jobbet

Sov ett par timmar idag och åkte sen ner till mamma och hjälpte henne till frissan. Fikade med henne efteråt och tog fram käder och la pengar i hennes plånbok tills hon ska till ögon i Örebro på fredag, bäddade rent och skrev en nota som Anna kom och hämtade då hon avlastade mig med handlingen idag...är så tacksam för mina underbara ungar som finns där för mormor.
Natten var lugn på Grönboda....alldeles för lugn, men som gav oss tid att prata lite av vad vi känner....hur det känns att ramla ner i det svarta hålet och förstå att man inte är ensam om det....så skönt att höra att nån annan också kämpar, nån som förstår vad man pratar om....hur man kämpar och tar på sig masken till jobbet för att man ser jobbet som en livlina....när man mår bra en stund med kollegor och vårdtagare....när man ger allt man har på jobbet och sen är det som att sticka hål på en ballong och man vill inte gå ur sängen.Nu närmar sig dessutom det datumet jag vill komma förbi så fort som möjligt....det datumet då jag blev halv....vet inte riktigt hur jag ska ta mig förbi det men jag behåller bubblan runt mig så gör det mindre ont......
Fick en inbjudan som jag egentligen vill gå på....men så kommer ångesten, det handlar ju om en massa mat också.....alldeles för mycket och jag är inte säker på hur jag kan hantera det....sen självkänslan....så många människor jag inte känner....kan man säga att man kommer och sen backa om det blir för jobbigt? Det börjar bli alldeles för jobbigt och det enda jag vill är att hitta en liten stuga i skogen där jag får vara själv och bara ha dom jag älskar omkring mig....det här livet är för jobbigt.....

bördor att bära

Ska aldrig mer skriva att jag är glad....varje gång jag gör det kommer den där sparken i ryggen som knuffar mig över kanten....den här gången med en sån kraft så jag tänkte släppa taget. Men så kom tanken att jag hade lovat mitt lilla lyckopiller och lilla Divan att dom skulle få sova över hos mig....vi skulle åka till badhuset och äta på enellys innan vi skulle äta massa godis och mysa på kvällen.....så det var bara att gråta en natt och sen sätta på sig masken och hämta mina älsklingar.
Det är tack vare dom som jag lever, ingen vet vad jag går igenom nu och har gjort en längre tid.....jag är ju inte den som visar vad jag känner.....har blivit en mästare på att dölja hur jag mår, men är bara så jäkla rädd att jag ramlar alltför långt ner så jag en dag inte tar mig upp...du står med ena foten över kanten så kuratorn till mig för flera år sen....jag har nog ramlat ner fler gånger än jag kan räkna och tagit mig upp, men nån gång är väl den sista. Nu ska jag krypa ner hos mina hjärtan, dom som ger så mycket kärlek och som jag inte vill svika, bara lyssna på deras andetag och somna till det....man får inte mer bördor än man orkar bära sägs det.....men jag undrar om det stämmmer........

Glad idag

Vaknade klockan åtta idag, när hände det sist. Kände mig helt utsövd men låg ändå kvar och lyssnade på en podd. Lisa skrev och sa att hon kände sig illamåeende och yr, som svimmningskänla och Rickard samåkte idag till jobbet i Linde så han tog sig inte hem så självklart åkte jag och hämtade han.Han är min favoritsvärson....kanske för att han funnits i mitt liv sen han var 15 år, men även för att han är den han är. Fick i mig lite köttfärssoppa idag innan jag åkte ner till mamma med det jag handlat både på ica och apoteket. Idag var inte en jättebra dag hos henne....ibland är hon snurrig och blandar ihop saker och jag har fruktansvärt dåligt tålamod med just det.....och får dåligt samvete sen. Men sen vet jag att det finns bättre dagar och det är dom jag sätter värde på.
En dag då jag känt mig mer glad och lugn, kanske det vänder nu.....jag vill verkligen det. Har funderat på om jag ska ta bort dom nätter jag gör tre och bara göra två....men då måste jag lägga dom nätterna nån annanstans och kanske schemat blir så mycket sämre med tanke på ledighet och återhämtning......inte lätt att få ihop livspusslet.....
Ska skriva till M i morgon och säga att jag far gärna till Frostviken i sommar.....nu är det vad jag vill och inte vad andra vill som gäller, måste tänka mer på mig själv även om det gör ont....vill bara vara glad och lycklig och känna äkta känslor...... 

värsta veckan

Nu är värsta jobbveckan gjord....fem nätter. Är ledig två och jobbar två igen....ett tufft schema, alltför tufft just nu.Men med härliga kollegor så har det funkat och den mest fantastiska chef man kan ha....till skillnad från den andra som har mycket att lära av henne.....allt skulle kunna vara hur bra som helst, men så är det allt spring....går mellan 3 och fyra tusen steg från 00-07....blir ett par kilometer på efternatten och det känns i knät, är livrädd att det ska bli nåt tokigt med det.
Men jag kämpar och provar ett tag till....kommer på chef nr 2 att ljuga om en massa saker, men jag vet inte riktigt hur jag ska konfrontera henne....måste hitta ett sätt...ett bra sätt, men det löser sig....
Ska ner till mamma i morgon, jag har inte varit där sen i torsdags så nu längtar jag efter henne....törs inte tänka på när hon är borta, barnsligt kanske men det är sån jag är och jag tänker inte ändra på mig.
I helgen kommer två av dom jag älskar mest och sover hos mig,mina lyckopiller....dom som får mig att orka vidare....drömde så konstigt idag, drömde att jag skulle vara fyllechaffis åt den finaste och hans kompis ( nån som jag inte ens tror är hans kompis ) och han frågade något som jag blev helt ställd av....något jag förnekade trots att det var sant och sen fick jag dåligt samvete och försökte hitta han för att säga sanningen och då var han borta.....han finns där nånstans iaf trots att jag är totalt tom på känslor just nu......

makaroner

Mina sömnvanor är inte de mest optimala och att sova 12 timmar känns inte ok....är det för att jag går bakåt i utmattningsdepressionen, eller är det nåt annat. Känns som det är depressionen som gör det då det är så mycket annat som spelar in....att inte känna riktig glädje, inte känna riktiga känslor, aldrig vara riktigt glad, tårar som kommer när jag minst anar det för ingenting......vet bara inte hur jag ska göra för att må bättre.....kanske sluta jobba....vad vet jag, men då är risken ännu större att jag stannar i sängen....nu måste jag iaf ta mig upp. Ska skriva till M i morgon och säga att jag vill åka till Frostviken i sommar.....längtar till lugnet och mina underbara vänner där. 
Löste matfrågan idag genom att koka makaroner....då vet jag att jag inte kommer att kräkas....gjorde det för flera år sen och det kom makaroner ur näsan....jätteäckligt, jag vet men det gjorde att jag inte vill göra om det och är ett säkert kort att behålla maten även om makaroner inte är nån favorit.....men ibland måste man lura sig själv. annars har kräm och soppar varit min diet några dagar, det funkar det också och skulle bulimin ta över så är det lätt att få upp om jag tappar taget.....men bara allt ordnar upp sig runt omkring och jag får lugn och ro så ska det nog bli bättre med det också...hoppet är ju det sista som överger människan och nån gång ska även jag få lugn och må bra.....har ju så många runt om mig som ger så mycket kärlek och som jag älskar mest av allt....

Frostviken?

Jobbade söndag  och måndag natt....personalmöte på tisdag kl 14-16....hem och till apoteket och handla åt mamma, ner till henne och sen hem, totalt klappslut.....somnade på soffan och fick sen ligga och sno i sängen till nån gång vid tretiden, vaknade 8 och hade en tanke att kliva upp men orken fanns inte....inte förrän Lisa skrev vid 11 tiden om vi skulle åka till Mejk. Det är det enda som får mig ur sängen, att jag ska göra nåt....Fick ett sms som jag ändå var beredd på men som gav mig ytterligare en spark i ryggen.....om jag bara fick ett svar så jag kunde gå vidare....inga lögner för det behöver jag inte och är något jag inte klarar av....var bara ärlig så tar jag det....lögner gör mig bara ledsen och förvirrad. Det som tar mig framåt är min nya chef som är helt fantastisk, precis som en chef ska vara. Men att jag får så jäkla ont efter ett par nätter gör mig helt förtvivlad....dessa jävla hårda golv.
Har en tanke och en fruktansvärd längtan efter Frostviken men är inte helt säker på att jag fixar det......det gör mig så ledsen....ska jag skriva till M och chansa? Är så jävla osäker på allt just nu....allt från jobb till känslor....men jag vet att det närmar sig det datum jag hatar mest av allt....det datum jag vill hoppa över....vill aldrig ur bubblan. Älskade söstra mi jag blir aldrig densamma utan dig <3

skitnatt

En riktig jävla skitnatt....kunde inte få ur tankarna att kräkas upp det jag stoppat i mig. Lyssnade på flera poddar för att skingra tankarna, men dom kom hela tiden tillbaka....kände hur det kväljde mer och mer och när klockan var halv tre gav jag upp och gick till toa....drack ett glas samarin efteråt och kunde äntligen slappna av och somna.
Var ner till mamma som var på ett riktigt bra humör, så härligt. Mindre bra humör blev jag på när en personal hade skrivit att en sort ögondroppar var slut.....vad kunde jag göra åt det trodde hon? Jag har sagt att dom ska säga till i god tid när något håller på att ta slut eller ringa till mig.....men det är som att tala med en vägg. Tur att det finns ett reservlager hos sköterskorna som en personal var ner och hämtade, det är ju antibiotika och viktigt. Men så blir det när det plockas folk från gatan och som dessutom knappt kan göra sig förstådda.....bevare mig för att bli gammal och behöva hjälp av hemtjänsten, men det kommer aldrig att hända!
I morgon kommer Erik,Jenny,Lovi och Troy, så roligt och Erik har lovat att fixa maten....pannkakor....inte det mest optimala men jag behöver få nåt i mig och behålla det om jag ska orka med att jobba i morgon natt.
Kämpar nu med illamående och dumma tankar, men jag hoppas att jag är så trött i kväll så jag somnar ifrån det....jag provar allt jag kan.......

ingen ork

Hade tänkt att jag skulle ta itu med en vårstädning idag, men var totalt klappslut efter gårdagen....har inge betydelse att jag gör saker jag älskar och som borde ge mig energi istället.....det funkar inte så eftersom jag hela tiden tar av de få krafter jag har. Vaknade vid tio eftersom jag ställt mobilen på det, men orkade inte vakna då....ett par timmar senare tvingade jag mig ur sängen annars hade det varit risk för att jag stannat där.....en vän frågade mig om jag ville följa med till Bångbro Folkan i morgon då Refreshments spelar där.....såklart skulle jag vilja det, men orken klarar inte det......måste fokusera på att orka jobba och jag går på söndag kväll igen.....förhoppningsvis kan jag klara det lite senare, kanske till sommaren....har det som mål. 
Lisa och Rickard och barnen kom hit en stund idag igen, utan dom hade jag nog inte ens klivit ur sängen. Så tacksam att dom gör att jag inte helt tappar livet.....
Hade en tanke om att laga mat, isterband och stekt potatis....men det blev som vanligt bara en tanke......värmde en djupfryst paj och har efter nästan en timme fått i mig den. Det tar tid när hjärnan säger: ät inte om du inte vill spy upp det....och förnuftet säger ät i den takt det går och behåll det......alltid denna jävla kamp, önskar jag slapp det. 
Är svårt att se den livsglädje jag hade en gång, hur konstigt det känns att den bara försvunnit....hur en människa har makten att trycka ner mig som hon gör, hur oduglig jag är, som ljuger mig rakt upp i ansiktet, som är den falskaste jag någonsin mött....som påminner mig om han som slog all självkänsla ur mig även om det inte är fysisk våld, men psykisk gör lika ont.....tar en dag i taget....kan inte göra mer just nu....

Att kräkas

Nåt som har påverkat mig otroligt mycket sen Anette gick bort är att jag är så fruktansvärt rädd för att kräkas.....det är både på ont och gott för det gör att när jag hetsäter och medvetet går in för sånt som är lätt att kräkas så har har jag jävligt svårt för att göra det.Tisdag var en sån dag och fast jag egentligen ville spy upp allt så klarade jag inte det. Kunde inte somna på kvällen utan låg och kände hur jag egentligen ville kräkas upp allt skit jag stoppat i mig och till slut kunde jag inte kämpa emot längre utan sprang upp till toaletten....ångesten jag haft innan släppte och jag kunde äntligen somna.....
Att Anette dog av att hon drog ner spyorna i luftvägarna har gjort att jag vaknat på nätterna och fått en känsla av att jag spytt i sömnen och samma sak håller på att hända mig, vilket det naturligtvis inte gör....men som fått mig att bli så jäkla rädd för att kräkas....det håller bulimin borta på ett sätt men hetsätningen kan jag inte kontrollera.....det gör att jag mår sämre än sämst just nu.Idag kom Lisa och barnen hit och vi gjorde lunch tillsammans, pannkakor till prinsen och revbenspjäll, potatis och grönsaker till oss. Så skönt att kunna laga mat och äta tillsammans med nån annan då kommer inte dom dumma tankarna på samma sätt....Lina och lyckopillret kom efter jobb och skola och vi gick till lekparken och fick frisk luft, sånt jag inte gör när jag är ensam. Förstår att utmattningdeppressionen fortfarande har ett grepp om mig....får kämpa för att vara den mamma dom hade förut men det är värt varje ögonblick av kamp även om jag ramlar ihop som en hög sen...älskade ungar vad gjorde jag utan er och all kärlek jag får......
 

Kvalitetstid med mamma

Hade mobilen på väckning 10....gick upp och tog två alvedon för att kunna stå ut med smärtan. Var så jäkla trött så jag klarade inte att vara vaken längre än till 12....somnade en stund och vaknade två....upp fort som tusan och in i duschen innan det var dags att åka ner till mamma. Så skönt att bara kunna åka ner till henne och bara vara då Anna och Tovali handlar åt henne idag. Är så glad för mina underbara barn som finns där för mormor när hon behöver det och avlastar mig när knäet gör för ont.....
Lina skrev och berättade att hon och Lucas skriver på för huset i morgon....så skönt att se hur bra det går för mina fina ungar....en liten till kommer i oktober...nummer 11.....är tacksam att alla mina fina ungar har hittat bra partner....ja en hade jag önskat ett bättre liv, inte för att hon inte skulle fixa det själv utan för att partnern inte är den bästa....lögner är bland det värsta jag vet och han har svårt med sanningen....hoppas det går bra ändå och jag kommer att finnas där precis som hennes syskon......vi finns alltid där för varandra! morgon ska jag åka till Ludvika med Maggan....nåt jag lovat henne då hennes bil är på verkstan....har jag lovat nåt så håller jag det hur jag än mår, så är det bara.
Ledig till söndag natt...så skönt. Är nåt jag ville fråga den finaste men jag får vänta.......är fortfarande för rädd......

Rädsla

Så gick helgen....tre nätter med jobb och resten sova. Hade mobilen på väckning 18 på söndagen och det var nog tur för annars hade jag nog försovit mig. Lördagen hade jag mobilen på väckning 17 för jag skulle hinna fira lilla Älva som blev 3 år på fredagen. Redan 3 år sen hon kom till oss, en liten trollunge som är en kopia av sin mamma som liten och lika pratglad.
Natt ett går riktigt bra och värken kommer inte förrän vid tre fyra tiden.....andra natten kommer det tidigare och tredje natten redan när jag kommer till jobbet och vid tvåtiden är det för jävligt.....får sätta mig och vila benet efter varje boende vid rondningen....ja hur länge orkar jag, är jag bara envis och dum som fortsätter.....dom där dumma tankarna börjar dyka upp igen, speciellt när jag åker till jobbet.....så lätt det skulle vara men jag kämpar emot tankarna och låter tårarna rinna i bilen så ingen ska se nåt sen....är bara rädd för att jag inte kan stå emot en dag om det inte blir nån förändring.....självkänslan har ju varit borta länge, den slog han bort för länge sen men nu känner jag att självförtroendet är borta också....även i jobbet...är så jävla rädd att göra fel och litar inte på mig själv....saknar den fina kontakten med den finaste....är för rädd att säga fel, att göra fel.........
 

Sova och jobba

Sova och jobba....och så att andas...det har tagit all min energi den sista tiden. Igår kom mamma hem och jag var till apoteket och hämtade de nya ögondroppar som hon ska ha och penicillin. Kollar hennes dosett och ser att penicillinet är delat på morgonen. Det får inte tas med mjölkprodukter och på morgonen äter hon ju gröt med mjölk, så skickade ner dosetten med en personal så ssk fick dela om och lägga den på lunch. Upptäckte att en sort av ögondroppar som ordinerats inte fanns recept utfärdat på apoteket så idag var det bara att kontakta ssk som fick ringa usö och kolla. Där skyllde dom på att det blivit fel på datorn, men eftersom dom andra recepten fanns så var det bara en dålig bortförklaring varför dom glömt den. Är det så svårt för läkare att dom kan göra fel? Alla kan göra fel vi är inte mer än människor, men att komma med dumma bortförklaringar gör att det bara blir larvigt, tror dom att vi är dumma i huvudet eller?
Så gick mina två lediga dagar och nu väntar en jobbhelg.....håller tummarna att värken håller sig inom rimliga gränser....det är väl bara att kämpa på som vanligt....den fysiska smärtan kan man iaf leva med.
Fick en ny spark i ryggen idag.....men ska inte ta ut nåt i förskott det är nog med skit runt mig ändå och jag tar en dag i taget....det är inte så mycket mer jag kan göra just nu. Man får inte mer bördor än man kan orka med sägs det...men ibland undrar jag.......

Trött på lögner

Somnade vid halv ett i natt och var vaken två igen....lyssnade på poddar och somnade om vid femtiden...vaknade halv nio och fortsatte lyssna på poddar....somnade igen halv ett. Gick upp och tog en macka och ett glas juice.....hittade inte orken att kliva ur sängen så jag lyssnade på ännu en podd.....somnade och vaknade halv fyra. Ja så ser mitt liv ut just nu....har jag inget som drar mig ur sängen så blir jag kvar där.....med den sista av viljekraften så klädde jag på mig och åkte ut till  Lådan för att handla de kakor mamma vill ha  och fortsatte sen ner till henne där jag plockade ur allt gammalt ur kylskåpet, hällde ur och diskade de flaskor hon har i rullatorn.....dammade, dammsög, torkade golven, bäddade rent, tvättade och skurade badrummet.....så nu kan mamma komma hem.
Kände hur livsviljan kom tillbaka.....den där styrkan jag egentligen har men som jag tappat en tid.....så nu ska jag ifrågasätta alla lögner och inte låta mig falla på grund av falska människor....
Det första jag kommer att begära att se kommer inte att finnas....så har det varit alldeles för länge.....men jag kommer att fortsätta kämpa för det som är rätt....är så jäkla trött på lögner och efterkonstruktioner.....tror på karma.
Till er som jag älskar mer än något annat, jag kommer alltid att fortsätta älska er....nu och för alltid.
 

Möte

En skitnatt igen då jag hade så ont så jag inte visste hur jag skulle ligga....svårt att koppla av och sova så jag höll på att försova mig till mötet kl 13. 
Ja vad ska man säga om det mötet....lika meningslöst som alla andra....är så tacksam för den chef jag har just nu....hon är helt fantastisk till skillnad mot den jag har haft hittills....blir galen på hennes bortförklaringar och efterkonstruktioner...den sämsta chef man kan ha  och det är något alla i hemtjänsten tycker.
Som vanligt när jag haft möte med chef  inkompetent så går som luften ur mig och jag får inget vettigt gjort när jag kommer hem....låg på soffan och kämpade med att inte somna då Lina skrev och ville ha skjuts till Bångbrofolkan där det var sportlovskickoff.....såklart jag skjutsade dit dom och hämtade dom.
Blir inte så mycket mer än så men hoppas att jag har nya krafter i morgon....vill så mycket men så lite som behövs för att jag ska ramla ner igen.....men jag kommer att kravla mig upp igen med hjälp av dom jag älskar.....precis som jag gjort hittills.

alla <3 dag

Ibland snubblar jag i livet och faller.....för det mesta så finns ingen där och tar emot mig men på nåt sätt så tar jag mig upp igen. Regionhälsan vill att jag tar kontakt med vc för när jag gjorde testen igen för utmattningsdepression så hade det sjunkit från 43 till 42 på ett år.....så det behövs nog läkare och medicinering för att det ska bli bra....såklart jag gör allt för att må bra.....så här orkar jag inte må länge till.
Ett nytt möte i morgon som förmodligen inte kommer att leda nånstans....jag har ont och inga möten i världen kan ändra på det....
Var till mamma på Usö i kväll....det blev senare än jag tänkt men så kan det bli när jag vill köra när det är ljust men ändå när det inte är så mycket trafik och det finns parkeringar på usö....ja det är inte lite krav jag har.
Skönt att se en mamma som iaf är vid gott mod och har sin humor kvar trots att hon längtar hem....återigen kom det över mig den där känslan när jag är ensam med mamma....så mycket jag vill göra för henne men att det varit så mycket enklare att vara två. Älskade söstra mi som jag saknar dig...jag är bara halv utan dig...det gör så jävla ont, den smärtan kommer aldrig att försvinna...
Alla hjärtans dag idag....vad betyder det egentligen....kärlek ska väl finnas varje dag...ska man verkligen behöva en särskild dag för det? Jag älskar er alla dagar ni som står mig nära...min mamma mina barn, mina barnbarn och den finaste....finns inget som kan ändra på det <3
 

RSS 2.0