lugn men ändå inte

 Somnade med ett lugn i kroppen igår....mår aldrig så bra som efter en stund med han....han som tagit mitt hjärta och som kommer för alltid att ha det kvar. Hur jäkla dumt jag än beter mig så finns han bara där....ja jag gör ju inget som skulle göra han illa på riktigt, det finns inte i min värld...men dom där sakerna när jag glömmer hur impulsiv jag är ....när inte hjärnan riktigt hinner med...aldrig menat att vara elak eller såra någon...men jag hinner inte med mig själv alla gånger....och då får jag be om ursäkt....svårare än så är det inte....
Var ner till Storå och Magnus hade tagit bort nålen och lagat hålet....så nu sitter däcket på igen...kan bara hoppas på att det får vara utan nålar nu.....kanske har jag nån ovän som jag inte vet om....jag lägger ingen energi på det utan vill någon lägga ner tid på att sätta nålar i däcket så är det den som har problem....jag har det inte....en sån skitsak att fixa vill nån mig illa så är det andra saker den ska fokusera på än en gammal bil....
Livet är inte lätt och inte blir det lättare av att det känns som att jag är egoistisk som far till Frostviken....jag finns här 24/7 resten av året så är det för mycket begärt att jag får dom här veckorna där uppe, där jag bara får vara mig själv och inte ha några måsten eller slå knut på mig själv för att finnas till för alla....
Orkar inte ens vara ledsen över det längre....
Anna berättade att hon drömt om Anette i natt och det var så verkligt...hon drömde att hon sa till Anette att lever du verkligen och att Anette svarade, jag finns här på andra sidan och jag mår så bra....hon var så fin sa Anna.....kanske hon använde Anna som ett verktyg att få oss att veta att hon har det bra och att vi inte ska vara ledsna....Anna är ju också mottaglig för det mediala precis som mamma och jag och Anette var det ju också.
Lever fortfarande i min lilla bubbla för att ta in verkligheten gör för ont....jag vill ha min syster här hos mig....vi ska fortsätta våra galna upptåg...vi ska fortsätta prata om våra minnen, dom mest galna minnen man kan ha med någon....vi hade så mycket kvar att göra.....stannar i min lilla bubbla ett tag till.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0