marithape carpe diem

Som i ett töcken klev jag ur sängen redan klockan 8 i morse. Skulle träffa Jeppe och josse utanför fonus kl 9....nu är det klart med datum för begravning den 21/4 kl 10:30...och visning på måndag kl 16...jag är kluven inför visningen...jag både vill och vill inte...är det då min bubbla spricker..är det då jag inser att det är verklighet...att jag inte får träffa min syster igen...men går jag inte så vet jag att jag kommer att ångra mig. Vi var till huset och hämtade kläder till henne...en svart tunika och svarta tights...det kom han på fonus upp till mig och hämtade..då slog det mig, kanske skulle hon haft strumpor också..kommer hon att frysa om fötterna...så tokiga tankar..inte alls verklighetsförankrade. Hur många döda har inte jag klätt och gjort iordning och så blir jag helt orationell när det kommer nära. 

Tack och lov för mina älskade ungar som iaf avlastar mig hos mamma några timmar då och då, hon kan inte vara själv för då blir hon helt apatisk...så jag stannar tills hon har kommit i säng och sen åker jag hem...men då kommer alla funderingar och tankar...tårarna som hålls tillbaka under dagen strömmar och jag får nästan panik. Det funkar relativt bra på dagen för då fokuserar jag på mamma och allt det praktiska som måste göras...att finnas där för Jeppe som mist sin mamma. Slutar med att jag stoppar i mig sömntabletter så jag försvinner in i dimman...inte så bra det heller men det funkar inte annars. I helgen måste jag jobba och så kommer Erik och Lovi hit och sover här så vi får umgås...vi ska fixa en middag och Lina och Lucas kommer också...sova får jag göra nån annan gång, är jag på jobbet så klarar jag mig utan så mycket sömn.

Kommer på mig själv flera gånger om dagen att det måste jag fråga Anette om, eller det måste jag berätta för Anette...men så kommer jag ihåg att det går inte....Lina visade kort på Anette som hon hade i mobilen och det gjorde så fruktansvärt ont...jag klarade när Roger gick bort...jag klarade när pappa dog...men det här klarar jag fan inte...jag vill ha min syster tillbaka...jag är halv utan henne...det sista hon skrev till mig i söndags var: det är tur att vi är två....söstra mi som jag alltid skrev till henne...syster yster som hon alltid skrev till mig...Du fattas mig....