marithape carpe diem

En jäkla skitnatt som vanligt....somnade men vaknade igen efter en timme. Detta trots Propavan....upp och titta på tv en stund för att få tankarna på något annat.....somnade igen vid halv sex och vaknade elva.....tröttheten har sen varit min följeslagare hela dagen.

 Har ju som inte fått nåt vettigt gjort....var en tur upp till Finngruvorna men blåsten fick mig att åka hem igen....stekte lite auberginer och fläskfile i grädde och lyckades peta i mig lite.....jag börjar tvivla på det här med lchf också....är ju så jävla svårt att få i sig nåt oavsett vad det är.....och så magen som värker....men jag vet ju vad som händer om jag inte har lchf tänket....då blir det bara godis och skit....mat blir det sällan så kanske jag ska ge lchf en chans iaf, jag har ju bara hållt på en vecka nu...och bättre lite lchf mat än en massa godis och skit.

Pratade med den finaste igår....han är inte rädd om sig och det skrämmer mig....men badbilden fick jag idag iaf trots att han velat med det....älskade skat.....

I går kände jag den där paniken....paniken med dumma tankar....tankar jag inte ens skulle behöva tänka.....somnade ändå och vaknade med samma panik....helt sjukt.

Var ner till mamma idag och gav mig sjutton på att jag skulle fixa den där gröten hon ville ha. Med hjälp av google gick det hur bra som helst och hon var gladare och nöjdare än jag sett henne på länge och då är jag också glad. Det fanns en viss oro och ångest i kväll också men den gick över....kan man älska nån till månen och tillbaka och några varv till....så är det det jag gör.....

 

Vaknade före åtta i morse och kände mig pigg....åt ett par ägg och en avocado till frukost och la mig en stund till och lyssnade på en podd. Sen kom värken i magen och jag tog mig ingenstans.....duschade och tog mig ut iaf. Träffade nya hyresgästen mittemot mig....hon som har skyddat boende. jag förstår vad hon går igenom och hur hon försöker skydda dom tre små barn hon har. Precis som jag så har hon en pojke och två små flickor födda ganska tätt. Det som skiljer oss åt är att jag nekade att flytta in på kvinnohuset och söka skyddat boende....nåt jag ångrade många gånger. Hoppas hon får leva lugnt med sina barn här....jag kommer att hjälpa henne så mycket jag kan. 

Tog en tur till Ludvika idag....det känns alltid lika härligt att kunna åka dit utan att behöva vara rädd...men ändå är det svårt att släppa tanken.

 Tog ett skönt kvällsbad i Björken.....min oas i helvetesbyn.....

En helt underbar dag som jag tillbringade med mina kusiner Annica,Lisbeth;Berith och Ilva....efter en promenad i Rydbergsdal så gick vi till Loftet för en fika....många skratt och härliga minnen. Särskilt roligt var det att Berith var hemma på besök....hon bor i England sen många år där hon jobbar som sjuksköterska. 

När vi gick i Rydbergsdal så upptäckte Ilva helt plötsligt att hon hade en fjäril i sin väska....det tog vi som ett tecken att Anette var med oss...för hur ofta flyger en fjäril ner i en väska...

Den här dagen gav mig så mycket positiv energi så jag till och med dammsög när jag kom hem.

Såna dagar skulle det finnas många fler av men är tacksam för dom som finns. Mår så mycket bättre av lchf kosten också....magen mår så mycket bättre och gör inte ont, inget behov av att kräkas....kanske sitter det i huvudet men det spelar ingen roll, huvudsaken är att det känns bra.

Såg han idag, han den finaste....som har mitt hjärta....en dag att vara glad och lycklig....precis som jag vill vara

Natten var ganska lugn.....samarbete med en riktigt bra kollega....det bästa är att jobba med män, dom är så okomplicerade....raka och inget tjafs. Om dom sen gillar män gör inte saken sämre....dom är bäst.

Vaknade halv två och kollade telefonen...två missade samtal med 019 nummer....det knöt sig i magen och jag tänke att det hänt mamma nåt, men lugnade mig med att då skulle nån av ungarna hört av sig....åkte ner till apoteket och skulle hämta ut dom ögondroppar jag bett ssk om recept på....då visade det sig att det bara fanns på en sort...jag hämtade ut den för den är superviktig och åkte ner till mamma. Då ringer telefonen igen och det är en ssk från ögon i Örebro som upplyser mig om att den andra sorten inte är apotekstillverkad och görs på usö.....det var han som ringt tidigare. Fanns ingen annan utväg än att åka till usö och ta en resa på 16 mil och hämta hennes ögondroppar......fick sån jäkla ångest igen....hur ska jag kunna åka och vara borta en månad när jag inte kan vara trygg med att mamma får den vård hon behöver.....försöker vara glad och positiv när jag pratar med folk men i bilen kommer dom....tårarna som jag inte kan stoppa....när jag ligger i soffan i fosterställning och gråter så jag inte kan andas.....den sidan av mig jag aldrig visar....jag är stark....jag kan själv......det gör så ont....så jävla ont.....

Efter att ha mått som skit den här helgen med ont i magen så bestämde jag mig idag för att åka till Abborrtjärn.....till mina rötter....men när jag passerat Högfors och vägen till Abborrtjärn så delade sig vägen.....i tre delar. Kände att jag inte vågade åka någon av dom....hade jag valt fel så kanske jag inte kunnnat vända nånstans och backa är inte det jag är så bra på....så jag valde att vända och åka hem igen.

Träffade han....den finaste när jag kom tillbaka till byn....så länge sen jag pratat med han som jag gjorde idag....men han gjorde mig glad....nåt jag inte varit på länge....

Tog en tur till Björken och simmade en stund....så skönt och befriande från alla dumma tankar.....

Men nu är det det där jävla mattänket som får mig att må så dåligt....jag vet ju att ett bra mattänk med regelbundna måltider är det som är bäst....ändå så äter jag inte riktig mat nån dag....kompenserar med godis......låter bli att äta något överhuvudtaget  däremellan......blev så glad idag när kjolen som det fattades flera centimeter för att knäppa gick utan problem idag.....men jag är ändå medveten om att min kropp inte mår bra bra.....att den inte orkar hur många resor med anorexi och bulimi som helst....även om vågen är positiv. Det är väl därför magen och själen gör ungefär lika ont.....

Bloggen är min ventil....där jag kan lätta på trycket så jag inte går sönder.....men inte ens det har jag orkat på sista tiden. Känner mig som en jävla robot som jobbar eller tar hand om mamma. Inte för att jag inte vill ta hand om mamma när hon behöver mig och bara har mig kvar....det är snarare jobbet som känns som en börda trots att jag trivs med mina kollegor och egentligen älskar mitt jobb att ta hand om människor.....men att starta nattens jobb ena natten med att göra i ordning en avliden och nästa natt avsluta natten på samma sätt blev som för mycket just nu.....tankarna på att livet är så kort och går så otroligt fort....det finns egentligen ingen tid för att vänta på något....det är bara att köra och så får det bli som det blir....

Igår var det midsommarafton och vi startade med en lunch hos Lina och Lucas.....dom andra fortsatte till malmtorget men jag åkte hem och sov en stund, duschade och gjorde mig redo för roadtrippen som jag alltid gjorde med mina barn.....varje år for vi till olika platser, fikade, badade och kom inte hem förrän sent på natten....nåt barnen uppskattade och blev en tradition. Nu har jag och lina tagit upp den traditionen då hon vill ge Charlie samma fina upplevelse av midsommar. I år for vi till Mårdshyttan, Öskebohyttan,Nora,Gyttorp,Grythyttan och Hällefors.....var ner till farmor och farfars grav då kusin Ylva sagt att den var uppsagd, men den fanns kvar. Lina ville till Hembygdsgården där farmor och farfars hus står kvar. När farmor dog så sålde farfar gården till hembygdsföreningen och dom har utökat med lite mer hus....gården hette perssons gård innan. Midsommar firas där fortfarande men inte dans på kvällen som det var i början av sjuttiotalet då jag och Solveig höll till mycket i Hällefors. Roligt att lina vill veta om sitt ursprung och kan förmedla det i sin tur.....eftersom pappa var ett sladdbarn och yngst med fem systrar så finns inte så många kvar från den sidan....de flesta av mina kusiner var mer jämngamla med pappa än med mig. De jag har kvar är kusinerna Ulla som är en bit över 80 och dement, Monica som också är mot 80....Lillemor konstnär i Göteborg som också närmar sig 80 och Ylva i Stockholm som är 71....så därför är inte kontakten sådär jättebra.....inte som kusinerna på mammas sida.

Fick en sån där käftsmäll igår igen....sådär så jag bara ramlar ner i det mörka hålet, tårar som inte kan sluta och ont i magen.....

Försökte läsa saga för mitt lilla lyckopiller som ville sova hos mormor....men det gick sådär när gråten sköljde över mig utan att jag kunde göra nåt åt det.....men tack och lov att jag hade henne där....mitt lilla lyckopiller....vad skulle jag göra utan henne....

Fick nog en tillbakablick av mitt sovande i natt då det var obefintligt....så jäkla svårt att slappna av och komma till ro.....somnade små stunder på typ tio minuter men var sen klarvaken igen. Var nog för att jag inte kunde släppa tankarna på mammas ögondroppar och vad det kunde medföra..ska ett sånt simpelt misstag göra att bakterien fortsätter ner i hjärtat och det är slut....jävla skittankar som inte lät mig sova innan klockan var sex.Hade klockan på väckning 12 och släpade mig upp då....åkte till linde och hämtade ut ögondropparna och åkte hem till mamma med dom.Hon låg i sängen som vanligt och hade tackat nej till kaffe....bara när jag kommer som hon kommer ur sängen och vill ha kaffe....så även idag.

Fick en riktig smäll då jag blev kallad egoist som åker till Frostciken i sommar......eftersom jag är så mån om min mamma annars så är det bara egoistiskt att skriva på fb att jag ska vara borta i en månad....att jag har tre fina döttrar som hjälper mig att ta hand om mormor har tydligen gått h*ns alldeles förbi. Men såklart blir jag påverkad av sånt.....

Trött är nog det ord som beskriver mig bäst just nu....känns som att jag kan sova hur mycket som helst. Men det är utmattningsdepressionen som slagit till igen....så jävla lite som gör att jag ramlar rakt ner i det mörka hålet. Ibland önskar jag att det här jäkla skitlivet tar slut om jag inte kan få vara så glad och lycklig som jag vill vara......

Jag var ner till mamma idag och hon sa att hon känner att hon inte kommer att leva så länge till....att hon blir alltmer trött och orkeslös....och jag ser att det är så.....jag vill göra allt för att min mamma ska ha det det så bra det bara går, men blir samtidigt så jäkla rädd att något händer när jag är i Frostviken....precis som det blev med pappa.....ska jag ha dåligt samvete för att jag prioriterar mig själv 5 veckor.....det känns så.

Jag var hos mamma i måndags och när jag kommer dit idag så ligger en lapp att livsviktiga ögondroppar tar slut på lördagen....jag har jobbat onsdag, torsdag natt och åker ner med andra mediciner ssk har ringt om på lördagen....jag kan inte vara där varje dag men det är tydligen svårt att förstå.....så efter att pratat med ssk som i sin tur pratat med jourläkare så får jag åka till Lindesberg och hoppas på att ögondropparna finns där.....10 droppar för lite blir det oavsett.....

Känns som att jag inte vill mer....kan jag få följa med min bror och syster....förstår att jag inte kan det innan min mamma....men sen.....

Två nätters jobb på kortids....mycket spring, dementa som är som en jojo upp och ner i sängen....palliativa som bara ligger och väntar på att dö och som kräver mycket omvårdnad.Svårt sjuka födda på 40-50-60 0ch 70 talet....det som får en till eftertanke. Ska man jobba så länge så att det enda man har kvar är sjukdom och död....det fick mig att ta beslutet om att säga upp mig....träffade en kollega som sa att det var det bästa hon har gjort och det tror jag på. Det som har hållt mig tillbaka är att jag varit rädd för att jag ska bli alltför passiv, att utmattningsdepressionen skulle göra så att jag blir kvar i sängen när jag inte har nåt jag måste upp till. Men jag tror att jag kommit så pass långt i det tillfrisknandet att jag kan ha såpass styr på mig själv....jag har ju mina fina ungar och barnbarn som behöver mig och så kommer jag att jobba som timvikarie men ändå få känna glädjen i jobbet då jag bestämmer själv.

Sov till fyra idag men var ändå trött och somnade en stund till vid sju och vaknade halv nio.....kan bli en lång kväll men kanske inte då jag fortfarande känner mig trött.....är väl för att jag sov bara 5 timmar på torsdagen då mitt älskade lilla lyckopiller hade sin första skolavslutning....men vad gör jag inte för henne.

Skippar fb ett tag då det bara gör ont igen.....är säkert bara jag som övertänker som vanligt, men varför utsätta sig för en smärta i själen när man kan undvika den.....han är för mig den finaste, den snällaste, den som lyft mig när jag ramlat, den jag litat mest på,den som fått mig att riva muren, den jag älskar nu och för alltid.....den jag vill ska vara lycklig och glad, som förtjänar det, men som samtidigt får mig att bli så otroligt ledsen.......livet är inte lätt och inte kärleken heller......

Jag försöker vara stark...alltid levt under mottot kan själv....men har förstått den senaste tiden att jag kanske inte är så stark som jag visar utåt....och det där med kan själv....ibland skulle det vara skönt med att någon annan tar över....för jag kan inte allt själv.....

Numer hinner jag inte ens börja lyssna på poddar innan jag sover.....men vaknar vid sex och det känns som att jag sovit hur länge som helst. Som tur är så har jag inga svårigheter med att somna om åtminstone till tio. 

Idag var det APT....det sista innan semestrarna börjar....såklart med nya indragningar i äldreomsorgen....hälsoschema på natten....vilket innebär att man jobbar nio timmar istället för tio men gör fler nätter. Hur fan det nu kan vara ett hälsoschema......återhämtningen är väl nog så viktig och det vi har haft med lite längre ledighet. Känns helt ok med det beslut jag tog förra veckan.....nu ska jag jobba onsdag och torsdag natt, känns helt ok trots stökiga nätter, men det är tack vare mina helt underbara kollegor och en chef som inte trycker ner en hela tiden....som dom har lyft mig sen jag började jobba på Grönboda. Men jag vet att karma kommer att bita psykopaten i arslet fortare än hon anar....den jävla idioten har mycket att lära av den bästa chefen.

Har en del annat att tampas med också....den där sociala fobin, den som gör att jag inte tar mig till Loftet för en fika....hur jäkla gärna jag än vill så funkar det inte.....får väl försöka ta fram det han peppat mig med igen....men det är svårare den här gången......

Längesen jag orkade skriva...men så kan det bli ibland. Nu har jag iaf tagit steget....steget mot friheten och bort från psykopaten...pappren inlämnade och slutet blir 15 september....kan inte kännas bättre. Får ha den underbara chefen under tiden....så skulle alla chefer vara, eller det kanske dom är för jag har bara haft bra chefer innan psykopaten kom in i bilden. Träffade en tidigare kollega härom kvällen och hon sa att när hon blev avtackackad vid pension så ville hon bara därifrån....och att det inte kommer attbli bättre, att folk kommer att må lika dåligt så länge som psykopaten är chef......precis så är det!

 Fått nya grannar...ett par fyllekärringar...jaja dom får väl dricka så mycket dom vill bara dom håller sig borta från mig....det som är jobbigt är att dom är så utåtagerande och aggresiva när dom är fulla, men jag håller mig borta så blir det nog bra.....

 APT i morgon och sen jobb onsdag, torsdag....räknar ner dgarna till semester och äntligen Frostviken....

Igår var en sån dag då jag hade svårt att ta mig ur sängen....men så skrev Lina på chatten och frågade om jag skulle komma ner till henne och ta några små sure drinkar i solen....det fick mig att hoppa in i duschen och göra mig klar så kom Lucas och hämtade mig. En helt underbar dag med drinkar och god mat.....grillat kött, potatisgratäng,grillad hallomi, grönsaker och vitlöksbröd....så längesen jag åt riktig mat, men så underbart gott. Kom hem vid niotiden efter en promenad då jag inte hade bilen med mig och inte var körduglig i vilket fall....Somnade tidigt och vaknade tidigt i morse efter en hel del konstiga drömmar.

Var ner till mamma idag som kom hem i går kväll. Så skönt att ha henne hemma igen....den där jäkla svampen som hotat att gå ner i hjärtat är förhoppningsvis stoppad med penicillin varannan timme dygnet runt och flera sorters ögondroppar åtta gånger/dag. 

11 vuxna och 6 barnbarnsbarn var och grattade henne idag....trångt men kärleksfullt....fattades ett barnbarn och 5 barnbarnsbarn men så blir det ibland....kärleken är inte mindre för det.

Är så tacksam för den kärleksfulla, galna, högljudda familj jag har....den som gör att jag orkar vidare....den och och så han som tillhör min familj....han som ger mig styrka....som vet mer om mig än någon annan.....som lyfter mig när jag ramlar....som finns och är hos mig när jag behöver det....i tanken och i hjärtat....älskar er alla utan er är jag ingen.......