marithape carpe diem

Sov till telefonen väckte mig idag när klockan var fyra och ändå så jäkla trött...känns som att jag skulle kunna sova dygnet runt just nu....men nu är det sista natten den här jobbperioden och så är jag ledig nio nätter. Försöker styra upp dagrna så jag inte sitter här ensam och bara funderar...måndag, tisdag och onsdag är bokade...återstår att hitta på nåt dom andra dagarna.

Måste ner till banken på tisdag också så dom får hjälpa mig att lägga in så jag kan betala mammas räkningar....det bara snurrar i skallen av alla måsten så jag hoppas att det kommer att bli bättre när vi haft vårdplanering på fredag.

Jossan skrev och undrade om jag kan komma till Frostviken och jobba vecka 29-33 och det vill jag ju...bara så svårt att säga det till mamma....förut hade jag ju Anette som kunde ta över det jag brukar göra men nu är jag ju själv med allt...kanske kan Anna, Lisa och Lina hjälpa till...jag får höra med dom innan jag tar något beslut....men det känns som att jag verkligen behöver komma härifrån ett tag....

Blev indragen i en äktenskapskonflikt helt plötsligt också...känns som att det inte var det jag behöver just nu...försökte förklara att kommunikation är nog den bästa lösningen....om man inte säger vad som är fel så kan inget förändras och det ligger inte på mig att lösa den saken....

Är så jäkla trött på att känna den där ångesten som kommer över mig med jämna mellanrum...men förhoppningsvis kan jag få hjälp med det....annars vet jag inte hur det ska gå....saknaden kommer alltid att finnas där men måste bli mer hanterbar.

Efter en lugn natt med bara ett fåtal larm som var snabbt avklarade så somnade jag ganska fort...men vaknade efter ett par timmar och så fortsatte det till jag klev upp kvart över tre....finalmatch mellan Brynäs och HV som Brynäs förlorade trots att jag höll tummarna så hårt jag kunde för dom...för dom och för två av dom jag älskar mest...men det är inte dåligt med silver heller....även om jag kan tycka att dom var värda guldet...

Erik, Jenny Lovisa och Charlie kom en stund och det kändes bra att slippa vara ensam hela dagen...ibland bara kommer det över mig och jag gråter....kanske kroppens sätt att ta en liten bit i taget med att sörja...jag vet inte....men jag vill inte ur den där bubblan, den som skyddar från verkligheten när det gör för ont...

Peter ringde och ville prata en stund....det måste vara jobbigt för han att gå omkring hela dagarna i huset och det inte finns nån mer där...han har ju hundarna men dom ska ju omplaceras i veckan...Maya i Arvika och Bubbis i Sunne...kan bara be till högre makter att dom får det bra.

Ska snart iväg till natt natt nummer två och hoppas att den går lika bra som natten innan....drömde så fint idag, inte som jag har gjort den sista tiden utan det kändes som jag fick styrka även om det bara var en dröm....att jag någonstans har känslor fast jag bara känner mig så tom just nu...dom känslorna kommer alltid att finnas där kände jag och det gjorde mig glad...

Vissa nätter är skit och andra nätter ännu mer skit...när inte ens två sömntabletter får mig att somna och när jag väl gör det så vaknar jag en gång i timmen....

Var ner till mamma och tvättade lite och tog en fika med henne...hon är stark min lilla mamma...så då försöker jag också vara det. Peter ringde och sa att dödsdatumet var den andra april...det skulle alltså betyda att hon dog några timmar efter att vi haft kontakt....redan på söndagen och hon hittades inte förrän på tisdagen...jag fattar ingenting...hur kan han veta det när vi inte fått svar på obduktionen....

Jobbar hela helgen och det känns skönt för då går dagarna och nätterna fortare, på nåt konstigt vis så sover jag bättre på dagarna....kanske för att jag känner mig mer lugn och trygg då...nu har det varit ett par oroliga kvällar här igen...

 

Somnade som en klubbad säl igår...hade naiv som jag är mobilen på väckning 8...men som vanligt vaknar jag en timme senare....for upp som skjuten ur en kanon för att hinna ringa biståndshandläggaren innan telefontiden var slut...sån tur att det är Carina som är handläggare på mammas område...hon hade redan tänkt på att det blir för mycket för mig med det vi varit två om...så nästa fredag blir det möte hemma hos mamma med Carina och personal från hemtjänsten...försökte skriva den där jäkla skaderapporten från Trygg Hansa sen jag backade på biljäveln också...det slutade med tårar för jag vet fan inte hur jag ska skriva...jäkla skit...

en riktig jäkla skitdag överhuvudtaget...kom inte i kläder förrän klockan var halv fyra...en liten motgång så är jag sänkt....hade det inte varit för mitt lilla lyckopiller som behövde skjuts till dansen i Storå så hade inga kläder kommit på alls idag...fick lite motivation att göra nån mat idag efter att jag kommit hem...köttfärs och ostgratinerad paprika...satte in en zuccinigratäng samtidigt så nu behöver jag inte tänka på att laga mat på flera dagar....ska bara försöka få det i mig också....inte helt lätt men jag provar så gott jag kan.....

Så svårt att förklara den saknad jag känner....som att ena halvan av mig själv är borta...känner mig så konstigt känslokall...något jag aldrig är normalt...jag som alltid varit så fylld av känslor, som gråtit och skrattat åt allt...nu är jag bara tom....känns som att det är så många år som togs ifrån oss...så mycket som vi skulle ha gjort...tas nu mamma bort från mig så vet jag inte vad jag gör....då går jag med henne...man kan inte leva och må så här....visst det finns dom som jag älskar och som ger mig kärlek...men mamma är min sista trygghet...hon som vet hur rädd och otrygg jag är i allt....hur ska jag klara mig utan henne.....

Två jobbnätter gjorda...måndagnatten var rent ut för jävlig, så mycket har det ta mig tusan inte snöat en natt på hela vintern. Det var som att ha en vit vägg framför sig och det bara flimrade för ögonen. Sommardäck på nattbilen så det gick inte att köra fortare än 40...den mesta tiden av natten var vi nog i bilen och vårdtagarna fick vänta på sina besök. Som tur var så var det inte så många larm och inget som var prio 1...då var det skönt att komma hem och krypa ner i sängen, somnade nog innan jag lagt huvudet på kudden.

Då var det betydligt bättre i natt då all snö hade försvunnit igen...det gick fort med att den försvann. Lugn natt utan ett enda larm...bara en ilsken farbror som var på superdåligt humör då vi var tvugna att väcka han...kollegan hissade upp sängen för att det skulle bli lättare för han att resa sig upp...men det tyckte inte han...tokfan var i iaf det snällaste nån av oss blivit kallad...jag fick gå ut i köket för jag bröt ihop av skratt och kunde ju inte låta han se det...

Som vanligt stängde jag av larmet utan att veta om det så istället för att vakna kl ett så vaknade jag två...då blev det lite panik eftersom jag hade tid hos Rolf tjugo över tre, så snabbt in i duschen och en kopp te och iväg.

Var upp till Peter en sväng med Erik, Lisa, Rickard och John...John fick en trampbil och en traktor och var överlycklig..Maggan kom en sväng och lånade en bok där handlingen är ett mord som utspelar sig på elevhemmet i Gäddede, en riktigt bra och spännande bok.

Ska försöka komma i säng i tid i kväll...känner nu hur trött och sliten jag är...men bara jobbhelgen är över så är jag långledig och ska försöka att ta det lugnt och ladda batterierna...känns som att man nu iaf kan ta en dag i taget och ett steg i rätt riktning...men ibland dyker det upp nåt minne eller att jag tänker att det måste jag berätta för Anette...och då kommer tårarna...men det är inte lika jobbigt att gå ut på byn längre....

Sov så jäkla oroligt i natt...inte ens två propavan gjorde mig trött..somnade efter mycket snoande i sängen och vaknar med ett ryck...tar telefonen för att se vad klockan är...då kommer en bild och en röd lur upp...skyndar mig att stänga av telefonen så jag inte av misstag ska ringa någon kl tre på natten...vilket visar sig senare att det hade jag redan gjort....tur att han är van och förstår ...spelar nog ingen roll vilken telefon jag har för jag minns ju hur det var när det var knappar på telefonen...hur många gånger ringde jag inte upp folk för att jag inte låst telefonen och den ringde upp av sig själv i fickan....eller när jag skulle stänga av larmet på morgonen och tryckte på fel knapp och ringde upp syrran kl sex på morgonen för att hon stod först i telefonlistan...då var jag nära halshuggning ett antal gånger...

Jobb i natt och redan astrött....hoppas på många larm och mycket att göra så natten går fort...

Handlade åt mamma idag och tillbringade ett par timmar med henne så det blev ingen tid för en tupplur på soffan, men det får gå ändå. 

Känns som att jag skulle behöva klona mig den här veckan...jobb måndag och tisdag natt...tid hos Rolf på onsdag em och sen har jag lovat Peter att komma upp....torsdag ska mitt lilla lyckopiller köras till dansen och fredag har jag lovat mamma att komma ner en stund innan det är dags att jobba fredag, lördag och söndag....hinner iaf inte tänka några dumma tankar...iaf något positivt

Sov med mina konstiga drömmar även i natt...inte svårt att somna med sömntabletter i kroppen iaf...vaknade halv tio och tog en mugg te och en kesoplätta med tomat på...in i duschen och spolade bort resterna av sömntabletterna...får inget vettigt gjort här hemma...går bara fram och tillbaka och vill bara ut...bort härifrån. Åkte ner till mamma när jag visste att hon hade sovit färdigt efter lunchen och kokade kaffe åt henne och tvättade...känns så mycket bättre när jag inte är ensam och har nåt att göra. Nu är det ju bara hon och jag....hur ska jag kunna vänja mig vid att vara det enda barnet när jag är van att ha syskon att lita på...så jäkla tomt....

Peter ringde när jag gick planlöst på ica och inte ens visste varför jag var där...vad jag egentligen skulle ha där...köpte en massa ost...ja det är väl vad jag behöver...köper ägg av kollegan och så ost....det enda jag får i mig iaf. Gjorde en rödbetsgratäng och tanken var kycklingfilé till den....men det får nog vänta till i morgon...

Försöker vara positiv och så glad det bara går, men det går i vågor...ibland höga och ibland lite lägre...blir väl bättre antar jag....försöker så gott jag kan och kan inte göra mer just nu.

En vikarie skrev nyss och berättade om natten som varit...sån jäkla tur att det var just hon som jobbade med kollegan som inte kan ta några som helst snabba beslut....att få ett tyst larm är ju prio ett och den här gången var det försent....så tacksam för att det var just hon som jobbade då det är en massa beslut som måste tas och en massa samtal med läkare och ssk som måste vara konstruktiva och redogöras för vad som hänt och vad som ska göras....den vikarien måste vi vara rädd om.

Mamma sa idag att hon inte känt sig gammal ens när hon fyllt 80...och det kan jag förstå så alert som hon var...men jag känner mig betydligt äldre än så.....trots den fina komplimangen jag fick igår....men det blir väl bättre med det också kanske....fick en så fin hälsning på chatten av en av mina underbara svärdöttrar....känns som att den kärlek jag känner och vill ge till dom jag älskar har nått fram...vad mer kan man önska sig....

Vaknade till en ny dag....en ny dag som bara är en transportsträcka till nästa dag osv. Måste nog ta hjälp av någon professionell antar jag...är på ruta ett igen och igen och igen...jag vill verkligen inte må så här dåligt...jag var ju så bra på väg mot ett bättre måeende och tänkte verkligen positivt och försökte vara glad varje dag...men sen kom det som vanligt en spark så jag föll...ner i det där svarta hålet...som jag nyss tagit mig någotsånär upp ur....

det där kaoset som jag ska försöka bena upp så det känns hanterbart....del ett: förstå att jag måste ur sorgen efter en älskad syster och istället minnas med glädje att hon funnits...del två: viktproblematiken....inte se mig i spegeln och se den fetaste personen i världen utan acceptera mig själv som jag är...del tre: ätstörningarna som funnits med mig hela mitt liv....fortsätta med lchfkosten som jag vet att jag mår allra bäst av....inte lyssna på mig själv när jag tycker att jag inte kan äta för att jag är så fet...inte använda mat som tröst ibland och äta allt som får mig att må ännu sämre....del fyra: fortsätta med träningen som också får mig att må bra...del fem: fokusera på allt som gör mig glad, mina barn, barnbarn och alla som får mig att bli glad på riktigt....ett steg i taget och inte tro att jag kan förändra allt på en gång...och att det är bara jag själv som kan förändra mitt måeende...jag har fixat det förut och jag ska göra den resan igen......

Peter ringde idag och vi åkte upp till graven och tände ljus och stod en lång stund där och pratade...kändes som Anette var med oss och jag vet att hon vill att vi ska gå vidare och inte vara så ledsna hela tiden...men det är skönt att prata med Peter för jag vet att han känner samma som jag och förstår hur jag menar...

Är så tacksam för den underbara familj jag har...hur många är det förunnat att få svärsöner och döttrar som man älskar lika mycket som sina barn...när jag pratar med vänner så verkar det inte var det som är vanligt.....jag har ju så mycket att vara glad för så nu tar jag mina sista krafter till en förändring...jag vet att jag kan...jag vet att jag klarar mer än jag tror....jag tror på mig själv och kärleken till alla dom jag älskar...det ger mig kraften....

Vaknade kvart över sex efter en natt full av mardrömmar....låg kvar i sängen tills M ringde, då gick jag upp och in i duschen...klockan sju kom hyresvärden med en annan man och kollade ventilationen...som inte alls fungerar här...totalstopp på toaletten och dålig överallt annars...gjorde mig redo för dagen och åkte ner till mamma och hjälpte henne på med kläder. Lisa och Rickard kom och tog med rullstolen i deras bil när jag inte får upp den där jäkla bakluckan...åkte upp till kapellet där det redan samlats en del folk...min lilla goa moster och kusinerna Annica och Lisbeth och Uffe kom från Ludvika...kusin Ilva kom från Ställdalen...alla mina barn med repektive, Charlie, Lovisa och Älva...Rogers dotter Sanna med sambo och hennes mamma, Peters mamma och syskon och barn...flera från ica och en massa vänner...hela kapellet var fullt....först spelades eternal love med Magnus Carlson...sen berättade Officianten Susanne lite om Anette ...sen spelades Jag har lånat en ängel av Shirley Clamp...lite mer berättelse från Anettes liv och så spelades Ett sista glas av Miriam Bryant...Susanne tände tre ljus och läste nåt för varje ljus... Efter det gick alla fram och la en ros på kistan och sa något ur hjärtat....sen var det dags för mig att gå fram till kistan och läsa dikten...Peter och Jesper följde mig och stod vid min sida så jag klarade det...efteråt så bara rann tårarna och jag skakade i hela kroppen...men jag fixade det...är så tacksam för det.  Dikten jag läste:

Att just ha dig som syster

är värdefullt för mig

det finns så många minnen

som jag bara har med dig

I livets sol och skugga 

har vi funnits för varann

och när jag behövt ditt stöd

har du gjort allt du kan

Du var så klok och rolig

helt enkelt underbar

och jag är så glad och tacksam

för det syskonskap vi har

 

Sen spelades en låt av Westlife som jag inte ens kommer ihåg vad den heter...men vacker är den....

Efteråt åkte släkten ner till Bångbro Hergård för en minnesstund och efter det var vi till kyrkogården och var tillsammans med Anette en gång till...det var så vackert med alla fina blommor och tanken på att hon finns där vi lekte som barn och växte upp känns varmt i hjärtat...cirkeln är sluten...

Tog ett par glas vin i kväll och trodde att jag skulle slockna efter ett...men är så spänd i hela kroppen så det har ingen som helst verkan.....

Hoppas att alla som jag älskar verkligen känner det och vet om det...jag brukar säga det ofta men är ändå rädd att nån inte förstår det....min största rädsla just nu är jag skulle mista nån av dom jag älskar mest av allt....

 

Somnade inte förrän vid niotiden i morse och vaknade när klockan var 11 av hemtelefonen som jag glömt dra ur...svarade inte utan somnade om och sov till klockan var två...hade ställt telefonen på väckning ett, men som vanligt stängt av den utan att jag kommer ihåg det...tog tre timmar innan jag fick ork att klä på mig och åka till ica...måste ha grädde till kaffet...men vände i dörren...klarade inte att gå in där idag...rädd för att nån skulle säga nåt när gråten är så nära...åkte till Lådan istället. Fick för mig att åka till kyrkogården...varför vet jag inte, men gick aldrig ur bilen...såg bara den öppna graven...känns som att jag nu bara vill göra mig själv illa med sådana handlingar....skulle vilja ta nåt vasst och skära mig med så smärtan inuti försvinner.....vet inte hur jag ska klara den här natten...är så rädd att inte vakna i tid...har bett M ringa halv sju och kolla så att jag är vaken. Sömntabletterna gör mig så dåsig så jag litar inte på mig själv....tittar på dikten jag ska läsa och ber till högre makter att jag fixar det....jag skulle bli så besviken på mig själv om jag inte gör det....kan man någonsin bli glad igen?

Fick ett meddelande på chatten av en vän till Anette och mig som inte kan komma i morgon då hon sitter hos sin döeende bror...så hemskt...vet precis vad hon känner och jag hoppas att hon kan vara stark.....

Såg han som stulit mitt hjärta idag...högg som en kniv i magen....försöker koncentrera mig på hockeyn på tv:n men det går sådär...för många tankar och tårar som är i vägen...känns som jag går sönder mer och mer och i kväll känns ensamheten som en mörk skugga som kväver mig...önskar att jag vaknar upp och allt bara är en mardröm...är det bubblan som håller på att brista? Den där bubblan som skyddat mig från verkligheten....är så rädd för vad som händer när den går sönder....rädd för det jag tänker....

Just nu står det 2-1 till Brynäs och jag hoppas att Anette styr upp en seger i kväll...en seger för henne och den finaste.....

 

Försökte hålla mig vaken länge igår för att kunna sova lite längre...men inte tusan gjorde jag det...sju var jag vaken i alla fall. tvingade mig att somna om och var vaken nio igen...tänkte att det var väl själva den och låg kvar somnade efter mycket om och men igen, men halv elva var jag så vaken så det var bara att kliva upp. Kom på att jag glömde prata med ssk om förnyat recept på acetylsystein till mamma så skyndade mig att ringa innan jourtiden tog slut. Kände mig tom och likgiltig så dagen har mest tillbringats på¨soffan...till det var dags att hoppa in i duschen och åka ner till Rolf...fan vad ont det gör när han försöker lösa upp krampen i nacken och axlarna....kom på att jag inte tagit fram rena kläder till mammas dusch i morgon, så efter apoteket så åkte jag ner till henne...är jag virrig och glömsk så är det då inget mot vad hon är just nu...hon frågade hur jag kunde vara uppe så tidigt...klockan var fem på eftermiddagen och hon trodde att det var morgon...tog en lång stund innan det gick upp för henne att det var fel...hon förstod men glömde lika fort igen....

Peter ringde idag och hade skickat ett meddelande till E om hur han tyckte att hon beter sig...tror inte han får något svar och det var detsamma....

I natt ska jag jobba...kan vara skönt att få nåt annat att sätta fokus på och nån att prata med om allt annat än det som gör ont...finns ju bara en annars som jag öppnar mig helt för och som jag har tillit till...men jag vill inte lägga mer på han...han fick ta alldeles för mycket under hösten när mitt liv var kaos...och det har jag så dåligt samvete för...är ledig i morgon natt...men är rädd för att inte ens sömntabletterna kan få mig att slappna av då...usch vad jag fasar för fredagen....men Peter har lovat att stå med mig när jag ska läsa dikten till Anette...jag bara måste klara det....

Vaknade klockan 6 i morse...vet inte varför jag vaknar så tidigt hela tiden....ett par muggar te och en mugg kaffe sen hade klockan blivit så mycket så jag kunde ringa de två samtal jag skulle ringa...skatteverket för att höra om Anette hade deklarerat åt mamma...men det fick dom inte svara på, det enda han kunde säga var att jag skulle göra det igen...fattar ingenting...det andra var till biståndshandläggaren som naturligtvis var sjuk...måste få mer hjälp till mamma för jag klarar inte allt själv....blev totalt dränerad på energi efter det och la mig på soffan och satte på tv:n...vaknade 2 timmar senare....är det som jag blivit varnad för...att jag håller på att gå rakt in i väggen...jag vill inte tro det...det blir väl bättre när allt får reda upp sig...men jag orkar inget jävla drama...känner att det inte är läge för det, men tydligen svårt för vissa att fatta...då håller jag mig undan istället...läser inte det som skrivs och svarar inte heller...känns som jag bara häller bensin på elden om jag gör det. 

Lisa kom och vi var till blomsteraffären och beställde blommor till fredag...så svårt för man vill ju att det ska kännas rätt och det tror jag att det blev...eller jag hoppas det, är alldeles för snurrig i skallen för att klara det själv...virrig är jag annars men det är en annan virrighet, nu kommer jag knappt ihåg vad jag gjort och inte gjort ibland. Handlade åt mamma och så åkte vi ner och fikade med henne. Var till apoteket och hämtade mer sömntabletter...nu har jag tre olika sorter här hemma...fyra askar......200 tabletter....

Tittade på hockeyn i kväll och håller såklart på Brynäs...dom måste vinna vinna för dom jag älskar...vinna för Anette...även där var vi olika, en Brynäsare och en Leksing....men jag älskar min syster den som stod mig allra närmast...saknar henne varje dag, varje timme varje minut varje sekund....en del av mig försvann med henne den där riktiga livsglädjen är som borta...kanske tiden gör att den kommer tillbaka...vad vet jag....känner bara en sån jäkla rädsla hela tiden att det ska hända nåt med dom jag älskar...min mamma mina barn och den finaste...det klarar jag inte....

 

Idag har vi äntligen samlats alla...eller nästan allla...för en påskmiddag med äggpickning som jag alltid är den första att förlora...har nog inte rätt teknik för det...trevligt och mysigt var det iaf och skingrade tankarna en stumd...tills jag fick ett nytt meddelande...ett som jag förstår kom sig av att den första personen hört av sig till nummmer två och så kom det nya anklagelser....fick svälja gråten som satt i halsen för att inte förstöra stämmningen...men jäklar vad ont det gör...jag kan inte räcka till för alla hur mycket jag än försöker....och då känns det så fruktansvärt att få ta skit från just den personen också....

Åkte till Lindesberg och besökte en vän jag inte träffat på mycket länge...så skönt att få prata om nåt annat än bara det som är ledsamt...visst vi pratade om det också...såklart jag förstår att hon vill veta , men mest pratade vi om annat...eller jag behöver inte säga så mycket, hon är så härlig med sina yviga gester och pratar hur mycket som helst :)

Men i bilen på väg hem så kom tårarna igen...det gör så jävla ont....önskar att jag hade modet att prata med den som alltid får mig så glad...men helt plötsligt känner jag mig rädd för han...kanske rädd för vad jag känner....rädd för att han ska tycka att det är jobbigt.....så många känslor i mig just nu....klarar inte att vara själv  då är jag bara ledsen hela tiden och längtar till klockan blir så mycket så jag kan ta mina sömntabletter och bara försvinna.....

Somnade tidigt igår men sov ändå alldeles för länge idag...vaknade halv tio...gick upp satte på tevatten och kokade ägg...som vanligt ett ägg och ett par muggar te....tog en pytteliten tårtbit hos mamma som Anna och Magnus haft med sig dit...kände hur det äcklades i munnen och tog bort det söta marsipanet...men gjorde det för  mammas skull...ångest nu för att jag åt det så nu har jag inte klarat att äta nåt mer....överlever nog dagen utan att äta och får ta tag i det i morgon...

En av mina systrar skrev på chatten och ifrågasatte dödsannonsen för Anette...att dom inte stod som syskon....kände hur jag bara ramlade ner i det svarta mörka hålet igen...hur nära relation hade hon med Anette? Ingen alls vad jag vet...jag svarade att det var Jeppe som ville ha annonsen så och att jag och Anette växt upp tillsammans och hade en nära relation och att jag var den enda moster som står Jeppe nära och ville hon veta nåt mer så får hon fråga Jeppe. Dom som känner mig vet hur nära jag har till tårar och hur lätt jag blir både ledsen och glad...en känslomässig människa de lux...så kvällen tillbringades på soffan med min fina kudde...den som fått ta så många tårar innan jag somnade av ren utmattning...

I morgon ska vi träffas hos Lisa och Rickard och äta påsklunch...ska hämta lilla Tovan hos Inge först...är så glad och tacksam för mina fina ungar...hur hade jag klarat mig utan er......

Trodde att jag skulle somna utan problem igår...men nejdå...var väl för övertrött och det krävdes ett par sömntabletter och en del snoande i sängen innan jag kom till ro...drömde en massa konstigt...att jag var i Thailand men ändå inte...ja det är mycket som snurrar i huvudet just nu och jag gör tabbar hela tiden...står på ica och kommer inte ihåg koden på kortet elller slår fel kod..inte bara en gång...drar kortet istället för att sätta i det där det ska vara...ja det är något varje dag...

Anna och Magnus åkte ner till mamma idag så då kunde jag slappna av och åka med Lina och Charlie till Ludvika...Charlie behövde kläder till begravningen och så ville Lina se nya Dollar Store...nu är det lika stort som det är norrut.Träffade min goa moster Alva på stan...hon hade gått med sina gåstavar från Marnäs och var på väg hem igen...85 år och pigg och rask...klar i skallen precis som mamma och var inte mamma blind skulle hon också vara som moster Alva. Bra gener....

Vi åkte en sväng i Ludvika och tittade på huset som Linas pappa byggt på Dragonstigen och huset på Skyttegatan som hennes farfar och farmor bodde i...det huset som C ville att vi skulle bo i....

Är så jäkla trött hela tiden och bara längtar till att det ska bli kväll så jag kan ta mina sömntabletter och gå in i dimman....går bara och oroar mig för alla jag älskar...att något ska hända dom....

Vaknade i natt av att hela sängen skakade...satt mig upp med hjätat bultande och tog telefonen som för att ringa nån...vem vet jag inte...fick bara panik...såg att klockan var 00:30 satt kvar och kände hur skakningarna avtog för att sen sluta helt...jag la mig ner igen och lyckades till slut somna om. Vaknade kl 5 igen och var klarvaken...bara stt kliva upp och börja dagen.

Jeppe och Peter kom och vi träffades på fonus för att planera begravningen med officianten Susanne...jag ska läsa en dikt men vet inte om jag klarar det...annars tar Susanne över...det känns tryggt.

 Åkte ner till mamma efteråt och det blir bara längre och längre besök där...hon hittar hela tiden på anledningar för mig att stanna kvar..jag gör det så gärna men ibland skulle jag bara vilja var jag nån dag....slippa alla krav...känner att jag går rakt in väggen annars....

 När jag kom hem låg det en död fågel utanför ytterdörren...jag som är livrädd för fåglar..tog mig in ändå och hoppas att den lilla fågeln är borta i morgon

 Såg period två och tre av hockeyn...får hålla på Brynäs nu...för den finaste och söstra mi...håller tummarna i finalen för två av dom som jag älskar mest av allt <3

Orkade inte skriva nåt igår...jag var ner till mamma och tvättade hennes fönster och bytte gardiner...Anna kom och vi fikade med mamma...försökte få mamma att göra en namnteckning på fullmakten till banken så jag kan ta hand om hennes räkningar, men det gick sådär...Lisa och Lina bevittnade den och idag gick jag ner till banken med den...fortsatt krånglel...men dom ringde till Lisa och sen var det klart. Ska försöka få hennes hyra och el på autogiro så blir det enklare....allt som Anette hade hand om måste jag ta över nu...det sista hon skrev till mig var: det är tur att vi är två...men nu är jag helt själv....det känns som en jävla mardröm som jag vill vakna ur och upptäcka att det inte är sant....sorgen och känslan av maktlöshet blir bara värre för varje dag...jag får inget vettigt gjort här hemma, allt bara förfaller...jag vill inte vara här klarar inte att vara ensam hemma...ska åka ner till mamma snart och prova blusen jag köpt till henne och sen ska jag köra Charlie till dansen så går den här dagen också. Känner mig dåsig i huvudet av sömntabletterna men det är lika bra...måste in på ica också...det är tungt när jag inte har min syster där...kommer på mig själv med att titta efter henne när jag åker förbi...och när jag kommer på något jag vill fråga henne om...mattänket är helt åt helvete nu, har värmt en korv nån gång men den kväljer mig...åt ett ägg till frukost och en kopp te....vet att mamma är orolig för det, men jag säger att jag ätit...hon pratde igår om hur liten jag var på ett kort där hon och jag sitter...när anorexian var som värst...när jag levde på ingenting...jag vill inte dit igen, men tänket tar över....en timme i taget.....

 

Hade klockan på väckning halv nio...men inte tusan ville jag vakna då...gjorde som jag brukar och stängde av larmet.....vaknade iaf när klockan var 10 och duschade och åt ett ägg och en mugg te...gick ner till banken och fixade med fullmakt...måste ju ta över den ekonomiska biten hos mamma när Anette inte finns mer...Peter ringde och ville ha skjuts till ica och det passade ju bra när jag ändå skulle handla åt mamma.

Åkte ner till mamma och som vanligt låg hon i sängen...Lisa och John kom och vi fikade och mamma piggnade till...måste börja att åka hem lite tidigare.. imte för min skull utan för mammas så att hon ser att hon klarar sig utan mig några timmar...att personalen kan göra det jag gör...skrev till den finaste i kväll...är så glad att jag gjorde det att jag kom över den där tröskeln som varit ivägen så länge...när tröttheten tagit överhanden och sömntabletterna skickat mig rakt in i dimman. För första gången på en vecka så har jag jag känt något av en normal tillvaro...kunnat skratta och vara jag....tack älskade fina finaste...du betyder så mycket för mig, mer än du kan tro. Får ibland panik över att jag är så rädd att mista även han...i morgon kommer min lilla trollunge...lilla Tovan och så ska vi åka till mormor Sigrid och tvätta fönster och vänta på hennes mamma min undrbara dotter Anna...är så glad för mina underbara barn och den finaste....som jag älskar er.... 

Idag var det en tung dag...var och såg Anette en sista gång...så fin där hon låg i sin vita kista...Peter la dit hennes förlovningsring och jag la dit brevet jag skrivit till henne och sa åt henne att läsa det....känner mig helt tom...som en robot som gör det som ska göras utan att tänka...var ner till mamma och var hos henne tills personalen kom och gjorde henne klar för natten...lilla mamma som inte klarar att vara ensam....jag vet hur det känns för jag vill inte heller vara här hemma ensam....då kommer alla tankar och det känns som att man går i tusen bitar.

Ska snart ta mina sömntabletter och försvinna in i dimman så jag orkar ta itu med en massa praktiska saker i morgon...en dag i taget...en timme i taget...

 

natten var lång och tankarna snurrar i huvudet...våran underbara ssk på natten satt sig ner och pratde med mig en hel timme trots att hon har mycket att göra...så många frågor jag har...så många funderingar och hon kunde ge mig svar på mycket....kom hem och möttes av en liten Lovi...en lite ängel som ropade jag älskar dig farmor när jag åkte i går kväll...så full av kärlek...kärlek föder kärlek och jag är så glad att mina barn är så kärleksfulla och för det vidare...var så skönt att komma hem och jag inte var ensam. Nu har alla nyss åkt och det känns så tomt...ska åka ner till mamma en stund innan det är dags för jobb igen...klarar inte att var själv här hemma....det går en liten stund men sen kommer tankar och tårar....lever fortfarande en timme i taget...i morgon ska vi åka och se Anette en sista gång....jag ska skriva ett brev och ge henne som hon kan ha med sig och läsa tills jag kommer....

Skulle behöva låta bli att gå in på fb...vissa saker gör för ont....inte illa menat men ibland gör det så ont så jag går sönder....önskar att jag vaknar och att allt bara är en dröm...en mardröm...

Vaknade vid tre idag...känns som marken gungar under mig...benen bär mig inte riktigt och tårarna vill inte sluta rinna...satt mig i bilen och körde planlöst omkring...nu kommer snart Erik och Lovi,Lina, Rickard, Lisa och John...måste vara stark för deras skull...samlar mig och tar några djupa andrtag...tänkte en stund på att ringa en kollega och be henne jobba för mig i natt..men jag provar en natt till...när jag går in i yrkesrollen så är tankarna iaf på ett annat håll. Är så tacksam för att min gamla bästis Solveig och lilla Elin som har så nog ändå skrev till mig på messenger i precis rätt ögonblick...just den stunden när jag var som mest ledsen...Det gör så jäkla ont.....

Somnar som en klubbad av sömtabletterna...vad gjorde jag utan dom. Drömde i natt...en dröm jag klarat mig utan...drömde om den finaste, men ingen dröm jag vill prata om...gjorde så ont i drömmen...vaknade till en ny dag och som vanligt var min första tanke att det som hänt inte var sant...men tyvärr så är det ju det...Jeppe,jag och Peter var till kyrkogården med vaktmästaren och valde ut plats för Anette..på våran gård...där vi växt upp och sprungit och lekt...och jag tog det beslutet idag att där vill jag också ligga...tillsammans med min syster...då är cirkeln sluten och vi får vara tillsammans igen...Var somvanligt ner till mamma idag och ringde vc för att få ett recept på imovan till henne...såklart påpekade ssk att den var vanebildande och det var väldigt restrektivt med att skriva ut den...jag kände för första gången sen i tisdags att nu fick det vara nog och svarade lite halvspydigt att du jag känner nog lite såhär att är man nästan 90 år så spelar det nog inte så stor roll om man blir beroende...han hörde nog själv hur dumt han sagt för helt plötsligt skulle han prata med läkaren och när jag åkte till apoteket lite senare så fanns det en recept där. Vad är bäst...att en människa ligger vaken och är ledsen hela natten eller att den får något att sova på så man orkar med dagen.

Jag ska jobba i natt...känns som att jag hellre gör det än sitter här ensam och bara gråter...där måste jag ta på mig den professionella rollen och vara stark...det går bra på dagarna när jag har mycket att göra och måste finnas där för mamma, men när kvällen kommer så kommer allt över mig igen.

I morgon när jag vaknar kommer mina älskade ungar hit och så går den dagen och natten...känner en knut i magen inför måndagen...men jag vill ju se henne en sista gång...och tala om för henne att jag älskar henne...

Som i ett töcken klev jag ur sängen redan klockan 8 i morse. Skulle träffa Jeppe och josse utanför fonus kl 9....nu är det klart med datum för begravning den 21/4 kl 10:30...och visning på måndag kl 16...jag är kluven inför visningen...jag både vill och vill inte...är det då min bubbla spricker..är det då jag inser att det är verklighet...att jag inte får träffa min syster igen...men går jag inte så vet jag att jag kommer att ångra mig. Vi var till huset och hämtade kläder till henne...en svart tunika och svarta tights...det kom han på fonus upp till mig och hämtade..då slog det mig, kanske skulle hon haft strumpor också..kommer hon att frysa om fötterna...så tokiga tankar..inte alls verklighetsförankrade. Hur många döda har inte jag klätt och gjort iordning och så blir jag helt orationell när det kommer nära. 

Tack och lov för mina älskade ungar som iaf avlastar mig hos mamma några timmar då och då, hon kan inte vara själv för då blir hon helt apatisk...så jag stannar tills hon har kommit i säng och sen åker jag hem...men då kommer alla funderingar och tankar...tårarna som hålls tillbaka under dagen strömmar och jag får nästan panik. Det funkar relativt bra på dagen för då fokuserar jag på mamma och allt det praktiska som måste göras...att finnas där för Jeppe som mist sin mamma. Slutar med att jag stoppar i mig sömntabletter så jag försvinner in i dimman...inte så bra det heller men det funkar inte annars. I helgen måste jag jobba och så kommer Erik och Lovi hit och sover här så vi får umgås...vi ska fixa en middag och Lina och Lucas kommer också...sova får jag göra nån annan gång, är jag på jobbet så klarar jag mig utan så mycket sömn.

Kommer på mig själv flera gånger om dagen att det måste jag fråga Anette om, eller det måste jag berätta för Anette...men så kommer jag ihåg att det går inte....Lina visade kort på Anette som hon hade i mobilen och det gjorde så fruktansvärt ont...jag klarade när Roger gick bort...jag klarade när pappa dog...men det här klarar jag fan inte...jag vill ha min syster tillbaka...jag är halv utan henne...det sista hon skrev till mig i söndags var: det är tur att vi är två....söstra mi som jag alltid skrev till henne...syster yster som hon alltid skrev till mig...Du fattas mig....

Vaknade igår till ett av de värsta telefonsamtalen jag någonsin fått...en sjuksköterska som även är en vän ringde och berättade att min syster hade hittats död. Mattan drogs undan från mina fötter och golvet gungade...tårarna rann och jag förstod vad hon sa men ändå gick det inte in...hon hade inte kommit till jobbet på morgonen och en kollega hade försökt att få tag på henne...hon ringde en granne som gick dit och kollade och även kollegan åkte dit. Tv:n stod på och hundarna skällde därinne men Anette syntes inte till...då tittade kollegan mellan springorna på persiennerna och såg hennes hand i soffan. Hon ringde efter ambulans och när dom kom dit fick dom slå ut rutan till altandörren...dom såg direkt att hon var död...hon hade jackan på sig och en sko och hundarna hade koppel på sig...vad som hade hänt vet vi inte än men hon ska obduceras....jag åkte ner till mamma och det var nog det svåraste jag gjort i hela mitt liv...att berätta för henne att hon mist ännu ett barn. Jag ringde mina barn och påen gång kom Anna, Erik, Lisa och Lina...Peter var på jobb i Malmö och Jesper i Idre...Hundarna hade polisen satt i Anettes bil av någon anledning så Erik och jag åkte upp för att se om vi kunde få med oss dom...men Maya gjorde riktiga utfall så fort vi närmade oss bilen så vi insåg att det skulle inte gå...ringde polisen och frågade om dom kunde hjälpa oss, men det var inte sånt dom gjorde fick jag till svar...då kom vi på att Maya en gång kommit från Hope for homeless i Silverhöjden så jag ringde dit och det tog inte lång stund innan 3 underbara tjejer kom och hjälpte oss...så professionella och duktiga...på en liten stund hade dom lugnat hundarna och kunde släppa ut dom så vi kunde få in dom i huset och ge dom mat och vatten.

Jesper kom med sin familj till byn vid halv tolv på natten och åkte till sina vänner i Bångbro och stannar där till det mesta får lösa sig...Peter kunde inte åka på en gång, men åkte idag...han kom till Nyköping där bröt han ihop och fick åka till psykakuten där han fick lugnande, men kan inte fortsätta resan hem förrän i morgon.

Är så glad att vi är en familj med stor sammanhållning och alltid finns för varandra...att vi kan hjälpas åt i det här svåra....älskar min familj och alla som jag räknar som familj....vi kan aldrig säga för ofta att vi älskar varandra och inte bara säga det utan även visa det...livet är så skört och man vet aldrig när det tar slut.

Vaknade med en jäkla huvudvärk...bara att ta sig ur sängen och leta på alvedon...in i duschen och sen kändes det iaf lite bättre...fick åka ner till mamma och handla till henne eftersom syrran inte kunde idag...gick ur hissen på fel våning men upptäckte det ganska snart å jag tyckte att det inte såg ut som det brukar...stressad skulle jag åka till ica men då står färdtjänstbussen framför porten så jag måste backa ut...skitdålig på att backa...såg en bil bakom och höll ögonen på den...men så pang...så stod en bil på den andra sidan som jag inte såg. Jag gick ur bilen och kollade och en baklykta hade gått sönder och repor i lacken på den andra bilen...på min rishög syntes ingenting...hade iaf en penna och ett papper i bilen som jag skrev mitt telnummer på och bad ägaren ringa mig. Det gjorde hon senare, en sjuksköterska från Saxdalen som jobbar i hemtjänsten...hon visste lika lite som mig hur man gör, men vi ska iaf träffas på torsdag och hjälpas åt med det som ska göras. Ringde försäkringsbolaget men dom hade bara telefontid till 17 så får väl göra ett nytt försök i morgon.

Sen ringde M och berättade att den som bor i Kristinasalenpå Laxbrogården ska flytta och hade flera svenska vänner som ville ta över lägenheten...men det får dom inte för nu ska den där idioten till hyresvärd göra två lägenheter av Kristinasalen och migverket ska hyra dom...snart finns inte en lägenhet att hyra i byn om man är svensk...då kände jag att den här dan är bara för mycket...tur att jag får åka och jobba så jag får nåt annat att tänka på...och i morgon är en ny dag....

Var helt slut igår efter att ha sovit lite och väckts tidigt...men det är det värt. 

Leksand spelade mot Mora den femte matchen och jag kände att jag inte hade nerver nog att se den...så det blev en lång dusch och på med pyjamas och ett glas rött istället...kunde ju inte låta bli att kolla läget emellanåt...och det blev som jag befarat...allsvenskan nästa säsong...men det gör inget Leksand är laget i mitt hjärta oavsett.

Pratade med den finaste på chatten...han är den som kan få mig att skratta som ingen annan...som jag öppnar mig för som jag aldrig gör annars...den jag har mest förtroende för och som jag älskar av hela mitt hjärta....bara min dåliga självkänsla och rädslan att säga något som är fel och som sårar...den begränsar mig...men han tar mig ur det också...bara genom att vara den han är...trots att jag tvivlar så många gånger.....den finaste vännen....

Lina kom och fikade en stund...hon tyckte att jag skulle ha snapchat...så då fixade hon det och la till dom vänner jag skulle ha som hon tyckte...jag har ingen aning om hur det funkar så det blir en ny utmaning...ännu ett sätt att krångla på kanske :) Jag har annars varit duktig med att ha telefonen under kontroll...kanske för att jag inte använder den så mycket :)

Lina städade min bil invändigt också...jag har så snälla underbara ungar...vad gjorde jag utan dom.

Anette skrev och frågade om jag kunde handla åt mamma i morgon då hon hade värk i hela kroppen...såklart jag gör det....vi får väl hjälpas åt med det som ska göras....tänkte bara försöka sova lite längre i morgon då nattjobbet väntar igen...en lång vecka med jobb måndag, tisdag, apt på onsdag, till Rolf på torsdag och sen jobb hela helgen....men med positiva tankar och tacksamhet över att jag har en fin familj, underbara vänner och ett jobb som jag älskar...behöver man något mer?

Vaknade kvart i åtta av att en liten skrutta tyckte att det var dags att gå upp...mamma och pappa hade ingen lust att vakna så då gick hon in till farmor istället. Fixade frukost till oss och då kom även mamman upp...pappan fick jag tjata och hota med en hink kallt vatten...precis som när han bodde hemma...lika jäkla svårväckt. Men till slut kom även han upp då Lisa och John var på väg. Rickard körde saker till tippen från sin morfars lägenhet och skulle komma senare. Lina och Charlie kom också efter en stund och Lisa Lina och Jenny gav sig ut och sprang runt Finnhyttan...oj vad jag saknar att kunna springa så efter att jag pajade knäet. Anna Magnus och Älva kom och så var vi alla samlade till årets våffelätning...det var ju våffeldagen förra lördagen men då var det magsjukor och andra saker som förhindrade det å det fick bli idag istället. Så underbart att ha nästan alla här...det är trångt men mysigt och alltid med glädje och kärlek...

Erik och Jenny var på pubkväll på bryggeriet igår och hade även varit på Hörnkrogen...då kom det över mig dom gånger som C absolut skulle ut och det var det värsta jag visste...för jag visste hur det skulle bli när vi kom hem...hur jag hade tittat för länge på någon...att jag hade pratat med någon manlig vän..förhör vem det var...vilket förhållande jag haft till den...men hur skulle jag göra...jag villeju inte vara otrevlig mot någon jag känt länge bara av den anledningen att han var man...jag hade många manliga vänner eftersom jag alltid har tyckt att det var roligare att umgås med killar och flera av dom försökte få mig att förstå att det var ett destruktivt förhållande jag levde i...men jag vågade inte ta steget...det har jag ångrat många gånger för jag hade ju haft mina fina vänner som stod upp för mig, men till slut hade jag ju inte dom heller...det såg han till med att hota dom också...därför blir jag glad över att se hur mina ungar har förstått vad jag försökt förmedla till dom...att man aldrig äger en annan människa och är kärleken rätt så har man aldrig ett behov av att vara med någon annan...det är ju inte därför man går ut utan sin partner....jag vill inte att mina barn ska behöva ha med sig resten av livet den rädsla för att såra någon eller göra och säga fel saker...att dom kan vara starka och ha en bra självkänsla...jag som var den mest levnadsglada och med en självsäkerhet som kanske var för mycket ibland bröts ner till en spillra och kommer aldrig att bli densamma igen...rädd för kärleken...rädd för att låta en man ta i mig...kanske därför jag känner det jag gör...för att den kärleken är säker...en kärlek på avstånd.