marithape carpe diem

Vilken jäkla natt...somnade vidhalv sex och vaknade halv åtta...tankar som bara snurrar i huvudet..känslor som jag inte kan styra hur gärna jag än vill...varför ska allt vara så svårt. somnade igen vid niotiden och sov till halv ett så nu väntar väl ännu en sömnlös natt...jag får fan inget gjort här hemma, var ner till mamma och vek sista tvätten och fikade med henne....ångest över att lämna henne oxå...tänk om nåt händer och jag är 76 mil bort...nej jag får inte tänka så...men det sitter kvar det där när pappa dog när jag var i frostviken...det är 5 år sen nu.

Inte ett skit har jag packat...inte ens tagit fram nåt...det har aldrig känts så motigt att åka som i år, det kunde jag aldrig föreställa mig att det skulle göra...det har ju alltid varit den bästa tiden på hela året och så är det bara en stor klump i magen och tårar som kommer utan att jag kan hejda det....kommer att vara långa mil innan jag åtminstone kommer fram till Åsarna där Ankie och Anna möter upp och följer med några dagar till Gäddede....det kommer kanske att kännas bättre när jag är där...förhoppningsvis är det så och veckorna går fort, det brukar dom göra...om jag inte var så jävla feg så skulle jag åka och ge en kram till den finaste innan jag åker, men det får bli en kram i tankarna istället.....

Idag fick jag besök av äldsta dottern, Magnus,Felicia;Tovali och lilla Älva....vi brukar alltid ses innan jag far norrut för sen dröjer det ju 4 veckor innan vi ses igen. försökte få lite gjort här hemma sen men det går trögt...som vanligt blir det i sista minuten med packning och så glömmer jag hälften...Sen tillbringades kvällen i Löa hos Lisa och Rickard och John med Erik och Jenny och Lovisa och så Lina förstås...vi spelade spel och det var högt i tak som vanligt när vi träffas...vilka härliga ungar jag har, så mycket skratt glädje och kärlek. Jenny jobbar i natt så hon åkte lite tidigare än oss andra ...Erik hjälpte mig att få igång Lisas samsung så nu har jag iaf telefon i Frostviken...nu ska jag bara fixa med internet i morgon så jag inte helt tappar den sociala biten :) Lina övningskörde till och från Löa...hon är jätteduktig så det kommer att gå galant med körkortet, det vore ju bra om hon oxå hade det...den enda av mina ungar som inte tagit det än, men nu tror jag att hon har förstått vad bra det är att ha, nu när hon är själv med Charlie. Visserligen har hon ett nytt förhållande men jag har försökt att få mina tjejer att förstå att man ska klara sig själv och inte hänga upp livet på någon annan...hon försvann iaf lika fort som vi kom hem till Jens och eftersom det är en bra och fin kille så tycker jag att hon gör alldeles rätt i att träffa han så mycket hon kan dom veckor som Charlie är hos sin pappa...hon är så klok så hon vill inte involvera Charlie i nån man innan hon vet säkert att det ska hålla...

Nu är det bara en dag kvar innan jag far...och fy tusan vilka känslor som drar i mig...jag vill ju åka och träffa alla fina vänner däruppe..men så känner jag den där klumpen i magen att inte få se den finaste...Ibland förbannar jag ödet som gjorde att han kom i min väg...men så tänker jag att det finns nog en mening med det oxå...att han skulle visa mig att fina män finns och att jag ska riva muren jag byggt upp mot alla män....älskade finaste du finns för alltid i mitt hjärta och ingen kommer någonsin att ta den platsen...

Vaknade i morse och ryggan värkte igen...nu ska jag bara ignorera den, orkar fan inte ha ont hela tiden...hoppade i käderna och åkte ner till mamma som skulle till frissan idag...inte fan var hon klar...hon låg och lyssnade på en talbok och hade inte ett dugg bråttom..men på 10 minuter hade jag fått henne klar och i rullstolen så vi kunde gå. 

När vi kom hem igen så var det mer mediciner som skulle hämtas, ringa till ssk och förnya recept,tvätta en maskin till och åka till biblioteket och hämta nya talböcker...jag kände irritationen komma och det gör mig lite rädd...aldrig att jag blir irriterad på våra vårdtagare fast dom kan krångla mer än som är nödvändigt, men när det kommer till min egen mamma så har jag inte alls det tålamodet...har hört flera kollegor som känner samma sak..och kanske det är för att det är just ens egen mamma man känner så...mamma ska ju vara min mamma inte tvärtom...har strukit en massa idag och passat på att tvätta när det finns nån som kan vara med mig...Lina säger att hon inte kommer att tvätta här när jag är i Frostviken...aldrig att jag går ner där säger hon...och jag förstår henne...hade inte den finaste funnits och hjälpt mig så hade inte jag heller kunnat tvätta där, men nu får han ledigt från mig när Lina bor här och Lisa är här nästan varje dag :)

Var ner till mamma i kväll och hängde tvätten som jag satte på idag, och vek den som jag tvättade i förrgår...

det känns som jag inte får något gjort här hemma och nu är det bara fredag och lördag kvar...i morgon kommer Anna och barnen och säger hejdå och på kvällen ska vi vara i Löa och spela spel...en sista kväll tillsammans innan jag far...så jäkla många känslor som rör till det för mig..längtan till mitt paradis och lugnet...saknaden av mina underbara ungar och saknaden av den finaste....men samtidigt så skönt att bara få vara...ingen som kräver att jag ska göra en massa...inte behöva vara mamma åt sin mamma...inte behöva känna dom kraven under 4 veckor....önskar att jag kunde ta den finaste med mig...men han får vara i mina tankar och mina drömmar...drömde en så otäck dröm där han var med härom natten och kände ett obehag hela dagen.

Ska ta ett glas vin och en dusch försöka slappna av....ätit en halv macka och två muggar kaffe idag...kanske ska försöka peta i mig nåt mer...men det där med att inte äta ger ett så härligt lyckorus...farligt jag vet det och därför är jag medveten och försöker iaf att få i mig något.

Usch vilken mardröm jag hade i natt...vaknade av att jag satt upp i sängen och hjärtat bultade...men somnade om iaf och sen var det lugnt. Vaknade av att mobilen ringde, men jag tröck bort det och orkade inte heller kolla vem det var som ringde...kändes som det kvittade, jag hade ändå ingen lust att prata med nån så tidigt..

Lisa och John kom hit och Lisa hade med sig sin andra mobil som jag ska låna så länge när min behagade att lägga av med en massa funktioner, ja alla utom att ringa :P men eftersom fröken nollkoll inte kom ihåg lösen till hotmailen så kunde vi inte göra klar den så jag får vara utan till på fredag då vi ska ha en spelkväll innan jag åker.....Erik är ju lite mer teknisk än vad vi andra är så han får väl hjälpa mig med det.

Idag har jag inte haft ont i ryggen på hela dan..törs nästan inte säga det efter att ha haft ont två veckor...men kanske det var paraflexen som hjälpte...den är ju muskelavslappnande och jag är ju spänd som en fiolsträng i axlarna....ska prova lite avslappning oxå och spikmatta...det vore ju bra om jag slapp ta värktabletter.

Maria ringde från Gäddede idag och talade om var hon lägger nyckeln till stugan och då blev det helt plötsligt så verkligt...det är dags att åka igen...ett helt år har gått..vart tog det vägen? 

Bevisade för mig själv och alla andra hur jävla feg jag är i kväll...kollade så han inte var hemma och var dit..så jävla knäsvag och rädd var jag att han skulle komma hem innan jag hann därifrån så det kändes som jag skulle kräkas....men så är det....självkänslan och självförtroendet som han slog bort för så många år sen kommer aldrig mer tillbaka, bara att inse att så är det...men tron på fina män har jag iaf fått...tack vare den finaste <3

Var med mamma till usö idag...vi åker ju med sjukresor så länge som dom bygger där för det är svårt att hitta parkering. Såklart var det en jäkla blatte som körde det är det 9 gånger av 10...pratade dålig svenska och förstod lika dåligt. Det var bara en koll av trycket men naturligtvis var det den där manliga sjuksköterskan som jag inte tål se som skulle göra det...han krånglade som vanligt och gjorde saker han inte behöver bry sig om, men så gör han jämt, jag fick gå ut ur rummet och andas för att inte säga åt han: gör det du ska gubbjävel och skit i det som hör till läkarens jobb...men för mammas skull fick jag vara tyst och knyta handen i byxfickan!

Såklart fick vi vänta 1½ timme på sjukresa hem...och då är det naturligtvis en neger som pratar ännu sämre svenska och fattar ännu sämre...det är väl skillnad på Kopparberg och Karlskoga...men inte i hans värld tydligen!

Som grädde på moset så åkte han runt usö och hämtade upp en gubbe som oxå skulle till Kopparberg...där fick jag sitta och andas i handen 8 mil för gubbfan stank av piss och naturligtvis satt han sig precis framför mig. Förra gången var det en gubbe som luktade svett så jag höll på att spy och så nu det här...huvudvärk och grinig blev resultatet...värmde mat åt mamma och diskade, bytte sängkläder och la i en maskin med tvätt innan jag åkte hem och la mig på soffan en stund så jag fick lugna ner mig ..det ringde en försäljare lägligt så han fick nog mer än han förtjänade...stackarn han ringde fel tidpunkt, men jag fick avreagera mig....

Såklart valde mobilen att lägga av idag oxå...den har krånglat en tid men nu går det inte att skicka sms,fb eller messenger ...då lägger den bara av och laddar ur på en gång...

Nu ska jag åka ner och hänga tvätten hos mamma och sen ska inte den här kvällen bli alltför lång....bättre att sova och drömma fina drömmar istället och hoppas på att morgondagen blir bättre :)

Sista natten innan semestern blev som den brukar, är som att då ska man få vad man tål...kateterbyte, njurkateter som lossnat och försvunnen dosett var väl en del av nattens prövningar...men det är väl det som är så underbart med det här yrket, ingen natt är den andra lik. Ont i ryggen av låsningen...det känns som varje andetag ska döda mig så när jag kom hem ringde jag vc igen och fick en tid 11:30...så det blev att snabbsova 2 timmar och sen kasta sig in i duschen och dra iväg...mer citodon och så la han till paraflex så nu hoppas jag att det ska ge sig...jag har ju veckan på mig och ska till Rolf på onsdag.

Var tvungen att åka ner till mamma och förbereda för hennes besök på usö i morgon. 9:10 kommer sjukresan så det blir ingen sovmorgon i morgon heller...

Skulle ju lämna nyckel till jobbet och taggen till nyckelskåpet till Alma innan jag åkte hem i morse..och det kom jag ju ihåg..inte! Jag blir galen på mig själv att jag är så virrig och vimsig med vissa saker, så det blev att ta en tur till Storå och lämna dom så hon slipper förlita sig på den hon jobbar med.

Regnat som fan har det gjort till och från idag...det stämmer nog bra med mitt humör just nu...en klump i magen och tårar som bara kommer hela tiden...jag blir så jäkla osäker...har jag sagt nåt som är fel...har jag gjort nåt som är fel...det känns som det...eller är det min osäkerhet och att jag överreagerar...fan va jobbigt det är...jag vill inte längre kommentera på fb för då kanske han tycker att jag är jobbig...det är såna tankar som snurrar hela tiden och får mig att må så fruktansvärt dåligt....

Jag skulle vilja ge han en kram och tala om hur mycket han betyder innan jag åker, men jag hoppas han förstår det ändå...

En lugn natt som gick fort iaf då vi hade två besök i Allmänningbo. En så klok och ödmjuk 19 åring som tjejen jag hade med mig i natt oxå får man leta efter...det finns dom som närmar sig 40 som skulle behöva ta lärdom av den här fina tjejen. 

Jag åkte till Linas lägenhet och sov där, det är ju inga hantverkare där under helgen och här hemma fanns det ju två små vildingar så jag tog det säkra före det osäkra så jag var säker på att få sova :) och sov gjorde jag minsann...vaknade 16:30 och hoppade i kläderna...men nån hårborste hittade jag inte så jag fick smyga ut till bilen och se ut som ett troll i huvudet...naturligtvis hade en bil med släp parkerat precis för utfarten och jag kunde ju inte gå in på Zaras och säga till så jag fick slänga mig på tutan och hoppas på att det skulle komma någon...och det gjorde det.....

Erik och Jenny var precis och hämtade Lovisa när jag kom hem och Petri har nyss hämtat Charlie för pappaveckan...Lina drog till Jens så fort Charlie hade åkt och dessutom jobbar hon em så den här veckan kommer att bli lugn....jag har ju en del att göra innan jag åker nästa söndag så det kan vara skönt att få göra det i lugn och ro :)

Jag kämpar fortfarande mot mina känslor...hjärnan och hjärtat är inte alls överrens... jag försöker få hjärtat att förstå att hjärnan har nog rätt...men dumma hjärtat vill inte förstå....

Nu är det iaf dags att hoppa in i duschen och göra sig klar för den sista natten innan fem veckors ledighet...ledigt från nattpatrullen i Storå iaf :)

Natten gick hur fort som helst...men det gör den när man jobbar med bra kollegor..en mycket ung tjej utan erfarenhet från vården men duktig och verkligen social och ödmjuk. Hon passar att jobba med människor och ska utbilda sig till socionom, det kommer att passa henne perfekt.

Vaknade av att det dundrade utanför...kan nog vara bra med lite åska och regn även om man kan tycka att sånt kan komma på nätterna och solen skina på dagarna :)

En knut i magen igen när jag är inne på fb...usch jag ska försöka att inte överreagera och hoppas på att han har mer förstånd....när man läser vissa människors kommentarer så förstår man att hjärnan slutade utveckla sig vid 14 års ålder...

Ingen värk idag...verkar som det är varannan dag och då är det desto jävligare...men bara att kämpa på, det är ju bara två nätter kvar och med hjälp av citodon ska jag väl fixa det...men ska ringa vc igen på måndag och den där sista extra natten på tisdag överlät jag åt Alma...jag måste bli ok tills jag ska åka till Frostviken eller åtminstone ha mediciner som tar bort värken.

Regnet öser ner och åskan dundrar..det är precis så mitt humör är just nu så det passar ju bra...ska ta tag i mitt skitliv nu och gå in i duschen och lämna det dåliga måeendet där och glömma att jag någonsin såg den där kommentaren som sänkte mig...den finns inte .....

 

Så börjar den sista arbetshelgen innan semester....i morse väcktes jag halv åtta av en liten Charlie som tyckte att det var morgon..och det var det väl iofs men inte i min värld. Var ju bara att kliva upp och göra frukost och ta citodon, för nu hade värken kommit tillbaka. Lina jobbade till halv ett så jag tyckte att det var onödigt att dra upp Charlie kl 5 när jag ändå var hemma. Efter 4 citodon så har värken släppt, men jag vågar inte tro på att det blir långvarigt...sovit bort hela eftermiddagen har jag oxå, men allt liknar skit när jag har ont och så behöver jag några timmar till om jag ska orka natten.

I natt ska jag jobba med en ung vikarie men jag har bara hört positivt om henne så det kommer säkert att gå jättebra...

Erik messade och undrade om jag kunde hämta Lovi i morgon kväll och köra henne hit så Lina kan vara barnvakt....såklart jag sa att det gick bra...vad skulle jag annars säga...det där ordet nej kommer jag aldrig att lära mig...eftersom Lina måste vara här och vara barnvakt så åker jag hem till henne och sover på söndag morgon, tror inte det blir så mycket sömn annars med både Charlie och Lovi :)

Saknar någon....hur ska det bli i Frostviken, när jag saknar efter en dag utan att ha sett han här...

 

Vaknade utan värk idag...helt underbart, med desto fler citodon gick det år igår...inte undra på att jag sov bort nästan hela dagen och ändå sov hela natten. Om det nu bara kan låta bli att komma tillbaka. jag var hos rolf och han sa oxå att jag är så spänd i nacke och axlar så det är därför det blir en låsning i ryggen. Så den här gången koncentrerade han sig på nacke och rygg. Oj vad det knakade till i nacken när han klämde och bände...men han sa att han kände hur muskeln lossnade och jag har inte haft ont sen jag var där heller...men han tyckte jag skulle komma en gång nästa vecka oxå innan jag far till Frostviken. Jag hatar att ha ont, humöret blir så upp och ner och allt liknar skit...så vill jag inte ha det.

När Lina och Charlie kom hem gjorde vi mat och eftersom Charlie var på sitt allra grinigaste humör fick vi locka med glass på loftet...jodå visst fanns han där...den finaste och mina ben blev till gelé....och virrigare än vanligt eftersom min hjärna kopplar bort all vett och sans...först hade jag glömt kortet när jag betalade så killen kom ut med det...sen när vi skulle gå glömde jag mina nycklar och fick vända om och där hängde även min tröja...han måste tro att jag är senil eller nåt...men det är han som gör mig sån, men det kan jag ju inte säga :) Vi åkte ut till Djäkens och badade ikväll...om jag skulle påstå att det var varmt i vattnet så ljuger jag....så jäkla kallt men jag doppade mig i alla fall och Charlie hoppade i flera gånger...bara badkrukan Lina som satt i bilen och sov istället :) Jag träffade en kvinna där som jag inte pratat med på många år, hon hade sitt barnbarn och ett barnbarnsbarn med sig och när dom kom över gräsmattan kände jag hur det knöt sig i magen....barnbarnet såg ut precis som kvinnans dotter som dog för 18 år sen när flickan och hennes syskon var 7 och 9 år....det tog en stund för hjärnan att koppla att det inte var M utan hennes dotter F som hunnit bli 27 år, men så otroligt lik sin mamma.

Nu är det snart fotboll på tv och sen ska jag försöka sova i mitt lilla rum, men jag har en känsla av att jag sov för länge idag och drack kaffe lite för sent för att det ska funka...blir väl att sno ett par hundra varv i sängen och läsa däremellan....men huvudsaken att jag inte har ont då kan jag gärna ligga och sno.

Sovit hela natten...från 21 till 7:30 då jag hade mobilen på väckning, men lyckades somna om och vaknade tjugo i nio och skulle vara hos sjukgymnasten nio...jäklar att det blev panik men jag var där i tid iaf :) Det jag har i ryggen är ingen inflammation utan en muskel som krampar...allt som händer i kroppen just nu är en reaktion på att jag börjat bearbeta det som hände under åren med C...det som jag tryckt undan och aldrig pratat om...det som tydligen heter poststresssymtom...att en människa kan förstöra så mycket...han sa ju att han skulle se till att förfölja mig tills jag hamnade på psyk och aldrig kom därifrån...nu blir det aldrig så för det kommer att bli bra, bara jag får läka i själen först så kommer jag jag att bli hel i kroppen oxå. Den kroppsliga smärtan kan jag stå ut med för jag vet ju hur mycket värre den själsliga är....när man har varit stark för länge så tar det tid att få ihop dom trasiga bitarna igen, men jag tänker inte vara bitter och jag ska förlåta...för min egen skull är det viktigt. Jag är på rätt väg och det säger läkaren och sjukgymnastena oxå men det kommer att ta tid, men det får det göra...sen får jag jobba med tilliten till människor och män i synnerhet ....inte det lättaste...bara ett ord eller en gest kan göra att jag tar ett kliv tillbaka igen. jag vet att jag överreagerar på mycket men jag är medveten om det och jobbar på att jag tolkar saker fel, men det känns ibland som att jag gör det för att skydda mig själv från verkligheten...att skriva om hur jag mår idag och även om hur det har varit är ett bra sätt att bearbeta saker men jag ska även vara medveten om att det sätter igång en process i kroppen som gör att jag mår dåligt av och till...men det är nödvändigt att det kommer ut så jag kan läka helt...eller så mycket som det bara går iaf....den finaste har hjälpt mig framåt så mycket...mycket mer än han kan ana...känner en stor tacksamhet mot han och kommer att älska han för evigt för det....när jag tvivlar på att män kan vara omtänksamma och fina så visar han det om och om igen med fina handlingar och peppande ord att fina män finns...och han är den finaste....för alltid den finaste.....

Natten flöt på bra...en av vårdtagarna som bor längst bort hade blivit inskickad till lasarettet under kvällen så där blev det två besök mindre och 12 mil mindre att åka. Det var skönt för vi fick lite andra uppdrag och kunde ägna oss åt det utan att känna stress...kändes inte som det var nån bra idé att sova när jag kom hem så jag struntade i det...efter ett par muggar kaffe och en dusch så kände jag mig riktigt pigg när jag åkte till Linde.

Det var en ortopedingenjör jag skulle träffa på ortopedtekniska avdelningen...kändes lite nervöst då jag inte hade en aning om vad en sån gör. Den här gången hade jag varit smartare och tagit på mig leggings och kjol, för stå där i bara trosor framför en främmande karl var ingen höjdare...fy vad utlämnad jag kände mig när jag var hos ortopeden...det var en yngre man och han förklarade att när man har fått en skada i knät så blir det nästan till 100% en för tidig förslitning...han ville att jag skulle fundera på om jag skulle ha en orthos så att knät tvingades att vara i rätt vinkel...nu fick jag nåt mer att tänka på, men eftersom träningen har gjort mig så mycket bättre så får vi se hur det ser ut när jag ska tillbaka till han 23 augusti. Nu lägger jag fokus på träning hela sommaren och så hoppas jag på att jag kan skjuta upp operationen ett tag till....bara den där jäkla muskelinlammationen i ryggen oxå kunde ge sig...känns inte ok att gå på citodon varje dag, men är tyvärr nödvändigt.

Nu är jag bra jäkla trött och skulle kunna sova stående men än är det några timmar till innan jag kan gå och lägga mig, gör jag det nu så är jag vaken mitt i natten och kan inte somna om. Jag blir iaf inte grinig när jag är trött, men desto känsligare för allt och då är det ännu lättare än vanligt att det kommer tårar för ingenting :) Jag ska försöka hålla mig vaken åtminstone till åtta...hur det nu ska gå till, men jag får väl hitta på nåt med Lina och Charlie när dom kommer hem från jobb och dagis...säkert lika trötta dom oxå...

jag måste dessutom gå upp tidigt i morgon och ner till sjukgymnastiken....sen lär jag väl ta en sväng ner till mamma...ledigt vad är det :) Men nu är det en helg kvar att jobba och en extra natt på tisdag...sen är det inte många dagar kvar innan det är dags att fara norrut...får resesällskap från Åsarna som ska stanna hos mig i stugan några dagar :)

Nu går jobbnätterna fortare än någonsin...26 fasta besök varav två gånger till Allmänningbo, bara det är 12 mil...så stunderna i lokalen blir inte långa. I natt ska jag jobba med vikarien igen...men det är sista natten med henne så det är bara att bita ihop....bara hon kan hålla tyst nån minut så kan det nog gå bra....när det känns som man har hela ansvaret själv så är det lite jobbigt när nån surrar hela tiden och man ska försöka ha koll på allt så inget missas eller nån medicin blir fel...såg förresten en av våra vårdtagare utanför systemet här i kväll så då vet jag vad vi har att vänta oss där....

Känner mig lite nervös för morgondagen och vet inte riktigt hur jag ska göra....vara vaken tills jag ska vara på ortopeden 11:30 eller sova två timmar. men sover jag så är jag rädd att jag inte vaknar av mobilen....men samtidigt känns det som jag är en trafikfara om jag är vaken hela tiden...äh det löser  sig.

Det känns lite ovant att ha en liten frågvis tjej här när jag ska göra mig i ordning...är ju van att kunna ta det lugnt....men det är ju inte så lång tid så det kommer att gå fint....eller det går så bra som man gör det till.

Tänk att man kan sakna en person så mycket när man inte sett han på flera dagar...kommer inte ens ihåg när jag såg han sist....känns som det var längesen iaf...alldeles för längesen....

Såklart vaknade jag före 8 idag bara för att jag ska jobba i natt...livet är lika tvärsför som jag är....somnade om efter mycket om och men så nu ska jag väl klara den här natten oxå. Sex arbetsnätter kvar innan semester...

Kom i säng alldeles för sent så jag har väl mig själv att skylla om jag är trött i natt...bra och spännande fotboll där Tyskland vann. Jag kokade ägg till frukosten under tiden jag pratade med den finaste på chatten...och som vanligt när jag tror att det kommer jag ihåg så gjorde jag inte det...en smäll från köket fick mig att komma ihåg det...en äggexplosion kan man säga och brända var dom oxå...så i morse fick jag allt vackert baka bröd istället för att äta ägg till frukost...inte första gången det händer, men det var längesen sist :)

Ska jobba i natt...naturligtvis när det är en bra fotbollsmatch...jäkla skit...men det var nödvändigt att byta till söndag från tisdag då jag ska till ortopeden på tisdag halv tolv...jobbar ju måndag natt oxå så det blir inget sova alls på tisdag morgon efter jobbet...men det har funkat förut så det gör det väl nu oxå.

Jag har en del saker att jobba på när det gäller mig själv....inte ta åt mig allt...inte tro att nån säger nåt för att sänka mig....inte gråta för allt....och framför allt tro på mig själv, att jag kan och misslyckas det så är det ju bara att försöka igen..lättare sagt än gjort....jag har fått mycket styrka och peppning av den finaste men det är inte så lätt att ta till sig det som jag vill...med en dominerande far och dominerande män i mitt liv är det svårt att tro på att det finns män som peppar och stöttar istället...jag är så jäkla rädd att han är som alla andra...jag vill inte tro det och hittills har han inte gett mig nån riktig anledning till att tro det...men jag känner att jag hugger lite för snabbt ibland och missförstår det han säger....men jag ska jobba med det så mycket jag kan och det som är positivt är att jag är medveten om det nu och kan verkligen ta tag i det. Får väl fundera mer på det i stugan i skogen i Frostviken...

Sov oavbrutet 12 timmar i natt...välbehövligt för när jag vaknade så mådde jag bättre än jag gjort på länge.Gjorde rent i kyl och frys idag så då passade jag på att åka ner till mamma och lägga frysvarorna i hennes frys...det är lika dåligt med vikarier där i sommar som i Storå...vissa kan knappt prata svenska och förstår inte...det är nog så besvärligt för oss som personal men hur det är för våra vårdtagare törs man knappt tänka på för då mår man för dåligt. Mamma har ju skinn på näsan så hon kan säga ifrån, men när hon inte ser så är det ändå inte lätt, jag ser hur många saker som helst varje gång jag är ner till henne som är åt helsike...hur har det blivit i det här landet...för bara några år sedan var det jätteviktigt att man var åtminstone vårdbiträde och kunde svenska för att få jobba i vården...uskor var ett måste för delegeringar på insulin, mediciner, katetersättningar, peg och mycket annat...nu är det som det bara är nån som kommer så skitsamma vad den kan...går det så går det....men man kan ju tycka att man ska förstå och prata svenska huvva för att bli gammal i det här landet...det ska jag se till att aldrig bli, är det så att jag börjar bli en belastning för mina barn eller andra så kommer jag att se till att det inte sker...jag har nog med piller för det eller så fixar jag det...jag har sett nog hur äldreomsorgen har förändrats sen jag började i vården -81 då hade man tid för dom äldre och var aldrig stressad...nu får man stressa dom i säng även om det skulle vara nåt dom vill se på tv för annars finns ingen som kan lägga dom inom rimlig tid...fy fan vad jag mått dåligt många gånger då nån fått två alternativ...lägga sig nu och missa det den vill se på tv eller vara vaken till midnatt....men jag ångrar ändå inte mitt yrkesval för jag älskar att ta hand om människor och få dom att må bra, även om förutsättningarna har blivit betydligt sämre under åren.

När jag gjorde rent i kyl och frys så kände jag hur värken sakta letade sig tillbaka så då vilade jag en stund och det hjälpte faktiskt...hoppas inflammationen har gett sig så jag slipper den där satans värken.

Lina har fått vattenskada i sin lägenhet så hon kommer inte att kunna bo där på minst 6 veckor så nu får jag hem mina hjärtan igen...det kommer att funka bra för det gjorde det när hon och Charlie bodde här under Charlies 2 första år. Kan man bara respektera varandra och hjälpas åt så löser sig det mesta...dessutom far jag ju snart och då har hon 4 veckor utan mamma :)

Nu känns det som en dusch skulle vara det optimala....mat tror jag att jag struntar i idag...är inte hungrig nån gång....jag vet att jag borde men när det tar emot så är det svårt...anorexian kommer inte att ta över igen...jag är för medveten om det...eller så är jag inte det men då kommer Lina att finnas här, hon vet oxå hur den är när den tar över...men idag klarar jag mig utan mat, gör inget en dag...kanske tar ett glas vin eller två till fotbollen...Tyskland- Italien...en spännande och förhoppningsvis bra match i kväll.

Ja vad säger man...jag hade inga förutfattade meningar om vikarien som jag jobbade med i natt, men jag var helt slut i huvuvdet när det äntligen blev morgon....inte många sekunder hon var tyst och nog för att jag har dåligt lokalsinne men det där var det värsta jag sett..och inte ett nyckelnummer hon lärt sig och fast hon hade skrivit upp dom på ett papper så snurrade hon till det...kan ju bara hoppas på att den andra vikarien som hon ska jobba med i natt är lite smartare, men det tror jag att hon är, och hoppas det för vårdtagarnas skull. Jag somnade nästan på en gång och sov till halv tre...var helt slut när jag vaknade och har sovit ett par timmar på soffan nu...känner mig som en zombie...måste vara medicinen som däckar mig totalt. Jag har inte haft nån värk idag iaf och kan ju bara hoppas på att det inte kommer tillbaka. Ska försöka kolla på fotbollen i kväll men jag känner mig fortfarande alldeles för trött så det är inte säkert det funkar...kanske är bättre att sova och komma upp i tid i morgon för i morgon kväll tänker jag inte missa matchen.

Nu är det bara två veckor kvar till jag åker upp till Frostviken...dubbla känslor inför det...jag vill verkligen träffa alla fina vänner där men samtidigt vill jag stanna tiden....jävla karljäkel att ställa till det för mig....jag önskar att jag kunde trolla för då skulle jag göra han pytteliten och stoppa ner han i jackfickan och ta han med mig...