Den finaste

Nattens händelse satte större spår än jag trodde...när jag skulle gå ner i källaren till tvättstugan och hämta tvätten så kom jag bara till dörren, sen var det stopp och jag klarade inte längre...jag vet att den finaste jag vet har sagt så många gånger att han kommer om jag behöver hjälp....men det tar emot...jag är ju van att klara mig själv. Men nu kände jag att nu får jag sluta visa mig så stark hela tiden när jag inte är det...våga vara svag en stund och ta hjälp när den finns. Han kom på en gång och följde med mig ner så jag kunde hämta tvätten....det han gjorde tror jag inte han själv förstår hur mycket det betydde...inte konstigt att han är den finaste jag känner...skulle han be mig om hjälp nångång så skulle jag gå genom eld och vatten för han...aldrig förr har någon varit så fin och osjälvisk....han kommer för alltid att finnas i mitt hjärta oavsett vad som händer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0