marithape carpe diem

Somnade tidigt igår och vaknade av telefonen utan att stänga av den...så då var jag väl utsövd för en gångs skull. Var till ica före 10...när hände det sist...Fick ett hugg i magen när han åkte förbi....så långt borta...och så lång tid innan jag ser han igen...har försökt att packa inför morgondagen, men det vill inte gå sådär riktigt bra...blir panikpackning som vanligt då...var ner till mamma och bäddade rent åt henne, strök det som skulle strykas, la fram rena kläder till duschen och tog med hennes räkningar så jag kan betala dom...det kommer att bli bra med mina fina tjejer som hjälper henne när jag är borta...vad gjorde jag utan dom. Det som mamma varit mest rädd för kom fram idag...att det ska hända mig nåt...jag har mist två barn jag vill inte mista nåt mer sa hon...kan förstå hur hon tänker. Var till Löa där vi träffades den årliga träffen innan jag far...mat och mys med dom jag älskar...Rickard och Magnus hjälpte mig att kolla olja, vatten och luftryck i bilen...världens bästa svärsöner har jag...Erik fick åka tidigare för han skulle jobba extra i natt men han hjälpte mig med internet via mobilen...Jag fick även internet av Tobias men det är 3 så jag vet inte om det funkar...älskar mina fina pojkar som alltid ställer upp när det behövs. Har kramat mina små älsklingar också och dom har busat och lekt, sprutat ner mig med vatten...det var jättekul...tyckte dom iaf....ja vad gjorde jag utan alla mina fina härliga ungar och har haft turen att dom har hittat fina sambor...det är riktig lycka. Var upp till Anette och tände ett ljus i kväll och bad henne ta hand om mamma, att vara hennes skyddsängel när jag är borta och jag vet att hon kommer att fixa det...min fina syster som inte skulle vara på den andra sidan...hon skulle vara här med mig. Ska försöka komma i säng i tid så jag kommer iväg tidigt i morgon...men jag vet hur jag är....allt i sista minuten.... 

Nu är sista natten gjord och det är äntligen semester....sov till 1 idag och fick lite gjort för en gångs skull...duschade och åkte till loftet och tog en fika...om dom som satt där visste vilken kraft det ligger bakom att jag tar mig dit...något jag aldrig någonsin skulle ha gjort för bara 2 år sen....nu har jag haft någon med mig dit, förra sommaren och hittills i år...men att jag skulle få modet att gå dit själv fanns inte på kartan....känner hur självkänslan blir bättre och bättre och det är så mycket tack vare han som peppat och stärkt mig....om han bara visste vad han har gjort genom att vara den han är...så det är väl inte konstigt att han finns i mitt hjärta och är den finaste jag vet. 

Det kommer att kännas i hjärtat i morgon, det har redan börjat idag och gråten är inte långt borta...men som jag sagt tidigare, jag är ännu känsligare när jag är trött och förhoppningsvis känns det bättre i morgon för jag vill ju att han ska ha det bra och vara glad. Måste få till att packa och få till det som jag ska göra, men det går trögt...ska gå till Sven Larssons i morgon och se om jag kan fixa mobilt bredband...utan det klarar jag mig inte...eller det gör jag väl, det gjorde jag ju förra året....men jag hatar att hålla på med telefonen för det blir tokigt allt för ofta och så kan jag inte skriva på bloggen...min livlina. Det kommer säkert att bli bra...jag kommer att ha så fullt upp i Frostviken så jag hinner nog inte tänka och fundera så mycket som jag gör här hemma....var positiv och se till att vara glad...det är det jag försöker säga till mig själv....men saknaden kommer ändå att finnas där som en klump i magen...precis som den gjort hela dagen idag....

Nu är det nätterna från helvetet på jobbet...full fart från kvart över nio då vi börjar...hinner inte ens gå ut på viva och läsa så är det nåt som inte överapporterats så blir det glömt...så skönt att det är sista natten i natt....vaknade med en dunderhuvudvärk och ett humör som var så i botten så det finns inte...var längesen jag kände mig sån.Förstod efter en stund vad jag vaknat av...en hel drös ungar som var utanför köksfönstret och had lagt stenar och gräs över hela mitt bord och hoppade och skrek i gungorna....kände att jag bara ville bort härifrån och åkte till loftet och tog en fika...kände mig som en riktig surkärring och bitterfitta då jag inte ens såg vilka som satt där ....inte förrän jag satt mig ner och då var det försent...hoppas dom förstår att det är inte sån jag är normalt...jag brukar inte vara sur och grinig, men efter nattens jobb och att bli väckt för tidigt gjorde mig till nån jag inte vill vara. 

Dagarna går alldeles för fort och jag bara vimsar runt...får inget vettigt gjort men hoppas jag kan skärpa till mig på lördag och vakna tidigt och göra det jag ska innan jag måste ner till mamma en sista gång innan jag åker...sen ska vi träffas i Löa allihop på kvällen. Usch vad det ska vara svårt med allt....känslor som hoppar runt och jag får ingen ordning på dom....kanske 5 veckor i Frostviken kan ge mig ro i själen.

Vaknade till en fin dag med solsken....duschade och åkte sen till syster Elin och Peter i Lindesberg och lilla gullungen Elliot....mosters lilla prins.Det var så soligt och fint på deras balkong men när jag åkte hem mötte jag regnet. Har mått så bra idag och tom lagat mat. Omelett med tomater i och torsk....så nu får ingen eller inget ta mitt mående ifrån mig...ska hålla mig borta från allt negativt och bara tänka positiva tankar. Ska jobba i natt och har inte en jäkla aning om vem jag ska jobba med...jag har inte ens kollat det på schemat...inte likt mig men va spelar det för roll, huvudsaken att det kommer någon vilket man inte alltid kan ge sig tusan på i semestertider....

Känner lite mer längtan till Frostviken och det kommer att bli bra när jag väl kommer dit...har tusen saker att fixa med innan jag åker, men får inte mycket gjort...blir väl i sista minuten som vanligt och jag får panik.....

Nu får solen gärna skina och mitt mående vara ok...då kommer det andra också att bli bra...även om jag kommer att sakna.....

Idag har det varit full fart hela dagen...var till apoteket och hämtade ut en massa mediciner till mamma så det finns när dosetten ska delas...var bara acetylsystein som jag inte kunde hämta förrän 24 juli så det får ssk göra, dom kan ju hämta utan fullmakt och mamma har ju frikort så det kan inte vara ett problem hoppas jag. Handlade åt henne och åkte ner och fikade med henne...strök och tvättade som vanligt...en hel del att tänka på när jag ska vara borta så länge. Men nu var det bättre idag med hennes tänk att jag ska åka...hon vet ju att jag har ordnat så allt ska funka och är det nåt problem så får dom ringa så löser vi det. Åkte upp till Finngruvorna idag....så fint där och så rofyllt...jag får ett sånt lugn inom mig där....en oas. Var till gravarna och vattnade också...åkte en bakväg dit för jag vill inte att han ska se om jag åker dit, vill inte träffa han. Tog bort en del gamla blommor hos Anette, det var så mycket så vissa blommor kvävdes...ser inte fint ut med så mycket olika...får kanske skit för det, men det tar jag.

Har dammat och strykit en stor stryktvätt i kväll...fy tusan vad tråkigt det är att stryka påslakan och lakan, men eftersom jag inte har nån mangel så är det bara att göra det.

Snart dags för sängen om jag ska hinna allt i morgon...till Linde och träffa syster Elin och godingen Elliot. Sen är det dags för natt 1 av 2 innan semestern.

 Känner mig glad och lugn....en fint möte på byn idag och en fin konversation på messenger....han gör mig glad och det är den finaste egenskap en människa kan ha....inte konstigt att han tagit mitt hjärta.

Lika jäkla svårt att somna i natt igen...beror nog på den där satans månen. Sov ändå inte alltför länge idag...eller länge det beror på hur man ser det, men inte enligt mig iaf och då är allt före tio inte för länge. Duschade och for ner till Storå där vi gick igenom nya schemat som vi ska börja med 1 oktober....ja jag ger det ett försök iaf och blir det för tungt så får jag väl göra nåt åt det...ska if försöka resten av året. Såklart ska jag jobba hela julhelgen i år också och nyårsafton...börjar bli lite trött på det nu men det är bara att bita ihop.

Känner mig lite seg och låg idag så det blir inte så mycket gjort som jag hade tänkt...bara 5 dagar kvar tills jag åker till Frostviken och jag känner mig bara tom ....så brukar jag inte känna, men nu är det som att jag inte ens kan vara glad för det....jag som brukar längta till mitt paradis...men det blir väl bättre....det måste väl få ta sin tid. 

Kommer att sakna någon/ några så jäkla mycket känner jag....det är som att jag tänker mycket mer på det nu sen Anette gick bort, som att jag vill ta tillvara alla stunder....att jag är så förbannat rädd att det ska hända nåt med dom jag älskar....jag har iaf sagt ifrån mig extranatten i morgon, det känns som att det finns det som är viktigare än att alltid ställa upp på jobbet....ska ner till mamma och handla, tvätta och stryka, hämta mediciner så hon klarar sig och inte tjejerna behöver göra så mycket. Ska hinna träffa mina ungar också en kväll innan jag åker, måste få krama dom och pussa på alla små....ska lägga mig och lyssna på avslappningscd:n sen så kanske jag kan somna i tid och vara glad och pigg i morgon.....

Fullmåne i natt och det märktes...vaknade när klockan var fyra och det var svårt att somna om...och när jag väl gjorde det så var det svårt att vakna istället...åkte ner till mamma och hon hade väntat på mig som vanligt...mitt ständiga dåliga samvete...kan inte veckorna ha lite fler dagar så jag hinner det jag ska. Nu hade jag köpt hästliniment till henne så ska det nog bli bättre med värken i benen, moster använder det så då skulle hon prova...precis som om jag inte har sagt det tusen gånger till henne men då skulle hon fan inte prova...men skit samma nu ska hon testa och det är bra. Hon tog helt plötsligt upp hur mager jag var i tonåren att det finns ett kort på henne och mig när vi sitter vid köksbordet och jag är mager som en sticka och att hon hade sökt läkare med mig för det....men mamma vad var det du inte såg? Det fanns ju inga direkta fysiska fel som läkaren kunde konstatera...men det där andra....när jag ville göra min egen mat...som jag inte åt....när jag petade bort allt som såg ut som fett....hur jag inte ville äta såser.....när jag alltid tog den minsta potatisen jag kunde hitta...det du kunde ha talat om för läkaren....hur mycket jag tränade, hur långt jag sprang.....men inget kan göras ogjort och jag klandrar ingen....det hade inget namn då....jag skar mig ju inte så mycket , det var ju alltid nåt...men på nåt sätt skulle smärtan ut....jag var iaf bra på något....idrotten var mitt liv och där var jag bland dom bästa, där kände jag mig säker och trygg. Men där fanns också min far som ställde stora krav på mig, precis som han alltid gjorde....det var bara etta som gällde och till slut försvann min kärlek till idrotten precis som den hade gjort till min far....när ett barn ber till gud att ens far ska dö har det gått alldeles för långt.....men ingen såg och det gjorde att jag valde fel män i mitt liv....men samtidigt gjorde mig stark, stark nog att ensam fostra 5 barn till underbara människor som jag är så stolt över....stark nog att ge dom all kärlek, stark nog att tala om för dom att dom duger som dom är, att dom i mina ögon alltid är bäst...att dom klarar allt dom vill och att jag alltid finns där för dom oavsett....allt det där kom över mig idag hos mamma när hon tog upp min ätstörning....den hon inte såg......

Somnade sent igår och sov alldeles för länge idag...Erik hade ringt 3 gånger och varit hit och ringt och knackat utan att jag hörde nåt....hur djupt sover man då. Visserligen har jag två låsta dörrar till sovrummet men normalt borde man väl vakna ändå....hade de mest konstiga drömmar också...drömde att Levinsgården i Gäddede var helt ombyggt och både personal och vårdtagare var utbytta...jag kände inte en människa och alla rutiner var borta så jag kände mig som den mest korkade undersköterskan i världen som inte kunde nånting.....var en stor lättnad när jag vaknade och det bara var en dröm...eller en mardröm kan man säga.

I morgon måste jag åka ner till mamma, måste få henne att förstå att hon klarar sig utan mig i några veckor....ska ordna med handlingen så att den där mannen med packmopeden som handlar åt treskillingen kan handla åt henne också....jag orkar verkligen inte ha allt ansvar för henne själv, det var en sak när vi var två som delade på uppgifterna men att ha allt själv är för mycket...jag kan ta den medicinska biten, ekonomin, renbäddning, tvättning, strykning,ta fram rena kläder till duschen,tvätta fönster, byta gardiner, låna talböcker men sen är det nog....nu måste jag delegera ut en del saker till mina tjejer men dom kommer att fixa det...jag vet det men så ska mamma övertygas. Nu måste jag få en tid för mig själv, bara vara och inte ha en massa måsten....visserligen jobbar jag när jag är i Frostviken, men det är med glädje jag gör det sen har jag inga andra måsten....det är där jag tankar energi för hela året, där med mina underbara vänner och ett jobb som jag älskar. Här har jag bara en massa måsten och mår dåligt av att inte kunna stänga av när jag vill....har försökt så många gånger men det funkar inte....avståndet gör förhoppningsvis att det går lättare....eller jag kanske inbillar mig att det går lättare för det har ju inte gjort det hittills....kanske under tiden jag varit där men sen kommer allt tillbaka när jag kommer hem.

Fick jag tre önskningar i livet så skulle jag önska: 1 att min syster kommer tillbaka 2 lycka i livet till mina barn, barnbarn och han som har mitt hjärta 3 att allt som gör ont bara försvinner......

 Somnade med ett lugn i kroppen igår....mår aldrig så bra som efter en stund med han....han som tagit mitt hjärta och som kommer för alltid att ha det kvar. Hur jäkla dumt jag än beter mig så finns han bara där....ja jag gör ju inget som skulle göra han illa på riktigt, det finns inte i min värld...men dom där sakerna när jag glömmer hur impulsiv jag är ....när inte hjärnan riktigt hinner med...aldrig menat att vara elak eller såra någon...men jag hinner inte med mig själv alla gånger....och då får jag be om ursäkt....svårare än så är det inte....

Var ner till Storå och Magnus hade tagit bort nålen och lagat hålet....så nu sitter däcket på igen...kan bara hoppas på att det får vara utan nålar nu.....kanske har jag nån ovän som jag inte vet om....jag lägger ingen energi på det utan vill någon lägga ner tid på att sätta nålar i däcket så är det den som har problem....jag har det inte....en sån skitsak att fixa vill nån mig illa så är det andra saker den ska fokusera på än en gammal bil....

Livet är inte lätt och inte blir det lättare av att det känns som att jag är egoistisk som far till Frostviken....jag finns här 24/7 resten av året så är det för mycket begärt att jag får dom här veckorna där uppe, där jag bara får vara mig själv och inte ha några måsten eller slå knut på mig själv för att finnas till för alla....

Orkar inte ens vara ledsen över det längre....

Anna berättade att hon drömt om Anette i natt och det var så verkligt...hon drömde att hon sa till Anette att lever du verkligen och att Anette svarade, jag finns här på andra sidan och jag mår så bra....hon var så fin sa Anna.....kanske hon använde Anna som ett verktyg att få oss att veta att hon har det bra och att vi inte ska vara ledsna....Anna är ju också mottaglig för det mediala precis som mamma och jag och Anette var det ju också.

Lever fortfarande i min lilla bubbla för att ta in verkligheten gör för ont....jag vill ha min syster här hos mig....vi ska fortsätta våra galna upptåg...vi ska fortsätta prata om våra minnen, dom mest galna minnen man kan ha med någon....vi hade så mycket kvar att göra.....stannar i min lilla bubbla ett tag till.....

Sovit bättre än på länge i natt...kanske för att jag inte la mig på soffan utan hade vett att lägga mig i sängen och i tid dessutom. Vaknade halv nio och var pigg för en gångs skull. Hann till och med ut i solen ett par timmar innan molnen hopade sig. Lite kvalitetstid med Lina och Charlie på Loftet....mitt lilla lyckopiller som ger mig så mycket positiv energi och gör att mitt mående blir så mycket bättre...så mycket kärlek...det fanns även nån annan där som ger mig energi och som får mig att må bra...bara genom att finnas där. Men när jag mår bra för en gångs skull så ser jag till att fixa så jag får ont i magen och mår dåligt igen....min impulsivitet gör att jag säger saker som kan såra andra fast det är det sista jag vill...vad vet jag om han blir ledsen över att jag säger något så dumt....han är ju den finaste ändå....om han så är skallig eller har hår till axlarna så är han den finaste jag vet....det är ju hur han är som betyder nåt...jäkla skit. Nu kan jag gå här och må dåligt för det har jag förtjänat.

Var upp till Anette en stund ikväll...det är så stressande att jag måste vara orolig att han ska komma när jag är där....jag är inte redo att möta han igen....det kommer att ta tid innan jag är det så jag hoppas att det inte händer än på ett tag. Annars har det varit en fin dag....mitt mående har varit helt ok...bara mattänket som inte vill sig riktigt, men har iaf fått i mig ett stekt ägg och några köttbullar...bättre än igår iaf och då är jag nöjd med det.

Gjorde min extranatt igår men med facit i hand skulle jag nog låtit bli....kunde inte slappna av i mose när jag kom hem och var så upp i varv att jag inte kunde somna....somnade nån gång efter 10 och hade mobilen på väckning 1....det är både rörigt på jobbet och fullt ös hela nätterna, känns som att jag behöver en time out därifrån....och det får jag ju snart. Var till Storå och Magnus skulle sätta på däckeländet som var tomt för ett tag sen...men nu var det tomt igen....vulken hade det en och en halv vecka utan att hitta nåt fel, men Magnus hittade det på 5 minuter...en liten jäkla pigg som sitter i däcket. Vilket förtroende jag fick för den vulken då...det var fan sista gången jag lämnade ett däck där...han måste fan vara blind. Måendet är inte det allra bästa...tårar för allt och ingenting...men det kan bero på att jag är totalt jäkla klappslut...så trött så jag vill ingenting....måste fixa med allt så det funkar för mamma innan jag åker och det bara snurrar i huvudet...vet att mina tjejer tar hand om det på allra bästa sätt men jag kan inte slappna av iaf....ska försöka somna i tid i kväll...får väl bli med hjälp av ett par propavan....ska bara vara i morgon och så tar jag nya tag på fredag....mattänket är också helt åt helvete, men det hör väl ihop...har bara druckit te och kaffe idag...mat får mig att må illa men jag överlever nog en dag utan...Hoppas på lite sol i morgon så jag kan vara ute och inte bara sitter här och grubblar...att en enda människa kunde slå undan fötterna så snabbt....känner mig som jag gjorde för flera år sen.... jag tänker på vad kollegan sa förra sommaren i Frostviken....det är så roligt att se dig, det strålar om dig....det gör det fan inte nu....jävla skitgubbe...litar inte på nån och gömmer mig här hemma....

Ibland är jag så korkad så jag blir vansinnig på mig själv....när jag är så jäkla trött så varför lägger jag mig inte i sängen på en gång...nej då lägger jag mig i soffan och sätter på tv:n och så tar det tio minuter och jag sover....vaknade tio över två och då hade jag ju sovit så pass länge så det blev helt omöjligt att somna i sängen...sista gången jag var upp var klockan halv fem...så nån gång efter det somnade jag. Känns inte helt ok då jag ska jobba en extranatt i natt....men det måste ju gå. Vaknade och kände mig inte alls ok....idag är en sån där dag med bakslag....känner mig helt tom....som att jag bara skulle vilja dra härifrån...vart som helst men inte behöva stanna här. Dom där känslorna som jag inte kan stänga av...kanske det går om jag åker långt bort och stannar länge...men jag kan ju inte det...inte så länge mamma lever...och jag vet ändå inte om det skulle funka...det som finns i hjärtat finns ju där oavsett avstånd. Nu ska jag ju snart till Frostviken och hoppas att jag kan koppla av allt här hemma då...men jag vet att mamma kommer att ge mig dåligt samvete även om jag gör allt jag bara kan innan jag åker och ser till att mina tjejer hjälper mormor med det som behövs.

En lugn natt med bästa kollegan....när jag kom hem så gjorde jag som jag brukar....satt mig vid datorn och varvade ner...men när jag satt mig kände jag hur benen på stolen vek sig och jag föll handlöst bakåt....andra gången det händer, men jag får skylla mig själv för jag har ju sett hur benen blev rangligare och rangligare...drog rumpan i golvet så där lär jag ju bli blå, annars gick det bra. Hade klockan på väckning ett men som vanligt hade jag slagit av den och vaknade tjugo över två....blev en jäkla fart på med kläder och borsta tänder och sen iväg till mamma som väntade mig före tre. Handling stod på schemat idag och efter en fika med henne så for jag upp till ica...men hade glömt en viktig detalj....att lägga pengar i plånboken så det blev att parkera varorna och åka ner till mamma igen....kom hem igen till en obäddad säng och kläder högt och lågt, men orkar fan inte göra nånting idag. Försökte peta i mig lite mat iaf....en kycklingfile och beasås var vad som jag fick ner...får vara glad för det iaf.....känner mig så uppe i varv och har svårt att varva ner....så många tankar som bara snurrar hela tiden....hur ska jag ordna så mamma har det bra under tiden jag är i Frostviken.....tusen saker som måste fixas....ångesten över att det ska hända mamma nånting under tiden jag är där....det kommer tillbaka hela tiden att pappa gick bort när jag var i Frostviken....försöker intala mig själv att det händer inte två gånger....men det går sådär. Känner hur kroppen kraschar och jag står bredvid och ser på....måste få ett slut på det här, men hur. Ena stunden ledsen och andra stunden glad...försöker tänka positivt och vara glad för att jag får träffa mina underbara vänner i Frostviken...härliga Sussie som redan bokat in en kväll på campingen....hon tycker att eftersom jag inte börjar förrän 8 dagen efter så går det fint...men känner jag henne rätt så får jag gå direkt till jobb efter den natten :) hon är en av mina allra bästa vänner.....Jeanine som är en omtänksam och fin vän, Gertrud som är lika fin som sin systerdotter Ellinor, Christin som alltid är glad och väldigt söt. Felicia som är en busig härlig tjej, Amanda som äntligen fått den lycka hon förtjänar, Maud-Britt en snäll go tjej, Halldis en av mina allra bästa vänner och Lillemor hennes dotter som är bara så härlig....ja det finns många fler och jag känner mig som rikast i världen med dom allra bästa vänner man kan ha....dom bor bara alltför långt bort och så få veckor vi får träffas....jag har så många fler vänner där som jag varit 15 år än här som jag bott nästan hela mitt liv....finns väl en anledning till det också....men mitt hjärta eller den del av mitt hjärta som finns kvar efter att det blev stulet av han som alltid finns i mina tankar det finns i Frostviken.

Igår när jag kom till jobbet så hade kollegan blivit akut sjuk i magsjuka. Kvällspersonalen hade kontaktat huset som sa att dom var 4 på natten så dom skulle skicka en till patrullen. När klockan var halv tio så kommer en personal från huset upp och talat om att dom bara var 3 på huset så ingen kunde komma. Det kändes ju inte sådär jättebra precis, hur lätt är det att hitta en vikarie en lördagkväll som kan komma snabbt. Kvällspersonalen var ju inte direkt samarbetsvilliga heller då dom gick hem med orden: hoppas det löser sig....ja man får aldrig sluta att förvånas. Som tur var så var en av tjejerna sen in så hon kom efter att dom andra gått...där var det inga problem, jag stannar till du har hittat nån sa hon. Jag hade sån tur att jag fick tag på en av våra vikarierande pensionärer som kunde jobba. E följde med mig och la den första vårdtagaren under tiden vi väntade på S. Så underbart att veta att det finns iaf någon ansvarstagande vårdpersonal...vad hade hänt om jag stått där ensam och ett larm hade kommit att någon ramlat eller en stroke eller en infarkt....nu löste det sig som tur var, men såhär i semestertider är det inte helt lätt att hitta en vikarie.

Natten var lugn iaf och kollegan jag fick med mig är jätteduktig så det kändes tryggt och bra.

Sov till fyra idag och känner mig pigg och utsövd efter en dusch.

Jag har fortfarande inte bestämt mig om jag ska våga förlåta....eller om jag ska vara på den säkra sidan och inte behöva vara med om samma sak igen...jag litar inte på män och allahelst inte han.

Saknar någon....hur jag än försöker stänga av så går det inte...

Vilka underbara nätter det är att jobba nu när det äntligen har kommit lite värme. Natten hade bara kunnat vara lite lugnare....det var ganska bra arbetstempo fram till kvart i fem, då fick vi ett larm om en vårdtagare som ramlat. Långt ut skogen med många små vägar så självklart körde vi fel första gången och kom ut på riksvägen igen...det var bara att börja om från början och till slut kom vi fram till rätt hus. Det var lite värre än vi först fått besked från larmcentralen....en rejäl smäll i nedre delen av ryggen gjorde att vi inte kunde resa upp henne.Var bara att efter kontakt med ssk ringa ambulans och göra det så bekvämt som möjligt för vårdtagaren. Kollegan satt sig med ryggen mot henne som ett stöd för då kändes det bättre under tiden jag skrev pappren och armbandet. Efter en kvart ringer 112 upp och berättar att det hänt en trafikolycka i närområdet så ambulansen fick åka på den så det var bara att vänta tills det blev en ambulans ledig. Efter nästan två timmar kom äntligen ambulansen och efter smärtlindring kunde vi hjälpas åt att lyfta över henne på båren...en timmes övertid blev det efter att vi hängt in alla nycklar och dokumenterat...men när jag kom hem och läste på NA att det var rattfylleri och att dom två kunnat kliva ur bilen själva så kände jag hur förbannad och ledsen jag blev....där fick hon ligga i svåra smärtor i över två timmar för att några jävla idioter sätter sig i bilen och kör med alkohol i kroppen...dom skulle fan ha fått varit kvar där i skogen och väntat istället.Jag sov iaf länge idag...vaknade av att telefonen väckte mig fem....så nu är det bara att göra sig redo för natt nummer två och hoppas att den blir lugnare.