marithape carpe diem

Sista natten var lugn...somnade som en klubbad när jag kom hem och sen var det som att jag inte ville vakna.....trött och totalt slut...idag tänker jag inte gå ur pyjamasen och inte heller gå utanför dörren. 

Känner mig helt jävla less på allt...hoppas det känns bättre i morgon. Jag vill bara bort härifrån, ifrån den här jävla hålan och allt skit. Kanske jag ska börja tänka på att flytta iväg härifrån iaf...det är ju bara mamma som stoppar mig...mina barn kan jag träffa när jag vill ändå och det är ju bara dom och mamma som håller mig kvar här....jobb finns på ett annat ställe och mina allra bästa vänner finns också där. Det funkar inte att må så här dåligt hela tiden och det ska gå upp och ner, ena dagen ganska ok och jag kan vara glad och nästa dag är jag i det där svarta hålet igen. Förmodligen skulle mitt mattänk vara bättre då också för det sitter liksom ihop.

Just nu vill jag bara stänga in mig och inte träffa en människa.

Helt avtrubbad känslomässigt och är totalt likgiltig. En jävla tur att jag lever själv så ingen annan behöver stå ut med mig. Det är ju så jag vill ha det....känns som att C fått mig dit han ville fast han inte finns...han skulle ju se till att jag hamnade på psyk, för om han inte fick ha mig kvar så skulle ingen annan heller få det...men det hade han nog inte behövt bekymra sig för...jag vill inte ha någon på det sättet heller...kärlek i mitt liv har jag och vill ge massor med kärlek till dom jag älskar...men det är en annan sorts kärlek...den är villkorslös och på ett annat sätt...kärleken till mina barn, barnbarn, mamma och några fina vänner.

Ska iaf ta mig till gymmet i morgon och ner till vc och ta lite prover...och hoppas på att lite ledighet och lugn kan få det här att vända.