marithape carpe diem

Sov till 10 idag...så jäkla skönt och säkert välbehövligt...underbart väder med sol och värme så efter frukost och dusch så satt jag mig i solstolen på gräsmattan...första gången jag gör det på flera år....jag hade iaf på mig en klänning med smala axelband som jag drog upp lite så benen oxå kunde få lite sol på sig. Så svårt att veta vad som är för mycket här....Anna kom med lilla Älva..dom hade skjutsat Mangnus till jobbet och väntade på Tovali som var med skolan till Kloten...lilla Älva är det sötaste man kan tänka sig och Tovali är en kopia av mig när jag var barn...lika mycket myror i byxorna och har svårt att sitta still...smal som en sticka och inga kläder som passar, min pappa kallade mig benjamin syrsa och solstickan när jag var liten och Tovan ser precis likadan ut :) svårt att sova på kvällarna och morgontrött och grinig som själva fan....vi är så lika...lilla älskade Tova <3 såklart glömdes Älvas räv..men hon har andra gosedjur oxå så det är nog mest räven som saknar henne :) när dom åkt så gick jag ut igen och satt mig i solstolen, men då blev det bara obehagligt när så många gick ut på balkongen och satt och tittade i fönstret.....jag kände att hur fan ska jag göra..ligga kvar här och låtsas som ingenting eller gå härifrån....ingen mobil hade jag med mig ut heller....fy fan för att bo i det här jäkla skithuset....jag beslutade iaf att det var lika bra att gå in igen och gå till ica istället...på väg till ica mötte jag en jättego tjej som jag inte träffat på nåt år då hon inte bor kvar här, men jag följer henne på fb....hon var hos en gemensam vän i byn och det var så kul att träffa dom :) När jag kom ut från ica åkte den finaste förbi och hjärtat flög iväg ner i magen och bultade dubbla slag...hur en människa kan påverka en så....älskade fina <3 känner mig som en jäkla fånge i det här huset då jag inte vill gå ut när det blir kväll..men snart kan jag njuta av fina sommarkvällar i paradiset :) migverket ska komma hit i morgon och kolla hur det sköts i soprum och på balkonger...men det är väl vi 4 svenskar som kastar sopor lite hur som helst och slänger ut sängar och cyklar på balkongerna :( kanske skulle passa på att få tillbaka mina och Eriks utemöbler då.....jag är nog inte ens hemma när dom är här för i morgon kommer en fin vän och vi ska ut på äventyr :)

Hade mobilen på väckning halv ett...men som vanligt så snozade jag till halv två...kvart i två ser jag ett sms från Erik att vi ska träffas hos mamma halv tre...igår var det halv fyra. Typiskt Erik, där svänger det fort och det är bara att anpassa sig...ADHD kan vara en tillgång, men är oxå en jävla belastning för dom som är i dess närhet...fick väl hoppa i kläderna fort som fan och åka ner så där försvann den dagen...mamma hade legat väldigt lågt i socker i går kväll..2,9 och strax över 3 så jag åkte och köpte honung och söt saft som dom kan ge henne för att snabbt få uppsockervärdet...jävla skitdiabetes som hoppar hur som helst :( Det är så jäkla mycket jag behövde göra här hemma för det är verkligen ett hem i förfall...har inte haft ork till nånting men nu får jag fan rycka upp mig och ta tag i det....kläder spridda överallt 10 par jeans slängda i varenda rum...jag får ju skämmas om det kommer nån....jag fick ett recept på ostbollar av Anna så det har jag provat idag...med ett glas rött, det skulle gärna vara det till dom skrev hon och då lyder jag såklart ;) känns som jag behöver det efter den här jobbhelgen...känns som att det är vi på natten som ska lösa alla problem som kunde så mycket lättare ha lösts på dagen...men så är det alltid...så lätt att låta nån annan ta hand om problemen, måtte jag aldrig bli så gammal att jag behöver hjälp från hemtjänst eller hemsjukvård, det finns alltför många som bara ser det som en inkomstkälla och inte förstår att det är människor vi jobbar med.....

Min älskade lilla prinsessa Wilma fyller 10 år idag...så ofattbart att hon redan är så stor...första barnbarnet och den mest underbara tjej...när hon var liten så var hon hos mig minst en gång i månaden från hon var 3 månader....hon var som en liten docka och så snäll och alltid glad. Lättare unge att ha fanns inte....jag älskar att ha henne här och nu är det så mysigt när hon börjar bli så stor och berättar saker om kompisar och skola, vi kan ligga i soffan och prata till långt in på natten :) Vi ska åka ner och fira henne på lördag då hon är ledig från skolan och pappa och Linda är lediga :) 

Idag har solen hittat tillbaka hit efter att ha varit i Norrland en tid...men det känns ibland som den kunde stannat där och regnet fått ösa ner här så man slipper se alla invandrare som ockuperar gården så jag inte kan gå ut...och går jag ut så kommer jag inte hem igen...helt jävla sjukt och den där idioten med ögonen som är så jäkla otäcka han sitter varje morgon vid fönstret när jag kommer hem, men nu kommer han inte ut längre iaf...men obehagligt är det för jag vet aldrig om han börjar igen eller vad som finns innanför dörren....det börjar bli ohållbart men än vet jag inte vad jag ska göra....jag vet att jag kan ringa den finaste men jag vill inte vara en börda för han heller....det är nog mitt största hinder här i livet....jag kan själv, klarar mig själv....så svårt att ta hjälp från nån annan....så svårt att erkänna att nu fixar jag inte det här...så mycket som får mig att må dåligt i det här boendet, men som jag inte säger till nån....hur ska jag lära mig det?

Sov iaf till tre idag...och vaknade till ett jäkla regnande...undrar varför jag inte kunde sova längre, jag brukar ju kunna sova till fyra- fem...kanske var det för att jag drömde oroligt och inte alls roligt...jag drömde om den finaste men han bara försvann ifrån mig hela tiden....tårarna bara rann och jag vaknade av att jag grät....jävla skitdröm :( I natt är det sista natten på den här jobbperioden..nu väntar 9 dagar ledigt, men det går fort för det är ju alltid nåt jag måste göra....sjukgymnastik, mamma, barnbarn och på onsdag kommer en vän och vi ska åka till Hällefors...till hembygdsgården där min farmor och farfar bodde. Så kul att det finns bevarat och huset dom bodde i är fik idag.På lördag är det kalas i Vingåker för Wilma som fyller 10 år 30 maj och Benji som fyller 3 år 31 maj...det där med att städa och tvätta kommer helt i andra hand...hinner jag så gör jag det annars får det bli en annan dag...måste skriva ut semesterschemat oxå så tjejen som ska jobba för oss får sitt schema så hon vet hur hon jobbar i sommar, en vikarie till behövs för ett fåtal nätter som blir över när vi ordinarie tagit nätter för varandra..snart är vi där och jag får åka till mitt paradis...så jäkla skönt att slippa den här byn och allt skit...jag är så jävla trött på invandrare som har tagit över hela byn och hela det här huset....men jag kommer att sakna den finaste...att inte få se han på så många veckor...

Inlägget jag skrev igår försvann nånstans...och det kan ju vara detsamma då...idag blev det inte många timmars sömn. 6½ timme är alldeles för lite för mig när jag ska jobba en natt till....trodde ju att jag skulle hinna sova en stund till i kväll men det ser jag ju att det kommer inte att funka, så i natt kommer det att bli en trött uska på nattpatrullen....mamma fyller 89 år idag så det var därför jag inte fick sova längre...hon tar ingen hänsyn till att jag har jobbat och skulle jag inte komma till henne så skulle jag få höra det det sen , så alternativet var att ställa mobilen på väckning och släpa sig upp...och naturligtvis när man ser ut som ett vrak, men håret på ända och ögo nen som kryss i skallen då springer man på han, den finaste....hur stora är oddsen för det...men det är sånt som händer mig hela tiden...nåja  det finns värre saker att oroa sig för...känns alltid lika bra att se han i vilket fall och fjärilarna i magen finns alltid där....Erik kom hit idag på sin nya motorcykel...nu är vi där, det som jag fasat för i alla år...att han ska ta motorcykelkörkort....ännu en sak att oroa sig för då...önskar att jag inte var så orolig för allt och alla, men det är väl så jag är. Jag körde han till Löa där dom samlades hos Lisa och Rickard innan dom ska på Löafesten...så nu får jag oroa mig för det i natt oxå...att nån ska bli för full eller att det händer nåt...för ett par år sen var det Rickard som fick tillbringa natten på polisstationen i Linde och Lisa ringde och väckte mig för att om jag inte kom och hämtade henne och Lina inom en kvart så skulle dom hamna på samma ställe....ja fy tusan vad många vaknätter det har varit på grund av ungar...men nu är dom ju vuxna så jag borde kunna släppa det och i natt jobbar jag ju så förhoppningsvis hinner jag inte tänka på allt som kan hända :)

Varit hos mamma och dammsugit, handlat och lånat nya talböcker på biblioteket...lämnat Lilla lyckopillret hos hennes mamma...när ska jag hinna göra nåt hemma på mina "lediga" dagar...ibland känner jag bara för att supa skallen i bitar...men eftersom fulla tjejer är det värsta jag vet så funkar inte det helller....i morgon hoppas jag att jag får sova tills jag vaknar...i alla fall till 13 då moster ska ringa och tala om när hon och kusin åker från Ludvika....vi ska till mommo och moffas grav och plantera lite blommor...mamma vill inte bli med säger hon eftersom hon inte ser...men det kan ändra sig till i morgon...den finaste visar sig från sin sämsta sida idag...det måste ju även han få göra....mina känslor är alltid desamma oavsettt....önskar ibland att jag kunde glömma för en stund och låta de känslor jag hade för Wigge bara låta få strömma över mig...de känslor som han gav när han efter en tid på sjön bara stod där igen...när det bara var vi igen...kan jag någonsin glömma....han har sitt liv i Australien och jag har mitt här....det som bara blev skit sen han for...men som jag hittade igen i den finaste ....underbara älskade du är den jag älskar mest och den jag skulle göra allt för.....

Jag trodde jag aldrig skulle komma ur sängen i morse...satt uppe alldeles för länge när jag skulle upp till sjukgymnasyiken idag, men är man nattuggla så är det inte lätt att komma i säng i tid. Lilla lyckopillret var vaken när jag med stor möda slog upp dom brun/gröna...jag hade mobilen på väckning 8 men inte fasen gick jag upp då...slog av larmet och somnade om som vanligt och vaknade tio i 9 så det blev en rivstart för att hinna ner till vc till 10. Fick bra träningshjälp av Charlie och träningen gick riktigt bra...det går framåt och styrkan i benet har kommit tillbaka....viktminskning och styrka i benet gör att jag känner att jag börjar leva igen efter många år i bubblan....den finaste har oxå en stor del i det fast han kanske inte vet det....men han har fått mig att tro på att det finns fina män oxå...han försöker oxå visa en mörk sida ibland och i vissa lägen skrämmer han mig då, men jag kan ibland se en fin man och ibland bara en liten pojke som behöver massor av kärlek och då vill jag bara krama han och ge han den kärlek han behöver...för mig är han den finaste oavsett och det hoppas jag att han förstår. 

Det blev ännu en natt med full fart...ssk ringde och bad oss och och göra en bedömning på en man med buksmärtor, han var väldigt medtagen och buken spänd och öm, illamående...smärtorna kom i intervaller  men han hade ingen feber. Det var inget annat att göra än att ringa 112 och får en ambulans till han och det tog ju en stund innan den kom..ssk ringde sen framåt morgonen och talade om att han blev inlagd så nu får vi hoppas att det inte var nåt allvarligt utan att han får bli frisk igen....eller är han den tredje som går, det brukar var tre åt gången. Efter det så låg vi efter hela natten och när morgonen kom var det skönt att komma hem och krypa ner i sängen, men det fick inte bli för många timmar...ska ju kunna sova i natt oxå. Lilla lyckopillret hade feber i natt så Lina fick vara hemma med henne, så nu sover hon här i natt så hon får vila en dag till när Lina jobbar . Jag älskar att ha henne här och hon är det ofta....lilla hjärtat hon är så kärleksfull och go. Allt känns mycket lättare när hon är här och jag tänker inte så mycket på det som är i det här huset...nu är det mest svarta som är här och dom är värst. 

Det är en fin kväll med sol, såna kvällar/ nätter är det underbart att jobba på nattpatrullen, men i natt var det en skitnatt med regn och mörker, nästan som höst. Inga ytterlampor är tända nu då vårdtagarna tycker att vi ska se ändå när det är ljust...problemet är ju att det inte alltid är ljust ...kollegan tyckte att jag skulle trycka in hela och inte bara toppen...det går lättare då...och då menade hon nyckeln ;) ibland är humorn långt under bältet, men det är väl ett sätt att lätta upp stämmningen när det är mycket palliativt, aggresivitet och missbruk...Snart ska jag krypa ner bredvid lilla skruttan och hoppas på att få sova hela natten...och drömma om den finaste ;)

Efter en jobbig natt så var jag tydligen helt slut...vaknade halv fyra och somnade om på soffan vid sex och vaknade igen tio över sju....snabbt in i duschen och sen fixa lite mat. Vaxbönor och kycklingfilé blev det idag, och så den där förbaskade beasåsen som tydlige är viktig när man äter lchf. Natten gick fort iaf, men det tar både fysiskt och psykiskt när man ska hantera en farbror som är dement, stor och arg...han behövde få torrt på sig men det är inte det lättaste när nån slår och spottar...jag förstår hans rädsla för hur man än försöker prata lugnande och hela tiden tala om vad man gör, så är vi ändå främmande människor som kommer och gör nånting som han inte förstår....nåja med fruns hjälp så gick det bra till slut och han var torr och nöjd där han låg i sängen...ont som fan hade jag i knät när jag skulle sova,jag har inte haft ont i viloläge förrut så det skrämmer mig lite...nu har jag kanske inget val utan måste ta den där operationen....men än behöver jag inte ta det beslutet eftersom jag sagt att jag ska göra det i höst.Nu är det dags att hoppa i jobbkläderna för natt nummer två...veckorna går fort och snart är det dags för semester. Jag har gjort semesterlistan och det ser ut som vi har bra vikarier och att det täcker semestern...ett problem mindre iaf :)

Vaknade alldeles för tidigt idag...det är så typiskt när jag hade behövt sova länge när jag ska jobba, men så är det jämt. Sov ett par timmar på eftermiddagen istället så det ska nog gå bra. Nu är det 50 timmar jobb som gäller den här veckan, jag går av på onsdag morgon men då har jag inbokat med Rolf så då måste jag upp i tid. Skulle ju behöva åka ner till vc och träna där oxå, men det kanske jag kan göra i morgon direkt efter jobbet....sova hinner jag ju göra ändå. Nu lät ju det där väldigt optimistiskt och jag är inte alls säker på att jag kan leva upp till det...men då har jag iaf gjort ett försök :) Som jag funderar och ältar för och nackdelar med operationen, men jag ska höra med några fler som gjort den för hittills har alla varit nöjda med att ha opererat sig så då måste det väl ändå vara bättre att göra det än att ha ont och inte kunna gå som man vill...jag har förlagt min bästa cd....def leppard...den har hjälpt mig att må bättre många gånger när jag tappat taget....spela den högt så känns det bättre...men nu hittar jag den inte, den är inte i bilen och jag hittar den inte här hemma...jag får nog lägga en sax och nyckel i fönstret så kanske den kommer tillbaka...det gjorde ju mobilladdaren...jävla skit för jag behöver den nu! Dom där jävla idioterna som bor här i huset fick för sig att spela fotboll här utanför och såklart hamnade bollen på både bilen och husvagnen...jag är inte den som är tuffast i världen men när jag blir riktigt jäkla arg då tappar jag allt vad rädsla är och det blir bara svart...så blev det och jag talade om för dom vad som gäller med att sparka på en boll...såklart blev jag kallad rasist igen...deras favoritord...och ja då är jag väl det om definitionen på rasist är att tala om för dom när nånting inte är ok. Så idag när ilskan lagt sig så känns det som jag inte vill gå utanför dörren...och den där knuten i magen snodde ihop sig ännu mer..vet jag vad som står innanför dörren en dag när jag kommer hem...eller vad som händer om jag går ner i källaren och det bara finns en väg ut...nu kan jag ju ringa den finaste men hur länge orkar han...

Idaghar vi varit på dansuppvisning, jag och Charlie. Det var Tovali som hade uppvisning tillsammans med Stråssagymnasterna. Hon är så duktig och man verkligen ser hur roligt hon tycker att det är, hon är precis som hennes mamma var när hon var liten, hon dansade klassisk balett och jazzbalett när hon var i samma ålder som Tovan.Charlie är verkligen mitt lilla lyckopiller, vad vore jag utan den ungen...så mycket kärlek som det finns i henne och hon är inte rädd för att tala om känslor..jag älskar dig mommo säger hon ofta och lika ofta talar jag om för henne hur mycket jag älskar henne....I bilen ner till Linde började hon prata om att det fanns jättespindlar...dom drack vuxendricka och då blev dom jättestora, men Erik får inte dricka sånt...var får hon alla sina fantasier ifrån.Jag hoppas hon får fortsätta vara den trygga underbara unge hon är, men med två föräldrar som trots att dom inte lever tillsammans alltid ser till hennes bästa så tror jag att det kommer att gå bra.Hon har ofta pratat om sin morfar och hennes mamma har talat om att han är i himlen, så när hon gungar så brukar hon säga att hon ska gunga så högt så hon når morfar och ta ner han från himlen. Jag är så glad att Lina kan vara ödmjuk nog att låta Charlie få veta att hon har en morfar....även om det inte var den bästa så var han ändå hennes morfar och hon behöver inte veta hur det var. Hon frågade mig om det fanns nåt kort på morfar och av nån anledning som övergår mitt förstånd så hade jag sparat ett kort på han....det fick hon så nu har iaf hon ett kort på sin morfar och vet vem han var. Det kändes lite som att ta ytterligare ett steg framåt....när jag läste det jag skrev igår om den där mannen som inte visste gränsen utan överskred den då han tog handen innanför mina trosor så slog det mig hur barn fungerar...jag var ca 8 år och kände att det här var inte ok men ändå så sa jag aldrig nåt till mina föräldrar....det var en granne så hade jag sagt nåt till pappa så hade han slagit ihjäl han....jag vet inte varför barn håller saker inom sig, men jag har som vuxen förstått att det är vanligt....

När jag satt och kollade olika sidor på nätet så kom jag på en sida där jag kände igen mig...en tjej som hade blivit sexutnyttjad av en man när hon var barn...jag har ett så starkt minne av att den här mannen hade bett mig att gå och handla nåt åt han...när jag kom tillbaka så tog han mig i famnen och jag kände hur han tog handen innanför mina trosor men jag kunde inte sätta det i samband med att det var fel....han tog upp mig i sitt knä och fortsatte att  känna med sina fingrar innanför mina trosor...jag har ett minne av att min bror kom in och sa att jag skulle gå hem och att mannen sa att min bror skulle gå...men att han vägrade gå utan mig...tack kära bror för att du fömodligen räddade mig från en pedofil....

Vaknade alldeles försent i morse...men har sovit bättre än jag gjort på länge...drömt en massa men inga mardrömmar. Jag drömde att jag var i Spanien och det var så underbart...hur kan man drömma om nåt ställe där man aldrig varit?  hoppade in i duschen, bäddade och plockade undan 10 par byxor som jag kastat omkring mig...hur kan man helt plötsligt bli så slarvig, känns som jag återgått till tonårstiden då alla kläder samlades på hög i en fåtölj i rummet och garderoben blev tom ;) jag får ju iaf plocka undan efter mig själv och skämmas om det kommer nån och ser eländet :) skickade ett meddelande på chatten till den finaste om han hade tid att komma och följa med mig till tvättmaskinen i källaren....vad gjorde jag utan denna underbara människa...jag hoppas verkligen att han förstår hur mycket det betyder för mig att han finns där...hur mycket jag värdesätter det...även om jag inte kan uttrycka det vare sig i ord eller handling....underbara fina F, du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta <3 samtidigt som man kan tycka att det är för jävligt att jag inte ska kunna gå ner i källaren och känna mig trygg...eller gå ut på kvällen och komma hem och gå in utan att känna den där rädslan....det har ibland slagit mig att jag vet ju inte när jag kommer hem från jobbet på morgonen om det står nån innanför dörren och vad den har för avsikter...innan jag hade hunden med mig den där dagen då han med dom otäcka ögonen kom ut och sprang in igen lika fort så stod ju äcklet på trappan varje gång jag kom hem, även om han satt vid fönstret i köket så stod han på trappan när jag gick ur bilen...sen att migverket säger att jag inte ska gå ner i källaren själv är ju ännu mer sjukt....hur har dom tänkt att jag ska kunna tvätta då? jag brukar smyga ner i källaren när jag inte hört att nån gått ner där, tack för att dörren går så trögt så man måste smälla igen den. men ibland så funkar det inte när jag ska hämta tvätten, för jag hör hur det springs ner i källaren och det är då han finns där ....den finaste jag vet <3 idag var det extra jobbigt när den där missbrukaren som hålls uppe hos negrerna var här hela tiden...han är riktigt otäck och förra sommaren stod han och skrek utanför mitt fönster...när F skulle åka så satt han i stolen på gräsmattan och när jag tittade ut efter en stund så låg han på gräsmattan så då passade jag på att åka härifrån och ner till mamma. Vi tog en promenad över byn och till och med hon som inte ser reagerade över att det bara pratades på andra språk runt omkring oss när vi satt på en bänk på torget....usch hur det har blivit...mamma ringde i kväll, hon hade fått hjälp av hemtjänsten att slå mitt nummer...hon ville tala om att hon pratat med moster Alva och vi ska åka till mommos och moffas grav på fredag em och göra vårfint där,kusin Annica ska följa med, så roligt att träffa både moster och kusin :) men när hon sa god natt och sov gott så kände jag den där jävla knuten i magen igen....hur länge till får jag höra min mamma säga god natt....usch jag vill inte tänka på det...

Tittar på fröken sveige på tv..en film alltså och inser att alla karlar är så...bara för att dom kan....jag kan ta en jävla massa piller och sova hur länge som helst...bara för att jag kan....

Vissa jobbnätter är tyngre än andra...jag har 5 kollegor och en av dom är inte så lätt att jobba med...nu har jag bara en natt var tredje vecka med henne och tycker att det kan vara nog så jag förstår att den kollegan som jobbar 4 nätter på tre veckor med henne inte orkar mer....hon är snäll, det är inte det, men så handfallen så man känner att man har allt ansvar hela tiden...och i natt så lyckades hon få igång nåt uppgraderingsprogram på larmtelefonen och dessutom låsa den....som tur var så var klockan nästan halv 6 och vi hade fått ett larm precis som vi skulle åka på...det larmet var heller inte det roligaste då brukaren som bor i skogen har en del hundar och är tillsagd att ha dom inlåsta så att vi kan komma in säkert...men som vanligt så brydde han sig inte om det så vi öppnade dörren och släppte ut den stora hunden, dom små kan man i alla fall fota till om dom ska bita...inte nog med det så fick vi leta efter brukaren i det stora huset då han inte låg där han brukar...efter mycket om och men så hittade vi han på övervåningen och då visade det sig vara ett falsklarm...det var bara att försöka få in den stora hunden igen och åka därifrån till nästa brukare som var sur som en citron och svarade inte på tlltal...ibland undrar jag vad jag håller på med, men så finns ju dom där underbara som är så goa och tacksamma och det överväger allt.Missbrukarna är värst at åka till för man vet aldrig hur dom är. Sovit som en klubbad har jag gjort iaf..vaknade av larmet halv 1 eftersom jag måste vända rätt dygnet...när jag gick och la mig i morse så var det strålande sol och så vaknade jag till en mulen eftermiddag som övergick till ett regn som verkar hålla i sig..jag tycker egentligen om regndagar och att gå ut i ett regnväder och känna regnet mot ansiktet är underbart...syns inga tårar då heller :) Här i huset verkar försäljningen ha startat igen...det är en kille som jag antar kommer från Grängesberg eller Ludvika, det hörs så...han har varit här med jämna mellanrum och går upp till negrerna och så står dom även utanför och håller på med nåt....han är missbrukare och en gång hade han med sig en tjej och en liten bebis i vagn...han misshandlade tjejen däruppe och hon skrek men jag visste inte vad jag skulle göra fast jag varit där själv...skulle jag ringa polisen eller skulle jag gå ut och säga till han...jag valde det senare och han slutade slå men när dom gick iväg med bebisen så var jag inte säker på att jag gjorde det rätta...men hon och bebisen har inte varit här sen dess....hoppas hon har förstått att hon måste lämna....Såg den finaste åka förbi...ett hugg i magen när jag ser han...men jag ska hålla mig borta för jag vill inte vara nån han tycker är jobbig att ha i sin närhet...det har han ändå...

Sov alldeles för länge idag...vaknade när klockan var nästan halv fem. Inte mycket mer att göra än att duscha, äta och åka och jobba igen....våran lilla söta gumma fyllde 105 år idag...helt klar i huvudet i morse när vi var hos henne. Svårt att tänka sig att man kan bli så gammal...men vad har man egentligen för liv då, det säger hon oxå hon ville ju inte ens bli hundra. Började gårdagens jobb med ett dödsfall...inte den bästa starten på en natt. Den där oron jag känner i kroppen stör mig oxå...känns precis som när jag var tillsammans med C....den där oron när jag inte visste vad som skulle hända...en knut i magen och tårar som bränner hela tiden. Oron för den där operationen som var mer komplicerad än jag trodde, oron för att jag känner en rädsla för han, den finaste...varför gör jag det? oron för mamma och hur hon ska klara sig när jag åker till Frostviken....är jag egoistisk som åker när hon behöver mig? Känslan av att vara fånge i den här förbannade lägenheten...jag kan gå ut på dagen men går jag ut på kvällen så törs jag inte gå in igen om dom är härutanför...och när vet jag att dom inte är det? Hur det har blivit, att man inte kan känna sig trygg längre vare sig man är ute eller hemma...vaknar flera gånger på natten och tycker att jag hör ljud och har dörren till vardagsrummet låst och likaså dörren till sovrummet...men ändå kan jag inte slappna av. Kanske därför jag sover så bra på dagen...då är det lättare att slappna av.Väntar bara på att det ska bli inbrott i lägenheten när jag jobbar för dom ser ju när jag åker och han med dom otäcka ögonen sitter ofta och ser i fönstret när jag kommer hem på morgonen...men han har inte kommit ut nåt mer sen jag hade hunden med mig. Jag har ju ändå så mycket att vara tacksam och glad för....mina underbara barn,härliga barnbarn, min mamma, mina fina syskon, underbara vänner...så mycket kärlek....

Vaknade och var på uruselt humör...kanske bara för att jag vet att jag ska jobba i natt och var ändå tvungen att gå upp tidigt för att följa med mamma till fotvården. När jag kom ner till henne så hade hon duschat på morgonen och då lägger vi alltid fram rena kläder åt henne dagen innan, men nu hade samma kläder på sig som hon haft hela veckan och dom rena kläderna låg kvar på stolen i sovrummet. Hon ser ju inte själv så det är ju viktigt att hon får hjälp med det. När jag sa det till henne så talade hon om att hon slängt kläderna på badrumsgolvet i går när hon gjorde sig iordning för natten, så tydligen har den som duschat henne tagit upp skitiga kläder från badrumsgolvet och istället för att lägga dom i tvättkorgen så tog hon med dom ut i sovrummet och hjälpte mamma att ta på sig dom....man blir snart galen på allt jäkla slarv. Jag skulle bädda rent i sängen så mamma bad personalen att ta ur sängkläderna och låta täcket får vädra...då fick hon till svar att hon visste inte om hon fick göra det för det stod inte på pappret...sånt gör mig galen för inte fan ska allt man hjälper brukaren med behöva stå på ett papper och dessutom så har andra ur personalen frågat mamma om dom ska renbädda, just för att det stått på deras papper. Det ska fan bli gammal...när den dagen kommer då jag inte klarar mig själv så har jag sparat ihop en jäkla massa piller....för ska man inte få ha ett värdigt liv som gammal så kan det likagärna vara. Jag har iaf sovit en timme och gjort en lchfäppelkaka så med den och en mugg kaffe så känns det bättre...första jobbnatten efter långledigheten känns alltid tung...men sen går det lättare för varje natt. Är ju inte särskilt jobbigt egentligen att göra 2 nätter ena veckan och 5 den andra och sen vara långledig :) Jag ska inte gnälla för jag älskar mitt jobb och att få den tacksamhet och glädjen över att vi finns från våra vårdtagare gör att det är det finaste jobb man kan tänka sig. 

Jag trodde jag var så jäkla stark...att det bara var att stänga av men fan jag kan inte....den finaste finns i mina tankar 24/7 och jag kan inte stänga av dom känslor jag har hur gärna jag än vill...jävla skit att det ska vara så svårt men jag har verkligen försökt....ont i magen och tårar som bränner....kan jag någonsin glömma......han kommer alltid att vara den finaste jag vet....

Somnade sent igår och fick kliva upp tidigt idag för att åka till ortopeden i Linde....en verkligt saklig och bra läkare förklarade hur en operation skulle göra att jag får leva utan smärta....men det finns ju som alltid en baksida med allt, 80% är nöjda efter en operation men så kan saker tillstöta...man ger blodförtunnande för att förebygga proppar men ändå kan det bli så att man får en propp och i värsta fall får amputera benet....eftersom man går in i en led så kan det bli inflammationer och man får amputera även där....smärtan efter operationen är svår och sitter i ca 2 veckor...man kan aldrig mer stå på knä eller springa....man måste hela tiden tänka på vad man gör och efter operationen så får jag inte vara ensam hemma under de första dygnen...och vem fan ska vara med mig då :P jag blev så jäkla osäker och kunde inte bestämma nu hur jag ska göra, men han var underbar och sa att han är beredd att operera när jag vill, och vill jag göra det till hösten eller vänta ytterligare så är det upp till mig. Jäkla beslutångest har jag och eftersom jag skulle bli sjukskriven 3-6 månader så vet jag inte hur det skulle funka ekonomiskt eftersom jag jobbar 63,14 %...Jag har ju iaf sommaren på mig att tänka och under tiden träna benet så gott det går för att inte bli sämre iaf....men så det kan bli för att man som ung var aktiv i friidrott, terränglöpning och handboll...de flesta som håller på med idrott en längre tid drabbas av artros i knäna vet jag idag så det är bara att hacka i sig att det man trodde var bra inte alls är det när man blir äldre. Jag var ner till mamma på eftermiddagen och tvättade en maskin och sen gick vi ut en sväng...alltid när man kommer så ligger hon i sängen så jag undrar hur det skulle vara om inte jag och syrran var dit flera gånger i veckan. Det har iaf blivit mycket bättre med hemtjänsten sen jag skickade in ett klagomål till socialchefen...nu var det ju inte alla som inte gjorde det dom fått i uppdrag. Några gjorde till och med vardagen lite roligare och kunde lägga mer tid på mamma än andra som hade så bråttom hela tiden...eftersom jag jobbar i hemvården så vet jag hur mycket det betyder för brukaren att man ger lite mer av sin tid och ser människan bakom vårdbehovet.Ibland känns det som att jag bara finns där för andra att jag glömmer bort mig själv, det är flera som sagt det men det är så svårt att bryta det mönstret....Har jag som storasyster fått tagit hand om småsyskonen och sen tidigt fått egna barn och sen till slut fått tagit hand om en mamma som inte längre klarar sig själv så vet jag ju inget annat....men ibland faller även jag...

Det blev en lång sovmorgon idag....det tar på krafterna att umgås med 5 illbattingar, men varje minut med dom är värd all trötthet. Jag fick ärva två par byxor av sonens sambo...hon är dessutom kortare än mig så det känns som en extra bonus i den här viktminskningen. Jag väger mig inte utan mäter istället och nu har jag gått ner 4 storlekar ...känns helt underbart men samtidigt blir jag lite rädd eftersom jag och även yngsta dottern haft ätstörningar...jag känner att jag kan falla tillbaka, väntar i det längsta med att äta...det går oftast en hel dag innan jag äter nåt... inte bra jag vet...men det är som nån lyckokänsla när man kan låta bli att äta och när jag väl äter nåt så är det lchf, annars kan jag vara utan hur länge som helst. När jag var 19 år så hade jag 12 år på kläder och alla byxor var för korta eller var dom bra i längden så var dom för stora för övrigt..tror inte att jag hamnar där igen för nu är jag medveten om att jag har en ätstörning och kan stoppa det när det går för långt...har koll på lillungen oxå för där är det samma tendens. Annars längtar jag bara till juli och när jag får åka till mitt paradis....så underbart att bara få vara, jobba med världens bästa och slippa alla jävla måsten. Äldsta dottern hade ringt till mormor i helgen och det hon undrade över var vart jag var nånstans...tycker inte att jag behöver tala om vart jag åker även om hon är min mamma ...men ibland känns det som att jag aldrig kommer att få ha ett eget liv...först mina barn och sen när dom klarar sig själva så får jag bli mamma åt min mamma...kan jag ha modet att stanna i Frostviken? Stanna hos alla underbara....och få leva på riktigt för första gången...

Nu är jag hemma igen efter en mysig kväll i Vingåker....alla barnen fick vaar uppe så länge dom ville nästan...när klockan var 23 så var det dags att lägga dom oavsett...Linda och jag delade på en flaska vin till mellon. Hade jag varit själv hemma så hade jag inte tittat för det är så jäkla långdraget...slutade inte förrän halv 1.Som vanligt var det fel låt som vann...men så är det ju för det mesta. Jag, Charlie och Lovi sov i Wilmas rum och som vanligt när jag inte sover i min egen säng så är det skitsvårt att somna...dessutom var det nåt som störde, nåt som puttade på mig hela tiden så fort jag höll på att somna...när jag till slut somnade så vaknade jag av att nån lyfte mitt högra ben och släppte det ner i madrassen....då sa jag att jag ville vara ifred och sova och efter det blev det lugnt. Linda åkte och jobbade halv 11 idag och jag och Tobbe fick ta hand om några trötta och griniga ungar som hittade på det ena hysset efter det andra...jag Alicia och Charlie spelade spel och då passade Benji och Lovi på att hitta en tuschpenna och måla på sig själva, golvet, soffan och Bejis madrass...fan vad snabba dom kan vara, men jag borde ju ha misstänkt nåt när det var så tyst...Tobbe fixade lite plättar till ungarna sen for vi hemåt, stannade till hos fd svägerskan Annika och hämtade en ängel som hon gjort, hon är så duktig :) Charlie och Lovisa höll sig vakna hela vägen hem, sjöng och busade i baksätet...var förbi hos Anna med en bebisspegel att ha i bilen och fick mysa lite med Älva <3 Det var skönt att komma ifrån den här hålan en stund iaf och få lite distans till allting...den där mannen som är den finaste jag vet får mig att känna att jag är på väg i samma spår som med dom andra männen i mitt liv...borde jag akta mig, är det fel signaler igen...jag blir så vilsen och känner mig helt förtvivlad ibland....han är så fin men jag ser oxå en annan sida som skrämmer mig...det är dags att jag tar itu med mig själv en vända till....den här känslan för han har växt fram, och jag ser han även som en underbar vän som jag har förtroende för och kan prata med om allt...även sånt jag aldrig sagt till någon....det är väl det som gör det så svårt...att det inte är någon himlastormande förälskelse utan en kärlek som växt fram ...en kärlek som är villkorslös och den bästa vän man kan ha.

Vaknade till snö idag...så kan det va fast vi är inne i Maj, men nu har det regnat bort...kallt och ruggigt är det iaf. Tobbe och barnen kom hit på lunch och så har han åkt ner till Lina och byter däck på min bil...kanske skulle behållt vinterdäcken på om det kommer mer snö :) Nu har jag 4 busungar här som röjer i lägenheten och en kvarglömd vattenskål efter Monikas hundar lyckades ju Benji hitta och hälla ut...så jäkla mycket vatten det blir på golvet när det är en så liten vattenskål...konstigt det där att allt som spills ut verkar föröka sig på vägen....Snart ska vi dra till Vingåker och jag tar Charlie och Lovisa med mig så deras föräldrar kan festa i lugn och ro...ett glas rött ska det bli iaf till mellon och massa godis till ungarna så kommer dom att hålla sig vakna länge...jävla oro jag känner i magen hela tiden, kanske det blir bättre när jag kommer härifrån en stund...måste försöka stänga av allt och ha fokus på att det kommer att bli bättre när jag kommer upp till Frostviken och alla härliga vänner där, en bit av mitt hjärta finns ju där så det kan inte bli annat än bra <3

Fredag den 13 och ska alltså vara en otursdag, men har man fött barn den 13 så är det en lyckodag....dagen började med ett besök hos sjukgymnasten på vc....det gick riktigt bra och stabiliteten i knät har bara stärkts. Jag ska fortsätta träna där så mycket jag kan. När jag kom hem så ringde det från ortopeden i Linde och dom hade fått en återbudstid på tisdag så då får jag komma dit...gick mycket fortare än väntat...men jag hoppas på att sjukgymnastiken och träning hemma ska göra att operationen inte behövs...inte än iaf. I morgon kommer äldste sonen hit och hjälper mig att sätta på sommardäcken...jag vet att det skulle ha gjorts för en månad sen, men jag fick inte loss vinterdäcken...jäkla skit att man inte ska klara sig själv...men det är äkta kärlek när en son åker 28 mil för att hjälpa sin mamma med det <3 men han vet att han är älskad tillbaka...det frågade han om redan när lillebror var på väg och han som tioåring varit mammas lilla prins...en kväll när vi gått och lagt oss och han sov bredvid mig så säger han: mamma när bebisen kommer älskar du mig lika mycket då? såklart jag gör det älskade uinge...det spelar ingen roll hur många det kommer kärleken räcker till alla. Sen ringde härliga Sussi från Gäddede och vi surrade över en timme :) Åh vad jag längtar dit till jobb, vänner och vin och surrkvällar...hon och jag är så lika och jag bara älskar att jobba med henne...en rak och ärlig tjej som säger vad hon tycker. Fan vad kul vi ska ha i sommar i Frostviken :)

Jäkla nätter att jävlas med mig...jag har inte somnat före 3 en enda natt och i morse fick jag kliva upp halv sju för att jag skulle med mamma till usö. Det var en zombie som släpade sig ut till duschen för att vakna...det flöt på bra på usö och transplantatet sitter fint trots den där jäkla bakterien, men om hon återfår synen är svårt att säga då grönstarren finns med i bilden. Vi var iaf hemma strax efter 12 och jag hjälpte henne att värma maten och diska och eftersom det skulle vara nån underhållning på treskillingen på em och promenad med röda korset så körde jag ner henne till entren så hon följer med dom och inte bara går och lägger sig hela tiden. Jag hade lovat Nina att köra henne till ica och Lådan så det var bara att fortsätta till henne och efter det hämta Charlie på dagis och sen till Rolf för lite behandling....fan vad ont det gör när han sätter armbågen i rumpan...där sitter muskler som är stenhårda och måste mjukas upp...ibland tror jag att jag ska gå av på mitten när han trycker och böjer, men jag känner att det gör nytta så då får han fortsätta...eftersom äldsta dottern fyllde 40 idag,( hur fan kan hon bli det, det var ju det jag fyllde nyss....eller var det ett tag sen kanske ;) det känns som hon kommer ifatt mig :D ) så for vi ner till Storå och grattade henne....klockan var över åtta när jag lämnade Charlie och skulle åka hem...men det var naturligtvis svart på gården så jag kände att det gick inte...jag kunde inte för allt i världen gå förbi dom där ...så det återstod bara att snurra på byn och försöka övertala sig själv att det går bra, det går fint gå bara...men den ångest jag kände just då över att behöva ens känna såhär tog överhanden och tårarna bara rann...men så dök det upp en bil bakom mig när jag åkte mot gruvbacken så jag skulle se om det var lugnt...först såg jag inte vem det var, men det var ju han, den finaste jag vet så jag stannade och han blev återigen min bodyguard....jag är så jäkla tacksam att han finns, och jag hoppas att han förstår det...han och mina söner, de enda män jag litar på till hundra procent.

Ibland undrar jag varför mina lediga dagar är fulla av jäkla måsten och är dom inte det så på nåt sätt så dyker det upp nåt...barnvakt, nån som vill ha skjuts eller så behöver mamma nåt. Idag blev det APT, det skulle ha varit förra onsdagen men då var chefen i frankrike så det blev framflyttat en vecka...det är var sjätte vecka . Sen kom maggan ner med blommor som jag ska passa åt henne när hon är borta en vecka...hon vet nog inte vad hon gör för jag har tom tagit död på garderobsblommor...men jag har kollat färgen på blommorna och skulle dom dö så får jag väl fixa nya :) Var ner till mamma och fixade det hon ska ha på sig och med sig till läkaren i morgon och eftersom hon inte varit ut nånting under alla fina dagar så tog vi en promenad i solen på en timme....så inte har jag fritidsproblem....när klockan var 20:30 kom jag på att jag inte hade tänkt på att äta nåt under dagen....en liten fröknäcke, två koppar kaffe och vatten är alldeles för lite när man äter lchf så det blev till att steka ett par små kycklingfiléer och sparris och för det där jäkla fettets skull som är så viktigt så var jag tvungen att ta en klick beasås....kväljningarna man får av beasåsen gör ju att man inte äter så mycket iaf och det är ju positivt :) Semesterschemat för våra vikarier måste jag oxå göra klart den här veckan....hur nu det ska hinnas med....försöka komma i säng och sova i tid vore inte heller så dumt när jag ska upp vid halv sju i morgon...två nätter nu har det varit stört omöjligt att kunna sova. I natt somnade jag vid 5 och vaknade en gång i timmen....jäkla skit...men jag vet ju vad det beror på att jag inte kommer till ro här...blir bättre när jag kommer till Frostviken...men det känns långt dit.

Nattens händelse satte större spår än jag trodde...när jag skulle gå ner i källaren till tvättstugan och hämta tvätten så kom jag bara till dörren, sen var det stopp och jag klarade inte längre...jag vet att den finaste jag vet har sagt så många gånger att han kommer om jag behöver hjälp....men det tar emot...jag är ju van att klara mig själv. Men nu kände jag att nu får jag sluta visa mig så stark hela tiden när jag inte är det...våga vara svag en stund och ta hjälp när den finns. Han kom på en gång och följde med mig ner så jag kunde hämta tvätten....det han gjorde tror jag inte han själv förstår hur mycket det betydde...inte konstigt att han är den finaste jag känner...skulle han be mig om hjälp nångång så skulle jag gå genom eld och vatten för han...aldrig förr har någon varit så fin och osjälvisk....han kommer för alltid att finnas i mitt hjärta oavsett vad som händer.

Har haft besök av min vän Monika från Askersund.En riktigt trevlig dag och kväll i går där vi drack några öl och cider och surrade , precis så det ska vara när man träffar vänner man inte ser så ofta. Innan vi skulle gå och sova så skulle hennes små hundar ut en sista sväng och vi gick över byn, det var lugnt och bara ett par enstaka människor ute...men när vi kom hem och jag kom lite före Monika i backen upp till huset så såg jag hur två negrer gick över gården mot huset. När jag kom upp för backen så gick dn ena in i huset och den andra stannade kvar utanför...jag fortsatte gå för jag hade ju Monika med mig så jag blev inte rädd men när jag kom upp på trappan så ställde han sig för ytterdörren och bara stirrade på mig...då kom Monika ifatt och när han såg henne och hundarna så gick han åt sidan men ställde sig så vi fick tränga oss in...när vi kom in och hade stängt min dörr så hörde vi att han oxå gick in i huset. Monika frågade vad det där var för idiot och om han var dum i huvudet....jag ser ju inte skillnad på alla negrer i huset för alla ser likadana ut och jag tittar inte på dom heller så jag vet inte hur länge han har bott här eller om han precis har kommit. Det här gjorde att jag känner att nu törs jag inte gå ut när det blir kväll eller gå ner i tvättsugan....det känns som man blir fånge i lägenheten och vad finns det för valmöjligheter i den här byn där alla lägenheter är fyllda med invandrare....jag kunde inte somna och tårarna bara rann och när jag väl somnade så vaknade jag varje timme och kände hur paniken kom....just nu vill jag bara lägga mig i fosterställning och aldrig mer vakna...men jag ska försöka ta nya tag, gå ut i solen och tvinga mig själv att vara som vanligt för annars fastnar jag i det här och det vill jag inte.Kanske gör mina tidigare upplevelser av män att jag reagerar starkare än andra men jag vet vad män är kapabla att göra så jag tar inga risker...det finns bara en man jag litar på och har förtroende för, där känner jag att han skulle aldrig göra någon illa och aldrig har någon någonsin tidigare sagt att han finns där....även om jag aldrig skulle behöva ringa efter hans hjälp så bara känslan av att han finns där gör mig så mycket tryggare....för mig är han den finaste som finns.

Äntligen söndag och dags för sista jobbnatten innan långledigheten...kan ju hoppas att den går lite fortare än dom andra nätterna. Just nu är det väldigt lugnt, bara 14 fasta besök och sen har det varit väldigt lite larm. Det är väl bra i och för sig att det inte är mycket larm, men det blir långa nätter även om vi åker långa sträckor. Men ibland så hinner vi ju knappt med när det är hög belastning och många larm så det kan ju ändras fort. Byter kollega i natt, det är bra för då blir inte det heller så tjatigt. Vännen som skulle komma på tisdag kommer tydligen redan i morgon så då gäller det att jag kommer upp i tid, men jag brukar inte sova längre än till 12-13 när jag går av till skillnad mot när jag jobbar, idag vaknade jag 14 men det kändes alldeles för tidigt så jag somnade om och vaknade 17:30...men lika jäkla trött iaf....ska bli skönt med långledighet nu så kanske den här tröttheten försvinner...men såklart finns där en massa måsten hela tiden....När jag sitter här vid datorn så ser jag ut genom fönstret hur männen tagit fram sina leksaker...den ena bilen större och finare än den andra och tydligen ska det låta om dom oxå :) en och annan motorcykel glider oxå förbi....det är härligt att se och jag förstår dom, men i år verkar det som cab är väldigt populärt :) 

Sov 7 timmar i sträck och kände mig utsövd för första gången på länge....har fortfarande den där underbara känslan i magen och känner mig glad och positiv...hoppas den känslan kan vara kvar en stund till. Lisa ville ha skjuts upp till Marcus i Finngruvan så det var bara att dra på sig lite kläder och sno upp håret och dar på sig solglasögon om man skulle möta nån efter vägen...nyvaken och håret på ända är ju inte det bästa för självkänslan....Rickard var redan däruppe och Lisa hade lämnat prinsen hos moster Lina. Dom ska på fest i Bångbro ikväll då tre tjejer har 25 årsfest...Så fint Marcus bor däruppe, så lugnt och skönt, lite annat än att bo här mitt i skiten....nu har jag iaf duschat och ska snart åka ner till Storå och göra natt nummer två...det är underbara nätter nu när ljuset börjar komma redan vid tretiden...om man kunde stanna tiden ett tag, det går alldeles för fort nu....så härligt att se alla djur på morgonrundan, mycket harar är det och dom är alltid två och två nu....snart kommer alla djurbebisar oxå, mysigast är rävungarna...så nyfikna och gulliga så man skulle vilja ta med sig en hem...

Ibland är en del dagar sämre än andra och ibland överjävliga....slog ut ett glas vatten över boken som låg på nattduksbordet, rev ner en jävla blomma i sovrumsfönstret så det blev jord överallt, bakade lchfbröd och satt mig i soffan framför tv:n i väntan på att dom skulle bli klara....och det var ju dömt att misslyckas....gick ner i tvättstugan för att hämta tvätten jag lagt i igår kväll....och hade såklart glömt att starta den...så det är bara att häva sig ner där i morgon igen...vad mer kan hända? Solen lyser iaf och jag har fått en sån där härlig känsla i magen när jag mötte den finaste....får leva på den positiva känslan nu då när jag ska jobba hela helgen...tre nätter och trettio timmar...jag har ju bra kollegor så det kommer att gå fint och då är det måndag snart och nio dagar ledigt och på tisdag kommer en vän och stannar till onsdag det ser jag fram mot.Det är mycket jag måste ta tag i den här veckan när jag är ledig eftersom all ork har gått åt till att göra det nödvändigaste men jag vet att det kommer att bli bättre....det har nog varit lite för mycket dom senaste måmaderna och att bli mamma till sin mamma är inte det lättaste, men så blir det ibland och då får man ramla ner i det där jäkla hålet igen och sen kravla sig upp och ta nya tag.

Ibland undrar jag om jag bara är dumdristig eller fortfarande den där rebellen som jag var i tonåren...jag skulle gå ner i tvättstugan och hämta jobbjackan..den behöver jag ju i helgen...men eftersom jag tagit av mig jeansen så gick jag ner i källaren i linne och trosor...min tanke var att varför ska jag inte kunna göra det...vem fan ska egentligen ta makten att jag inte ska kunna gå ner i källaren när jag vill...naken om jag så vill...jag blir galen när jag tänker på att man som kvinna ska hela tiden tänka på hur man uppför sig och hur man klär sig....feminist är väl det sista jag är men jag vill ha rätten att precis som männen kunna gå hur jag vill.

Idag har det varit en helt underbar dag med sol och värme....men jag känner mig bara trött...kan det vara allergi? Jag vet att jag brukar bli förkyld varje år den här tiden, men det är kanske pollen som är boven...för inte ska väl en förkylning sitta i tre veckor....sen har jag aldrig tyckt om våren och jag vet inte varför...Roger var likadan, han blev bara deprimerad av våren...fick besök av lilla goa Lovi och hennes pappa idag. En bestämd och pratglad tjej och så lik sin pappa när han var barn...glass och godis vet hon att det finns hos farmor....Sen åkte jag ner till mamma och tog med henne på en promenad. Det är så dåligt att dom gamla inte kan få komma ut om inte anhöriga eller röda korset tar med dom....kanske jag skulle skicka ett klagomål till våra politiker om det...när jag skickade klagomålen på bemötande och verkställande av beslut så blev det ju en jäkla fart....men jag går så gärna ut med min mamma och jag vill att hon ska må bra och känna att jag och min syster finns där och gör allt vi kan för henne. Det var bara det att en promenad runt gärdet tog 1½ timme för att vi träffade några av hennes bekanta och vänner och såklart måste hon få prata en stund med dom, så den här gången var det hemtjänsten som fick vänta på henne...en kvart sena till insulinet var vi :) Jag bara längtar till jag får åka till Frostviken...bara komma härifrån...mycket av det att jag mår som jag gör nu beror nog på mitt boende...jag känner mig som en fånge i en bur. Hur ska jag kunna gå ut och sätta mig i solen i bikini som förut...det går ju inte...jag vill inte ens gå ut och sätta mig fullt påklädd heller...jävla skitboende är var det är...och han med dom otäcka ögonen som stod och vaktade varje gång jag kom hem och gick ut på trappan...han har tagit in både Eriks bord och stolar till husvagnen och mina stolar men att ringa migverket är ju meningslöst...dom kan inget göra och hänvisar till polisen, men åker polisen ens ut på sånt? Tur att jag har mitt paradis att åka till när det blir sommar <3 komma bort från allt skit i den här byn och kanske får jag modet att stanna där nån gång.

Ibland är det inte så roligt att vara en känslofylld person....känslorna hoppar upp och ner och det är inte en lugn stund....han den där som upptar hela min vakna tid...och allt tolkar jag som jag vill...hur ska jag våga kontakta han igen....det funkar inte just nu....han som har mitt hjärta och som vad som än sker är den jag har så starka känslor för...älskade älskade du är det finaste som finns....du finns för alltid i mitt hjärta oavsett vad jag gör...

Ännu en natt är avklarad och nu är jag ledig två nätter....den där förbannade tröttheten vill inte ge med sig. Jag brukar alltid vara pigg på jobbnätterna men i natt sa till och med kollegan att så trött har hon aldrig sett mig. Nåja det går väl över....jag älskar mitt jobb och det ger så mycket tillbaka...de flesta vårdtagarna är så gulliga och snälla men jag saknar fortfarande min lilla farbror som var så retsam men glad och rolig....mina änglar kallade han oss...men vi har ju fortfarande kvar våran lilla gumma som om ett par veckor fyller 105...en så söt liten tant, men har skinn på näsan. Att man sen kan bli kallad jävla f***a och jävla kossa emellanåt får man bara skaka av sig och lägga fokus på dom som är fina.Det som är jobbigt just nu är att jag har sett jobbnätterna som en transportsträcka till nästa ledighet....men det beror på tröttheten och jag kommer alltid att älska att jobba med människor....skulle aldrig stå ut med att stå vid en maskin och göra samma saker varje dag...så själsdödande....det är tur att det finns dom som trivs med det också...och dessutom så är väl deras lön dubbel mot en undersköterskas...jag var nyss ner i källaren och la in en tvätt i tvättmaskinen...den får jag hämta i morgon för jag går inte ner i källaren på kvällen. Migrationsverkets personal sa att jag inte skulle gå ner där överhuvudtaget,men jag måste ju tvätta ibland...känns riktigt otäckt att gå ner där, men jag har mobilen med mig och i det rummet jag tvättar i kommer ingen annan in....det är värst när man ska ut därifrån och inte har någon som helst koll på om det står nån där.Det finns en person jag kan ringa om det behövs, men det känns som jag är larvig och inte klarar mig själv så det har jag inte gjort....är väl för att jag är van att klara mig själv som det tar emot....jag är iaf tacksam för att han finns där. Jag mötte en person idag som jag inte sett på väldigt länge...och det högg till i magen...han betydde väldigt mycket för många år sen men  det var så  komplicerat så vi mådde båda väldigt dåligt även om kärleken fanns från båda håll....vi hoppade båda till men hälsade bara på varandra och gick vidare...han är iaf ett fint minne och kommer att ha en plats i mitt hjärta . Det där hjärtat som någon har stulit och som jag inte vet hur jag ska ta tillbaka :) 

I natt var det inte så lugnt som vi har haft en längre tid på jobbet...det drog igång direkt med att vi skulle till en brukare med hund....den lilla ettriga saken ville inte ha oss där så när vi var klar med brukaren och skulle gå ut så satte hon efter oss och jag kände hur hon nafsade i benet....jag vände mig om och då vände hon oxå, så vi fick springa ut och stänga dörren så inte hundfan hann ifatt oss....vi fick ett larm långt ut i skogen och på väg dit på den kurviga smala vägen så dök det plötsligt upp en bil i kurvan, på fel sida...jag hann bara tänka att nu smäller det då den andra föraren på nåt sätt lyckades vrida om och komma över på rätt sida...men det handlade om sekunder...hade vi krockat där i skogen så hade det dröjt innan nån sett oss...när vi kom fram dit vi skulle så var det ett konstigt grönt sken nere i skogskanten strax innan huset...när vi åkte tillbaka så stannade vi och tittade på det. Då såg vi en stor skugga resa sig ur mörkret och komma mot oss....vi väntade inte på det kan jag säga utan for iväg och då gick det fort i skogen....Natten gick iaf fort och jag fick komma hem och krypa ner i sängen och jag somnade nästan innan jag hunnit lägga huvudet på kudden. Men jag vaknade alldeles för tidigt...redan vid 1 var jag vaken...men lyckades somna igen vid tretiden och då var det mardrömmar igen....jag drömde om den finaste jag vet men han hade förvandlats till ett monster....det var han till utseendet men det var C i beteendet...usch vilken jäkla dröm...vaknade med tårar och ett hjärta som bultade....obehaget sitter kvar än...men efter en dusch och göra sig iordning för en ny natt i Storå så ska det väl gå över....hoppas bara att den natten kan bli lite lugnare.

Vaknade i natt igen av mardrömmar....bara att gå upp och sätta sig vid tv:n en stund igen och lugna ner sig...undrar hur länge det ska pågå den här gången, men tack och lov ska jag jobba 5 nätter den här veckan och på dagen är det aldrig några sömnproblem. Bara förkylningen kunde försvinna oxå...Idag ringde chefen för mammas boende angående den där anmälan jag gjorde...bra att hon hörde av sig, men hon hade fått pappren från socialchefen så hon kände sig väl tvungen att ringa upp....det har iaf blivit bättre....nu var det ju inte alla som misskötte sig, men det räcker att ett fåtal gör det för att det ska gå ut över övriga...men nu hoppas vi att det fortsätter som det gör nu och mamma kan känna sig trygg. Nu är ju jag och syrran till henne flera gånger i veckan så skulle det vara något så kan vi fånga upp det direkt. Nyss bakade jag lchf bröd...fördelen med den kosten är att man får färskt bröd hela tiden...men jag har en känsla av att jag inte får i mig nog med fett. Jag får väl lära mig att tycka om beasås då....Många tankar som snurrar i huvudet just nu och jag önskar jag kunde släppa en del....blir bättre när jag åker upp till paradiset men det är ju ett tag kvar....Ska bli skönt att åka och jobba igen , det känns som det här huset sakta kväver mig och jag vill inte vara här mer än nödvändigt.....

Dagen började på bästa sätt med att lilla lyckopillret låg och killade mig på armen....sen hade jag ett så fint meddelande på mobilen så jag blev glad i hela kroppen. Var inte alls svårt att hoppa ur sängen och fixa frukost till Charlie och en mugg te åt mig...en ganska grå och trist dag till att börja med men solen tittade fram på eftermiddagen små stunder...Charlie och jag åkte ner till mamma och såg till att hon inte ligger för mycket, hon har en tendens till att göra det när hon är ensam. Sakta sakta återvänder lite av synen och nu kan hon se skillnad på ljust och mörkt och även skuggor när man går förbi....om hon ändå kunde få så mycket tillbaka av synen så att hon såg så som hon gjorde innan operationen, men jag tror att hon har för stora förväntningar och så blir hon bara deprimerad och tappar allt igen...finns alltid nånting som ska göras när man är där, tvätta och stryka tvätta fönster och byta gardiner skulle oxå behöva göras men det får bli när jag fått lite mer ork...nu har jag lämnat tillbaka lilla skruttan till sin mamma och skulle behöva baka bröd och dammsuga...men det känns som att dammsugningen får vara till i morgon....är så jäkla trött fortfarande men törs inte lägga mig för tidigt för då är jag väl vaken vid 3 och det är inte bra för i morgon natt ska jag återgå till jobbet...känns som jag har varit hemma en evighet men det är två veckor och det kan vara nog. Titta på tv elelr en film är inte heller att tänka på för då vet jag hur det slutar....ögonen åker liksom ihop av sig själv på soffan och så är nattsömnen förstörd...så det får väl bli datorn tills jag inte orkar mer.....

Sitter och lyssnar på min lilla prinsessa som ligger och sover här bredvid mig...hur mycket älskar jag inte den ungen...och hur mycket kärlek och lycka ger hon inte mig. När hon kommer och säger:mommo vet du vad...jag älskar dig...så känner jag hur mycket jag älskar denna lilla människa oxå....i kväll har vi varit i Löa på majbrasan...Lisa och Rickard har nog ett av dom finaste husen i den byn, och så fint det ligger...lite för sig själv men ändå inte alltför långt från dagis och skola....dom två har väl gjort allt från rätt ände...blev tillsammans när dom var 15 år och gick i 9:an...tog studenten, fixade jobb och körkort, köpte hus och blev föräldrar till världens sötaste lilla kille....jag moraliserar inte över någon som väljer att göra saker på ett annat sätt men jag beundrar dessa två som verkligen lagt grunden för ett livslångt förhållande...jag har ju gjort allt tvärtemot...fick barn som ung...22 år och hade varit tillsammans med pappan i 5 månader....fick ytterligare ett barn innan 25 och var ensam mamma vid 26...träffade en ny man och fick tre barn till efter en kort tid tillsammans blev ensam mamma igen och läste till undersköterska efter det...jag ångrar iaf inte mina barn och nu är det barnbarnen som är min stora glädje...och den här lilla som står mig så nära...kanske för att hon och hennes mamma bodde här hos mig till hon skulle fylla två år....det har gjort att vi har ett speciellt band...jag hoppas att jag får finnas länge för henne och såklart dom övriga barnbarnen men jag tar inget för givet och är tacksam för varje dag....tacksam för alla som finns i mitt liv och som jag älskar på olika sätt...som jag kanske inte visar alltid men en speciell finns i mitt hjärta och det han har gjort genom att bara finnas där gör att jag för evigt kommer att älska han villkorslöst.