marithape carpe diem

Det här ska alltså handla om min tro. jag är kristen och har en stark tro...inte på gud som en snäll farbror som sitter ovan molnen utan mer som en högre makt som leder oss och ger oss de bördor vi orkar bära....därför får en del mer och andra mindre....tror att vi är här för att lära oss något innan vi går vidare.
jag har även en stark tro på att vi går vidare efter döden, att vi kan få kontakt med de som gått före oss och det har jag varit med om många gånger. Ibland kan det skrämma mig och ibland är jag bara trygg med det. Jag skulle så gärna vilja ha kontakt med Roger, min bror men jag tror att det gått för kort tid. Morfar som var min barndoms idol, den som jag nästan såg som min pappa och fanns med honom ända in i döden, han skulle jag vilja ha kontakt med men jag vet inte om han har varit en av dom som varit hos mig. Min underbara mormor, så snäll och som alltid fanns där och som min äldsta dotter är döpt efter...Anna  det finaste namn som finns.

Att skriva om ett ögonblick är inte så lätt då det finns många ögonblick man minns....de ögonblick man minns allra bäst är väl de när barnen föddes, såna ögonblick kan man väl aldrig glömma. Men även när barnbarnen har kommit till världen, när Prinsessan föddes, det första efterlängtade barnbarnet och lilla trollungens födelse när jag jobbade och vi var hos en brukare och städade. jag stod i badrummet och skurade toaletten då Anna ringde och berättade att Tovali var född, Jag stod där med telefonen i ena handen och toaborsten i den andra och tårarna bara rann:)

Vänner kommer och går genom åren, en del har man kvar hela livet andra försvinner. En del vänner har man sporadisk kontakt med, kanske inte ses på flera år men när man träffas känns det som det var igår. En del vänner har man lätt att prata med och dom kanske man anförtror sig åt mer än andra.Jag har hellre ett fåtal riktiga vänner än många ytliga, såna vänner som jag känner att jag kan dela allt med både sorg och glädje och som finns där när man behöver dom. Såna vänner ska man vara rädd om och vara en bra vän för dom oxå....Jag vill inte utse någon speciell som min bästa vän utan de som är mina vänner betyder lika mycket för mig och kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.

Min dag skulle det handla om. En lång dag har det varit, men mysig:). Det började inte så bra med snöplogning tidigt i morse, det lät som en jordbävning utanför, attan vad han skrapade i med skopan i backen. Sen började hunden skälla på nåt som inte fanns, så gör hon ibland och det gör mig galen:(Men sen har dagen varit bra, jag och Lina har gjort adventsfint här hemma. Bytt alla gardiner och satt upp stakar och stjärnor...och kan man tänka sig inte en enda stjärna satt sig på tvären...och stakarna lös så fint, men dom blev ju utbytta igår när dom inte ville lysa...tack o lov för Rusta! Jag dammsög och Lina bakade supergoda saffransbullar:)Nu sitter jag här med en mugg Glögg och Lina dricker julmust och äter bullar, mysnivån är hög och det känns helt ok att jag ska jobba i morgon natt:)

Vad är kärlek? Kärlek är så mycket, det man känner för sina nära,sina vänner, djur, utan kärlek skulle vi inte klara oss. Tänk att leva i en kärlekslös värld så hemskt det skulle vara. Kärleken är villkorslös och och jag tror på att man blir kär i en person inte ett kön, men att det kan vara på olika sätt. Ibland blir man kär i kärleken och då blir det väl inte så där jättebra....Men störst av allt är nog ändå kärleken till sina barn, den varar för evigt och klarar allt oavsett vad som händer.

Det här inlägget ska alltså handla om vad jag åt idag. Ja än så länge är det inte så mycket...två mackor, lingongrova imorse med ägg och kaviar på och ett glas oboy och nu på eftermiddagen två flatbröd med smör på och två koppar kaffe. Kanske det blir nåt mer senare, det återstår att se. Ska ju jobba i natt så något bör det ju bli, men eftersom jag tycker att det är fruktansvärt tråkigt att laga mat och om jag är själv hemma så blir det nog lite si och så med den saken:)

Mina föräldrar...ja vad ska man säga. Dom är skilda sen en herrans massa år, en bor i Lindesberg och den andra i Kopparberg.
Dom är gamla nu 83 och 80 år och jag känner att det inte finns så mycket mer att säga......Det skulle bli för utlämnande och känslosamt...så jag skippar det.......

Min första kärlek, alltså den riktiga första kärleken träffade jag när jag var 15 år, han var 19. Eftersom jag var väldigt hårt hållen av min pappa så kunde vi inte träffas så ofta men ändå så hade vi ett on off förhållande fram till jag var 33 år. Under långa perioder från och till så sågs vi inte alls men så fort vi träffades var det vi igen. Jag fick under en sån period mina två äldsta barn men när jag lämnade deras pappa så var det han och jag igen. Den gången varade det i 3år och det var sista gången och nu är han tyvärr borta.Den första stora kärleken tror jag aldrig att man glömmer och den har för alltid en särskild plats i hjärtat även om man blir vansinnigt kär flera gånger under livet.

Jag heter Maritha och är mamma till fem underbara barn. Anna, Tobias, Erik , Lisa och Lina och farmor till prinseesan Wilma och mormor till trollungen Tovali. Jag jobbar som undersköterska på nattpatrullen  på norr i Lindesbergs kommun och trivs jättebra med mitt jobb. Jag har varit ensam med mina ungar sen Lina var 4 månader på väg och sen dess har det bara varit dom och jag. Jag skulle aldrig riskera att mina barn skulle komma i andra hand eller att dom inte fick växa upp i ett lugnt och tryggt hem. För mig har det aldrig funnits något val, har man satt barn till världen så är det dom som kommer i första hand men nu börjar dom klara sig själva allt mer och då kommer min tid då jag kan göra vad jag vill:)Jag är snäll och ibland för snäll, nästan på gränsen till naiv för att jag tror alla människor om gott....så en del smällar får man ta..men för det mesta är det nog bra att vara sån...det värsta jag vet är när någon pratar illa om någon eller skitsnack överhuvudtaget...då kan jag bli riktigt förbannad...händer inte ofta men då är det bäst att hålla sig undan:)Annars är jag en sån där som trivs allra bäst när jag får vara hemma och skrota och göra som jag vill....helst i pyjamas och tofflor:)

dag 1 presentera mig sjäv
dag 2 min första kärlek
dag 3 mina föräldrar
dag 4 det här åt jag idag
dag 5 vad är kärlek
dag6 min dag
dag7 min bästa vän
dag8 ett ögonblick
dag9 min tro
dag10 det här hade jag på mig idag
dag11 mina syskon
dag12 i min handväska
dag13 den här veckan
dag14 vad hade jag på mig idag
dag15 mina drömmar
dag 16 min första kyss
dag17mitt favoritminne
dag18 min favoritfödelsedag
dag19 detta ångrar jag
dag20 den här månaden
dag21 ett annat ögonblick
dag22 det här upprör mig
dag23 det här får mig att må bättre
dag24 det här får mig att gråta
dag25 en första
dag26 mina rädslor
dag27 min favoritplats
dag28 det här saknar jag
dag29 mina ambitioner
dag30 ett sista ögonblick

Ett sätt kanske att ta tag i bloggen som blivit väldigt eftersatt....men nu kommer ett inlägg varje dag