marithape carpe diem

Kände mig lite bättre när jag vaknade så jag åkte ner till mamma  eftersom det var en del hon behövde ha hjälp med....men väl där så började jag må dåligt igen och kände svettpärlorna på pannan....men en alvedon 1 mg gör susen och det blev bättre igen. Har bestämt mig för att sätta fokus på mitt mående nu....att få må så bra jag bara kan. Det har hänt så mycket negativt i mitt liv de sista månaderna som har fått mig att ramla igen....kanske lite längre ner i det svarta hålet än jag varit på länge....men nu har jag bestämt mig....jag ska upp igen och INGEN ska få ta makten över mitt mående igen......ätstörningarna kan jag tyvärr inte lova så mycket över just nu....men jag har ändå lyckats styra över det så mycket jag bara kan.....låter bli att äta eller äter sånt jag vet är fettfritt och utan kalorier så gott det går.....då kommer inte tvånget att kräkas på samma sätt som när jag hetsäter och mår så jävla dåligt av det så det finns inga alternativ....känner att vikten går neråt av det också vilket är tvärtom med bulimin.....är inte rädd för anorexian längre då det är många år sen den tog över mitt liv....jag kan nog ha en bra kontroll över den även om jag låter bli att äta ibland....huvudsaken att man får i sig dryck. Det här är nåt jag levt med sen jag var tonåring och jag kommer att få leva med resten av mitt liv, men jag kan hantera det nu....

Finns värre saker att oroa sig för, men just nu tänker jag inte oroa mig över nåt....bara fokusera på att vara glad och må bra...älska livet, min mamma, mina barn, barnbarn och så han som stulit mitt hjärta.....

Kändes som att den här förkylningen inte skulle få ta över mig så jag efter en massa sömn gick och duschade, tog ett par alvedon och nässpray...kände mig redo för att ta mig ut och åka till ica och Lådan....kom hem totalt slut och svetten rann....så var det med det.....viljan var större än orken som vanligt. Resten av kvällen har tillbringats på soffan med ett glas vin och täcket....

Insåg idag att jag inte behöver oroa mig för den där inbjudan, jag jobbar hela nästa helg.

 Känns som att det är lättare med mattänket också när jag ändå inte kan äta nåt.....youghurt, juice och cola zero räcker långt och gör att jag mår bra.

Tittade lite på lets dance i kväll och blev så glad av att se Dan Ekborg....hans knäprotes låter och han kan dansa ändå....mitt knä låter inte och ger mig hopp om att kunna bugga igen.....en dag så ska jag göra det.

 

Jäkla förkylning.....somnade på soffan igår och somnade om direkt i sängen. Vaknade kvart i åtta och var tvärtät i näsan, kändes som att jag höll på att kvävas. Feber, skakis och ont i huvudet, men somnade igen efter ett par alvedon och sov hela eftermiddagen. Gick från sängen till soffan och har blivit kvar där....fått i mig lite youghurt, cola, vatten och juice.....men det är helt ok. Lisa och Rickard var till ica och köpte otrivin åt mig så i natt hoppas jag att jag kan andas ordentligt.....Laget i mitt hjärta gjorde en fin match i kväll mot Mora i slaget om Siljan....gjorde att kvällen kändes lite bättre....trött som attan trots all sömn....är väl den psykiska tröttheten i kombination med förkylningen som gör det....ska snart gå och sova....kanke drömma om han....den finaste...jag har gjort det några nätter nu....

Ett jättefint dop i lördags med en massa underbara människor som jag inte träffar så ofta.....måndagen tillbringades med flera av mina hjärtan då vi hade vår årliga våffeldag.....sen var det jobb måndag tisdag natt.....att gå över 7000 steg en natt tar lite på orken just nu kan jag säga......sen att behöva ställa klockan på 1 för att hinna handla innan det är dags att infinna sig hos mamma och göra det som behövs.

Hela veckan har kännts sådär trots att jag verkligen försökt att inte låta känslorna ta överhanden....men brinn för Josefin har triggat igång känslor jag inte vill.....allt kommer tillbaka 20 år av terror, alltid se sig om över axeln.....alltid vara beredd att gömma sig och barnen, telefonhot och slag.....men det är inte det som gör mest ont, smärtan i själen, de ärren som aldrig läker....tilliten till män....det är den som gör mest ont....och att det finns människor som inte förstår, som tror att det bara är att gå efter första slaget....om det vore så enkelt, men då är man redan totalt nedbruten....då har han sett till att man har ingen annan än han...den man älskar trots att han gör en illa....som får en att tro att man bara gör fel....som tar ifrån en all självkänsla....som man stannar hos för att då vet man var han är, att lämna innebär bara ännu mer rädsla för då kan han dyka upp när man minst anar...precis som det blev. Jag överlevde, det är jag tcksam för men jag fick betala ett högt pris med tillit till andra män, bra män som jag tror finns där....som har gett mig en tro men ändå inte riktigt kunnat lita på helt.....önskar att jag kunde....

Mötte han idag....den finaste...han som verkligen försökt  få mig att förstå att dom finns, dom fina männen...så underbar, den finaste jag vet men mina känslor räcker inte till.....dom slog han bort.

Älska mig för den jag är......

Klockan är snart 1 och jag känner att sängen inte är ett alternativ än....var ner till mamma idag och tvättade, strök och gjorde en del annat. Känns som den här jävla lägenheten kväver mig, längtar så till det blir varmt så jag vara ute och så till Frostviken förstås. Nu har jag bestämt mig och fick ett underbart sms tillbaka som gjorde mig så glad....jag vill åka dit och se om jag kan hitta mig själv igen, kanske en av orsakerna till mitt mående är att jag inte kunde komma till paradiset i somras....inte helt beroende på det naturligtvis men en del av det.

Det är bara ett par bitar till som ska falla på plats så kan jag börja ta mig uppåt igen...vill verkligen inte må så här men vill ändå inte ta några mediciner....känns som att jag bara stoppar undan det som är jobbigt då istället för att jobba på att lösa alla situationer även om det tar tid.....har iaf gått ner några kilon och ändå inte kräkts på en vecka....med tankens kraft har jag lyckats låta bli även om det har varit en kamp....

I morgon är det dop, älskade lilla Troy ska döpas i Lindesbergs kyrka men som tur är så är det inte förrän 13:30 när huvudet inte vill sova fast kroppen egentligen vill det....måste få dom att samarbeta lite bättre men efter alla år av nattjobb så är det kanske bara att gilla läget.....

Sov ett par timmar idag och åkte sen ner till mamma och hjälpte henne till frissan. Fikade med henne efteråt och tog fram käder och la pengar i hennes plånbok tills hon ska till ögon i Örebro på fredag, bäddade rent och skrev en nota som Anna kom och hämtade då hon avlastade mig med handlingen idag...är så tacksam för mina underbara ungar som finns där för mormor.

Natten var lugn på Grönboda....alldeles för lugn, men som gav oss tid att prata lite av vad vi känner....hur det känns att ramla ner i det svarta hålet och förstå att man inte är ensam om det....så skönt att höra att nån annan också kämpar, nån som förstår vad man pratar om....hur man kämpar och tar på sig masken till jobbet för att man ser jobbet som en livlina....när man mår bra en stund med kollegor och vårdtagare....när man ger allt man har på jobbet och sen är det som att sticka hål på en ballong och man vill inte gå ur sängen.Nu närmar sig dessutom det datumet jag vill komma förbi så fort som möjligt....det datumet då jag blev halv....vet inte riktigt hur jag ska ta mig förbi det men jag behåller bubblan runt mig så gör det mindre ont......

Fick en inbjudan som jag egentligen vill gå på....men så kommer ångesten, det handlar ju om en massa mat också.....alldeles för mycket och jag är inte säker på hur jag kan hantera det....sen självkänslan....så många människor jag inte känner....kan man säga att man kommer och sen backa om det blir för jobbigt? Det börjar bli alldeles för jobbigt och det enda jag vill är att hitta en liten stuga i skogen där jag får vara själv och bara ha dom jag älskar omkring mig....det här livet är för jobbigt.....

Ska aldrig mer skriva att jag är glad....varje gång jag gör det kommer den där sparken i ryggen som knuffar mig över kanten....den här gången med en sån kraft så jag tänkte släppa taget. Men så kom tanken att jag hade lovat mitt lilla lyckopiller och lilla Divan att dom skulle få sova över hos mig....vi skulle åka till badhuset och äta på enellys innan vi skulle äta massa godis och mysa på kvällen.....så det var bara att gråta en natt och sen sätta på sig masken och hämta mina älsklingar.

Det är tack vare dom som jag lever, ingen vet vad jag går igenom nu och har gjort en längre tid.....jag är ju inte den som visar vad jag känner.....har blivit en mästare på att dölja hur jag mår, men är bara så jäkla rädd att jag ramlar alltför långt ner så jag en dag inte tar mig upp...du står med ena foten över kanten så kuratorn till mig för flera år sen....jag har nog ramlat ner fler gånger än jag kan räkna och tagit mig upp, men nån gång är väl den sista. Nu ska jag krypa ner hos mina hjärtan, dom som ger så mycket kärlek och som jag inte vill svika, bara lyssna på deras andetag och somna till det....man får inte mer bördor än man orkar bära sägs det.....men jag undrar om det stämmmer........

Vaknade klockan åtta idag, när hände det sist. Kände mig helt utsövd men låg ändå kvar och lyssnade på en podd. Lisa skrev och sa att hon kände sig illamåeende och yr, som svimmningskänla och Rickard samåkte idag till jobbet i Linde så han tog sig inte hem så självklart åkte jag och hämtade han.Han är min favoritsvärson....kanske för att han funnits i mitt liv sen han var 15 år, men även för att han är den han är. Fick i mig lite köttfärssoppa idag innan jag åkte ner till mamma med det jag handlat både på ica och apoteket. Idag var inte en jättebra dag hos henne....ibland är hon snurrig och blandar ihop saker och jag har fruktansvärt dåligt tålamod med just det.....och får dåligt samvete sen. Men sen vet jag att det finns bättre dagar och det är dom jag sätter värde på.

En dag då jag känt mig mer glad och lugn, kanske det vänder nu.....jag vill verkligen det. Har funderat på om jag ska ta bort dom nätter jag gör tre och bara göra två....men då måste jag lägga dom nätterna nån annanstans och kanske schemat blir så mycket sämre med tanke på ledighet och återhämtning......inte lätt att få ihop livspusslet.....

Ska skriva till M i morgon och säga att jag far gärna till Frostviken i sommar.....nu är det vad jag vill och inte vad andra vill som gäller, måste tänka mer på mig själv även om det gör ont....vill bara vara glad och lycklig och känna äkta känslor...... 

Nu är värsta jobbveckan gjord....fem nätter. Är ledig två och jobbar två igen....ett tufft schema, alltför tufft just nu.Men med härliga kollegor så har det funkat och den mest fantastiska chef man kan ha....till skillnad från den andra som har mycket att lära av henne.....allt skulle kunna vara hur bra som helst, men så är det allt spring....går mellan 3 och fyra tusen steg från 00-07....blir ett par kilometer på efternatten och det känns i knät, är livrädd att det ska bli nåt tokigt med det.

Men jag kämpar och provar ett tag till....kommer på chef nr 2 att ljuga om en massa saker, men jag vet inte riktigt hur jag ska konfrontera henne....måste hitta ett sätt...ett bra sätt, men det löser sig....

Ska ner till mamma i morgon, jag har inte varit där sen i torsdags så nu längtar jag efter henne....törs inte tänka på när hon är borta, barnsligt kanske men det är sån jag är och jag tänker inte ändra på mig.

I helgen kommer två av dom jag älskar mest och sover hos mig,mina lyckopiller....dom som får mig att orka vidare....drömde så konstigt idag, drömde att jag skulle vara fyllechaffis åt den finaste och hans kompis ( nån som jag inte ens tror är hans kompis ) och han frågade något som jag blev helt ställd av....något jag förnekade trots att det var sant och sen fick jag dåligt samvete och försökte hitta han för att säga sanningen och då var han borta.....han finns där nånstans iaf trots att jag är totalt tom på känslor just nu......

Mina sömnvanor är inte de mest optimala och att sova 12 timmar känns inte ok....är det för att jag går bakåt i utmattningsdepressionen, eller är det nåt annat. Känns som det är depressionen som gör det då det är så mycket annat som spelar in....att inte känna riktig glädje, inte känna riktiga känslor, aldrig vara riktigt glad, tårar som kommer när jag minst anar det för ingenting......vet bara inte hur jag ska göra för att må bättre.....kanske sluta jobba....vad vet jag, men då är risken ännu större att jag stannar i sängen....nu måste jag iaf ta mig upp. Ska skriva till M i morgon och säga att jag vill åka till Frostviken i sommar.....längtar till lugnet och mina underbara vänner där. 

Löste matfrågan idag genom att koka makaroner....då vet jag att jag inte kommer att kräkas....gjorde det för flera år sen och det kom makaroner ur näsan....jätteäckligt, jag vet men det gjorde att jag inte vill göra om det och är ett säkert kort att behålla maten även om makaroner inte är nån favorit.....men ibland måste man lura sig själv. annars har kräm och soppar varit min diet några dagar, det funkar det också och skulle bulimin ta över så är det lätt att få upp om jag tappar taget.....men bara allt ordnar upp sig runt omkring och jag får lugn och ro så ska det nog bli bättre med det också...hoppet är ju det sista som överger människan och nån gång ska även jag få lugn och må bra.....har ju så många runt om mig som ger så mycket kärlek och som jag älskar mest av allt....

Jobbade söndag  och måndag natt....personalmöte på tisdag kl 14-16....hem och till apoteket och handla åt mamma, ner till henne och sen hem, totalt klappslut.....somnade på soffan och fick sen ligga och sno i sängen till nån gång vid tretiden, vaknade 8 och hade en tanke att kliva upp men orken fanns inte....inte förrän Lisa skrev vid 11 tiden om vi skulle åka till Mejk. Det är det enda som får mig ur sängen, att jag ska göra nåt....Fick ett sms som jag ändå var beredd på men som gav mig ytterligare en spark i ryggen.....om jag bara fick ett svar så jag kunde gå vidare....inga lögner för det behöver jag inte och är något jag inte klarar av....var bara ärlig så tar jag det....lögner gör mig bara ledsen och förvirrad. Det som tar mig framåt är min nya chef som är helt fantastisk, precis som en chef ska vara. Men att jag får så jäkla ont efter ett par nätter gör mig helt förtvivlad....dessa jävla hårda golv.

Har en tanke och en fruktansvärd längtan efter Frostviken men är inte helt säker på att jag fixar det......det gör mig så ledsen....ska jag skriva till M och chansa? Är så jävla osäker på allt just nu....allt från jobb till känslor....men jag vet att det närmar sig det datum jag hatar mest av allt....det datum jag vill hoppa över....vill aldrig ur bubblan. Älskade söstra mi jag blir aldrig densamma utan dig <3

En riktig jävla skitnatt....kunde inte få ur tankarna att kräkas upp det jag stoppat i mig. Lyssnade på flera poddar för att skingra tankarna, men dom kom hela tiden tillbaka....kände hur det kväljde mer och mer och när klockan var halv tre gav jag upp och gick till toa....drack ett glas samarin efteråt och kunde äntligen slappna av och somna.

Var ner till mamma som var på ett riktigt bra humör, så härligt. Mindre bra humör blev jag på när en personal hade skrivit att en sort ögondroppar var slut.....vad kunde jag göra åt det trodde hon? Jag har sagt att dom ska säga till i god tid när något håller på att ta slut eller ringa till mig.....men det är som att tala med en vägg. Tur att det finns ett reservlager hos sköterskorna som en personal var ner och hämtade, det är ju antibiotika och viktigt. Men så blir det när det plockas folk från gatan och som dessutom knappt kan göra sig förstådda.....bevare mig för att bli gammal och behöva hjälp av hemtjänsten, men det kommer aldrig att hända!

I morgon kommer Erik,Jenny,Lovi och Troy, så roligt och Erik har lovat att fixa maten....pannkakor....inte det mest optimala men jag behöver få nåt i mig och behålla det om jag ska orka med att jobba i morgon natt.

Kämpar nu med illamående och dumma tankar, men jag hoppas att jag är så trött i kväll så jag somnar ifrån det....jag provar allt jag kan.......

Hade tänkt att jag skulle ta itu med en vårstädning idag, men var totalt klappslut efter gårdagen....har inge betydelse att jag gör saker jag älskar och som borde ge mig energi istället.....det funkar inte så eftersom jag hela tiden tar av de få krafter jag har. Vaknade vid tio eftersom jag ställt mobilen på det, men orkade inte vakna då....ett par timmar senare tvingade jag mig ur sängen annars hade det varit risk för att jag stannat där.....en vän frågade mig om jag ville följa med till Bångbro Folkan i morgon då Refreshments spelar där.....såklart skulle jag vilja det, men orken klarar inte det......måste fokusera på att orka jobba och jag går på söndag kväll igen.....förhoppningsvis kan jag klara det lite senare, kanske till sommaren....har det som mål. 

Lisa och Rickard och barnen kom hit en stund idag igen, utan dom hade jag nog inte ens klivit ur sängen. Så tacksam att dom gör att jag inte helt tappar livet.....

Hade en tanke om att laga mat, isterband och stekt potatis....men det blev som vanligt bara en tanke......värmde en djupfryst paj och har efter nästan en timme fått i mig den. Det tar tid när hjärnan säger: ät inte om du inte vill spy upp det....och förnuftet säger ät i den takt det går och behåll det......alltid denna jävla kamp, önskar jag slapp det. 

Är svårt att se den livsglädje jag hade en gång, hur konstigt det känns att den bara försvunnit....hur en människa har makten att trycka ner mig som hon gör, hur oduglig jag är, som ljuger mig rakt upp i ansiktet, som är den falskaste jag någonsin mött....som påminner mig om han som slog all självkänsla ur mig även om det inte är fysisk våld, men psykisk gör lika ont.....tar en dag i taget....kan inte göra mer just nu....