marithape carpe diem

Lilla lyckopillret var redan vaken och låg och kollade på Ipaden när jag vaknade så där låg vi med Ipader och iphoer som två nördar en lång stund innan jag kravlade mig ur sängen och in i duschen...blev en sen frukost...grannarna från syrien kom ut i bara pyjamaser och badtoffllor på fötterna...skrev nånting på arabiska på varje bil i snön och hade sen snöbollskrig....kunde inte annat än skratta åt deras lek och skratt i snön, härligt med glädje.

Var med mamma till frissan idag så jag åkte ner lite tidigare och tvättade håret på henne, fikade, åkte och hämtade medicin åt henne  på apoteket, tog fram rena kläder till duschen på måndag,skrev en nota vad hon behöver få handlat eftersom hon ska till ögonmottagningen på tisdag så får det bli handling på måndag, stekte ett par ägg till henne som omväxling till kvällsmackan....det finns alltid nåt att göra och mer blir det nu inför julen....det jag önskar mest av allt är att jag skulle få läka i lugn och ro....ingen FK som stressar.....bara få vara nånstans där ingen förväntar sig att jag ska finnas där....ingen som behöver en massa hjälp....men det är en utopi som det mesta. Idag för 30 år sen låg jag på BB i Örebro för att vattnet hade gått tidigt på morgonen och eftersom jag inte fick gå eller stå så blev det ambulans....låg hela dagen och fick varken äta eller resa mig upp...sent på kvällen fick jag två smörgåsar och det var nog det godaste jag någonsin ätit....men det skulle dröja till morgonen innan han kom...den efterlängtande lilla prinsen....med dom finaste barnmorskor med mig så kom han tidigt på morgonen och även om hans pappa inte ville vara med i bilden just då så kände jag den starkaste kärlek för någon som man kan känna.....det var pappans förlust, inte min. Hade jag bara stått på mig då och inte trott på alla lögner och en naiv tanke om att ett barn behövde även en pappa så hade livet sett helt annorlunda ut.....men då hade jag inte haft mina fina tjejer ....det var mitt öde och jag kan aldrig någonsin ångra bort mina underbara ungar..och i morgon ska vi åka till Lindesberg och gratulera han som gett mig så många gråa hår och jag skulle kunna skriva en bok precis som den om Emil i Lönneberga....men som jag älskar villkorslöst.....