag pratde idag igen om hennes och min anorexi och självskadebeteende...och självmordstankar...vi vet båda hur det känns och är medvetna om att det kommer att alltid finnas där...men båda är medvetna om det så det minimerar risken. Är kanske bra att jag gått igenom samma sak för då såg jag hennes beteende i tid....innan hon gjort det jag gjorde.

Nu är det bara att forsätta med träning och vardagsmotion för att få ner det där dumma kolesterolet....det var som dom sa på vc när man kommer i fas med något så dyker nåt annat skit upp...jag skulle iaf få en tid hos läkare även om det kan dröja då det bara finns hyrläkare på vc nu.

Lilla lyckopillret sover hos mig i natt också men på fredag ska hennes mamma vabba så hon får lite tid med sin mamma också när det är mammavecka....stackars barn som får lära sig det där med mammavecka och pappavecka...är så jäkla glad att mina barn inte behövt uppleva det även fast deras föräldrar inte levt tillsammans.

Det borde vara föräldrarna som fick fara fram och tillbaka istället för barnen, dom har inte valt det.

Älskar iaf den här lilla ungen mer än något annat....