marithape carpe diem

Usch vilket jäkla natt att köra i...snön vräkte ner och ingenstans var det plogat. Tur att det inte var ett enda larm i natt...händer inte ofta men nu var det rätt tillfälle för det var nog med det vi var tvugna att köra med fasta besöken. Hemresan var inte så kul den heller....inte ens riksväg 50 var plogad, men det var bara att hålla hastigheten efter väglaget....

M ringde när jag kom hem, hon var nervös för provtagningen och kanske mest orolig för att få ett svar hon inte vill ha...jag håller tummarna för att det har gått bra.

Den där oron jag har i kroppen blir inte bättre....det känns som att jag fryser invärtes och det kommer en massa dumma tankar....är det situationen här hemma som gör det eller är det nåt annat....jag får hela tiden en så obehaglig känsla att jag gjort eller sagt nåt fel....om jag bara vågade fråga...men jag törs inte det heller för jag vill inte vara tjatig....jag skulle ju inte fundera så mycket, men när en person ändras så mycket så funderar jag vare sig jag vill eller inte...saknar dom pratstunderna då jag blev glad av dom..nu får jag bara en klump i magen....

Andra natten på den här långveckan och i natt jobbar jag med den som jag har roligast med...så mycket tok vi har för oss och natten blir lättsam och går fort...APT i morgon när jag vaknar...15-17...inte så jäkla kul när man är så seg med att vakna som jag är...men allt i livet är inte kul....