marithape carpe diem

Ibland är det bra att ha kniven mot strupen så jag får nåt gjort...Tobbe, Linda och barnen kom ju idag så det var bara att sätta fart...kokat kålsoppa, stekt en hel hög med pannkakor åt barnen som inte äter kålsoppa, plockat undan alla kläder som låg där dom inte skulle, bäddat rent i sängarna, bakat lchf frallor och jag till och med ätit idag. Dammsugningen fick vara för det är bättre att jag gör det när alla åkt hem...känns ju lite onödigt när jag ändå kommer att få göra det på söndag kväll. Nu är alla nere på tivolit och jag har en stund för mig själv...känns inte direkt lockande att gå där nere och frysa....fanns två bilar på blocket idag...två golf, men enligt Erik så dög dom inte...tur han hjälper mig för annars kan det gå hur som helst. Knuten i magen vill inte släppa....skulle helst vilja gå och lägga mig och bara sova bort allt...det går ganska bra på förmiddagen, men sen kommer det tillbaka....tankarna som jag inte vill tänka, men som finns där ändå....i morgon hinner jag inte tänka på allt skit hoppas jag...alla barn och barnbarn hemma och lillasyster Elin med familj kommer hit ...ishockey med Tobbe och så ut en sväng med han....ja den här helgen kommer att försvinna fort....önskade bara att jag inte kände mig så rädd och osäker på allt...att jag kunde få bli glad igen....

vaknade halv fem i morse...det är inte ok för fy tusan vad trött jag har varit hela dagen. Somnade en liten stund på soffan...inte bara en gång utan två så nu blir det väl svårt att somna i kväll istället. Var ner till mamma med mjölk och fil som hon tjatat om och då berättade hon att det hade varit en man som gått in i lägenheten bredvid henne idag. När personalen kom så stod han i hallen...det var inte en svensk man...en med spetsiga skor och guldkedjor runt halsen. Hans förklaring var att han gått fel, men det var en dålig ursäkt för namnen står ju på dörren. Personalen jagade ut han så nu får vi hoppas att han inte kommer tillbaka. såklart var mamma rädd och upprörd, hon ser ju inte om nån smyger sig in, men personalen låser ju alltid dörren så jag tror inte att nån kommer in där. Jag har inte fått så mycket gjort idag heller....dammat och förvällt trattkantareller och fryst in...så dammsugningen och golvtorkningen är kvar till i morgon...måste ju koka kålsoppa också...i morgon kväll kommer Tobbe och Linda och barnen så då blir det full fart här, jag som är van att vara själv och göra som jag vill...men det är roligt när dom kommer också. Känns som jag tar ett steg framåt och två steg bakåt hela tiden....vet inte riktigt hur jag ska få till att må bra igen...jag försöker verkligen vara positiv, men så far jag i golvet med en smäll igen för ingenting egentligen. Övertänker och funderar hela tiden, så rädd att göra fel.....

Vaknade före sju idag...när hände det senast utan att jag ställt telefonen på väckning...var bara att kliva ur sängen eftersom jag var pigg och kände att somna om var ingen idé att ens tänka på. Ändå så får jag ingenting gjort här hemma...blir väl panikstäda på fredag antar jag. Mamma hade tid hos fotvården så det var bara att gå dit och följa med henne...hon tyckte att jag skulle ha köpt mer mjölk och fil till henne men jag bär fan inte tunga saker när jag måste gå. Tvättade och hängde upp tvätten innan jag gick hem igen för att ha mitt lilla lyckopiller några timmar...känns lite lättare när hon är här...annars liknar det mesta skit just nu...men det blir väl bättre...kan väl knappast bli sämre iaf. Lisa, Rickard och John kom också en stund...han är så go min lilla prins och väldigt företagssam...har lite ångest över att jag lovat Tobbe att vi ska ha våran kväll på lördag, känner inte ett dugg för att gå ut nånstans och inte att dricka nåt heller...får bli en lugn kväll och gå hem tidigt. Kollar efter bilar hela tiden och har hjälp av Erik och Rickard, men det får inte bli nåt panikköp...bara det blir klart och allt omkring lugnar ner sig och hyresvärden behagar komma hem från Sälen innan jag frusit ihjäl så blir det nog bra...har varit lite mycket nu men bara försöka vara positiv så löser det sig...får bli en tidig kväll i sängen igen och krama min fina kudde.

Vissa dagar skulle man inte ens gått ur sängen...som den här dagen. Skulle köra Lina och Charlie till Hjulsjö men helt plötsligt lät bilen ännu värre än det gjort förut...nu var det inte som en moped utan snarare som en motorcykel...och hoppade som en jäkla groda. Var bara att snabbt få tag på Erik på bryggeriet och låna hans bil. När jag ställde tillbaka den på parkeringen och skulle låsa den så for rutorna på förarsidan ner...både fram och bak....startade bilen och fick upp dom...låste och rutjävlarna åkte ner igen....fick upp dom igen och låste bilen. Skulle lägga nyckeln på framdäcket på höger sida och gick runt bilen...bara för att upptäcka att rutorna på passagerarsidan åkt ner...bara att sätta sig i bilen igen och få upp dom. Smög ur bilen och kollade så att inga rutor for och låste snabbt bilen...och äntligen...alla rutor var på plats. Sånt som bara händer mig....nu står den där jäkla bilen här på gården och det får den fortsätta med...Erik hjälper mig att kolla efter en annan bil, var ju dags för det ändå, men inte så här hastigt....skiter i det för idag och går och lägger mig tidigt för med det humör jag är på nu så känns det som det enda alternativet....i morgon är en annan dag och förhoppningsvis en bättre....

Huvva vad trött jag var i morse när jag kom hem...somnade nog innan jag jag lagt huvudet på kudden. Hade telefonen på väckning 1 och har en svag minnesbild av att jag tröck av den men vaknade kvart i två med ett ryck...jäkla skit. Skulle handla åt mamma och hjälpa henne med lite annat och som vanligt så förväntar hon sig att jag ska komma före tre...så det blev att hoppa ur sängen med en jäkla fart och göra sig klar och dra....M ringde och ville att jag skulle handla åt henne också då hon inte mår bra, så det gjorde jag efter att ha varit hos mamma. Men nu tänker jag inte röra mig ur fläcken nåt mer idag...inte ens bädda sängen som jag inte hann förut. 

Känns helt overkligt att min lilla Lisa blir 27 år idag...är det verkligen så länge sen hon kom, min lilla envisa, glada goa unge. Ska försöka komma i säng i tid i kväll...jag kan ju iaf prova, men det brukar ju sluta på soffan efter nattjobb så antagligen blir det så i kväll också. Hjärtat slog ett extra slag idag när jag åkte genom byn...kan aldrig vara bra med dom där extraslagen....men jag kan ju inte blunda heller.....

En lugn natt förutom på morgonen då vi skulle ge behovsmedicin som enligt ordination skulle finnas hos vårdtagaren...och som inte fanns...inte nere i lokalen i medicinskåpet heller så det blev som vanligt att försöka lösa det på bästa sätt...inte alltid helt enkelt på natten men det fick bli så bra det kunde bli. Vaknade alltför tidigt av att jag frös så det var bara att kliva ur sängen och hoppa i kläderna och dra ner till Löa där vi firade Lisa som fyller 27 år i morgon. Där var det iaf varmt och skönt. Ska väl försöka få i mig nån mat idag så jag orkar med natten...igår gjorde jag blomkålsmos och det kommer jag aldrig mer att göra...fy tusan vad äckligt. Jag som inte kan äta nåt med korn eller klutar i höll på att kräkas upp alltihop så jag fick ge mig och kasta skiten....fick försöka tänka på annat så inte impulsen att spy tog överhanden. Känslan sitter kvar lite idag också, men får tänka bort det. Skönt att lämna det här kylskåpet och åka och jobba även om jag är trött så ögonen går i kors och en huvudvärk som spränger...men jag slipper ju frysa iaf...får ringa hyresvärden i morgon för en ledig vecka i en iskall lägenhet känns inte direkt kul. Men det finns dom som har det värre så jag ska inte gnälla för mycket....saknar någon så det gör ont....

Inte direkt lugna nätter på jobbet längre...men det brukar bli så på hösten av nån anledning. Kanske det blir mer oro i människor när höstmörkret kommer. Inga allvarligare saker iaf och det är skönt. Bara ett larm vi lämna utan att ha kunnat hjälpa vårdtagaren...kändes som en omöjlig situation och det är så frustrerande. Lämnade över till ssk på morgonrapporten och hoppas att personen fick den hjälp den verkligen behövde. Vaknade tjugo över två idag och kände mig utsövd...inte vanligt men så skönt när det väl händer då hinner jag lite mer än bara duscha, fixa mat och åka igen. Kallt som attan har jag i lägenheten, inte ett element som funkar...alltid ska det vara nåt man måste krångla med. En lång varm dusch tinade iaf upp mina iskalla händer för en stund. Två nätter kvar nu...nu är jag inne i sån där period igen då jobbet bara är en transportsträcka till nästa ledighet...det går över för det har det gjort förut. Får jag bara lite mer ordning på livet så löser det sig. Inte så bara det heller då man ska försöka stänga av känslor som bara finns där...men jag provar om och om igen. Inget blodtrycksfall idag iaf och det är jag tacksam för...det är för jäkla obehagligt och jag har mina misstankar vad det beror på men då måste jag ta tag i det där som jag skjutit på så länge...inte lätt att släppa nåt som man egentligen inte vill, men som förmodligen måste göras. Kanske jag kan ta ett beslut när jag är ledig och inte känner mig stressad. Ska försöka göra den här natten till en bra natt...med positivt tänk kan man uppnå mer är man tror.

Undrar varför jag helt plötsligt får såna blodtrycksfall och hjärtat slår så det nästan hoppar ur bröstet...är det så här panikångest känns...jag vet inte men har en svag aning om att jag hört det. Jäkligt obehagligt är det iaf. Blir det inte bättre till måndag så får jag väl ringa vc och få en tid. Sover så otroligt mycket också och är konstant trött...vaknade halv ett idag och somnade igen vid tretiden och sov till fem...känns inte helt ok....men det går väl över, är väl för att verkligheten har kommit ifatt och alla känslor bara far hit och dit....känner mig helt labil i humöret och vill bara vara för mig själv, men jobba måste jag ju så det är bara att vara professionell och bita ihop....kanske jag mår bättre av att jobba vad vet jag...är nog inte så bra att stänga in sig med alla känslor heller. Ska försöka att bara vara nästa vecka när jag är ledig....

Drömde om Anette i natt och det var så verkligt....åh vad jag saknar henne. Hela dagen har jag gått med en klump i magen och kan inte släppa drömmen...det är inte rättvist...jag har så mycket mer jag vill göra med henne så mycket jag behöver prata med henne om...hela tiden dyker det upp saker och jag tänker att det måste jag prata med Anette om...och det går fan inte...jag känner att bubblan håller på att gå sönder nu och verkligheten kommer med en jäkla fart...jag vill inte...blundar och förtränger, men verkligheten sparkar på mig. Jag behöver min syster när det gäller mamma också, vem ska jag prata med när hon envisas med sin jäkla katt som inte finns...ett tjatande om den där katten så jag bara vill resa mig upp och gå därifrån. Mina lediga dagar går åt till att hjälpa henne och det gör jag så gärna, men kanske inte tre fyra timmar varje gång. Hur ska det bli när jag går upp i tid på jobbet och jag inte har så många lediga dagar som nu...jag vill ju hinna med allt annat också...känner mig elak och egoistisk som tänker så men jag kan inte låta bli att göra det. Sen är det ju boendesituationen också, hela gården ser ut som en soptipp och Trille som tagit över efter Marcus har verkligen ambitioner, men kommer säkert att tröttna snart. Idag tog han hit migverkets personal för att dom skulle gå runt och informera packet som bor här hur man slänger sopor och dom skulle städa upp allt skit som ligger över hela gården...ikväll ser det ut precis som igår. Nu har jag en jobbhelg framför mig och jag hoppas att jag inte dippar en gång till utan kan klara den helgen för sen är jag ledig en vecka. Börjar nya schemat 2:a Oktober. Nästa helg kommer Tobbe med familj och han och jag ska ha en mamma son kväll tillsammans och kolla på hockey och dricka öl...den där kvällen vi har varje år och som är så värdefull. 

Två nätter avklarade och ett Apt på det...vaknade tjugo över tolv idag så det blev inte många timmar sömn och det visade sig senare då jag tittade en stund på tv och naturligtvis somnade på soffan. Vaknade av att det plingade i telefonen...det var både Linda och Tobbe som skrev....Tobbe för att informera om hur det gick för Leksand då jag inte har C-More och kan se matcherna...jag lär nog fan fixa det annars blir det ett elände....nu gick det ju bra för krigarna idag då dom vann med 3-1...hoppas bara nästa match går lika bra på fredag mot Björklöven. Men då jobbar jag så Tobbe får hålla mig informerad.

Tog tag i det där som gjorde ont i magen och ja som vanligt så hade jag övertänkt och funderat för mycket...det är den där självkänslan som spökar hela tiden...men har man i många år fått höra hur värdelös man är och att man bara gör fel och säger fel saker så sitter det där...så svårt att få bort det tänket fast jag jobbat på det så länge....men ändå ett steg i rätt riktning när jag vågar fråga istället för att fortsätta fundera...kanske för att jag litar på han och inte är rädd för han. Ledig i morgon men som vanligt är det en massa som måste fixas hos mamma så där går den lediga dagen, men det kommer väl fler....har pratat med Tobbe i telefonen över en timme i kväll så nu mår jag ganska bra....bara vansinningt trött trots den där tantvilan på soffan så det får bli en tidig date med sängen och vakna pigg och glad i morgon.

Så var jag där igen...fast jag har sagt till mig själv att inte övertänka...inte fundera så mycket...men det räcker med bara en liten skitsak så är det fan lögn att bara släppa det. Det enda jag kan göra är att fråga personen det gäller...men då blir jag rädd för svaret och hittar inte modet att göra det heller....blir så jäkla trött på att jag ska vara så överkänslig hela tiden...alltid tro det värsta och att jag har sagt eller gjort nåt fel....men jag ska övervinna mig själv och fråga annars kommer jag att grubbla på det hela jäkla natten och det går inte...måste fokusera på det jag gör när jag jobbar så det inte blir nåt fel och då måste alla dumma tankar bort. Handlade åt mamma idag som alltid på måndagar, var till apoteket, strök hennes tvätt, kollade över medicinerna och skrev till ssk om vilka recept som ska förnyas och tog fram kläder till duschen. Alltid nåt att göra där...det skulle vara roligt om man nån gång bara kunde få hälsa på henne utan en jäkla massa måsten,men det är omöjligt nu när jag ska göra allt Anette gjorde också. Ska snart åka och jobba...första natten på två veckor och det tar emot...men det blir bra bara jag kommer dit. Det har varit välbehövligt med den här ledigheten och jag mår mycket bättre....så nu ska det fortsätta så hoppas jag. Bilen går bättre också och den där motorlampan har slocknat igen så då kör jag väl vidare då tills jag hittar nåt annat...måste ha Erik till hjälp med det annars kan det nog gå så fel det bara kan....men en sak i taget så det inte blir för mycket igen.

I går kväll när jag satt vid datorn så hörde jag hur det skramlade till bakom mig och när jag vände mig om så låg nyckeln som sitter i vardagsrumsdörren på golvet...den hade alltså bara flugit iväg av sig själv. Den låg dessutom inte nedanför dörren eller mot hallen där den borde landat utan hade tagit en sväng in mot gäst/datarummet. Jag kände hur jag blev alldeles kall och fick panik...min första tanke var att dra härifrån men efter en stund hade jag lugnat ner mig och funderade på om det var nån som ville säga mig nåt...det som slog mig då var att vi ju hade haft kusinträff och att jag och Anette pratat om att det skulle vara roligt att träffa kusinerna...kanske var det hon som ville säga att hon varit med oss idag. Jag är ganska säker på att hon var med....sen var det liet svårt att släppa det och jag vågade inte gå och lägga mig så det blev en lång kväll på soffan...när jag satte på tv:n så var det en film....the Shining naturligtvis och det var ju det sista jag behövde just då. Halv fyra orkade jag inte vara vaken längre och då gick det äntligen att somna. Huvva för såna saker när man är ensam och mörkrädd. Sov lite för länge idag men det gör i och för sig inte så mycket då jag ska jobba i morgon natt och ändå kommer att vända på dygnet. Handlade lite mjölk, fil och andra saker till mamma och var ner med så det inte blir så tungt i morgon innan jag for till lindesberg och blev bjuden på god mat som Erik hade lagat...stek, potatis,morötter och en jättegod sås. Det var första gången han hade gjort sås och det hade han lyckats bra med. Hoppas det funkar att jobba i morgon...mitt mående är väl inte helt ok men så mycket positiv energi som jag fått den senaste veckan så får jag försöka se framåt och vara glad och tacksam för allt jag har. Positiva tankar så ska det nog gå bra. Får ta tag i det här med lchf också ordentligt...har fuskat alltför mycket, men det hänger nog i ihop med hur jag mår...men jag vet ju att mitt mående blir så mycket bättre när jag klarar att hålla mig till lchf och så träningen förstås som det också har blivit alldeles för lite av....så nu fokuserar jag på bra mat och träning så kommer nog det andra av sig själv....

Är så glad och tacksam för alla nätter utan mardrömmar...somnade inte så där jättetidigt...kanske beroende på att vid elvatiden när jag satt vid datorn så var det nån som drog i handtaget på dörren igen...var ett tag sen nu och jag kände hur det knöt sig i magen...var svårt att koppla av sen och jag bara lyssnade efter ljud. Vaknade lite senare idag...klockan var över halv nio men det var ändå skönt för jag vill vara uppe lite längre i kväll...känner mig som en jäkla tråkkärring som inte orkar vara uppe så länge...men det är kanske det som är det normala,att man går och lägger sig i tid på kvällen och kliver upp i tid på morgonen...vad som nu är i tid...vi hade kusinträff i Ställdalen idag hos Ilva...så roligt att träffa Annica, Lisbeth och Ilva och prata minnen...jag har ju bara dom att prata om minnen från barndom och tonårstid med...när Anette gick bort så fick vi en tankeställare där att ta vara på tiden med varandra....vi är så jämngamla och har växt upp med varandra så vi har dom minnen som syskon brukar ha...Annica och jag umgicks också mycket när jag bodde i Ludvika som vuxen. En härlig dag med mycket skratt och roliga minnen. Dom här dagarna den här veckan har gett mig så mycket positiv energi och jag känner att en liten livsgnista ändå finns där....nu kan det bara fortsätta att gå framåt, ska ha som mål att något bra och positivt ska hända varje dag...även om det bara är nåt litet....nu får inget mer hända....I morgon ska jag träffa Erik, Jenny och den lilla solsrålen i mitt liv, underbara Lovi som är den härligaste och klokaste lilla treåring jag vet...så full av kärlek och så lillgammal....kärlek föder kärlek.... 

Mardrömmar som attan i natt...hoppas det inte börjar igen utan att det var bara i natt. Vaknade som vanligt tio i åtta...varför just den tiden varje morgon...Gjorde mig klar och åkte ner och hämtade Lina och Charlie för en dag i Ludvika. Nuär jag ju ingen direkt shoppingmänniska och tycker inte det är speciellt kul att springa runt i affärer, men det gör ju Lina och då får man bara hänga med ibland...kom på mig själv med att hålla koll när vi gick på stan, men det behöver jag ju inte längre...undrar om den känslan aldrig går över...den där känslan av att han kan dyka upp när som helst och alltid se till att kunna gömma mig nånstans....men det är bara en känsla, det kommer aldrig att hända igen. Vi köpte med oss lite gott till fikat och åkte ner till mamma och firade våran namnsdag när vi kom hem. Fyra generationer Sigrid...även Tovali, Alicia och Lovisa har det namnet. Usch så jag skämdes för det namnet när jag var tonåring...men det gör jag inte längre...nu känns det helt ok och är glad att mina barn för det vidare. 

Överskåpet är äntligen på plats så nu är det bara att ställa in allt där igen...men vet inte om orken riktigt räcker till idag....trött och huvudvärk efter en hel dag i Ludvika så det återstår att se...men det finns väl fler dagar. Bilen håller nog på att ge upp är jag rädd för...hackar som tusan och så lyser en lampa igen...samma lampa som lös för två år sen när jag var på väg till Frostviken och som jag låtsades som jag inte såg...nåt som har med motorn att göra enligt instruktionsboken...men den slocknade när jag kom hem igen och inget hände så jag ignorerar väl den nu också så får jag se om den slocknar igen eller om den här bilen har gjort sitt....orkar inte bry mig om krånglande bilar just nu. Får försöka hålla mig vaken ett par timmar till och sen hoppas på att det inte blir fler mardrömmar...finns annat jag hellre drömmer om...

Har kommit in en ganska normal sömnrytm....kanske inte somnar så där jättetidigt men vaknar ändå vidåttatiden och är pigg....är så mycket bättre för mitt mående, men på måndag börjar en ny arbetsvecka med fem jobbnätter så då går det åt helsike igen...men så är det. Jag har själv valt att jobba natt så då får jag ha det så. Men det känns skönt att se att det går att vända tillbaka bara man får lite tid på sig. Duschade och tittade lite på röran här hemma, men det får vänta till i morgon då jag och Lina ska till Ludvika då kan hon följa med hem och hjälpa mig att få upp det där jäkla överskåpet. Var och gjorde tatueringen idag....två sammanflätade hjärtan med ett R och ett A i...så nu finns mina älskade syskon med mig för alltid...inte bara i hjärtat. Jag har gjort en lchf kålpudding idag...var ett tag sen jag gjorde riktig mat så nu återstår bara att se hur det går att äta den också...men det ska gå...Erik frågade om jag ville komma ner till dom på söndag på middag så det ska jag göra...fullt upp hela helgen alltså...men roligt att ha något att se fram emot och som gör att jag inte bara sitter här hemma...såg någon fin idag när jag svängde ut från parkeringen vid Rolf...hjärtat tog ett sånt hopp och det högg till i magen så jag slant med handen på ratten och höll på att fara rakt ut...skulle just sett ut det...att krocka med just den personen...då hade jag kunnat gå och hänga mig direkt för fy så pinsamt...ska försöka komma i säng i tid i kväll också...fast det är inte helt lätt....

Somnade tidigt igår...datorn behagade uppdatera sig helt plötsligt så vad fanns det då att göra...bara att gå och lägga sig...vaknade före åtta i morse och var pigg...fortsatte få ordning på kaoset här hemma, men överskåpet har jag inte fått på plats än så det som står överallt, det står kvar. Har iaf dammsugit och duschat och har känt mig riktigt bra idag...tills i kväll då jag rasade som ett korthus....jag vet att jag övertänker och funderar för mycket och då faller jag...men bara att torka tårarna och ta nya tag i morgon...är så svårt det där när allt inte är som det brukar och jag blir orolig och tror att det hänt nåt...nu vet jag att det inte har det, men oroskänslan släpper ändå inte...gjorde kesoplättar idag och lyckades få i mig två iaf...det får räcka, bättre än inget alls. 

Tobias fyller år idag...39 år, var tar tiden vägen...han ligger ute på jobb som vanligt och är i Oskarshamn nu...min fina pojke som är den snällaste och mest omtänksamma som finns....är så glad att det finns så mycket kärlek i mina barn och att det överförs till deras barn...finns en till som behöver massor med kärlek...under den hårda ytan finns en mjuk person som jag skulle vilja ge all kärlek i världen till...så h*n får vara glad och lycklig...inte lätt att leva i den hårda världen men jag försöker ge kärlek och omtänksamhet till dom jag älskar...kanske det blir det en lite bättre värld då....känns bra att inte jobba i natt det hade nog inte funkat. Svårt att ta hand om människor på ett bra sätt när man inte mår bra själv....

Var tvungen att ta en halv sömntablett iaf igår...kände att jag måste få sova mer än de få timmar jag gjort den sista veckan. Det var välbehövligt kan jag säga för jag vaknade strax före tio och undrarde vad klockan var för jag hade ställt mobilen på kvart över nio och hade en svag aning om att den hade ringt men att jag tänkte att ligg du där och ring tills du slutar av dig själv...och mycket riktigt så var det. Har hållt på hela dan med att plocka ur vitrinskåpet och flyttat den till en annan plats och ställt skänken i vardagsrummet istället...men jag fick ta isär vitrinskåpet innan och att lyfta ner överdelen gick ganska bra, men värre var det när jag skulle ha upp den igen Skåpet är för högt och jag är för kort så nu måste jag ge upp, fast jag hatar att ge upp...men bara att inse att jag måste be nån om hjälp med det. Så nu har jag hela rumsbordet fullt med glas och servis och annat skit överallt...tog en hel dag och en ond rygg att få ordning på det mesta, men nu får det vara till jag får hjälp med det. Nu är det kväll igen och ångesten kommer krypande....önskar att det vore sommar och ljust så jag kunde åka ut nånstans och slippa vara här...Sussi frågade igår om jag ville följa med på nån resa nånstans...och ja det skulle jag egentligen vilja, men orken och lusten finns inte just nu...måste må bättre först...kanske jag är dum som tänker så...jag kanske istället skulle må bättre av att komma iväg härifrån...på torsdag ska iaf tatueringen bli av...berättade för mamma igår och först så sa hon nej det tycker jag inte du ska...för hon gillar inte tatueringar...men när jag berättade vad jag skulle göra så sa hon åh vad fint, det kommer att bli så bra. Tydligen olika på vad man ska göra.....på fredag ska jag och Lina åka till Ludvika och sen ska vi ha namnsdagsfika hos mamma och på lördag är det kusinträff...lite att se fram emot ändå....

Somnade som vanligt vid fyratiden och vaknade nio...trött som attan hela dagen men troligtvis kommer jag inte att somna i tid för det...eller så somnar jag på soffan och vaknar efter ett par timmar och är klarvaken. Skickade ett sms till Marcus om lamporna här utanför som inte funkat sen jag kom hem från Frostviken....men inte har det hänt nåt iaf...jag blir så trött på att det är kolsvart här utanför, men det kanske inte övriga i huset är...det passar väl dom utmärkt. Var och handlade åt mamma och när jag tog ur varorna i bilen så trampade jag på nåt som knastrade under foten...då jag vände mig om och kollade vad det var så hade gurkjäkeln halkat ur kassen och såklart var det den jag trampat på...det ska vara jag till nåt sånt. Mamma och jag pratade om morfar idag...och hur barnslig han var och hur han lekte med oss och lärde oss spela kort och hur han låg på sängen och läste Kronblom och skrattade högt...så det är därifrån jag fått min barnsliga sida...men är det från min stora idol och fina morfar så är jag bara glad över det, så jag fortsätter leka och titta på barnfilmer.Hade min lilla prins här en stund i kväll och vi tittade på Bolibompa och lekte med playmobile...han är så go den minsta av mina fina prinsar.

Har tagit ledigt från jobb onsdag och torsdag...det finns ingen ork i mig och jag känner att jag måste få bara vara och försöka må bättre...känns lite otryggt i kväll när jag vet att jag inte kommer att somna förrän tre-fyra tiden och bara lyssnar efter ljud...det har varit en trygghet hela helgen att veta att jag inte var ensam vaken...men så är det...bara att gilla läget och hoppas att jag somnar tidigare.

Somnade vid halv fyra och vaknade halv elva...så får väl mina nätter se ut nu då eftersom jag vägrar ta fler propavan...kanske jag kan komma tillbaka till en normal sömn nångång men troligtvis inte så länge som jag jobbar natt. Drömde en massa konstigt som vanligt...ofta drömmer jag om han och det är de mest konstiga situationer...är väl inte bara i vaket tillstånd han finns i mina tankar tydligen....Anna och Magnus, Tovali och Älva var hit och hämtade nyckeln till mamma och åkte ner och fikade med henne...så skönt att få lite avlastning och inte ha dåligt samvete för att hon är ensam. Hade en ambition att fortsätta röja här hemma men det blev bara en tanke...fanns ingen ork för något idag...förhoppningsvis är det bättre i morgon då Lisa och Rickard kommer hit och vi ska köra en massa skit till tippen....och hämta byrån eller vad det nu är  hur fasen jag ska få plats med den....måste få undan vitrinskåpet, men vart tusan ställer jag den....har inte varit utanför dörren idag heller...känns som att det blir bara svårare och svårare att ta sig ut ju längre jag håller mig hemma...men underbara vänner har jag som verkligen visar att dom finns där när jag behöver dom...M ringde idag och frågade hur jag mår...ja vad svarar jag på det...vill inte vara till börda för nån så jag sa att det är ok, men ändå så fick jag sms från henne i kväll att hon måste stänga av telefonen en stund men att hon skulle sätta på den igen om ett par timmar om jag behövde henne....så glad för alla fina vänner...det gör att jag orkar en stund till. Ska handla åt mamma i morgon igen...det är mina måndagar oavsett om jag är ledig eller jobbar....skrev upp i går vad som behövdes men fick genom Anna en hel del till som hon skickade med henne....det blir så jäkla tungt varje gång så jag har försökt att dela upp det på två dagar i veckan,men hon ser ta mig tusan till att det blir tungt att bära iaf.  Kusin Göran skrev på fb att dom var krävande våra mammor...och det kanske dom är...på sitt sätt och vi är van vid att lyda. Får väl roa mig med fb i natt då innan jag känner att det är dags att sova...lite lättare när han den finaste finns där.....

Fan vad jag är trött på dessa sömnlösa nätter...försöker komma upp i tid så jag ska vara trött till kvällen...och det är jag...men inte tusan går det att somna ändå! Var ner till mamma och tvättade fönster och bytte gardiner i vardagsrummet. Blev riktigt bra med lite tjockare och mörkare gardiner nu till hösten...men fast hon inte ser det så finns ju ändå känslan där. Pratade om den där katten idag igen...nu hade den tydligen pratat med henne också...sagt att den heter Jenny och frågat om den skulle ge ögondroppar...ja jag tror ju att hon inte kan skilja på dröm och verklighet...eller så är det hjärnspöken....eller så driver hon med mig och personalen. Ja hon får väl ha sin jäkla katt där då, den gör ju iaf ingen skada. Försöker få lite ordning på mitt kaosliv här hemma också...finns fan inte ork för nånting längre...hänger in kläder som ligger på stolen och i gästrummet...men av nån konstig anledning så ligger det lika mycket där igen dagen efter....handlar hem en massa bra lchf mat och har ambitioner om att leva sunt och ta kontroll över mattänket...men där ligger det i kylskåpet och ingenting händer med det heller. Det gör att jag hamnar i sockerträsket bara för att få upp blodsockret....jävla skit!! 

Lisa ringde i kväll och ville bli hemskjutsad vid halv ett...kände hur paniken närmade sig men eftersom jag har fantastiska vänner så löste det sig med att Maggan kollade i fönstret när jag gick ut till bilen och sen när jag kom tillbaka så var hon med mig i telefonen tills jag kommit innanför dörren...ett underbart liv jag lever...eller nåt.

 

Ville inte störa han, den finaste...han som brukar få vara den som hjälper mig hem de få gånger jag går ut...men jag vet att han jobbar och då måste han få jobba ifred...jag har nog stört han alltför många gånger redan.....klockan är mycket och jag kanske ska prova att sova...

Det där med att sova går inge bra just nu...snodde runt i sängen till fyratiden och sov fem timmar sen var jag tvungen att vakna igen. Skulle med mamma till tandläkaren och kolla upp tanden som bråkar med henne. Trött så jag var spyfärdig när jag kom ner till henne och så började hon surra om nån jäkla katt som kommer till henne på natten....hon blev nästan förbannad på mig när jag sa att det inte fanns nån katt i lägenheten och hon hade fått en personal att leta efter den....jag sa till henne att då är det väl en katt från andra sidan som besöker dig, men jag skulle mer tro att hon drömt...men envis som hon är så får jag väl låtsas att det är en katt där då. Nackdelen med att hon är blind är att man inte kan gå runt med henne och visa att det inte finns nån katt i lägenheten. Får väl hoppas att det inte är fler katter där i morgon när jag ska åka ner och tvätta fönster och byta gardiner åt henne.

Blir så glad och varm i själen att så många bryr sig och förstår hur obehagligt det är med männen i huset...som både skriver och ringer och erbjuder sig att hjälpa till om det behövs. Det känns iaf lite tryggare med såna vänner. I morgon natt ska jag skjutsa hem Lisa till Löa efter att hon varit på vinkväll med några vänner....funderar på vad jag kan ha med mig när jag ska gå in här hemma igen...en kniv låter lite för farligt och ett basebollträ hinner dom ta ifrån mig innan jag ens fått upp det...men jag kanske kan låna sprayen jag köpte åt Lina...det både svider i ögonen och rödfärgar....eller kanske nåt så enkelt som en burk vitpeppar...om nu det hjälper...

Ska försöka hålla mig vaken till elva iaf och sen hjälpa John Blund på traven med ett par propavan...känner att jag måste få sova ordentligt en natt innan jag tippar över....sömnbristen gör allt värre och jag övertänker...

Somnade vid sju i morse...så fort jag la mig i sängen så var jag klarvaken. For upp och ner mellan soffan och sängen och inget hjälpte...det gick fan inte att sova...så nu är det såhär igen, att jag sov för länge och kommer säkert inte att somna ikväll heller...men i morgon måste jag upp i tid för mamma ska till tandläkaren tio i elva så nu får jag ställa mobilen på väckning så många gånger det bara går så jag inte stänger av den i sömnen...om det så bara är med ett par timmars sömn.Är klar med rensningen av data/gästrummet nu och det blev en hel del som kastats...ändå är det hur mycket leksaker som helst kvar....men lite mer organiserat är det iaf. Har inte varit utanför dörren idag heller...jävla skitställe jag bor på...blev så ledsen och beklämd över att en person talar nedlåtande om sitt barns mamma på dagis och hotar med att det blir en orosanmälan för nånting som inte är en stor sak...barn kan ha olika saker för sig i förskoleåldern och det bästa man kan göra är att inte göra nån stor sak av det utan prata med barnet och säga att jag förstår att det är jobbigt för dig men det går över och jag älskar dig ändå. Men min fina dotter är stark och jag stöttar henne så mycket jag bara kan. Saknar min syster mer och mer...det där med att tiden läker alla sår och det känns bättre när det gått en tid...det är bara jäkla skitsnack....det gör bara mer och mer ont istället...hade jag bara anat hur dålig hon var så hade jag åkt upp till henne och fått iväg henne till akuten...men hon sa att hon mådde bättre så då trodde jag att det var lugnt. Om hon bara inte hade lagt sig på soffan när hon mådde dåligt, om hon bara hade satt sig istället så hade det aldrig hänt...det gör så jäkla ont...hålet i mitt hjärta kommer aldrig att läka igen...jag saknar alla våra tokiga upptåg...saknar att åka iväg och shoppa med henne och skratta tillsammans som bara vi kunde...så mycket som vi har ogjort och som aldrig kommer tillbaka....två av mina syskon, dom två som stod mig närmast är borta och det känns inte som att det är rättvist...men livet är inte rättvist det vet jag...nu har jag Elin och Johan kvar...men trots att jag älskar dom så är det inte samma sak...Robert har jag aldrig träffat...men jag ska ta tag i det också, han är min bror trots att pappa aldrig ville erkänna han...den av mina bröder som är mest lik pappa och som aldrig fick chansen att träffa han. Ja det är många tankar som snurrar när jag sitter här instängd i en lägenhet som jag hatar.....och ja jag vet att det är bara jag som kan förändra allt....men orken finns inte just nu.

 Sleeping on the couch....ja så blev det i går igen...vaknade efter ett par timmar och gick med ett öga öppet och släckte alla lampor för att inte vakna för mycket...men somnade om på en gång i sängen...och sov alldeles för länge idag igen....känns som att kroppen vill tala om något för mig...något jag blundat för alldeles för länge....lugna ner dig människa och vila...vila ett ord jag glömt tror jag, men som jag får återuppliva innan det går helt åt helvete...i morgon ska jag ringa några vikarier och fråga om nån av dom kan jobba onsdag och torsdag nästa vecka. Då har jag iaf två veckor ledigt och hinner ifatt här hemma. Idag har jag städat bland ungarnas leksaker och fy attan vad saker jag har slängt. Har en hel kasse med barbiekläder jag ska tvätta också och alla barbie utan armar, ben och huvud har fått fara ändå är det hur många som helst kvar. En stor kista med playmobilesaker orkar jag bara inte gå igenom nu, men där är inga trasiga saker så det kanske inte ens behövs. Behövs allt en stor rensning i data/gästrummet med allt skit som samlas där...måste få ordning på allt kaos så kanske jag får ordning på mitt eget kaos också. Idag har jag inte varit utanför dörren...men vad ska jag ut till, känns bäst och tryggast att hålla sig inne. Har inte varit och pratat med Anette heller på ett par veckor....det har tagit emot trots att jag vill det, men är för osäker på att möta nån jag inte vill möta där. Känns inte bra när man hela tiden ska vara på sin vakt och vara beredd att springa därifrån. Känns inte heller bra att han ska flytta in ovanpå Lina och Lucas....det tycker inte dom heller, men vad kan man göra åt det...ingenting tyvärr. Tänk om man ändå var en fågel....en fågel som kunde flyga iväg när det känns som jobbigast....som kunde bygga ett bo där det var lugnt och skönt...som inte behöver se all skit som händer i världen på sociala medier....som bara fick var glad och trygg och inte ha mer bekymmer än att hitta mat för dagen....just nu vill jag bara vara en fågel....

Somnade tidigt i går och sov alldeles för länge idag...mardrömmar som attan....undrar varför det blir så nästan varje natt...är det för att jag är så rädd och otrygg här...ja jag vet inte men det är obehagligt. Duschade och for till Linde och provade ut arbetskläder...dom där fula byxorna har jag redan 5 par som hänger och piketröjor har jag också så det räcker...väst var det bara den med krage som jag redan har och som skaver med kragen så den gick också bort...så det blev 6 bussaronger istället och det är ju det jag använder mest iaf. Åkte ner till Frosths efteråt och träffade lillasyster Elin och goa lilla Elliot, goare gladare unge får man leta efter, moster lilla hjärta. När jag kom hem stod hela gungställningen utdragen på gården...jag bryr mig inte om den just nu, den får stå där...ivägen för allt och alla...den gröna bilen hade redan kommit hem och jag fick panik...men var ju tvungen att övervinna rädslan och springa in....vad hade jag för val....känns som jag är på ruta ett igen och har precis samma känsla som när C levde...den där osäkerhetskänslan och att behöva se sig om över axeln varje gång man går ut eller in....är väl så jag ska leva då antar jag...men att sitta här och känna hur jag skakar inombords och lyssnar efter varje ljud är inte det jag hade trott att jag skulle göra när jag blev fri från C....men det kanske är karma som biter mig i arslet för att jag kände lättnad efter att han var borta...eller att han från den andra sidan fortsätter sin mission om att få mig att bli ett psykiskt vrak...att se till att jag hamnar på psyket...det var ju det han sa.... att jag var för stark och det skulle han se till att ta ur mig...men jag är inte stark...inte längre iaf...ser han inte hur jag kämpar varje dag med att försöka få allt att fungera...hur asocial jag är ...nu sitter jag bara här hemma precis som han ville att jag skulle göra...hur jag kämpat för att göra en så enkel sak som att fika på loftet själv...att göra det på Fagers finns inte...hur mycket jag än vill så går det inte....jag tycker så mycket om alla som är där och älskar att vara nära dom på Loftet...men min självkänsla räcker inte till på Fagers. Enda gången jag är självsäker och trygg i mig själv är på jobbet, där är jag professionell och säker för då vet jag vad jag kan och jag älskar att ta hand om människor och hjälpa med all min kunskap. Den vetskapen gör att jag orkar ett tag till....

Blev en riktigt lugn natt, inte ett enda larm under hela natten. Inte förrän klockan var tjugo i sju kom det ett larm i Kloten, men då var klockan så mycket så vi fick rapportera över till dagpersonalen så dom fick ta det annars hade det blivit övertid och det vill inte chefen. Somnade inte förrän klockan var nio och hade telefonen på väckning ett, men som vanligt hade jag halvt medvetslös stängt av larmet i sömnen och vaknade med ett ryck. Tittade på telefonen och tyckte att klockan var kvart i tre och fick panik. Jag skulle ju handla åt mamma och då förväntar hon sig att jag kommer vid tre. Ringde mamma och sa att jag var sen men att jag skulle skynda mig. När jag kommer ut i köket så visar det sig att klockan var kvart i två....yrvaken trött virrpanna som vanligt och alltför snabb med att reagera. Nåja då hann jag till mamma i tid och efter en fika hos henne så for jag upp på byn och handlade både på ica och apoteket. Mamma har fortfarande ont i ländryggen och det gör mig så jäkla orolig...vad är det som är fel.Hoppas det bara är en muskelinflammation och att det snart går över. Så jäkla kallt här hemma idag...sitter med sunkpyjamasen på och fryser hela tiden så det får nog bli en tidig kväll med min kudde och duntäcket....Ska försöka komma upp i tid i morgon och om det inte spöregnar åka till Linde och prova ut arbetskläder som chefen sagt att vi måste göra innan årets slut....skyddsgrossisten har väl inte det ultimata för oss nattugglor, men det är väl bäst att göra som hon sagt. Ska hinna med en date med lillasyster och mosters lilla goding också när jag ändå är i stan. Annars får jag väl sitta här i mitt lilla fängelse när det finns idioter i huset. Ska kolla efter en annan bil också...nog för att jag älskar min Ford men den är alldeles för stor och som Lina påpekade för mig att den är så stor så jag har liksom ingen riktig koll på hur stor den är...har väl blivit ett antal soptunnor och postlådor som stått i vägen...och ett broräcke...men det var för att det gick två hunkar efter vägen och jag var ju tvungen att titta i backspegeln...eller det var jag ju egentligen inte men vem kan låta bli....men det hade jag ju kunnat gjort för i mitt hjärta och i mina tankar finns ju en helt annan.

Samma rivstart i natt igen...bara att dra iväg på en lossnad stomi och sen fortsatte larmen att hagla in...det var längesen vi hade så många larm på en natt så inatt blev det ungefär 30 besök. Kollade milen när vi skrev av bilen och det var 24 mil vi åkt....det är ganska många vändor fram och tillbaka i norra Lindesbergs kommun. Hade telefonkontakt med Lisa även i morse när jag gick in....hon är lika tokig som sin bror, blev omkörd av henne två gånger...inte kan man ligga bakom morsan heller.....sovit bra men vaknade redan kl tre så i natt är det tröttvarning på mig, men nu är det sista natten innan långledighet så det ska väl gå bra. Funderar på att ta två semesterdagar efter ledigheten så är jag ledig 2 veckor....känns som att jag behöver det, men samtidigt känns det inte bra att vara hemma på kvällar och nätter....I morgon måste jag upp i tid...är ju handling åt mamma....åh vad jag saknar söstra mi....allt var så mycket enklare och roligare när hon fanns.....ska den aldrig gå över, den där känslan av sorg och saknad...gå över gör den naturligtvis aldrig, men att den skulle bli mindre, att det inte skulle göra så ont....men det tar väl tid innan sorgen bleknar och kanske livet kan kännas lite bättre, lite lättare. Jag har ju ändå alla jag älskar men samtidigt så är jag hela tiden så rädd att mista någon av dom....nu ska jag hoppa in i duschen och förhoppningsvis bli lite piggare så kan man bara hoppas på att den här natten går fort och att det inte händer alltför konstiga saker...en palliativ så där vet man inte hur det går...men jobbar med en glad och pigg kollega så det känns bra.

Blev en rivstart på jobbet igår också...ett larm från Allmänningbo samtidigt som ett larm kom om en stomi som lossnat....vi startade en halvtimme tidigare fast vi inte hade börjat jobba egentligen, så för att hjälpa dagpersonalen så for vi på larmet i Allmänningbo som låg längst bort...annars var natten väldigt lugn och vi kunde åka hem lite tidigare då vi lämnat rapport och dagpersonalen kommit...det är så skönt att få komma hem lite tidigare om så det bara handlar om en kvart när man är trött så ögonen går i kors. Sov till kvart över fyra och känner mig riktigt pigg och utsövd. Då känns allting mycket bättre och dom där dumtankarna kommer inte lika mycket....drömde om den finaste...det har jag gjort ganska ofta numer...men det var en helknäpp dröm, men inte nåt som jag blev ledsen över...tvärtom..men jätteknäpp. Undrar varför jag drömmer så mycket...Efter en dusch så ska jag försöka få i mig nån mat, men det kapitlet är värre just nu...men jag vet ju att jag måste så nåt ska det bli. När jag åkte hem i morse så ringde telefonen, det var mellandottern som låg bakom mig från Löa. Hon var på väg till jobbet så då hade jag telefonkontakt när jag smög in i huset från helvetet....och precis när jag kommit in så gick äckelgubbarna ut och for iväg i bilen. Måste försöka komma iväg innan dom kommer hem, men det brukar vara vid den tiden jag åker till jobbet så jag får väl skynda mig ut eller vänta in dom. Mår iaf ganska bra idag och det känns skönt...hoppas jag får fortsätta med det.

Kom inte till ro igår kväll heller och det slutade med att jag tog lite för mycket tabletter och sov till halv tre idag...jag vill ju inte ta vare sig sömntabletter eller nåt annat, men vad ska jag göra när jag är för rädd för att sova....må dom försvinna härifrån snart....fick brev från polisen idag att det inte inleds nån förundersökning av dom stulna trädgårdsmöblerna....det visste jag ju att det skulle bli så, men det känns ändå så fel...är det bara att ta det man vill ha eller behöver...är det det polisen säger? Undrar vad som skulle hända om man gick in i lägenheterna och och kollade var dom finns och tog tillbaka dom....då blev det säkert ett brott. Nu har jag haft inbrott i förrådet, blivit av med trädgårdsmöbler två gånger, blivit hotad och blivit tafsad på, men det är väl bara att gilla läget...det är så här jag får leva...otrygg och ledsen jämt....vill inte vara hemma men kan inte heller gå ut för då måste jag hem innan det blir mörkt. Känns som allting är bara skit och livsglädjen har helt försvunnit. Det enda jag vill är att få vara glad, trygg och må bra....men det är som att det går inte längre....ska jobba i natt och hela helgen, det känns iaf bra för då slipper jag vara här. Har lagt planerna på en resa på is så länge då jag inte har varken ork eller lust att fara nånstans just nu...tack till idioterna som förstört mitt land och min hembygd...hoppas ni mår bra och slipper känna er otrygga, men där ni bor ser ni nog till att det inte finns några asylsökande äckliga parasiter som kommer hit för att leva på bidrag och brottslighet...men säger man det högt så får man höra att man är rasist...ett ord som dom lär sig snabbt och använder sig ofta av...ett ord som helt har förlorat sin innebörd...om dom tycker att jag är rasist för att jag jag ser verkligheten, ja då är det väl det jag är då....och det står jag för.