marithape carpe diem

Ledig och ta det lugnt va det ja...vaknade strax efter nio av telefonen. Det var Lina som undrade om jag kunde hämta Charlie på dagis då dom hade ringt att hon hade feber. Var bara att hoppa i kläderna och hämta lillskruttan. Hem och ur kläderna igen och in i duschen...lyckopillret verkade inte speciellt sjuk men placerades framför en film med en glass under tiden. Fixade lite makaroner och korv till henne och hon åt bra, men så helt plötsligt så spyr hon rakt ut...var bara att ta henne först och byta kläder och sen torka spyor som är bland det värsta jag vet...en uska som spyr själv när jag råkar på nåt sånt...men det gick ganska bra den här gången. Misstänkte aldrig magsjuka då jag vet att hon ofta spyr när hon får feber så efter det så åkte vi ner till vc för provtagning. Erik ringde och frågade om jag kunde hämta han på bryggeriet kl tre och hjälpa han att få igång passaten med startkablar...så det var nästa projekt. Efter det ner till mamma med mediciner till henne och lägga fram rena kläder...hann faktiskt med en kopp kaffe också. Hem med lillskrutt och iväg till ica...på hemvägen hör jag hur något skrapar i och när jag kommer hem så är det som en stor plåtlåda under bilen...vetfan vad det är, men förstår att den inte ska vara där den är.....kl åtta kommer lyckopillret då hennes mamma jobbar i morgon...nu är pyjamas på, alvedonsupp, nässpray och hostmedicin har hon fått och nu ligger hon på soffan och tittar på en film så förhoppningsvis somnar hon snart så jag kan bära in henne i sängen. En lugn och ledig dag var det......

Sista natten var lugn...somnade som en klubbad när jag kom hem och sen var det som att jag inte ville vakna.....trött och totalt slut...idag tänker jag inte gå ur pyjamasen och inte heller gå utanför dörren. 

Känner mig helt jävla less på allt...hoppas det känns bättre i morgon. Jag vill bara bort härifrån, ifrån den här jävla hålan och allt skit. Kanske jag ska börja tänka på att flytta iväg härifrån iaf...det är ju bara mamma som stoppar mig...mina barn kan jag träffa när jag vill ändå och det är ju bara dom och mamma som håller mig kvar här....jobb finns på ett annat ställe och mina allra bästa vänner finns också där. Det funkar inte att må så här dåligt hela tiden och det ska gå upp och ner, ena dagen ganska ok och jag kan vara glad och nästa dag är jag i det där svarta hålet igen. Förmodligen skulle mitt mattänk vara bättre då också för det sitter liksom ihop.

Just nu vill jag bara stänga in mig och inte träffa en människa.

Helt avtrubbad känslomässigt och är totalt likgiltig. En jävla tur att jag lever själv så ingen annan behöver stå ut med mig. Det är ju så jag vill ha det....känns som att C fått mig dit han ville fast han inte finns...han skulle ju se till att jag hamnade på psyk, för om han inte fick ha mig kvar så skulle ingen annan heller få det...men det hade han nog inte behövt bekymra sig för...jag vill inte ha någon på det sättet heller...kärlek i mitt liv har jag och vill ge massor med kärlek till dom jag älskar...men det är en annan sorts kärlek...den är villkorslös och på ett annat sätt...kärleken till mina barn, barnbarn, mamma och några fina vänner.

Ska iaf ta mig till gymmet i morgon och ner till vc och ta lite prover...och hoppas på att lite ledighet och lugn kan få det här att vända.

Natten gick väldigt fort...larm, långa sträckor att åka och ett jäkla väder att köra i...fyra gånger var jag nära att ha närkontakt med marken då fötterna levde sitt eget liv när det kommit snö och lagt sig över isen....rådjur som hoppade framför bilen två gånger men som lyckades klara livhanken ett tag till...fältharar och skogsharar som envisas med att springa framför bilen. När vi kom till Ramsberg så brann ett hus och vi fick balansera bilen på bräder eftersom det låg slangar över vägen där vi skulle åka. Vi var tvungna att åka över Gammelbo trots att det var snorhalt över skogen då brandbilarna blockerade vägen till Morskoga....två larm direkt efter varandra då vi var i Allmänningbo....ett tyst larm i Ramsberg och ett långt ut i skogen i Mårdshyttan....men allt redde ut sig till slut och morgontimmarna blev lugnare.

Vaknade redan halv tre idag och var klarvaken så den här sista natten kommer jag att vara trött, men sen är det långledigt igen så det ska väl gå.

Måeendet idag är väl lite sådär...ätit ett par finn crisp och en mugg te....har ingen aning om vad jag ska äta innan jobbet....känner inte för någonting men måste väl försöka iaf. Babyostar och cola zero brukar räcka bra på natten..och så snus....

Hoppar till varje gång det går i porten....många konstiga människor här nu...dessutom glömde jag telefonen igen på jobbet när jag hade satt den på laddning....så nu känner jag mig naken igen....

Lite för många måsten den här veckan som kommer men så kan det bli ibland, ska prioritera träning och positivt tänk....snart är det vår och sommar och förhoppningsvis känns allt mycket bättre då.

En ganska lugn natt...bara ett stomibyte som larmade. Jag satt vid datorn på kontoret och kollegan satt i vilrummrumet och löste korsord då jag hörde hur nån gick omkring och plockade med pappaer...jag trodde det var kollegan som var ut i köket och gjorde nånting, men så tyckte jag att det kom från det andra rummet bredvid mig...så jag gick ut och kollade med kollegan och hon hade också hört det men trodde att det var jag. Lite läskigt var det för i det rummet som jag hörde ljuden ifrån där har det hänt att det har larmat på nattpersonalens telefon fast larmet är borttaget och ingen finns där....det har ju varit ålderdomshem en gång i tiden och efter det oasen...ett korttidsboende...så det är nog många själar som är med oss på nätterna.

Sov länge idag och det känns skönt...måeendet blir lite bättre när jag sover ordentligt...har iaf fått i mig ett par finn crisp och en mugg te....ska försöka med lite blodpudding och bacon lite senare...bra för blodvärdet och jag tycker faktiskt det är gott också så hoppas på att det inte tar stopp...ska ta med mig några babyostar i natt, det brukar också funka.

Den där klumpen i magen inför helgen har också försvunnit...och ja jag vet varför....känner mig gladare och positivare idag och dom dagarna tar jag tillvara....förhoppningsvis blir dom fler och fler...att dom sprider sig som ringar på vattnet....bara jag kan låta bli att fundera så mycket...och det försöker jag verkligen...

Tänka fina tankar på alla dom jag älskar och all den kärlek som jag får från så många...och på han som gjort så mycket med att peppa och stärka mig...mycket mer än han kan ana...att jag kommit så långt som jag har gjort även om det blir bakslag ibland....han är den finaste.....

Kollade på film till sent i natt för att kunna sova länge idag...min strategi för att kunna vara pigg och alert på jobbet i natt. Var ner till mamma och strök tvätten där, bäddade rent och hjälpte henne med lite småsaker som hon inte klarar av när hon inte ser....måste vara ett helsike att vara blind. Jag beundrar mamma att hon har kommit igen så bra trots motgångar..från att ha tappat all livslust till att vara så positiv....hon är en kämpe och min bästa förebild...kan hon så kan jag.

Var till ica en sväng när jag åkte från henne....fick lite lätt panik när jag såg vad klockan var och skyndade mig....jag vill inte att han ska se mig...fet och äcklig....måste ändå försöka att få i mig nåt om jag ska orka jobba hela natten, men det tar emot....fick en tid på vc på onsdag och hoppas att jag kan få hjälp med mitt mattänk... ska ner på tisdag och ta lite prover först...antar att blodvärdet inte är så bra eftersom jag är så trött hela tiden.

Några jäkla piller tänker jag inte ta iaf...jag ska fixa det här ändå, det har jag gjort förr.

 

Seg som attan idag...solen sken och det var kanonväder ute...men jag var bara trött och låg....känner mig jättefet och äcklig.....då blir det svårt att äta nåt och jag mår ännu sämre....försöker ändra mitt tänk men det är som att jag inte lyssnar på mig själv. Förhoppningsvis går det över bara det blir vår och man kan få lite färg och inte känner sig så blek och ful....

Jag var och handlade åt M idag, det är jobbigt att gå till ica när det är en massa folk där, är lättare när det är mörkt ute och dom flesta har handlat så ingen ser mig...men ska iaf åka och träna i morgon, det brukar kännas bättre när jag har varit iväg.

Var till Rolf idag och han använde sig av laser på min jäkla arm som jag gjorde nån konstig rörelse med för en vecka sen och det small till i axeln...hela tiden nåt nytt skit som ska göra ont. Men jag känner att armen redan är bättre så förhoppningsvis fixar han den.

I morgon börjar jobbhelgen....usch om den ändå var över...den här helgen känns inte bra....men bara den börjar så går den fort...ledig nio dagar igen sen och det känns som att det behövs nu. 

Nu är jag inte bara negativ, det finns många positiva saker också och jag ska försöka att koncentrera mig på dom....snart är det vår och sommar och då blir allt mycket lättare....bara jag kunde sluta fundera så mycket...men med mer träning och en jäkla spark i baken så ska jag nog få ordning på mig själv...och ta itu med det som får mig att må som jag gör.

Vilken dimma det var i går kväll...i Vasselhyttan var det som att köra rakt in i en vägg och dessutom la sig dimman som ett istäcke över rutan...ibland blev jag osäker på att jag var på rätt sida av vägen. Kände lite panik av att behöva krypköra i 40 då jag var rädd att nån annan bil skulle komma ihög fart och köra in i mig...men efter bron lättade det och det var klart igen.

En lugn natt, bara ett missat larm pga skugga...lite skit det där att vi inte har täckning överallt. Glada och tacksamma vårdtagare och den lilla snart 106 åringen var pigg och nöjd.

Ett jäkla väglag när jag åkte hem och då var det bara att ta det lugnt men ändå så kom nästan tårarna innan jag var hemma...så jäkla jobbigt att köra när det är så halt och man blir omkörd hela tiden av galningar som kör alldeles för fort i halkan...

Hade APT idag och hade mobilen på väckning 1...som vanligt så stängde jag av den och trodde att jag kunde ligga kvar 5 minuter till...så dumt att aldrig lära sig...2 vaknade jag igen och flög ur sängen...på med kläder, borsta tänder och dra borsten genom håret och ut...då kommer sopbilen och backar upp mot soprummet...kände hur jag bara tappade luften där och den irritation och grinighet jag hade innan bara ökade...då kliver den underbara sopköraren ur bilen och frågar om jag har bråttom...då jag talar om vart jag ska så säger han att jag åker ner igen så kände jag hur glad jag blev och all irritation bara försvann....ett långt personalmöte blev det...många förändringar och utbildningar på gång...men ett bra möte.

Skickade ett sms till M när jag kom hem och frågade hur hon mådde...hon ringde snart upp och berättade att provtagningen inte alls varit så hemsk som hon trott, men att resan till usö hade försenats med ett par timmar pga att taxin inte kunde komma fram när det varit en del olyckor i Örebroområdet... men som tur var så fanns det en ny tid för henne ett par tmmar senare.Hon får svar om ett par veckor så nu håller vi tummarna.

Försöker så gott det går att ta kontroll över mina känslor...hur svårt det än är så finns han i mina tankar hela tiden...jag trodde att det skulle gå lättare om jag inte såg han...men tyvärr så är jag ingen robot som går att stänga av....dom känslor jag har går inte över och kommer att förevigt stanna kvar.... 

Usch vilket jäkla natt att köra i...snön vräkte ner och ingenstans var det plogat. Tur att det inte var ett enda larm i natt...händer inte ofta men nu var det rätt tillfälle för det var nog med det vi var tvugna att köra med fasta besöken. Hemresan var inte så kul den heller....inte ens riksväg 50 var plogad, men det var bara att hålla hastigheten efter väglaget....

M ringde när jag kom hem, hon var nervös för provtagningen och kanske mest orolig för att få ett svar hon inte vill ha...jag håller tummarna för att det har gått bra.

Den där oron jag har i kroppen blir inte bättre....det känns som att jag fryser invärtes och det kommer en massa dumma tankar....är det situationen här hemma som gör det eller är det nåt annat....jag får hela tiden en så obehaglig känsla att jag gjort eller sagt nåt fel....om jag bara vågade fråga...men jag törs inte det heller för jag vill inte vara tjatig....jag skulle ju inte fundera så mycket, men när en person ändras så mycket så funderar jag vare sig jag vill eller inte...saknar dom pratstunderna då jag blev glad av dom..nu får jag bara en klump i magen....

Andra natten på den här långveckan och i natt jobbar jag med den som jag har roligast med...så mycket tok vi har för oss och natten blir lättsam och går fort...APT i morgon när jag vaknar...15-17...inte så jäkla kul när man är så seg med att vakna som jag är...men allt i livet är inte kul....

Fick ta ett par propavan för att kunna somna...och en tramadol för värken i axeln...så det blev en lång sovmorgon idag. Det är nackdelen med att behöva ta smärtstillande ibland, det är svårt att vakna till liv igen och ögonen vill inte titta...dom vill bara blunda och sova. Nu gör det ju inget då jag ska jobba i natt, hade varit mer gruvsamt om jag skulle ha försökt få till att sova i natt.

I morgon åker M till usö för CT med punktion...jag ska skicka ett sms till henne i morgon bitti när jag slutar jobbet och jag hoppas att det inte är cancern som kommit tillbaka.

Drömde en massa konstigheter i natt igen...att jag tappade en framtand och den var så stor så jag vet inte hur den hade fått plats i munnen...sen var jag i Frostviken och där var det bara en massa snurr....ja huvva vad jag drömmer mycket tok.

Gjorde en stor tabbe nyss....jag satt på plattan med stekpannan på och gick sen in och satt mig vid datorn....skulle bara kolla en snabbis under tiden stekpannan blev varm....jo nog blev den varm alltid...kände hur det började lukta konstigt och då slog det mig....stekpannan...en tjock rök låg som en dimma i köket och ja i hela lägenheten var det dimmigt....jag borde ju ha lärt mig efter alla äggkokningar  som gått åt helsike men jag gör tydligen inte det. 

Dags att börja göra sig i ordning för den första natten....det brukar gå rätt fort när man väl kommer igång.

Med lite support från en fin vän så var det bara att slänga dom två mejlen som fanns på min hotmail....bra med vänner som inte blir lika arga över min klantighet som sonen...eller det kanske han blir och tycker att jag är superjobbig men han visar inte det iaf....sov lite för länge idag efetr en massa jäkla konstiga drömmar...undrar varför jag drömmer så mycket...och så konstigt. Det lär väl bli en sen kväll nu då men det gör ju ingenting eftersom jag ska jobba i morgon natt.

Var ner till mamma idag och tvättade...hjälpte henne att ta fram kläder och fixa med allt hon behöver ha med sig till usö på tisdag. Eftersom jag jobbar så ska en tjej följa med henne, men det är en van fd personal så det kommer att gå jättebra. 

En lång vecka med jobb måndag o tisdag...APT på onsdag, ledig torsdag men då måste jag åka ner till mamma igen så där rök den enda lediga dagen...sen jobb hela helgen....men sen är det 9 dagar ledigt igen så det finns ingen anledning att gnälla.

Jag kämpar med att stänga av...ibland lyckas jag ganska bra tycker jag men så kommer alla känslor över mig igen när jag minst anar det och så står jag på ruta ett igen....men det speglar väl hela mitt liv antar jag...ett steg framåt och två bakåt....

Just nu är fb bara jobbigt tycker jag så jag förstår inte vad jag gör där egentligen....har blivit som ett slags gift...eller en mani...hur botar man det? Alltför många timmar som man kunde göra nåt vettigare av lägger man ner på fb...hur sjukt är inte det....ska nog avsluta kvällen med en film, men den filmen jag kände för att titta på har jag inte...Happy Feet...så underbar film...han är så söt den lilla pingvinen och filmen har ett så fint budskap....varför har nästan bara barnfilmer det? Jag blir nog fan aldrig vuxen...nu är det nog försent....

Nu är dom tillbaka, dom där jäkla mardrömmarna...undrar vad det beror på...sov iaf till 10 och kände mig reltivt pigg.Hade bestämt mig för en pyjamasdag med att läsa och bara vara men det kunde jag snart glömma...Lina ville till Lådan och handla och såklart körde jag henne dit. Var bara att hoppa i kläderna och hämta mina hjärtan.

Efter vi varit till Lådan så åkte vi till Wok House...ingen av oss var speciellt sugen på att laga mat så då fick nån annan göra det idag..inte särskilt ofta varken jag eller Lina äter ute för båda tycker att varför ska vi äta på typ Hörnkrogen eller Akropolis när vi gör den maten lika bra själva....så när vi nån gång äter ute så blir det på Wok House eller liknande för den maten kan ingen av oss göra.

Jag har fått ett par konstiga mejl....ett från nån kundtjänst där jag skulle ha beställt en iphone 7....vilket jag inte har gjort och ett där jag ska ha beställt en led tv...vilket jag inte heller har gjort...jag har inte läst hela mejlen eftersom det stod att jag skulle klicka och bekräfta beställningen...då vågade jag inte öppna mejlet...den här gången är jag helt oskyldig, annars är jag makalös på att ställa till det men inte den här gången och det skrämmer mig.....Jag vet fan inte vad jag ska göra och frågar jag yngste sonen så får jag väl en skopa för han tror alltid att det är jag som klantar mig....äldste sonen han tar allt med en klackspark och skulle nog bara säga oroa dig inte morsan det löser sig....så olika är mina söner...den ena vill ha full kontroll på allt och den andra tar dagen som den kommer och tycker att man inte ska oroa sig för det löser sig....vem av dom är mest lik sin mamma.....

Kom helt plötsligt på att jag handlade på Lådan och dom varorna ligger kvar i bilen....där får dom nog ligga till i morgon för nu är det mörkt och pyjamasen är på igen så nu går jag inte ut om jag absolut inte måste.

Tänkte på pappa idag....inte ofta jag har gjort det sen han gick bort...men känner att hur det än var och hur han än var så fanns där en kärlek till han ändå.....så öppnar jag en låda som jag inte varit i på väldigt länge och där hittar jag ett kort på han....ett av de få kort jag har på han...då kände jag att han är med mig och jag kunde höra hans röst...den där Hälleforsdialekten som var så speciell....ja jag saknar nog min pappa ändå fast jag har förträngt det i snart 5 år.

En ganska lugn natt...bara dom vanliga larmen...dom där som betyder ensamhet och att dom vill ha nån som kommer...kan ju bli lite tröttsamt när det tredje larmet kommer inom en timme från samma person...bara att gilla läget och sen svära en ramsa i bilen.Halt som tusan efter regnet på skogsvägarna och inte ett sandkorn.Tar ju lite extra tid att åka då man inte kan köra mer än i max 50...värst är vägen mellan Ramsberg och Löa och från 68:an till Allmänningbo. Hade ju iaf det bästa sällskapet i natt på fb...känns som att han är nära dom nätterna...bara alltför sällan. 

Tror jag har blivit av med galningen iaf för jag har inte fått nåt mer varken på chatten eller mejlen...skönt...men nu har jag lärt mig nåt...den hårda vägen som alltid.

Hade mobilen på väckning 1 idag och hade lagom vaknat till då Erik och Lovi kom...jag hoppade in i duschen och när jag var klar hade Jenny,Lina och Charlie också kommit efter att dom slutat jobbet. En stund senare dök Lisa, Rickard och John också upp...så mysigt att ha dom jag älskar här.

Till apoteket, Lådan och Ica innan jag landade hemma och M ringde och vi pratade i telefonen en timme...hon är så orolig att cancern har kommit tillbaka och ska till usö på måndag för nån komplicerad provtagning där dom ska gå in med en lång nålliknade sak i ryggen för att ta nåt prov i magen. Hoppas att det inte är så som hon är rädd för men läkaren hade sagt att hon hade nån cellförändring när hon var ner till usö för ett tag sen. Jävla skitcancer....mina problem känns som ingenting mot vad hon går igenom...jag försöker vara ett stöd för henne så gott jag kan och hon vet att hon kan ringa när som helst om hon behöver prata med nån...håller tummarna för att det kommer att gå bra för hon har inte haft ett lätt liv..

Känner mig glad i själen idag och dom dagarna tar jag vara på...kanske för att några av dom jag älskar mest i världen kom hit...det är inget mer jag kräver av livet...har jag kärlek och omtanke från dom jag älskar så är jag nöjd....och därför ger jag så mycket kärlek jag kan till dom jag älskar och jag hoppas att dom vet hur mycket dom betyder för mig....

Förbannade skit....kvart över sex i morse så kom det ett nytt meddelande på chatten....Hello how are you doing?....vafan ska jag göra...jag vet inte hur man blockar någon och nu har han ju min mejladress också. Varför ska jag vara så jäkla naiv och godtrogen hela tiden. 

Var och tränade idag igen och då var det en till där...inte ofta det händer. När jag åkte hem igen så mötte jag den där bilen som släppte loss alla fjärilar i magen igen....och nu när jag har sett hur han ser ut så fladdrar dom ännu mer....gick in på fb en liten stund i går kväll men fastnade i en så vacker bild så jag kom ingenstans där...jag kunde bara inte sluta att titta :) Hoppas verkligen att jag kan vara inloggad i natt så det inte blir så lång natt...men den där galningen verkar ju vara inne när som helst på dygnet....usch jag blev alldeles kall när han började skriva om förhållanden och att vi bara skulle skriva och lära känna varandra bättre först....det behövs nog mer än så för att jag ska falla för någon och dessutom har ju någon redan stulit mitt hjärta...så jag är hjärtlös.....

Äntligen får jag åka och jobba....bara hem och sova och sen jobba igen..precis som jag vill ha det just nu...

Precis lagom till jag ska börja jobba igen så lyckas jag vända dygnet normalt igen....lika varje gång jag varit långledig. Vaknade nio och det är en bra tid och jag kände mig pigg och utsövd. Inte ens mardrömmar....

Åkte upp och tränade och var själv där idag också. det verkar vara en bra tid att träna mellan 12 och 14 för då är det aldrig nån annan där...eller väldigt sällan iaf. Mötte någon väldigt fin när jag åkte hem...men jag reagerade inte förrän jag åkt förbi...fjärilarna i magen hann i af reagera....

Undrar om man kan gå in på fb utan att det syns att man är inloggad...när jag inte svarat på mejlet så skriver han på messenger och undrar om jag fått hans mejl....satans jävla skit att jag alltid ska trassla till allting! Varför kunde det inte vara en helt normal människa...jag vill då fan inte ha något förhållande med han...en vilt främmande karl...huvva det kan ju vara vad som helst och den läxan har jag iaf lärt mig...där behöver jag inte göra samma misstag två gånger....och vad tror han...ska jag släppa allt jag har i Sverige för inte tror jag han skulle flytta från England...en jävla överklass är han också....enda barnet i en överklassfamilj där pappan är professor....bara det gör att jag får kalla kårar...hur skulle jag kunna passa in där...nej ska jag ha någon så ska det vara nån som har lite skit under naglarna och kommer hem från jobbet, tar en öl och lägger sig på soffan så jag kan mysa med han...ok nu kanske jag överdrev men iaf nånting åt det hållet :) En helt vanlig karl utan socitetsfasoner iaf.

Idag är det alla hjärtans dag...en helt onödig dag enligt mig. Jag visar hellre kärlek och hur mycket jag tycker om dom jag älskar varje dag....det behövs ingen särskild dag för det....

I morgon natt börjar jobbperioden igen och det känns skönt....så lite vaken tid som möjligt i det här huset...

Ska ta en titt på fb idag för jobbnätter utan fb kommer att vara alltför långtråkigt mellan rundorna om det inte blir några larm.

Undrar hur många gånger jag vaknade i natt....förbannade mardrömmar...skulle inte den där drömfångaren ovanför sängen förhindra mardrömmar...jäkla lögn det också.

Var ner till mamma med lampan som Erik har lagat åt henne så nu har hon ljust ovanför köksbordet igen...va hon nu har för nytta av det...

Det där med att låta bli fb är svårare än jag trodde. Hur många gånger som helst har jag varit på väg att logga in men kommit på det i sista sekunden. 

Inte vet jag om jag mår nåt bättre av det heller...det är så mycket annat som gör att jag mår som jag gör...situationen i det här huset, hur jag inte vill vara här och åker iväg så fort jag kan...det är ju när jag är hemma som jag mår dåligt så jag ska nog inte skylla på fb.

Sen har jag satt mig i en jäkla sits också för att jag är naiv och godtrogen....trodde i min enfald att det var nån som var en vän till en av mina kusiner och godkände hans vänförfrågan..igår började han prata med mig på messenger och det var inget konstigt med det tills han bad om att få min mejladress för att han tyckte det var jobbigt att skriva på chatten.....jag skulle fan ha tänkt mig för där för då helt plötsligt skriver han att han vill att vi ska ha ett förhållande men att han vill att vi ska veta lite mer om varandra först....men hur fan tänker man då...prata om ett förhållande när vi pratat typ en kvart på messenger....nu såg jag att han hade skrivit på min mejl men jag har inte läst det och jag vill inte göra det heller....han bor i London så det är ju inte direkt så att jag behöver vara rädd att han ska stå utanför dörren....men jag borde väl ha lärt mig att inte vara så jäkla naiv, men tydligen så kommer jag aldrig att lära mig det.

Jag skulle ju kunna gå in på fb ta bort han som vän och blocka han...men det känns så elakt och jag har så svårt att vara elak mot nån.....

 

 

Somnade tidigt igår och vaknade före nio...var upp och åt frukost och gick och la mig och läste en bok....somnade om vid tolvtiden och drömde en riktig mardröm igen...det var en påverkad man som hade tagit sig in hos mig och jag visste inte hur jag skulle göra för att få ut han utan att reta upp han...då visade det sig att det var ytterligare en man där och han sa den första till och med namnet på....ingen jag känner...jag sprang ut och hamnade på ett industriområde och där mötte jag den finaste....jag fick en kram av han och han sa att allt skulle bli bra, jag skulle inte vara rädd...så trygg jag kände mig där...precis så som jag har känt med han....sen vaknade jag med ett ryck och kollade på klockan...den var tio i två...jäklar vilken fart jag fick, jag skulle hämta Lina och lyckopillret halv tre för att åka till Storå och gratta trollungen som blir hela 9 år....men jag hann.Är alltid effektiv med kniven mot strupen....En trevlig eftermiddag med dom flesta jag älskar....det är såna stunder jag behöver nu.

Jag mår inte alls bra just nu...det är som att allt bara kom över mig....som en knuff rakt ner i helvetet igen....och jag kan inte göra någonting åt det...små saker kanske men som för mig är som att bestiga ett berg.

Jag vet att jag kanske överreagerar men jag är väl för trasig i själen för att kunna ta det på ett annat sätt...jag börjar förstå vad läkaren menade med posttraumatiskt måeende.....jag tyckte han pratade skit men förstår nu vad han menade....kanske jag aldrig blir hel igen, men det var ju det C ville....han skulle ju se till att jag hamnade på Säter....han är på god väg...även om han använder andra som vapen. Det värsta är ju att jag låter det gå ut över dom jag älskar mest....dom jag bara vill ge kärlek och omtanke...jag önskar att jag kunde prata med den som får ta mest skit från mig....det är inte samma sak att prata med nån genom datorn...det blir bara fler missförstånd istället....jag funderar för mycket på allt istället och det tar mig bara djupare ner i det svarta hålet. 

Jag tar en paus nu från fb och hoppas att jag kan må bättre när jag inte får dom där knivhuggen rakt in i hjärtat....kanske tappade jag bort mig själv när barnen vuxit upp och jag inte längre kunde fokusera på att ge dom all kärlek i världen...kanske jag såg han, den finaste som någon att ge min kärlek...men det var den finaste vänskapskärlek till någon som jag kunde berätta saker som jag aldrig sa till någon annan...för jag litade helt på han och har inte känt mig så trygg med någon på väldigt många år....men nu känns det som att jag förstör det också...kanske för att jag inte ser mig som värd hans vänskap...eller en rädsla att förlora hans vänskap och då gör jag som jag alltid har gjort...jag förstör det för jag kommer ändå att förlora han och det kommer att göra ont så då får det göra ont nu när jag kan kontrollera det själv.....

Somnade på den där jäkla soffan igår igen....blir så trött på att jag inte kan se en hel film utan att somna...nåja det var bara att gå vidare till sängen och jag somnade om på två röda....vaknade vid kvart i tio och då kände jag att jag var utsövd  för en gångs skull....när jag skulle bädda sängen så hittade jag den finaste kudden, den jag kramar när jag sova...på andra sidan sängen, på golvet...hur tusan har den hamnat där...jag måste ha drömt nåt och kastat den för det finns ingen som helst möjlighet att den skulle ha ramlat ner på den sidan av sig själv....

Jag måste ta tag i saken och beställa tid på vc...för någonting är jävligt fel....lillfingernageln på vänster hand delar sig hela tiden och den på höger tumme är alldeles knölig...dessutom tappar jag håret i kopiösa mängder...fortsätter det så här så tappar jag allt hår snart.

Lisa och min favoritsvärson Rickard och lille John kom hit idag...så roligt när dom kommer och så roligt att se hur lillprinsen utvecklas för varje gång...Lina som kom hem från London i natt kom också en stund.

Efter att dom åkt så tänkte jag att jag skulle titta på en film...men titta aldrig på en sorglig film när du inte är på topp själv....usch vad tårarna rann....Harrys döttrar heter filmen....ska försöka avsluta den här dagen med en lite roligare film...men hittar inte toy story filmen...så det får bli nån annan barnfilm....

Jag blir så ledsen när jag märker att någon jag tycker väldigt mycket om...på en vänskapsbasis...men som kan kanske uppfattas som nåt annat av andra...har förändrats så på en kort tid....det var ju det som skrämde mig....men jag släpper det nu...vill han vara min vän så är jag glad för det för han har varit den finaste vän man kan ha...men vill han inte det så är det så och jag kommer att gråta ett tag över det...men det kommer att gå över...han kommer ändå alltid att finnas i mitt hjärta.....

Förbannade mardrömmar...vaknade igen i natt och var alldeles svettig efter ännu en mardröm...var upp och drack lite vatten och läste en stund...klockan var ju bara halv sex och alldeles för tidigt att vakna...somnade om och vaknade halv tio. Fick inget vettigt gjort under förmiddagen iaf...men sen kände jag bara att fan nu tar jag tag i det här igen...fick ny styrka av av prata med den finaste jag vet....han är nog inte medveten själv om hur mycket han hjälper mig när jag ramlar ner i det där mörka hålet...skickade sms till hyresvärden och efter några så fattade han tydligen allvaret i det hela och lovade att ta tag i saken....hoppas det är mer än tomma ord den här gången.

 Det visar sig men glad är jag iaf att jag övervann rädslan eller det var väl ingen rädsla så...men han skrämde mig...han som jag litar mest på...men det är över nu...

Blev en ny tur till Örebro och mammografin...fan vad ont det gör när hon drar i brösten och klämmer ner dom i den där maskinen....men bara att gilla läget för det är ju bra att det finns...skulle det vara något så är det ju bra att komma i tid.

Vad ska jag hitta på i morgon för att komma bort härifrån....åka ner till mamma kanske...behöver ju tvätta lite igen..hur fan kan en ensam människa få till så mycket tvätt...jag trodde det skulle bli så lite när jag bor själv, men nu ser jag ju vem som hade mest tvätt av alla när ungarna bodde hemma...fast jag trodde det var dom....

Alicia tyckte att jag behövde nån som jag kunde tycka om...ja kanske det...men det är inte lätt...jag har kanske för stora krav och är lite för trasig i själen för att kunna göra det på rätt sätt....jag nöjer mig med att älska dom jag har i mitt hjärta...mamma, syskon, barn, barnbarn och den finaste...det räcker bra för mig....

Vilken jäkla skitnatt...vaknade flera gånger och kände att nu skiter det sig med sömn men jag kramade min underbara tröstkudde och då somnade jag om...tydligen är man aldrig för gammal för att ha en snuttekudde ;) jag känner mig lugn och trygg när jag kramar min fina kudde och är det bara nånting jag inbillar mig så är det iaf en fungerande inbillning....klev ur sängen kvart i tio trött som ett as, men stapplade in i duschen och sen kändes det bättre. Kom ner till mamma och hjälpte henne på med ytterkläder och placerade henne i rullstolen och gick till Marie för att göra henne fin i håret....trevligaste frisören i den här byn....tillbaka hos mamma så kom personal upp med mat till henne men jag sa att jag fixar det och även ögondroppar och acetylsystein så då fick den tjejen lite lindrigare idag  :) hem och fixade lite lunch och drog sen till Örebro och mammografin...men eftersom jag aldrig kan lära mig att dubbelkolla saker så var jag där i tid men en dag för tidig...usch vad trött jag blir på mig själv...bara att åka hem igen men stannade i Lindesberg och lämnade tidningen till Jenny och fick en liten stund med Lovi <3 

När jag kom hem så skulle jag åka ut till Lådan och såg att tåget stod inne på stationen så jag tog vägen över Herrhagen...men missade vägen till Lådan då jag som vanligt satt i drömmarnas värld och hamnade ute vid Djäkens....bara att vända....så trött på att jag inte har koll på nånting, men bara att acceptera att det är sån jag är...lite försent kanske att göra om mig...

Så i morgon är det bara att göra om och göra rätt....åka tillbaka till Örebro och jävlas med den där parkeringen som är ett enda stort kaos och klämma ihop brösten i den där apparaten....

Snart dags att krypa ner i den där ångestsängen igen...renbäddad och fräsch är den men fy tusan vilka mardrömmar den gett mig på sista tiden....vaknar och är jätteledsen...och alltid är han med....han som stal mitt hjärta....

Önskar ibland att jag hade en väckarklocka som per automatik ställde sängen rakt upp och ner så jag var tvungen att vakna...nu har jag ju i och för sig hissanordning på sängen, men då krävs det att jag själv trycker på dosan så ryggen hissas upp...eller fötterna...men det är troligtvis inte nog för att jag inte ska somna om sekunden efter att telefonen har väckt mig....man kan ju fundera över meningen med att överhuvudtaget ställa mobilen på väckning när man egentligen vet att det kommer inte att funka....men i morgon måste jag vakna...mamma har tid för klippning 11 och missar jag det så blir det inte roligt....

Var till Rolf idag på behandling...och jäklar vad ont det gjorde...varför är jag så jäkla spänd i vänster sida? Det var nästan så tårarna kom, men eftersom jag inte gråter av fysisk smärta så bet jag ihop...men jag hade nästan kunnat ge han en rak höger där, om det inte var för att jag låg på magen och det hade nog bara blivit ett slag i luften...dessutom är jag emot allt våld och skulle aldrig slå någon...efter att han kört med laser så kändes mycket bättre. Den där när han lägger mig på sidan och trycker till och jag känner det som att jag ska gå av på mitten...den är inte skön...huvva ...men effektiv.

Det har kommit upp nån knepig lapp på dörren här...och M ringde och sa att det sitter likadana på Laxbrogården....Spraytime Tuesday 14/2 be ready 9:00...är det bara migverkets lägenheter eller gäller det alla? ska sms:a Marcus i morgon för nu börjar det rinna över...men den fega fan törs väl inte svara som vanligt....dags att ta en vända med HGF igen kanske....

Fick ett ryck i går kväll och dammsög och torkade golven...skulle kanske damma också...men det finns väl fler dagar...när barnen var små så var jag näst intill pedant och varje kväll när dom somnat så dammsög jag och satt upp alla dockor och bilar och vad det nu var i hyllor och det var kliniskt rent....huvva stackars barn....nu kommer barnbarnen hit och remmar ut leksaker över hela golvet i gästrummet och jag kliver över det i flera dagar...önskar att jag varit mer så till mina egna barn, men det är nog för att jag är uppvuxen med en pedantisk mamma och vaknade varje morgon av den där jävla dammsugaren....tröstar mig med att jag inte visste nåt annat och att jag iaf öst kärlek över mina ungar och det är väl ändå det viktigaste....och det har jag fortsatt med till barnbarn och dom som är viktiga i mitt liv.

Tänk att den där JB inte svek i natt...ibland förvånas man över karlarna...vaknade och var jättepigg för en gångs skull, annars brukar jag se ut som Kalle Anka på mornarna och nåde den som dristar sig till att prata med mig innan jag hunnit få kaffe och vaknat till...men sen är jag supersnäll igen :) 

Lina kom och hämtade resväskan men hade inte tänkt på att fixa ett kort att sätta på den med namn och adress så det gjorde jag innan hon kom. Hon åker till London i morgon med bryggeriet...tänk om man hade en sån arbetsgivare....efter hon hade varit här så drog jag till Ställdalen och gymmet. Idag var jag alldeles själv där...det är sällan någon där mellan 1 och 2 så det är en bra tid att åka dit. Missbedömde solen idag så hade bara träningskläderna på mig och höll på att frysa ihjäl i det där kylskåpet jag har till bil...men skönt med ett riktigt svettigt pass sen. Hem och duschade och for sen ner till mamma och tvättade och höll henne sällskap några timmar...tanken kom idag att varje dag med henne nu är en bonus och jag fick panik när jag tänkte på att vi kan mista henne när som helst....jag vet inte om jag klarar det...min mamma som alltid funnits där  hur ska jag klara mig utan henne....usch jag vill inte ha såna tankar....jag som jobbar nära döden och tar hand om människor som har palliativa avtal och varit med när människor dött så många gånger borde väl se realistiskt på döden, men det funkar inte när det kommer nära....men jag slår bort dom dumma tankarna och tar en dag i taget.

Jag ska nog inte fundera så mycket på vare sig det ena eller det andra...jag försöker men det är svårt....

Jag vet inte vad det är som gör mig så rädd för han...rädd för att jag ska säga nåt som blir fel...eller göra nåt som sårar....det har jag inte känt förut...då var han den jag litade mest på, den jag var trygg med....jag kan inte säga när det blev så men känslan av att det inte är som förut skrämmer mig....om det beror på att jag så skadad av det förflutna...att jag inte törs lita på någon och överreagerar...jag vet inte, men jobbigt är det och det gör ont i hjärtat att det blivit så.....

Så var den sista nattten gjord den här jobbperioden...så jäkla skönt, nio dagar ledig och jag ska bara vara....skita i alla måsten och göra det jag vill.

Natten var lugn, inga akuta larm och dom flesta sov som dom skulle. Inte alls lika halt i natt så nu gick rundorna fortare. Svårt att somna som vanligt när jag gjort sista natten, undrar varför det är så...sov iaf fyra timmar och sen har jag gått och skrotat i pyjamasen resten av dagen.

I morgon ska jag åka och träna, det har varit dåligt med tid till det under den intensiva jobbveckan och barnvaktande....men nu tar jag nya tag. 

Finns det nåt sexigare hos män än när dom säger vad dom tycker och står för det....det värsta som finns är när nån bara följer med strömmen och inte vågar stå för sina åsikter....nu tänker jag på Peter Springare...polisen som står rakryggad och står för det som dom med nåt vett i skallen vet...fast han visste att han skulle få skit för det så sa han vad så många tycker..vilken man.....kanske därför jag föll så för en annan man också...nån som vågar stå för sin åsikt och inte är rädd för att säga vad han tycker....underbara är dom....

Ska försöka komma i säng i tid i kväll och hoppas på att den där JB gör det han ska och inte är ute på andra äventyr..han är inte mycket att lita på...men jag måste vända rätt dygnet för det är så mycket jag vill göra och sover jag för länge så räcker inte tiden till och jag blir för lat för att göra nåt...

 

Usch vad halt det var i natt...det kom lite regn som blev till is på den kalla marken. På skogsvägarna la det sig som en blank hinna på gruset och så fort man bara bromsade lite så for bilen på tvären...inte var det bättre att gå heller...vi var som två bambi på hal is när vi skulle gå från bilen till brukarna och trapporna var som såpa...

Sov till kvart i fem och kände mig ganska utvilad..M ringde och var så glad, hennes yngsta dotter hade inte hört av sig på länge och hon hade varit så ledsen och trodde att det var nåt med hennes fd missbruk som gjorde det...men så hade dottern ringt idag och förklarat varför hon inte hört av sig och det hade inget med M att göra...jag vet hur hon har känt sig och känner igen det där när man gråter hela tiden för att man är rädd att förlora nån man älskar...jag är så glad att det löste sig för den känslan är inget man önskar ens sin värsta fiende.

Jag tänker mer och mer på att ta bort fb ett tag för jag mår bara dåligt av att gå in där....samma känsla som M hade...en stor knut i magen och man försöker att vara glad och positiv samtidigt som tårarna rinner när man sitter där bakom skärmen....svårt att förklara varför jag känner så, jag vet att jag kanske överreagerar men det är svårt att släppa tanken...

Nu väntar natt nummer två och förhoppningsvis blir den lugn...en mycket arg brukare igår bad oss dra åt nåt varmare ställe och aldrig komma tillbaka...får se om det gått över i natt eller om vi ska dit igen....lite otäckt är det med mrsa bakterien och den misstänkta clostridium...men det är bara att ta på sig skyddsutrustning och se till att sprita sig ordentligt....

jag ger inte upp jag ska vara glad och positiv....även om jag inte är det i hjärtat....

 

Somnade som en stenad i går...och sov oavbrutet i 14 timmar...helt jäkla slut. Det kan nog bero på att jag jobbade två nätter och sen haft lilla lyckopillret efter det...blir ju inte riktigt den sömn jag är van vid för återhämtning när hon är här. Men såklart är det roligt att ha henne här också så sova får jag göra när jag är själv och jag har ju inga problem med att sova ifatt så jag får nog tillräckligt med sömn ändå.

Ibland funderar jag på om det inte vore bra att lämna fb...åtminstone för en tid...det är så mycket som får mig att må dåligt där....så lätt att det blir missförstånd när man skriver nåt...så lätt att bli ledsen och sårad...ska iaf tänka på saken.

har inte blivit mycket gjort här hemma idag men det bryr jag mig inte om....snart är jag ledig nio dagar och jag kan ta det då...idag kändes det viktigare att ta det lugnt.

Snart är det dags att åka och göra dom här sista tre nätterna den här jobbperioden...men först ska jag åka ner till mamma med hennes talböcker och medicin....

vaknade jättetidigt i morse och var superpigg...när hände det sist...lilla lyckopillret vaknade när jag försökte smyga ur sängen och behövde gå på toa...för att få henne att somna om så sa jag att vi lägger oss en stund till och under tiden hon somnade om så läste jag...men poff så blev det kolsvart och strömmen for....där låg jag och glodde i taket och funderade på vad jag skulle göra nu...gå upp och koka kaffe som var det jag hade tänkt var ju uteslutet...men samtidigt blev det kortslutning däruppe för jag tänkte att då kan jag värma tevatten i micron istället....jo men det gick ju bra...kom på det ganska omgående och blev nästan rädd för mig själv som tänkte så korkat. Så beroende av el man är ändå, det som man tar för givet men upptäcker när det inte finns vad mycket man behöver det....somnade om typ vid nio och vaknade av att det ringde på dörren vid tio...

Lilla lyckopillret och jag var till biblioteket och apoteket åt mamma ....såg någon som gav mig fjärilar i magen....hem och fixade mat åt Charlie, Lina kom och bytte om på henne och så for vi till Lindesberg och hämtade Linas pass, lämnade en lampa hos Erik som han ska fixa åt mamma och vidare till storå och Charlies dans. 

Lisa kom i kväll och hämtade lillhjärtat då dom ska åka och bada i morgon och då är det bättre att hon sover där...känns som att mina lediga dagar går åt till att vara till för alla andra...jag har inte haft en chans att åka och träna och det känns inte bra....samtidigt som jag vet att jag skulle ha dåligt samvete om jag inte fanns där för dom jag älskar....nu väntar iaf en helg med jobb....känns som jag är mer utvilad då än när jag är ledig....

Ska gå in och beställa biljett till Köpenhamn nu....då kan jag inte backa på det....att vara mamma åt sin mamma och sen försöka finnas för alla tar nog mer på krafterna än vad jag vill se.....

Nu har jag ju bestämt mig för att det här året ska jag göra det jag vill....är jag stark nog att genomföra det?

Ibland blir jag rädd för dom tankar jag har....men när jag bara faller och ingen tar emot så kommer det dumma tankar....det där jäkla svarta hålet som jag faller i....så fort jag tar mig upp över kanten så får jag en spark så jag åker handlöst ner igen....hur länge orkar man...jag har verkligen försökt att vara positiv och det jag verkligen vill är att vara glad...men jag tar nog åt mig mer än jag ska och är så rädd att såra andra så jag sårar mig själv istället....det här livet är nog egentligen alldeles för hårt för mig....

vaknade jättetidigt i morse och var superpigg...när hände det sist...lilla lyckopillret vaknade när jag försökte smyga ur sängen och behövde gå på toa...för att få henne att somna om så sa jag att vi lägger oss en stund till och under tiden hon somnade om så läste jag...men poff så blev det kolsvart och strömmen for....där låg jag och glodde i taket och funderade på vad jag skulle göra nu...gå upp och koka kaffe som var det jag hade tänkt var ju uteslutet...men samtidigt blev det kortslutning däruppe för jag tänkte att då kan jag värma tevatten i micron istället....jo men det gick ju bra...kom på det ganska omgående och blev nästan rädd för mig själv som tänkte så korkat. Så beroende av el man är ändå, det som man tar för givet men upptäcker när det inte finns vad mycket man behöver det....somnade om typ vid nio och vaknade av att det ringde på dörren vid tio...

Lilla lyckopillret och jag var till biblioteket och apoteket åt mamma ....såg någon som gav mig fjärilar i magen....hem och fixade mat åt Charlie, Lina kom och bytte om på henne och så for vi till Lindesberg och hämtade Linas pass, lämnade en lampa hos Erik som han ska fixa åt mamma och vidare till storå och Charlies dans. 

Lisa kom i kväll och hämtade lillhjärtat då dom ska åka och bada i morgon och då är det bättre att hon sover där...känns som att mina lediga dagar går åt till att vara till för alla andra...jag har inte haft en chans att åka och träna och det känns inte bra....samtidigt som jag vet att jag skulle ha dåligt samvete om jag inte fanns där för dom jag älskar....nu väntar iaf en helg med jobb....känns som jag är mer utvilad då än när jag är ledig....

Ska gå in och beställa biljett till Köpenhamn nu....då kan jag inte backa på det....att vara mamma åt sin mamma och sen försöka finnas för alla tar nog mer på krafterna än vad jag vill se.....

Nu har jag ju bestämt mig för att det här året ska jag göra det jag vill....är jag stark nog att genomföra det?

Ibland blir jag rädd för dom tankar jag har....men när jag bara faller och ingen tar emot så kommer det dumma tankar....det där jäkla svarta hålet som jag faller i....så fort jag tar mig upp över kanten så får jag en spark så jag åker handlöst ner igen....hur länge orkar man...jag har verkligen försökt att vara positiv och det jag verkligen vill är att vara glad...men jag tar nog åt mig mer än jag ska och är så rädd att såra andra så jag sårar mig själv istället....det här livet är nog egentligen alldeles för hårt för mig....

Den här natten blev en natt full av larm...både på riktigt och falska...men oftast är dom falska larmen tysta och då är det bara att åka på en gång....ett tyst larm är prio ett för då vet man aldrig vad som hänt. 

När vi var ute på andra rundan vid tretiden såg vi att det stod brandbilar och en polisbil vid ishallen i Hytta...det visade sig vara ännu en brand i en av stugorna som används när hockeylaget har gäster som spelar...det var tredje stugan som brann ner på en kort tid. undrar om dom som gör det kollar först så att det inte finns några människor där, eller om dom bara skiter i det....otäckt är det.

Ett sent larm som var tvunget att omdirigeras till vårdcentralen tog lite tid så det blev lite senare än vanligt när vi fick åka hem. jag var till anna och magnus och hämtade mitt lilla lyckopiller som sovit där två nätter och tog med henne hem till byn och en dag på dagis. Efter att jag lämnat henne så var jag kanske lite övertrött så det tog en stund innan jag somnade och det resulterade i att jag sov lite för länge eftersom jag gick av idag.

Lilla lyckopillret kom tillbaka hit i kväll och ska sova här i natt och i morgon...trött som bara den var hon men envis som synden och skulle inte sova efter sagan...men till slut fick hon se sig besegrad av John Blund.

Jst nu är det många känslor som finns i mig....kärleken till han som ständigt är i mina tankar...samtidigt som jag är rädd för det jag känner....han har varit den finaste man jag någonsin har träffat...peppat och funnits där när jag behövt...men ändå så är jag på nåt konstigt sätt rädd för han..rädd att säga fel saker...rädd att han ska missförstå...det gör att jag backar hela tiden...ibland känns det så underbart och han är den jag berättar saker för som jag aldrig säger till nån annan...han vet mer om mig än de flesta...men ibland gör han saker som fövirrar mig totalt och det är då rädslan kommer...en rädsla att förlora han tror jag att det är....jag vet att han har sagt att jag inte ska fundera så mycket, men ibland får jag en känsla av att han inte mår så bra och att han är ledsen....då vill jag finnas där som en vän...precis som han har varit för mig när jag har mått dåligt....han vet iaf att han betyder så otroligt mycket och hur mycket jag älskar han...den där villkorslösa kärleken....