Trött på lögner

Somnade vid halv ett i natt och var vaken två igen....lyssnade på poddar och somnade om vid femtiden...vaknade halv nio och fortsatte lyssna på poddar....somnade igen halv ett. Gick upp och tog en macka och ett glas juice.....hittade inte orken att kliva ur sängen så jag lyssnade på ännu en podd.....somnade och vaknade halv fyra. Ja så ser mitt liv ut just nu....har jag inget som drar mig ur sängen så blir jag kvar där.....med den sista av viljekraften så klädde jag på mig och åkte ut till  Lådan för att handla de kakor mamma vill ha  och fortsatte sen ner till henne där jag plockade ur allt gammalt ur kylskåpet, hällde ur och diskade de flaskor hon har i rullatorn.....dammade, dammsög, torkade golven, bäddade rent, tvättade och skurade badrummet.....så nu kan mamma komma hem.
Kände hur livsviljan kom tillbaka.....den där styrkan jag egentligen har men som jag tappat en tid.....så nu ska jag ifrågasätta alla lögner och inte låta mig falla på grund av falska människor....
Det första jag kommer att begära att se kommer inte att finnas....så har det varit alldeles för länge.....men jag kommer att fortsätta kämpa för det som är rätt....är så jäkla trött på lögner och efterkonstruktioner.....tror på karma.
Till er som jag älskar mer än något annat, jag kommer alltid att fortsätta älska er....nu och för alltid.
 

Möte

En skitnatt igen då jag hade så ont så jag inte visste hur jag skulle ligga....svårt att koppla av och sova så jag höll på att försova mig till mötet kl 13. 
Ja vad ska man säga om det mötet....lika meningslöst som alla andra....är så tacksam för den chef jag har just nu....hon är helt fantastisk till skillnad mot den jag har haft hittills....blir galen på hennes bortförklaringar och efterkonstruktioner...den sämsta chef man kan ha  och det är något alla i hemtjänsten tycker.
Som vanligt när jag haft möte med chef  inkompetent så går som luften ur mig och jag får inget vettigt gjort när jag kommer hem....låg på soffan och kämpade med att inte somna då Lina skrev och ville ha skjuts till Bångbrofolkan där det var sportlovskickoff.....såklart jag skjutsade dit dom och hämtade dom.
Blir inte så mycket mer än så men hoppas att jag har nya krafter i morgon....vill så mycket men så lite som behövs för att jag ska ramla ner igen.....men jag kommer att kravla mig upp igen med hjälp av dom jag älskar.....precis som jag gjort hittills.

alla <3 dag

Ibland snubblar jag i livet och faller.....för det mesta så finns ingen där och tar emot mig men på nåt sätt så tar jag mig upp igen. Regionhälsan vill att jag tar kontakt med vc för när jag gjorde testen igen för utmattningsdepression så hade det sjunkit från 43 till 42 på ett år.....så det behövs nog läkare och medicinering för att det ska bli bra....såklart jag gör allt för att må bra.....så här orkar jag inte må länge till.
Ett nytt möte i morgon som förmodligen inte kommer att leda nånstans....jag har ont och inga möten i världen kan ändra på det....
Var till mamma på Usö i kväll....det blev senare än jag tänkt men så kan det bli när jag vill köra när det är ljust men ändå när det inte är så mycket trafik och det finns parkeringar på usö....ja det är inte lite krav jag har.
Skönt att se en mamma som iaf är vid gott mod och har sin humor kvar trots att hon längtar hem....återigen kom det över mig den där känslan när jag är ensam med mamma....så mycket jag vill göra för henne men att det varit så mycket enklare att vara två. Älskade söstra mi som jag saknar dig...jag är bara halv utan dig...det gör så jävla ont, den smärtan kommer aldrig att försvinna...
Alla hjärtans dag idag....vad betyder det egentligen....kärlek ska väl finnas varje dag...ska man verkligen behöva en särskild dag för det? Jag älskar er alla dagar ni som står mig nära...min mamma mina barn, mina barnbarn och den finaste....finns inget som kan ändra på det <3
 

blåsa i ögat

Var ner till mamma igår för att jag tänkte att jag skulle kunna ta det lugnt på söndagen och bara vara....skulle aldrig ha tänkt så. Klockan 8 i morse så ringde telefonen, det var en personal från treskillingen som talade om att mamma hade fått en vit blåsa i ögat....mitt på pupillen. Inte mycket jag kunde göra åt det men senare ringde en sköterska och sa att mamma skulle till ögon på usö i morgon. Bara att åka ner då och se till att hon har pengar, ta fram kläder och rullstol...tvättade håret på henne också så hon såg lite fräschare ut....så det blev min slapparsöndag....är iaf glad att dom fixade nån som kan följa med henne då jag inte kan i morgon....ska ju träffa någon på regionhälsan....håller tummarna för att det blir bra och leder någonstans för såhär kan jag inte må.Totalt känslomässigt avtrubbad trots att jag älskar så många.....det får inte fortsätta så, jag måste få verktyg att ta mig ur det här för jag inser nu att det fixar jag inte själv.
Har så fruktansvärt ont på nätterna i knät, inte bara i knät utan det strålar upp i ljumsken och jag vet inte hur jag ska ligga med benet....funderar på om det är värt att fortsätta men jag provar väl ett tag till.......

får göra ont

Lina ringde mig på onsdagskvällen....Charlie blev sjuk med feber och förkylning i söndags och eftersom det var pappavecka från måndagen så meddelade hon Charlies pappa det. Han ville inte ha hem C eftersom hon var sjuk och dom har en bebis hemma....hur fan kan man ens säga så....om han nu haft C på heltid med en bebis hemma vad skulle han ha gjort då? Såklart Lina stannade hemma och vabbade men på onsdagen var hon feberfri och pigg så Lina tänkte låta henne gå till skolan på torsdagen och tyckte att hon kunde åka hem till pappan efter skolan....men nej det ville han inte....på fredagen kunde han tänka sig ta hem henne. Därför ringde Lina mig och jag hörde att hon var ledsen, ledsen för att pappan inte tar sitt föräldraansvar och ledsen för att hon hela tiden måste vara hemma från jobbet. Nu är det så att för mig är familjen viktigast, spelar ingen roll om det handlar om en vuxen eller ett barn så jag stannade hemma från jobbet och lilla lyckopillret fick vara här.....något som både hon och jag älskar. Som jag älskar den ungen, mitt lilla lyckopiller som får mig att må bra en stund, som får mig att skratta.....hon och jag för alltid. Erik berättade för Lovi att Charlie sov hos mig och det tyckte hon var så orättvist...men jag lovade henne att båda ska få sova hos mig en helg snart...mina älskade ungar jag är så glad att ni vill vara här och den villkorslösa kärlek ni ger mig.
Är fortfarande så jäkla trött hela tiden och bara ligger när jag inte har nån här, men på måndag har jag en ny tid hos regionhälsan och jag hoppas att det inte blir som förra gången....man kan inte bara ge en diagnos utmattningsdepression och sen händer inget mer...mötet med den som vågade konfrontera mig med mina känslor var den som satte fart på det hela....så tacksam för det...att någon såg igenom det hårda skal jag omgett mig med.....det som jag omgav mig med när han slog....när jag lovade mig själv att inte visa hur ont det gjorde inombords....den fysiska smärtan hade jag för länge sen vant mig med....blir säkert svårt att ta fram all smärta inom mig men jag vet att det är nödvändigt för att läka....det får göra ont ett tag om det blir bra sen.....

hjälp att gå framåt

Natten gick som vanligt.....bra fram till 2-3 då det tar stopp i benet och värken kommer. Men jag kämpar på....vet som inte hur det här slutar.....svårt att sova när jag kom hem då det snurrar alldeles för många tankar i huvudet. somnade vid niotiden och vaknade elva av ett meddelande på messenger....får väl skylla mig själv att jag inte stängt av ljudet på telefonen.
Försökte somna om en stund men vid ettiden gav jag upp och gjorde mig iordning för att åka till mamma, men innan jag hann dit så ringde Lina och ville ha skjuts till Lådan. Charlie är ju fortfarande sjuk så hon är hemma med henne. Åkte ner till mamma efter det och hjälpte henne med det som behövdes....
Hem och la mig på soffan och tittade på tv, fanns som ingen ork till nåt annat och då hände nåt som inte hänt på kanske ett år....jag somnade på soffan, vaknade och somnade igen flera gånger. Det gick som inte att vakna helt....men jag tror inte det påverkar sömnen i natt för jag är lika trött ändå. Jobbar onsdag och torsdag natt, måste komma ihåg att få nytt inloggning i morgon, att det ska vara så svårt att komma ihåg.
Nu hoppas jag bara på att jag får den hjälp jag behöver för att kunna gå framåt och kanske få en bättre självkänsla.....att inte vara så rädd för att släppa nån inpå mig, att vara den jag är utan att sätta på mig den där masken, den som inte är jag egentligen.....den som jag bara är med min närmaste...den som bara vill vara glad och lycklig och ge kärlek..........

att bryta ihop

Igår fick jag besök av Erik, Jenny och barnen...en sån dag kan jag känna åtminstone lite glädje som är äkta. Men fortfarande inte som jag gjorde innan utmattningsdepressionen....kan jag någonsin göra det igen? 
Var på ett möte idag och för första gången någonsin fick någon mig att bryta ihop....inte på ett negativt sätt utan för att hon såg hur jag mår och vågade säga det....hon såg vad ingen annan har sett, eller kanske blundat för. Jag som aldrig gråter inför andra och alltid sätter upp den starka attityden föll som ett korthus och tårarna bara strömmade....kanske jag kan få rätt hjälp nu, den hjälp jag bad om för ett år sen men som nu förnekas att jag gjorde trots att ett första steg togs men som sen bara blev total förvirring.....
Nu ska jag åka och jobba en enkelnatt och hoppas att jag klarar det.......

ont och arbetsglädje

Nu har jag jobbat sju nätter....sju nätter som både gett mig glädje över att finnas där för dom som behöver det och en smärta i knäet som jag inte kan ignorera.Jag älskar mitt jobb med att ta hand om människor, att vara en röst i natten för dom som behöver prata en stund....dom som är ensamma och där natten kan vara lång om man inte kan sova.Sitta och prata en stund, en klapp på kinden, en kudde som vänds, att hålla en orolig hand en stund....finns så många sätt att vara närvarande i en annan människas liv....men så straffas det av att jag inte klarar dom hårda golven och mycket spring.....det går bra första natten fram till tretiden....då sätter det fart. Blir stum i benet och det gör ont.....andra natten startar det tidigare och tredje natten gör det ont hela tiden och även när jag kommer hem och ska sova....vaknar hela tiden av att det gör ont i hela benet.....men jag får väl fortsätta kämpa ett tag till. 
Blir bara så frustrerad av alla som vet bättre än jag själv vad jag klarar och inte klarar......enligt vad det står i pappren från ortopeden så kan jag göra precis allt jag gjorde innan operationen....det enda jag ska tänka på är att inte lyfta för mycket, inte mer än 25-26 kilo....men även där bestämmer jag själv, lyfter jag mer så sliter det mer....men det är mitt val och ingen annan ska tycka nåt om det.
Nu ska jag fokusera på att må bra och efter att ha talat om för den finaste vad jag har mått så jävla dåligt av och han som vanligt är den mest underbara och förstående så ska jag göra som han säger och släppa det...men när jag känner att jag varit elak och egoistisk så mal det det inom mig hela tiden....älskade fina jag ska aldrig mer göra så...du,mina älskade ungar, barnbarn och min mamma är dom som betyder mest och det är er jag älskar villkorslöst och för evigt...utan er är jag ingenting........

Rattmuff

Somnade vid tolv i går natt och vaknade igen efter  ett par timmar och kände ångesten som fick hjärtat att slå extra fort och var klarvaken....lyssnade på poddar och gick upp en stund och tittade på tv....men eftersom jag nästan aldrig tittar på tv så var det inget jag hade ro att se på.....somnade framåt morgonen  och vaknade med ett ryck och tittade på klockan.....den var tre på eftermiddagen.....så totalt klappslut och ändå inte kunde sova på natten.....blev inte så mycket gjort innan det var dags att bege sig mot Lindesberg och besiktning av bilen....undrar varför man får så ont i magen av att besikta en bil....känns precis som när man går till en läkare och får en diagnos på sina krämpor. men nu behövde jag inte oroa mig så mycket, bilen gick igenom och det trots att jag hade glömt rattmuffen på ratten.....det som skulle göra att jag skulle få en tvåa på besiktningen enligt vissa....vilket visade sig vara helt fel....ska inte lyssna på karlar som ska veta allt och förminska mig....är så lätt att tro på allt dom säger och anta att jag har fel, för så har det alltid varit.....ska lyssna mer på han den enda som aldrig någonsin förminskat mig, som aldrig någonsin fått mig att tro att jag är mindre värd, som bekräftat mig, som gett mig styrka att leva vidare, som betyder mer för mig än vad han kan tro......som jag älskar av hela mitt hjärta.....en kärlek som är trygg och villkorslös......

Stress och ångest

Totalt slut efter en jobbhelg...kanske lite mer slut än vanligt då jag blev satt att ensam ha ansvar för 13 vårdtagare...hade väl inte varit nåt problem om jag hade varit där förut, men det hade jag inte. Jobbet i sig är väl ingetproblem, men tretton olika personligheter med tretton olika behov och man dessutom inte ens vet vad dom heter kan bli för mycket för den mest vana....men med hjälp av en kollega på en annan avdelning så lyckades jag ro det iland....men som det tog på både kropp och själ....var helt slut när jag åkte hem och då kom tårarna av stressen....är så lite som behövs för att jag ska få ångest för att inte räcka till. Somnade till en poddokumentär om Tomas Qvick....men vaknade efter ett par timmar igen....lyssnade vidare där jag somnat och sov trekvart till och då var klockan två. Panik för jag skulle handla åt mamma och som vanligt måste jag vara där till kl tre.....fikade med henne och tog fram rena kläder till duschen innan jag for till Lindesberg....Erik såg över bilen som ska besiktas i morgon och jag fick en stund med Lovi och Troy.....så underbart och ger mig så mycket kärlek och energi....
Ska försöka ta det lugnt i morgon trots att jag måste åka till Linde igen och bilen ska besiktas....men jag får inse att det är inte så mycket jag kan göra och blir det tvåor så är det inte värre än att dom får åtgärdas...känner att jag tappat mig själv nånstans och att allting kanske har snurrat på f
ör fort....men jag jobbar på det och hoppas att jag en dag kan känna riktig glädje igen och våga tro på kärleken och livet.....

Illamående

Nu har jag sovit mig igenom dom lediga dagarna så i morgon börjar helgens nattjobb....vaknade i natt strax efter att jag somnat och mådde illa....fick rusa ur sängen och in på toa och tokspydde.....blev inget mer varken under natten eller dagen så magsjuka var det inte....kan bero på att det där med mat har det blivit lite si och så med och igår åt jag en köttfärspaj som var ganska starkt kryddad....antagligen den som magen reagerade på.....är nog bäst att hålla mig till nudlar iaf. Det är ju bättre än ingenting. 
Dom ringde från fritids på fm och sa att Charlie hade spytt och dom fick inte tag på varken Lina eller Petri. Som dom misstänkte så svarade inte Lina när hon inte kände igen numret så när jag ringde så svarade hon på en gång....men det verkade inte vara magsjuka där heller för hon har inte spytt nåt mer eller mått dåligt....skumt det där. I morgon ska lilla Penny träffa mormor Sigrid för första gången och då blir det tredje gången jag är där den här veckan....men vad gör det, man vet aldrig när det inte blir nån mer gång.
Ska försöka komma i säng i tid och hoppas på att få sova utan illamående eller annat skit....har ju tre jobbnätter framför mig....kan bara bita ihop och hoppas på att jag klarar det..

Arbetsträning

Har inte haft ork till att skriva på ett tag....mycket som hänt som tagit för mycket energi. Vi firade lilla lyckopillret som fyllde hela 7 år....min lilla bebis....så kul att alla var samlade men bara synd att jag var tvungen att åka ner till mamma så det blev så kort stund med alla. Söndagen började jag min arbetsträning på Grönboda....två nätter som både gav mig positiv energi och gav mig en smärta i benet jag inte känt på länge......postivt med vårdtagarna och kunna ge hjälp och närhet till dom som behöver det...men dessa jävla golv....flera av personalen som känner mig och vet om min operation ifrågasatte hur jag skulle klara dom golven....men nu vill min chef att jag gör det under några veckor för att se hur jag klarar undersköterskejobbet efter operationen....precis som att det sitter i mitt knä.....jag har nu gjort två nätter och sov typ 4 timmar när jag gick av för att jag var tvungen att åka ner till mamma och handla åt henne och ta reda på tvätten jag tvättade sist och ta fram rena kläder åt henne till duschen....talade om för henne att jag jobbar hela helgen så då bestämde hon att jag ska komma till henne på torsdag då det blir för länge annars......somnade tidigt på tisdagskvällen och vaknade flera gånger av att benet värkte..... sov alldeles för länge på onsdagen.....kände att jag var för trött....att det blivit för mycket på en gång, men vad ska jag göra.....bara att bita ihop och kämpa på....önskar att jag bara kunde vara och ägna all tid åt dom jag älskar....men hyran och räkningarna betalar sig inte själva.....
Är iaf glad att lilla Penny är hemma även om dom inte blivit utskrivna från USÖ....en av anledningarna till att jag orkar en stund till....det enda jag vill är att vara lycklig och glad.....

orolig sömn

En orolig sömn i natt då jag blev väckt av ett meddelande klockan två från mellandottern att dom fått sätta i dubbla lampor och sond på lillstumpan.....hur lätt är det att sova sen. Lyssnade på poddar och lyckades somna ett par timmar....för att åter vakna och oroligt titta på mobilen.....I kväll verkar det iaf som att det stabiliserats för värdena ligger på samma som i natt.....håller tummarna att det fortsätter så och att dom kan få ta hem lilla Penny snart och bara åka till USÖ på kontroller varje dag. 
Idag fyller mitt lilla lyckopiller 7 år....vart tar åren vägen.....var ju inte längesen hon kom till världen och bodde här hos mig i 2 år.....det som gjort att hon står mig så nära, att vi har det band vi har....älskar den ungen till månen och tillbaka. Men vi ska inte fira henne förrän i morgon då alla morbröder,mostrar och kusiner kommer....ja inte moster Lisa och Penny då.....men alla andra.
Ska börja på mitt schema på söndag....inte på patrullen ute utan inne på Grönboda....känns helt ok då det är halt ute och jag vill för mitt liv inte halka omkull och riskera mitt nya knä....känns ibland som att jag bara är dum som fortsätter, men vad har jag för val......i det här yrket där det är deltid som gäller och för att man ska orka så har man inte så mycket att välja på.....bara att stå ut och sen fortsätta som vikarie så länge det går.....tar inte ut något i förväg....det får bli så bra det kan bli.
Hoppas iaf att den här kylan ger med sig för jag är inte född att fixa den....kanske jag gör som min vän Monika nästa år....önskar att jag var lika tuff och modig.....

Lycka som förändras snabbt

Vaknade i morse av ett videosamtal från mellandottern....nu var hon här prinsessan av Östra Löa....en liten tjej på 3560g och 51cm lång med mycket mörkt hår....så perfekt....tills efter några timmar då dottern skrev att den lilla hade farliga värden av gulsot och nu var det blåljus till USÖ......John hade också gulsot när han föddes men inte dom värden som lillstumpan har.....det beror på att L är 0 negativ och har fått tagit en spruta under graviditeten för att inte bilda antikroppar mot barnet som är A positiv.....men sprutan har inte varit tillräcklig och nu har mamman bildat antikroppar mot den lilla.....om värdet fortsätter stiga så är det enda alternativet att byta blod på barnet för att få bort mammans antikroppar......ska det aldrig ta slut......är det den förbannelse han gav mig.....den att mitt liv skulle bli ett helvete....men låt det då för fan inte gå ut över dom oskyldiga barnen.....det helvete jag hade tillsammns med han kan iaf inte bli värre utan han även om jag tycker att det blir för mycket ibland och faller.....men jag reser mig alltid.....men när det drabbar oskyldiga barn gör det alldeles för ont.....kämpa lilla hjärtat...jag finns här för dig.....och tänk på hur snabbt livet kan förändras....från lycka till smärta.....

Nr 10

Om jag bara visste hur jag ska göra för att sova en hel natt utan avbrott så skulle jag göra det....förbannade skitnätter som gör att jag tappar all motivation att kliva ur sängen om jag inte har nåt som jagar mig....vilket jag inte har de flesta dagarna. Snöat som attan idag också så att ens tänka tanken att försöka åka med bilen kan ju bara glömmas. Pulsade ut i snön och borstade av bilen iaf så det inte ska vara för mycket snö på den i morgon. Här kommer ingen och plogar förrän kanske tidigt i morgon bitti i bästa fall. 
Hade tänkt att gå och lägga mig tidigt i kväll men då skriver Lisa på messenger att lillskruttan kanske är på väg....hur lätt är det att sova då? Ska hon komma den 17 och låta Charlie ha kvar sin födelsedag den 18 eller ska hon låta det dra ut på tiden och komma på fredag. 
Han den finaste kan få mig att skratta precis när jag behöver det som mest utan att han ens vet om det.....först tänkte jag jäkla skitgubbe....men sen kunde jag inte låta bli att skratta....det var ju lite roligt trots allt.....går och sover nu och hoppas att nummer 10 bestämmer sig för att komma under natten/dagen och att hon kommer frisk och välskapt precis som alla dom andra.

RSS 2.0