marithape carpe diem

Hade svårt att komma till ro i natt....lyssnade på poddar som brukar vara som ett sömnpiller, men inte.....fick en helvetes värk i benet och smorde med voltaren och somnade till slut framåt morgonen. Det där armbandet jag fick det som är från Thomas Sabo....ett dyrt märke, men det har ingen betydelse för mig....det enda som betyder nåt är vad varje berlock symboliserar.....jag ska beställa två berlocker till för att få armbandet komplett.....det ena har jag redan sett ut och är en nyckel med ett hjärta på.....som symboliserar han som har tagit nyckeln till mitt hjärta och som betyder så mycket för mig.....den finaste jag känner....den andra ska symbolisera min mamma....men jag vet inte riktigt hur den ska se ut.....så många tankar som snurrar där, men en stark kvinna som har varit min förebild av starka kvinnor och gjort mig till den jag är....hur ser den berlocken ut?

I morgon är det nyårsafton och den ska jag fira in i Löa med mina fina yngsta döttrar och Charlie och John...precis så lugnt och fint som ett nytt år ska firas in....utan alkohol....den dagen jag hittar en man som vill fira ett nytt år utan alkohol....då kapitulerar jag för då är han den jag vill ha.....men jag är nästan helt säker på att det kommer aldrig att hända.....tror inte ens den finaste är beredd till det och då är han så nära mr perfekt......

Hur summerar man en helt underbar dag som samtidigt gör mig så ledsen.....dagen började med ett telefonsamtal från äldsta barnbarnet....plingande i telefonen av meddelanden....sms.....blev alldeles varm i hjärtat av allt. Duschade och fixade det sista innan mina underbara ungar kom med sina respektive och barnbarn....fick ett jättefint armband med berlocker som symboliserade varje barn....en uggla för Anna, en hockeyspelare för Tobbe, livets träd, en ek som symboliserar sammanhållningen i familjen och samtidigt vårat smeknamn på Erik....Ekvald....prinsesskrona,ring och hjärta som är våran prinsesssa Lisa, Lina som alltid är den sena och sega i famijen har beställt men den har inte kommit än....så typiskt mitt lilla hjärta. Men den som jag blev alldeles varm i hjärtat av var den sjätte berlocken som var två änglar som symboliserade Anette och Roger.....så fint....mamma ringde också idag och grattade, fick den där känslan igen, den att det är sista gången....det gör så jävla ont, jag vill gå före henne...känns som att jag aldrig blir redo att vara utan min mamma.....att få höra henne berätta varje födelsedag vilken storm det var och hur plogbilen fick åka framför taxin från östra born i Ställdalen till BB...hur strömmen gick och jag föddes i stearinljusets sken.....en unge som hade bråttom till världen och vars liv blev en storm.....kanske inte förrän nu som jag har förstått att livet inte behöver gå så fort.....tar det lugnt och backar hellre än forcerar fram.....Tar en dag i taget och tar inget för givet...räcker med att ha dom jag älskar nära....nära mitt hjärta och när jag faller....

Den där förlamande tröttheten är tillbaka.....har kanske blivit för mycket ett tag....känns som att jag tagit ett stort kliv bakåt. Många funderingar hur det ska bli.....vet fan varken ut eller in snart.

Jag har nog inte sett så många filmer på hela året som jag gjort igår och idag....sex filmer....både barnfilmer och andra, kanske inte alltid filmer vuxna tittar på men jag älskar barnfilmer dom är så okompliserade och har ett lyckligt slut......igår var jag inte ur pyjamasen på hela dagen, ibland behövs såna dagar för att orka vidare.....blev inte så mycket mer gjort idag än att duscha och handla. Men i morgon måste jag åka och träna, min framtid hänger på träningen och jag vill inte sabba det.

Känner att jag måste komma härifrån snart......jag orkar inte gå sönder hela tiden här och kommer inte vidare trots att jag försöker stänga av....kan bara hoppas på att nästa år blir bättre, men det hoppades jag på förra året också....inlägg jag skrev igår men glömde att  publicera....så går det när tröttheten tar över.....

Så är den snart över....helgen jag gruvar mig för varje år men som ändå blir ljus och fin tack vare mina fina ungar. I år har jag haft en speciell känsla....en känsla av att det är sista julen med mamma.Vet inte varför jag känner så.....jag har inte haft den känslan förut men i år har den legat som mörk våt filt över mig...har haft svårt att slappna av trots att mina barn verkligen har gjort allt för att det ska vara så enkelt som möjligt för mig. Var hos mamma på julafton efter att ha tänt ljus på alla gravar och minneslunden. Anna med familj och Lina och Charlie var med till mamma där vi fikade och tittade Kalle Anka....sen införde mamma nåt annorlunda i år, istället för att hon köpte julklappar så köpte hon trisslotter till alla och så fick var och en ta en och skrapa....Charlie och jag tog vinstlotterna på julafton....60 kr vann vi båda. Julaftonskvällen var vi hos Lina och Lucas.....så mysigt och lugnt....god mat och fina julklappar till alla. När det var dags för Harry Potterspelet så åkte jag hem, jag vet ju knappt vem han är och är som inte det jag tittar på eller läser...trött var jag också och somnade på en gång. 

Firandet fortsatte med Lisa med familj och Erik med familj hos mamma idag.....nya trisslotter och Troy vann 60kr Lisa, Rickard och John vann 30kr vardera.....så vinst på 6 lotter av 16 var ju rätt bra ändå.

Fick ett så fint snap också....den finaste renen jag sett någonsin.......

 

Fick besök idag av lillasyster Elin, Peter och deras små Elliot och Linnea. Ett trevligt avbrott i den dystra tankevärlden. Åkte ner till mamma med det jag glömde handla i tisdags, eller rättare sagt glömde skriva på notan då Anna handlade i tisdags. Fick lägga mig på spikmattan en stund innan jag kunde ta itu med att torka golven och griljera skinkan....men nu är det gjort och jag har på nåt sätt lyckats få fram dukar och tomtar...lagt på rena mattor....det är som jul iaf fast jag inte trodde att det skulle ske. Satt i kväll och mindes jular som barn....inte alla så roliga....alkoholen som fanns där som ett mörkt spöke.....som jag hatade mer än något annat....men även dom bra jularna, jularna med Morfar och Mormor även om vi barn tyckte det var tråkigt att missa Kalle Anka då dom inte hade nån TV....men tryggheten fanns där och nu i efterhand förstår jag att det var den viktigaste....fram till jag var 14 år var jularna en enda ont i magen....ont i magen för att jag aldrig visste hur pappa skulle bli med alkohol i kroppen....det kunde svänga fort från att vara snäll och glad till att bli ett monster....det monstret jag bad till Gud att slippa....hur kan ett barn önska livet ur sin far? Men det är vad jag gjorde....Lovade mig själv att den dagen jag var vuxen och hade barn så skulle dom aldrig någonsin behöva uppleva alkohol på julen....den helgen skulle vara deras, dom skulle bara vara glada och lyckliga....precis som varje barn skulle vara men som tyvärr inte alla barn får uppleva.....julen är ingen helg jag ser fram emot...kanske när barnen var små och man såg deras förväntningar och glädje...men för mig är påsken en roligare helg.....ingen alkohol då heller men inte samma stress och ljuset och livet känns lättare.... 

Ibland får man sätta livet på paus....när det blir för mycket och det inte funkar längre.....så glad att jag har mina fina ungar som finns där alltid....det kommer att bli bra...det ska bli bra trots alla motgångar just nu. Så surt att falla i det mörka hålet igen...så jävla onödigt för att det finns människor som utan att tveka en sekund sparkar undan benen och jag faller.....faller hårt då ingen finns där precis då och kan ta emot, men jag hoppas att med en fortfarande livsvilja och underbara ungar så tar jag mig upp igen.....bara den släpper, den där förlamande tröttheten.....det blir bra.....det ska bli bra igen.....

Känns som jag inte orkar mer.....tre nätter utan sömn, som att nån sticker en kniv i bröstet för varje andetag.....försöker med alvedon, hästliniment, iprensalva och spikmatta men inget hjälper....måste ändå ner till mamma och hjälpa henne...får höra hur ont hon haft av ischiashen och att det är bättre nu....jag är bara tyst över hur ont jag har.....som vanligt är det hennes värk som betyder nåt....precis som det varit alltid har varit. Jag har lärt mig att vara tyst.....jag tar ner tvätten jag tvättade i tisdags, stryker den och dom juldukar som ska på....tar bort alla dukar innan städ på onsdag, plockar ur kylskåpet och torkar rent, skriver nota på det som behövs handlas hem....kokar kaffe och fikar med henne....diskar och kollar över att allt finns....är den där dottern jag alltid förväntas vara....att alltid vara snäll och göra det som förväntas av mig.....åker hem och ramlar ihop i en hög.....ligger i fosterställning i soffan och låter tårarna rinna....där med smärtan i ryggen och för varje andetag......

Ja vad ska man säga om livet just nu....tisdagens möte gjorde mig bara förvirrad....vem vet vad jag kan och klarar av nu....tydligen alla utom jag....vet varken ut eller in, men är glad för min sjukgymnast som peppar och tycker att jag gör stora framsteg...han tyckte att företagsläkaren skulle söka sig ett annat jobb...och ja det kan jag nog hålla med om. Jag fortsätter kämpa och på tisdag ska jag arbetsträna en natt.....känner en stor klump i magen, det är ju ändå 1 år sen sist....jag är en helt annan person idag.....kan jag klara det.....jag har verktygen, men tvivlet, självkänslan, självförtroendet......tilltron till andra människor, det jag saknat i många år, det som kanske gör att jag inte fixar det....saknar någon som tar emot när jag faller....nån som reser mig upp igen.

Åkte ner till mamma idag för att följa med henne till fotvården, nåt hon vetat om länge och som vi pratade om senast i måndags....men när jag kommer dit fem i ett försenad av att inte hitta nån parkeringaplats så ligger hon och sover.....när jag frågar varför så får jag ett av de svar jag inte vill höra....hur dålig personal som inte fattar att hon har ont och att lunchen serverades sent så hon nyss hade lagt sig...nu väntade hon sig ett läkarbesök och trots att jag sa att det är ischias och det enda som kan hjälpa henne just är alvedon  så  fortsätter hon hos fotvården som att det är nån dödlig åkomma .....tack Birgitte för dom fina orden om hur jag tar hand om min mamma....jag är ju naiv nog att tro att alla gör det för sina föräldrar, men så är det inte tydligen....jag tog hand om min morfar när han låg på långvården som det hette då....varje dag var jag där och fick han att äta vilket han inte gjort innan....min morfar som var som min pappa....nu är det samma sak igen men nu handlar det om min mamma.....

Hämtade Jenny, Lovi och Troy vid tåget...Lisa och John var redan hemma hos mig....sedan kom Erik och Rickard efter jobbet och jag serverade Köttbullar, potatis och Gräddsås med lingon och inlagd gurka.....en underbar eftermiddag/kväll som gav mig energi att orka vidare....

Vaknade redan halv åtta i går....när hände det sist. Men det var ju bra för jag skulle hinna så mycket innan vi skulle träffas på parkeringen vid kyrkogården i Linde kl 12 innan vi skulle gå och gratta Erik...alla hans syskon var där och Jennys föräldrar och hennes systrar....så många fina presenter han fick och god smörgåstårta och annat gofika bjöd han på. Bryggeriet hade julfest i Bångbrofolkan med julbord innan det blev öppet även för allmänheten....körde ner Lina dit strax före sex och hade lovat att hämta henne, Erik och Lucas där kl 1....men kvart i elva ville Lina hem så jag åkte och hämtade henne.....hon mådde inte alltför bra så det var bra att hon gjorde som jag alltid sagt till mina ungar....mår ni inte bra eller har druckit för mycket så ring så hämtar jag er......det satt tydligen kvar. Erik och Lucas skulle ta bussen hem så då kunde jag lägga mig....men inte tusan kunde jag slappna av, var precis som när dom bodde hemma och jag inte kunde somna förrän alla ungar var hemma....men halv två kom han hem och jag kunde slappna av och sova. Skjutsade hem Erik vid halv två  och han verkade må ganska ok och roligt hade det varit....värre var det med lillasyster som fortfarande fick krama porslinsguden långt in på eftermiddagen....ja jag vet hur det känns för så har det varit för mig de gånger jag varit på nån fest....kanske därför det blev så sällan...och en anledning till att jag aldrig dricker nåt starkare än vin och öl.....en anledning att man hellre är hemma än går ut.....mitt mående idag är väl sådär....försöker iaf få i mig riktig mat en gång om dagen även om det tar emot och dom där dumma tankarna försöker ta över....nudlar är väl också mat......ska på rehabmöte på tisdag och det skrämmer mig ....jag är inte redo än....FK är redo men inte jag....knät är fortfarande svullet och lite varmt....men jag kan gå och det är det enda som betyder nåt för FK.....men det gör att mitt mående just nu är skit.........

Lilla lyckopillret var redan vaken och låg och kollade på Ipaden när jag vaknade så där låg vi med Ipader och iphoer som två nördar en lång stund innan jag kravlade mig ur sängen och in i duschen...blev en sen frukost...grannarna från syrien kom ut i bara pyjamaser och badtoffllor på fötterna...skrev nånting på arabiska på varje bil i snön och hade sen snöbollskrig....kunde inte annat än skratta åt deras lek och skratt i snön, härligt med glädje.

Var med mamma till frissan idag så jag åkte ner lite tidigare och tvättade håret på henne, fikade, åkte och hämtade medicin åt henne  på apoteket, tog fram rena kläder till duschen på måndag,skrev en nota vad hon behöver få handlat eftersom hon ska till ögonmottagningen på tisdag så får det bli handling på måndag, stekte ett par ägg till henne som omväxling till kvällsmackan....det finns alltid nåt att göra och mer blir det nu inför julen....det jag önskar mest av allt är att jag skulle få läka i lugn och ro....ingen FK som stressar.....bara få vara nånstans där ingen förväntar sig att jag ska finnas där....ingen som behöver en massa hjälp....men det är en utopi som det mesta. Idag för 30 år sen låg jag på BB i Örebro för att vattnet hade gått tidigt på morgonen och eftersom jag inte fick gå eller stå så blev det ambulans....låg hela dagen och fick varken äta eller resa mig upp...sent på kvällen fick jag två smörgåsar och det var nog det godaste jag någonsin ätit....men det skulle dröja till morgonen innan han kom...den efterlängtande lilla prinsen....med dom finaste barnmorskor med mig så kom han tidigt på morgonen och även om hans pappa inte ville vara med i bilden just då så kände jag den starkaste kärlek för någon som man kan känna.....det var pappans förlust, inte min. Hade jag bara stått på mig då och inte trott på alla lögner och en naiv tanke om att ett barn behövde även en pappa så hade livet sett helt annorlunda ut.....men då hade jag inte haft mina fina tjejer ....det var mitt öde och jag kan aldrig någonsin ångra bort mina underbara ungar..och i morgon ska vi åka till Lindesberg och gratulera han som gett mig så många gråa hår och jag skulle kunna skriva en bok precis som den om Emil i Lönneberga....men som jag älskar villkorslöst.....

Sov ganska bra i natt....vaknade bara ett par gånger av värk, men det släppte när jag vände på mig. Vaknade av telefonen och det var hyresvärden....första gången som jag pratat med han, men ett orosmoment mindre....inte lätt att leva i det här huset när allt är så osäkert och ingen känns seriös. Lisa och Rickard var hit med golfen så jag får låna den, är så tacksam för dom...som dom har funnits där när jag ramlat ner i det där mörka hålet...utan dom hade jag aldrig tagit mig upp igen....det har varit alldeles för mycket.Rickard kollade vad en sån där lambada eller vad den nu hette kostade och det var allt mellan 1500 och 3000....ja det känns ju sådär när jag köpt nya däck och det är jul snart....och dessutom är sjukskriven....det känns som att jag vill hoppa över julen i år, bara vara hemma själv och inte bry mig om att det är jul....känns ungefär som efter att mamma och pappa skilt sig och man stod där och visste inte vem man skulle välja....så jävla jobbigt. Hoppas alla föräldrar som skiljer sig fattar att det är jobbigt för barnen....jobbigt att behöva välja och alltid känna sig ledsen och ha ont i magen för att man vet att den andra föräldern blir ledsen.....julen är nog den högtid jag helst skulle vilja slippa.

Fick en liten nattgäst....mitt älskade lyckopiller, den som står mitt hjärta så nära....som jag kan ha så roligt med...som när vi åker runt och letar en man till mig som hon tycker att jag behöver....men ingen duger....inte en enda av alla hon pekar ut åt mig i alla åldersklasser.....kan ju inte berätta för henne att mitt hjärta har nån redan tagit och jag måste försöka få tillbaka det innan hon kan hitta nån jag godkänner....och det kommer aldrig att hända...men det vet hon ju inte så vi fortsätter vår lek........

Ännu en sömnlös natt....somnade vid sju och vaknade halv tolv...är så jäkla trött på dom här sömnlösa nätterna....är väl kanske för mycket som händer här, poliser som är här 3-4 timmar, spärrar av och tekniker som kommer och ändå förnekar Trille att nånting hänt...precis som han förnekade för ett par veckor sen då en död människa låg på en bår utanför Laxbrogården med en filt som täckte h*n....när Jeanette som är missbrukare frågade Trille vem som låg där så svarade han att det är bara en missbrukare....vilket det inte var då hon hör till dom och skulle ha vetat vem det var....så jäkla många är det inte som håller till där. Såklart det var en invandrare och det skulle mörkas precis som söndagens pådrag. Trille har varit uppe vid Riggards skola och fotograferat idag och fönstren på Laxbrogården har målats utvändigt....ser ut precis som vid förra konkursen, men vi får inte veta nåt som vanligt. Allt det här och stressen från FK gör att även om kroppen är trött och vill sova så går hjärnan på högvarv....blev som inte bättre av att en givare till katalysatorn gav upp idag också på bilen.....två nya däck i måndags och så det här....orkar fan inte längre.

Är glad att mina fina grannar från Kosovo bjöd in mig i kväll tillsammans med grannarna ovanpå mig...en trevlig kväll som trots tre olika språk  så förstod vi varandra och hjälptes åt med ord som blev svåra....är bara så tråkigt att jag vet att dom inte kommer att få stanna här....så jäkla dumt....men jag kommer inte heller att stanna här längre än nödvändigt....jag längtar till den dagen jag kan lämna allt skit här och flytta till Frostviken....ångrar bara att jag inte gjorde det när ungarna var små, då hade Frostviken varit hemma för oss alla.......

Känns som att jag inte lever längre....bara existerar och fungerar som en robot....sover alldeles för länge, gör inget speciellt om ingen kommer....sen är det snart kväll och jag sover igen.....vet inte hur jag ska ta mig ur den här negativa spiralen, jag vill det verkligen men jag vet bara inte hur. Kanske är jag lite för otålig i mitt tillfrisknande med knäet.....blir så jäkla rädd då jag vaknat två nätter av det gjort så ont i hela benet...känns som att det är stelare nu igen och jag vet inte varför. Vet ju att det tar lång tid att läka och bli bra, ända upp till ett år så jag kanske bara är för otålig som vanligt.Grannarna ska inte flytta förrän om ca två veckor och det känns bra att ha dom här ett tag till.....det känns som att så fort jag fäster mig vid någon eller några så mister jag dom....kanske därför jag har så svårt att släppa nån nära, av rädsla att bli sårad eller lämnad...

Tänker och funderar nog för mycket också.....precis som alltid och det gör inte saken bättre...

Vaknade i natt med en panikkänsla...det är det här med julen....jag får ångest bara jag tänker på den.

Somnade om efter ett tag iaf och vaknade vid tiotiden....Erik skrev på messenger att han, Jenny och barnen skulle komma runt tolv så det blev att sätta fart. Lovi skulle få välja vad vi skulle äta till lunch och hon ville ha makaroner och korv....Erik hjälpte en vän med att flytta en bil och skulle handla efter det, men under tiden jag pratade med han så ändrade sig Lovi och ville ha pannkakor, så det fick det bli.

Efter lunchen åkte vi ner till mamma, känns som att hon bara blir mer och mer förvirrad men ändå så klar i huvudet....en mycket märklig känsla. Erik tog av däcket på min bil och det satt en skruv i däcket och det hade inte varit så stort problem, men nu hade jag kört tillbaka hem och det hade gjort ett stort hål i däcket....återstår att se om Jani har nåt däck hemma eller om jag får vänta ytterligare....jag är ju van att vänta så det ska väl inte vara nåt problem.

Känns som att jag fått nog med sparkar i ryggen den senaste tiden, att fallet ner tillbaka i det djupa hålet gjort alldeles för jävla ont och att försöka ta sig upp igen bara blir svårare och svårare....inga jättestora saker men ändå att jag tappar fotfästet och ramlar....

Önskar att jag kunde göra som min vän sen skoltiden....hyra en lägenhet i Spanien och bo där i sex månader....göra sig av med allt materiellt som man inte ens behöver, magasinera det man vill ha kvar och bara dra....men så är det mamma...jag kan inte lämna henne, hon har ju bara mig.....

Ska iaf se till att ta mig till paradiset i sommar, sen får vi se hur det blir....kan lämna allt, barn,barnbarn och han som tagit mitt hjärta....bara inte mamma.....för jag vet att varje dag är en bonusdag och inget att ta för givet....kanske inte med dom andra heller men det känns iaf mer avlägset....älskar dom alla....