fest

Vaknade redan halv åtta i går....när hände det sist. Men det var ju bra för jag skulle hinna så mycket innan vi skulle träffas på parkeringen vid kyrkogården i Linde kl 12 innan vi skulle gå och gratta Erik...alla hans syskon var där och Jennys föräldrar och hennes systrar....så många fina presenter han fick och god smörgåstårta och annat gofika bjöd han på. Bryggeriet hade julfest i Bångbrofolkan med julbord innan det blev öppet även för allmänheten....körde ner Lina dit strax före sex och hade lovat att hämta henne, Erik och Lucas där kl 1....men kvart i elva ville Lina hem så jag åkte och hämtade henne.....hon mådde inte alltför bra så det var bra att hon gjorde som jag alltid sagt till mina ungar....mår ni inte bra eller har druckit för mycket så ring så hämtar jag er......det satt tydligen kvar. Erik och Lucas skulle ta bussen hem så då kunde jag lägga mig....men inte tusan kunde jag slappna av, var precis som när dom bodde hemma och jag inte kunde somna förrän alla ungar var hemma....men halv två kom han hem och jag kunde slappna av och sova. Skjutsade hem Erik vid halv två  och han verkade må ganska ok och roligt hade det varit....värre var det med lillasyster som fortfarande fick krama porslinsguden långt in på eftermiddagen....ja jag vet hur det känns för så har det varit för mig de gånger jag varit på nån fest....kanske därför det blev så sällan...och en anledning till att jag aldrig dricker nåt starkare än vin och öl.....en anledning att man hellre är hemma än går ut.....mitt mående idag är väl sådär....försöker iaf få i mig riktig mat en gång om dagen även om det tar emot och dom där dumma tankarna försöker ta över....nudlar är väl också mat......ska på rehabmöte på tisdag och det skrämmer mig ....jag är inte redo än....FK är redo men inte jag....knät är fortfarande svullet och lite varmt....men jag kan gå och det är det enda som betyder nåt för FK.....men det gör att mitt mående just nu är skit.........

30 år

Lilla lyckopillret var redan vaken och låg och kollade på Ipaden när jag vaknade så där låg vi med Ipader och iphoer som två nördar en lång stund innan jag kravlade mig ur sängen och in i duschen...blev en sen frukost...grannarna från syrien kom ut i bara pyjamaser och badtoffllor på fötterna...skrev nånting på arabiska på varje bil i snön och hade sen snöbollskrig....kunde inte annat än skratta åt deras lek och skratt i snön, härligt med glädje.
Var med mamma till frissan idag så jag åkte ner lite tidigare och tvättade håret på henne, fikade, åkte och hämtade medicin åt henne  på apoteket, tog fram rena kläder till duschen på måndag,skrev en nota vad hon behöver få handlat eftersom hon ska till ögonmottagningen på tisdag så får det bli handling på måndag, stekte ett par ägg till henne som omväxling till kvällsmackan....det finns alltid nåt att göra och mer blir det nu inför julen....det jag önskar mest av allt är att jag skulle få läka i lugn och ro....ingen FK som stressar.....bara få vara nånstans där ingen förväntar sig att jag ska finnas där....ingen som behöver en massa hjälp....men det är en utopi som det mesta. Idag för 30 år sen låg jag på BB i Örebro för att vattnet hade gått tidigt på morgonen och eftersom jag inte fick gå eller stå så blev det ambulans....låg hela dagen och fick varken äta eller resa mig upp...sent på kvällen fick jag två smörgåsar och det var nog det godaste jag någonsin ätit....men det skulle dröja till morgonen innan han kom...den efterlängtande lilla prinsen....med dom finaste barnmorskor med mig så kom han tidigt på morgonen och även om hans pappa inte ville vara med i bilden just då så kände jag den starkaste kärlek för någon som man kan känna.....det var pappans förlust, inte min. Hade jag bara stått på mig då och inte trott på alla lögner och en naiv tanke om att ett barn behövde även en pappa så hade livet sett helt annorlunda ut.....men då hade jag inte haft mina fina tjejer ....det var mitt öde och jag kan aldrig någonsin ångra bort mina underbara ungar..och i morgon ska vi åka till Lindesberg och gratulera han som gett mig så många gråa hår och jag skulle kunna skriva en bok precis som den om Emil i Lönneberga....men som jag älskar villkorslöst.....

En man till mormor

Sov ganska bra i natt....vaknade bara ett par gånger av värk, men det släppte när jag vände på mig. Vaknade av telefonen och det var hyresvärden....första gången som jag pratat med han, men ett orosmoment mindre....inte lätt att leva i det här huset när allt är så osäkert och ingen känns seriös. Lisa och Rickard var hit med golfen så jag får låna den, är så tacksam för dom...som dom har funnits där när jag ramlat ner i det där mörka hålet...utan dom hade jag aldrig tagit mig upp igen....det har varit alldeles för mycket.Rickard kollade vad en sån där lambada eller vad den nu hette kostade och det var allt mellan 1500 och 3000....ja det känns ju sådär när jag köpt nya däck och det är jul snart....och dessutom är sjukskriven....det känns som att jag vill hoppa över julen i år, bara vara hemma själv och inte bry mig om att det är jul....känns ungefär som efter att mamma och pappa skilt sig och man stod där och visste inte vem man skulle välja....så jävla jobbigt. Hoppas alla föräldrar som skiljer sig fattar att det är jobbigt för barnen....jobbigt att behöva välja och alltid känna sig ledsen och ha ont i magen för att man vet att den andra föräldern blir ledsen.....julen är nog den högtid jag helst skulle vilja slippa.
Fick en liten nattgäst....mitt älskade lyckopiller, den som står mitt hjärta så nära....som jag kan ha så roligt med...som när vi åker runt och letar en man till mig som hon tycker att jag behöver....men ingen duger....inte en enda av alla hon pekar ut åt mig i alla åldersklasser.....kan ju inte berätta för henne att mitt hjärta har nån redan tagit och jag måste försöka få tillbaka det innan hon kan hitta nån jag godkänner....och det kommer aldrig att hända...men det vet hon ju inte så vi fortsätter vår lek........

Jäkla sömnlösa nätter

Ännu en sömnlös natt....somnade vid sju och vaknade halv tolv...är så jäkla trött på dom här sömnlösa nätterna....är väl kanske för mycket som händer här, poliser som är här 3-4 timmar, spärrar av och tekniker som kommer och ändå förnekar Trille att nånting hänt...precis som han förnekade för ett par veckor sen då en död människa låg på en bår utanför Laxbrogården med en filt som täckte h*n....när Jeanette som är missbrukare frågade Trille vem som låg där så svarade han att det är bara en missbrukare....vilket det inte var då hon hör till dom och skulle ha vetat vem det var....så jäkla många är det inte som håller till där. Såklart det var en invandrare och det skulle mörkas precis som söndagens pådrag. Trille har varit uppe vid Riggards skola och fotograferat idag och fönstren på Laxbrogården har målats utvändigt....ser ut precis som vid förra konkursen, men vi får inte veta nåt som vanligt. Allt det här och stressen från FK gör att även om kroppen är trött och vill sova så går hjärnan på högvarv....blev som inte bättre av att en givare till katalysatorn gav upp idag också på bilen.....två nya däck i måndags och så det här....orkar fan inte längre.
Är glad att mina fina grannar från Kosovo bjöd in mig i kväll tillsammans med grannarna ovanpå mig...en trevlig kväll som trots tre olika språk  så förstod vi varandra och hjälptes åt med ord som blev svåra....är bara så tråkigt att jag vet att dom inte kommer att få stanna här....så jäkla dumt....men jag kommer inte heller att stanna här längre än nödvändigt....jag längtar till den dagen jag kan lämna allt skit här och flytta till Frostviken....ångrar bara att jag inte gjorde det när ungarna var små, då hade Frostviken varit hemma för oss alla.......

Robot

Känns som att jag inte lever längre....bara existerar och fungerar som en robot....sover alldeles för länge, gör inget speciellt om ingen kommer....sen är det snart kväll och jag sover igen.....vet inte hur jag ska ta mig ur den här negativa spiralen, jag vill det verkligen men jag vet bara inte hur. Kanske är jag lite för otålig i mitt tillfrisknande med knäet.....blir så jäkla rädd då jag vaknat två nätter av det gjort så ont i hela benet...känns som att det är stelare nu igen och jag vet inte varför. Vet ju att det tar lång tid att läka och bli bra, ända upp till ett år så jag kanske bara är för otålig som vanligt.Grannarna ska inte flytta förrän om ca två veckor och det känns bra att ha dom här ett tag till.....det känns som att så fort jag fäster mig vid någon eller några så mister jag dom....kanske därför jag har så svårt att släppa nån nära, av rädsla att bli sårad eller lämnad...
Tänker och funderar nog för mycket också.....precis som alltid och det gör inte saken bättre...

Spanien

Vaknade i natt med en panikkänsla...det är det här med julen....jag får ångest bara jag tänker på den.
Somnade om efter ett tag iaf och vaknade vid tiotiden....Erik skrev på messenger att han, Jenny och barnen skulle komma runt tolv så det blev att sätta fart. Lovi skulle få välja vad vi skulle äta till lunch och hon ville ha makaroner och korv....Erik hjälpte en vän med att flytta en bil och skulle handla efter det, men under tiden jag pratade med han så ändrade sig Lovi och ville ha pannkakor, så det fick det bli.
Efter lunchen åkte vi ner till mamma, känns som att hon bara blir mer och mer förvirrad men ändå så klar i huvudet....en mycket märklig känsla. Erik tog av däcket på min bil och det satt en skruv i däcket och det hade inte varit så stort problem, men nu hade jag kört tillbaka hem och det hade gjort ett stort hål i däcket....återstår att se om Jani har nåt däck hemma eller om jag får vänta ytterligare....jag är ju van att vänta så det ska väl inte vara nåt problem.
Känns som att jag fått nog med sparkar i ryggen den senaste tiden, att fallet ner tillbaka i det djupa hålet gjort alldeles för jävla ont och att försöka ta sig upp igen bara blir svårare och svårare....inga jättestora saker men ändå att jag tappar fotfästet och ramlar....
Önskar att jag kunde göra som min vän sen skoltiden....hyra en lägenhet i Spanien och bo där i sex månader....göra sig av med allt materiellt som man inte ens behöver, magasinera det man vill ha kvar och bara dra....men så är det mamma...jag kan inte lämna henne, hon har ju bara mig.....
Ska iaf se till att ta mig till paradiset i sommar, sen får vi se hur det blir....kan lämna allt, barn,barnbarn och han som tagit mitt hjärta....bara inte mamma.....för jag vet att varje dag är en bonusdag och inget att ta för givet....kanske inte med dom andra heller men det känns iaf mer avlägset....älskar dom alla....

RSS 2.0