marithape carpe diem

Den här natten blev en natt full av larm...både på riktigt och falska...men oftast är dom falska larmen tysta och då är det bara att åka på en gång....ett tyst larm är prio ett för då vet man aldrig vad som hänt. 

När vi var ute på andra rundan vid tretiden såg vi att det stod brandbilar och en polisbil vid ishallen i Hytta...det visade sig vara ännu en brand i en av stugorna som används när hockeylaget har gäster som spelar...det var tredje stugan som brann ner på en kort tid. undrar om dom som gör det kollar först så att det inte finns några människor där, eller om dom bara skiter i det....otäckt är det.

Ett sent larm som var tvunget att omdirigeras till vårdcentralen tog lite tid så det blev lite senare än vanligt när vi fick åka hem. jag var till anna och magnus och hämtade mitt lilla lyckopiller som sovit där två nätter och tog med henne hem till byn och en dag på dagis. Efter att jag lämnat henne så var jag kanske lite övertrött så det tog en stund innan jag somnade och det resulterade i att jag sov lite för länge eftersom jag gick av idag.

Lilla lyckopillret kom tillbaka hit i kväll och ska sova här i natt och i morgon...trött som bara den var hon men envis som synden och skulle inte sova efter sagan...men till slut fick hon se sig besegrad av John Blund.

Jst nu är det många känslor som finns i mig....kärleken till han som ständigt är i mina tankar...samtidigt som jag är rädd för det jag känner....han har varit den finaste man jag någonsin har träffat...peppat och funnits där när jag behövt...men ändå så är jag på nåt konstigt sätt rädd för han..rädd att säga fel saker...rädd att han ska missförstå...det gör att jag backar hela tiden...ibland känns det så underbart och han är den jag berättar saker för som jag aldrig säger till nån annan...han vet mer om mig än de flesta...men ibland gör han saker som fövirrar mig totalt och det är då rädslan kommer...en rädsla att förlora han tror jag att det är....jag vet att han har sagt att jag inte ska fundera så mycket, men ibland får jag en känsla av att han inte mår så bra och att han är ledsen....då vill jag finnas där som en vän...precis som han har varit för mig när jag har mått dåligt....han vet iaf att han betyder så otroligt mycket och hur mycket jag älskar han...den där villkorslösa kärleken....