marithape carpe diem

Ibland får man sätta livet på paus....försöka att leva istället för att överleva. Nu är marknadshelgen över och det känns skönt även om det har varit helt underbart att få ha alla mina ungar här....hade en date med en fin vän på lördagen. Vi gick till akropolis för att ta en öl och prata en stund....det blev fyra öl och nästan 4 timmar innan vi gick hem till mig där hon och hennes kompis skulle lämna några saker innan dom gick vidare till öltältet....jag kände inte för att gå ut nåt på kvällen av olika anledningar, men det dröjde inte en timme innan hennes kompis var här och hämtade sakerna och dom skulle åka hem till Hällefors....någon hade varit lite för full för att komma in på öltältet och ja hon hade druckit mer än dom fyra öl jag drack.....trevligt var det iaf att få träffa henne och prata gamla minnen. 

Var ner till mamma idag och handlade åt henne....klumpen i magen gjorde ont när jag gick in till henne och jag inte visste hur hon skulle vara. Men det gick bra och jag sa åt henne att vakna i lugn och ro under tiden jag kokade kaffe....jag hörde hur hon var på väg upp och då samtidigt kom den personal jag sagt åt att hon inte behövde komma. Hon gick rakt in i sovrummet och frågade mamma hur hon mådde.....det var som att trycka på en knapp och det tog 1½ timme innan jag hade fått in mamma på rätt spår igen....jävla idiot jag blir galen på henne för vad man än säger åt henne så lyssnar hon inte och bara triggar igång det där betendet hos mamma jag försöker undvika......nästa gång kan hon sätta sig och vara hos mamma tills hon lugnar ner sig....jävla kärringävel......en gång till och jag ringer chefen så får hon ta tag i det. Det är nog jobbigt ändå när mamma hela tiden kommer till att jag ska flytta och hur rädd hon är att mista mig....jag försäkrar hela tiden att jag ska inte flytta...och samtidigt kommer den där känslan att det var för att jag for till Frostviken som det blev såhär.....för det var då det började. jag var alltså en egoist som for.....jag skakar hela tiden invärtes och vet inte hur jag ska få lugn....jag kan inte lägga mig och läsa för tankarna bara far i huvudet, inte titta på en film för oron i kroppen gör att jag inte kan koncentrera mig....det enda jag vill är att sova och har jag inget som gör att jag måste upp så hade jag nog valt att stanna i sängen....

Dagarna går och jag hinner ingenting tycker jag....var till Löa i onsdags och firade min mellanprinsessa som fyllde 29 år....hur gick det till, min lilla tummelisa som nu har två barn....vaknade på torsdag morgon av ett sms från H på grönboda och hon undrade om jag kunde jobba och såklart svarade jag ja.....var ner till mamma för att fixa inför hennes usö besök och först fick jag höra, jaha du har tid för mig nu. Ja jag hade varit där på tisdagen också.....när jag sa det lugnade hon ner sig och kom upp och jag kokade kaffe och vi fikade. I början kom det, hennes hjärnspöken om den där duken, en mindre i köket och en större i sovrummet som hon läser alla fantasier på....jag sa att jag inte ser nån duk och inte heller kan läsa nåt och det var hon helt med på....men sen började vi prata om annat, om när vi var ute på fester och logdanser och hon var helt med...så glad som jag var då har jag inte varit på länge....men sen idag när jag skulle åka ner med mediciner som ssk ringt om och kom nästan samtidigt som en personal så bröt helvete loss och hon var helt galen.....jag bara gick därifrån...jag kände att nu gick det inte längre, klumpen i magen bara växte och tårarna brände.....nu var jag så nära den tanken jag haft ett tag....åka upp till Finngruvorna, ta med en vinflaska och tömma den....sen bara gasa nerför stupet.....egoistiskt....ja kanske men då är det enda gången jag är det.......

Vaknade av telefonen idag och det var den där sjuksköterskan på treskillingen som är den mest underbara och som verkligen är på rätt plats. Det finns allt för många som bara flamsar och tramsar och inte tar jobbet på allvar....som gör det dom måste men inget mer...men inte hon...hon är den enda som ringer när mamma varit på usö och talar om vad som blivit sagt och gjort, som ringer när det är nåt med mamma, som ringer när det är nåt med medicinerna....nån som verkligen bryr sig.

Hon hade frågat mamma i fredags om jag skulle komma för det var nåt hon ville mig och fick då till svar att jag aldrig var där....du som är där jämt sa hon...vi pratade om mammas hjärnspöken och hon sa att det var rätt att jag inte höll med henne trots att hon blir arg på mig för det bara förstärker hennes fantasier....vi ska träffas hemma hos mamma nästa torsdag, känns så skönt att någon bryr sig för att vara ensam i det här klarar jag inte länge till.....var till kyrkogården och satte ljung på gravarna i kväll.....pratade lite med Anette och bad henne vaka över mamma....som jag saknar min syster....det var inte såhär det skulle bli, vi skulle vara två som tog hand om mamma till den dagen kom då hon inte fanns längre....men ödet ville annat och jag får göra det bästa av det.....i morgon ska jag skjutsa Lina till Nora där hon ska träffa sin psykolog igen....ja vi har alla vårt att kämpa med men jag kommer alltid att finnas där för mina barn....nåt min mamma aldrig gjorde för oss men som jag ändå gör för henne...bitterhet är inte min grej och än mindre när jag ser hur min mamma agerar....kärleken för min mamma finns ju ändå där.......

Har jobbat två nätter....känns riktigt bra att kunna välja själv när jag vill jobba. Men ibland undrar jag vad man håller på med när man blir slagen och spottad på rakt i ansiktet....är det värt det? Ja när man ser till dom andra vårdtagarna, dom som ger glädje och skratt.....det är dom man fortsätter för.

Sov bara 4 timmar idag för att hinna ner till mamma och såklart ligger hon och sover....det brukar hon göra för det mesta men det brukar inte vara nåt problem att få upp henne och vi fikar tillsammans....men idag ville hon inte vakna....en personal kom upp och vi pratade en lång stund och när hon gått så provade jag igen.....men då startade det....precis som förra söndagen....hur ensam hon är att jag inte bryr mig om henne utan hon får vara ensam......jag kände att efter ha varit hos henne söndag, måndag, tisdag var på mammografi på onsdagen, torsdagen var den enda dag jag bara kunde få vara och göra nåt hemma då jag jobbat fedag och lördag natt så bara vände jag och gick ut i köket och skrev handlingslista till tisdagen, skrev till ssk om förnyade recept, tog ner tvätten och plockade undan....väntade till nästa personal kom kl 16 för ögondroppar och då åkte jag hem....orkar inte ta mer skit och vara ledsen för att hon säger att jag inte gör nåt för henne....hur ska jag hinna vara där hela tiden när jag har annat att göra också....var det såhär livet skulle bli efter att barnen växt upp och jag skulle få vara fri att göra vad jag vill....nåt jag inte fått göra sen jag var 20 år....försöker iaf styra upp mattänket igen. Har återigen börjart med lchf-kost, det enda jag känner att jag mår bra av....men i såna här situationer är det så lätt att falla....att äta hela tiden och kräkas...det enda som dövar smärtan i själen....som övergår i att inte äta nåt alls för att man är fetast i världen....jag förstår att min kropp inte orkar så mycket mer av det, det känner jag efter alla år därför är lchf det bästa jag kan hålla mig till och jag kämpar för att hålla mig där....jag vill ju leva för alla dom jag älskar....men ibland är det tungt.....

Det där med att somna är det lite si och så med, men när jag väl somnar så kan nog en bomb slå ner utan att jag vaknar....så därför fick jag panik i morse då jag kollade telefonen och jag hade ett missat samtal 04:10....inget uppringnings-ID stod det och det brukar vara från sjukvården. Åkte ner till mamma men där var det lugnt, ingen hade ringt därifrån iaf...blev så lättad, sånt där är så otäckt men det kan ju vara så att nån ringt fel och det bara gått fram en signal och det var därför jag inte hörde nåt. Hade ett bra samtal med mamma idag då jag fick henne att förstå att det är bara i hennes fantasi allt det dumma finns.....jag pratade lite om demens och att det kan vara ett förtecken på det, men att eftersom hon annars är klar och redig så har jag svårt att tro det. Hon blev mest ledsen att personalen hade hållt med henne och fått henne att tro att det hon säger är sant....precis det jag inte vill att dom ska göra då det bara förstärker hennes hjärnspöken men tyvärr finns det alltför många som inte förstår eller är professionella i sitt sitt jobb. Man måste se skillnad på en dement person och vad den säger och upplever och en som har hjärnspöken.....känner mig som en jävla satmara varje gång jag är hos mamma och behöver skriva lappar eller påtala det mest självklara saker.....vad är det som är så svårt att förstå? I hemtjänsten kommer man som gäst i brukarens hem och man flyttar inte på saker eller ställer saker överallt.....det finns en respekt för individen som tydligen inte alla har förstått....blir bara så jävla trött.

Hade tänk att städa och röja lite idag men luften gick ur mig och jag blev liggande på soffan och kämpade med ångesten som är som en stor klump i magen och jag vet inte hur jag ska hantera det.....låg och kollade på hockeyn och mitt älskade Leksand gav mig iaf en liten stund av glädje......får ta tillvara dom små stunder som finns.....dom och mina älskade ungar som gör att jag orkar ett tag till....utan dom är jag ingenting...utan dom och han....den finaste.......

Var med mamma på fotvård igår och sen hade jag tänkt städa men det blev en tantvila på soffan istället.....jag gör som kroppen vill, det har jag lärt mig. Jag vill inte ramla ner i det där djupa hålet igen, det där som det tog alltför lång tid att kravla sig upp ifrån igen....räcker så bra med det där svarta hålet jag trillar ner i titt som tätt och så fort jag kommit över kanten så får jag en spark så jag ramlar handlöst ner igen....men det hålet är en del av mitt liv och det kan jag leva med. 

Hade tid för mammografi idag och åkte i god tid för det där med parkeringar på usö kan ju vara lite knepigt, men jag hittade en parkering direkt och var på mammografin redan före halv två och jag hade tid kl två....men redan tjugo i två var jag klar efter att tuttarna klämts ihop både framifrån och från sidan....såna gånger man önskar att dom hade varit mindre.....men jag belönade mig med kaffe och en räkmacka  efteråt så det var ok.

Åkte till Löa och var barnvakt då Lisa och Rickard skulle till byn på en träff som heter abc...det står för alla barn i centrum och är nog så viktig. Lilla Penny hade feber och var lite tussig, hennes storebror har haft samma sak med feber och höstblåsor men han är frisk nu.....lillskruttan var högt och lågt medans John var lugnet själv....lite konstigt för det brukar vara tvärtom....kanske han inte är helt ok än iaf. Ingen av ungarna ville äta när det var dags för kvällsmat så det ställdes in i kylslåpet så får det värmas när dom är hungriga....inga barn ska tvingas att äta för att vuxna anser att det är dags att göra det....barn äter när dom är hungriga,att det är bra med fasta mattider är inte fel men det får komma när dom är större. 

Såg han den finaste i kväll.....eller inte han men bilen....det är gott nog....

Vaknade med en klump i magen...en sån där jag hade under min uppväxt då jag inte dög för mamma eller att jag var rädd att pappa skulle vara full....en sån där klump inget barn i världen skulle behöva ha och ingen vuxen heller. Gick in i duschen och gjorde mig klar och åkte ner till mamma...hon sov och jag väckte henne och allt var som vanligt och klumpen släppte. Tvättade håret på henne och fönade det torrt innan vi gick till frissan och hon blev klippt. Hon var helt klar och redig hela tiden och även när vi kom hem...tvättade en maskin,bäddade rent i sängen,handlade och var till apoteket....fikade med henne och sen kom det....strax innan jag skulle gå......det där om att hon skulle flytta, att dom gjort iordning en lägenhet åt henne på kyrkvägen......att Stefan också skulle flytta dit i lägenheten bredvid henne....nåt om spel...att vi spelade tillsammans och hade vunnit....spelet är i källaren....jag ville inte säga emot henne för då får jag bara höra att jag ljuger så jag väntade tills en personal kom och hon fick ta över men jag sa att håll inte med för det bara förstärker hennes betende....så det sista jag hörde innan jag jag gick var hur hon for ut mot personalen....hur den stackaren fick ta det jag brukar få ta...det gör så inihelvete ont när hon blir sån men jag har inga verktyg att ta bort den smärtan....jag får helt enkelt ta vara på varje dag och varje timme det är bra, jag kan inte göra mer...tårarna får min kudde ta....den finaste kudden jag har....den som vet allt.....

Gjort mina sista nätter nu....nu är jag fri att göra vad jag vill. Ja så kanske det hade kunnat se ut, men riktigt så är det inte. Har iaf haft en underbar helg med bad i Ludvika och barnbarn som sovit över. Dom som ger mig styrka att gå vidare.....mina tre flickor och Charlie, Älva och Penny var till mamma idag och firade hennes namnsdag som även är min, Linas, Charlies och Pennys namnsdag. Ja den är även Tovalis, Alicias och Lovisas namnsdag....men den här dagen gav mig bara ytterligare ont i magen....från början var mamma som vanligt och jag hjälpte henne ut i köket men efter att vi fikat och vi satt och pratade så satt hon och somnade på stolen så jag frågade henne om hon ville gå och lägga sig, men det ville hon absolut inte och jag såg att hon försvann in i en annan värld.....när tjejerna skulle åka hem så började hon.....offerkoftan kom på....den jag känner igen från min uppväxt och som jag hatar......men det är bara att nu så eskalerar den och blir inte bara en offerkofta utan en sanning som inte finns......jag gör inget för henne. jag har varit sjuk men ljuger om att jag inte är det, Stefan ska flytta till en lägenhet och har cancer, lilla Emil i Borlänge är död, jag sitter bara i en källare och spelar dag som som natt, hon ska flytta till en lägenhet på kyrkvägen och jag hindrar henne...ja det är bara en liten del av allt jag får höra....och jag är världens sämsta för jag gör inget för henne och är aldrig där så hon får sitta ensam...jag kände hur tårarna bara trängde sig fram och till slut sa jag inget mer utan väntade tills en personal kom och pratade med henne och hon bekräftade att dom upplever samma sak.....i bilen bröt jag ihop och tårarna bara rann......min mamma finns inte längre och det gör så jävla ont.....så jävla ont för att kroppsligt finns hon, men inte mentalt....i morgon har jag beställt klippning åt henne och jag hoppas att hon har en bättre dag.....ibland känns det som att det vore bättre att inte finnas i den här jävla skitvärlden.....men så egoistisk kan jag inte vara....det skulle vara att göra för många illa och det vill jag inte......

Var ner till mamma igår och det gjorde mig både ledsen och frustrerad....försökte avleda henne flera gånger men hon återkom hela tiden till hjärnspökena. Det blir så jobbigt att sitta och lyssna på det hon säger och så frustrerande att inte kunna få henne att sluta även om hon säger att hon förstår att det bara är i hennes huvud så går det inte att stoppa. Trodde aldrig att man kunde uppleva nåt så jävligt med ens mamma....alzheimer eller nån annan demenssjukdom hade jag iaf kunnat förstå och förlika mig med ....men det här....det går bara inte.....inte med en person som är så klar och redig annars. Moster skrev på messenger idag att det var jobbigt för henne också att inte kunna ha dom telefonsamtal dom haft varje lördag...nu vet jag inte vad hon säger till moster men jag ska åka upp till Ludvika nån dag och höra med henne och kanske prata med mina kusiner som är utbildade i vården också om dom varit med om nåt liknande....jag har det iaf inte under alla mina år i vården.

Inte fått nåt vettigt gjort alls idag....bara tårar och sängen,,,,men nu sätter jag på mig masken och åker till Storå och gör en natt....ingen ska se hur jag mår.......

Vaknade kl 8 idag och gick upp och kollade på tv en stund för jag visste att jag inte skulle orka vara vaken så tidigt. Mycket riktigt efter en timme gick jag och la mig igen och lyssnade på en podd, somnade och sov 2 timmar till. Blev lite bråttom in i duschen och fixa mig iordning till kräftskivan med 80-talstema. Ibland är det tur att man sparar på saker så jag har hittat en kavaj med axelvaddar som jag ska ha....och en riktig skinnjacka från 80 talet som Tobbe hade....den ska Erik ha på sig....en jäkla massa smink och rosa ögonskugga och läppglans....huvva vad länge sen jag sminkade mig så....

En trevlig eftermiddag/kväll blev det med dom flesta av mina kära....bara Vingåker som saknades då Tobbe jobbar i Oskarshamn och Alicia har hästtävling i morgon. men kul hade vi med musikqvis och andra tävlingar. Erik vann och fick en pokal...tur det sån tävlingsmänniska som han är och hatar att förlora. I morgon ska jag åka ner till mamma, jag har inte varit där sen i måndags och det ger mig så jäkla dåligt samvete....ja jag vet att jag inte ska ha det men det spelar ingen roll, jag har det ändå.Men det blir väl bättre när jag kan planera min tid som jag vill, då finns tiden för henne på ett helt annat sätt.Drömmer så jäkla konstiga drömmar hela tiden....ofta om han, den finaste....ibland fina drömmar och då känns det bra...men ibland vaknar jag av att jag gråter och då känns det inte så bra och ångesten knyter sig i magen....men så är väl livet. 

Nu har jag gjort två nätter igen....började med att åka till Erik i onsdags för att han skulle byta bromsok innan jag fortsatte till Grönboda. Full fart hela natten som det brukar vara på kortids....larm blandat med vak och natten gick fort. 

Torsdagsnatten tillbringades på Solrosen och var kanske lite som alla andra nätter...blev så glad att mannen som bor där och jag aldrig träffat mer än när jag kikat på han när han sover kom ut i köket och presenterade sig. En trevlig pratstund fick vi innan jag rapporterade natten och åkte hem.

Sov till 14 idag och var seg som attan....tröttheten som jag inte kan göra nåt åt, men som jag tvingar mig att bemästra.....tre nätter kvar sen kan jag göra vad jag vill och bara fokusera på det som får mig att må bra....ta hand om mamma utan att ha dåligt samvete och att slippa jobba 150%

Känns som att det bara kan bli bättre nu och att jag gjort ett bra beslut för en gångs skull....kunna vara närvarande och bara älska dom jag älskar mest av allt i världen...

Vaknade upp till en ledig dag...men orkar inte ta mig ur sängen.....så jag låter kroppen få avgöra vad som ska ske idag. Går mellan soffan och sängen tills klockan blir fyra, gör iordning lite havregrynsgröt för det känner jag att jag kan få i mig och klär sen på mig och åker till Lådan. När jag mår så här dåligt kan jag inte förmå mig att åka till Ica....tittar hela tiden efter söstra mi där och tycker att jag ser henne ....så jävla sjukt. Det har blivit för mycket nu med allt och jag kan bara hoppas att det blir bättre när jag inte behöver känna pressen över jobb när jag måste ta hand om mamma. Jag har lovat mamma att hon inte ska behöva komma in på säbo och det ska jag hålla hur det än blir....livet blev inte alls vad jag tänkte men nu är det som det är och jag får lägga alla känslor och tankar åt sidan....det var så här det var meningen att bli och då får jag acceptera det....jag har ju alla dom jag älskar iaf....barn barnbarn och så han som tog mitt hjärta......

Nu har jag gjort mina tre jobbnätter och det var sista gången jag jobbade helg....ja inte sista så men sista som fast anställd. Tack och lov för det för fy tusan vad trött jag har varit....sovit till tio i sju varje kväll och fått panik att hinna in i duschen och försöka få i mig nån mat....men var fortfarande lika trött....känner igen symtomen....väggjäveln kommer närmare och närmare men jag måste stå ut fem nätter till.....det ska gå, med vilja och envishet ska det gå. Sen får jag ta allt i min egen takt och det kommer att bli bra. Var ner till mamma idag, handlade åt henne och tog fram kläder, rullstol och pengar till läkarbesöket i morgon..... känner mig så jävla maktlös när hon sätter igång och pratar om advokater, överklagen och annat skit som jag inte ens fattar vad hon menar....så bra att det är över nu och ni fått rätt säger hon när jag kommer idag.....vad är över? vad har vi fått rätt?....jag försöker ignorera det hon säger och berättar vad jag handlat och kokar kaffe....men sen fortsätter det. Stefan är sjuk...har prostatacancer, har fått permobil men ska få färdtjänst precis som hon ska få.....Stefan bygger nytt hus, hon ska få en ny lägenhet på kyrkvägen 8....fastighetsbolaget ska bara renovera den, Jeppes son Emil är död....jag har varit i Frostviken och gift mig och tagit hennes pengar till det.......ja det är bara en del av allt hon säger och när jag säger till henne att det är bara hjärnspöken så säger hon att det stämmer till en viss del men att jag inte vet allt. Hon vill att jag ska ringa moster och berätta hur det är, men hur ska jag kunna göra det....hon är helt klar och redig annars och vet precis allt så det är ingen demens....så jäkla sjukt och tar psykiskt mer än jag kunnat tro.....jag bara gråter när jag är ensam hemma och vet inte vad jag ska göra.....älskade mamma vad är det som händer......