marithape carpe diem

Känns inte som att det är den bästa tiden i mitt liv just nu...det här året som jag bestämt skulle bli bra....inte en upprepning av förra året som var alltför mycket skit...men så fick jag den största smäll man kan få en kort bit inpå det nya året....kanske jag aldrig mer kan bli sådär riktigt glad igen....jag vet inte det har väl gått för kort tid för det. Men jag vill vara glad och lycklig....sådär som jag var innan allt skit började, men det är väl en prövning man ska lära nåt av. Hela dagen har det bara snurrat i skallen hur jag ska göra....ska jag förlåta och ge ännu en chans och riskera att det händer igen....vilket är troligt....eller ska jag bara låta det vara och gå vidare utan den vänskapen....ett jävla dilemma och så svårt när man känner att man inte kan lita på någon.

Steker kycklingfileer och försöker intala mig själv att jag är hungrig...tänkte göra blomkålsmos till det men då kände jag att det funkar inte...ska försöka med stekt auberginer i skivor istället...jag vet hur det slutar annars...jag letar upp något sött istället och trycker i mig...för att dämpa ångesten och huvudet som skriker efter bara söta saker...inte mat. Får hoppas på att hjälpen kommer snart...jag fixar inte det själv längre tyvärr....det gick bra en lång tid men nu är jag på ruta ett igen och har iaf insikten att jag måste ta den hjälp som finns.Det är ett framsteg bara det.

Ska jobba med en bra vikarie i natt det känns bra då går natten fort, vi jobbar i morgon natt också och sen är söndagsnatten med kollegan som jag skrattar mest med så det blir nog bra med den här jobbhelgen också bara jag kommer iväg.

Känns som att sommaren går alldeles för fort...jag hinner inte med.....

Blev en somna på soffankväll igår...satt i soffan och vaknade av att huvudet for framåt...inte bara en gång så varför inte gå till sängen på en gång istället....vaknade idag och var tät i näsan och hade ont i halsen...har haft slut på ingefärashot en vecka och varit för lat att koka nytt. Blev precis samma sak förra gången jag inte tagit shot på en vecka så idag har jag kokat nytt och hoppas att det inte blir värre med förkylningen.

Är nog mer trött och sliten än vad jag vill erkänna, men hoppas att det blir bättre när jag kommer till Frostviken. Är bara det där dåliga samvetet för mamma som gnager i mig...förut fanns Anette och jag visste att hon tog hand om det som behövdes...men nu är det inte så längre och jag vet inte hur det ska bli.Var upp till Anette ikväll och pratade en stund med henne...bad henne visa hur jag ska bete mig mot P. Han skickade ett sms idag och bad om förlåtelse och ville att vi skulle fortsätta vara vänner....men jag vet ju inte om jag kan lita på han...han sa samma sak förra gången och då tog det bara ett par veckor efter att jag gav han en andra chans tills han började igen...jag har ju nog svårt ändå att lita på män....ska tänka på saken till i morgon....men just nu känns det inte ok...jag får lita på magkänslan den brukar kunna leda en rätt.

I mitt nästa liv ska jag bli en fågel...en fågel som är fri och lycklig...och som kan flyga var den vill.....

Hittade inte motivationen att skriva igår....jag som brukar använda skrivandet som terapi...men det var totalt stopp....jag har mått så dåligt av en människas betende...att en enda människa kan få en att må så jävla dåligt, men när man går så över gränsen utan att fatta vad man gör även om man säger det så kommer allt tillbaka...det där hur män kan bete sig, hur man försöker få dom att förstå men det går inte in....det skrämmer mig till vanvett. 

Var iaf en fin natt på jobbet...vi hade med oss en av nattjejerna på huset som gick intro...dom är övertaliga på huset så hon ska kunna hoppa in hos oss vid behov. En jättetrevlig tjej var det så jag hoppas hon kommer att trivas hos oss trots att våra jobb är så olika även om vi jobbar natt båda två. Kaos på jobbet nästan varje kväll vi kommer dit...många bra vikarier också fast dom är unga och oerfarna men det finns dom som skulle förstå att vården är inget för dom, och hittar dom inte där vi åker så blir det svårt. Norra delen av kommunen är stor...vi har från Storå, Stråssa Ramsberg Allmänningbo Kloten Löa Guldsmedhyttan Mårdshyttan Öskevik och alla andra småbyar däromkring så det gäller att hitta alla stugor i skogen....På natten är det enklare att vara vikarie då det alltid finns en ordinarie med och vi har alla jobbat många år och kan vägarna...men på dagen är det en katastrof...kommer att bli en kaossommar.

Träffade en underbar människa idag som gjorde min dag...som tyckte att jag hade fina ungar som lyckats bra i livet...det kändes så härligt att höra...jag som alltid fått höra att en ensam mamma med 5 barn, det kan aldrig bli bra...dessutom med en missbrukande pappa i bakgrunden....men dom har växt upp till 5 fina människor med stor sammanhållning och kärlek till varandra....man behöver inte ha en massa pengar och köpa lycka till barnen...men en massa kärlek, kramar och pussar varje dag kan göra dom till kärleksfulla människor ....att lära sig vad som är rätt och fel och att respektera andra är inte heller fel att få lära sig...men med den där lille spjuvern vi har i familjen har inte varit helt lätt att få på banan...men då har jag haft min underbara vän i Slöjsmossen som med sina fyra söner varit en fantastisk förebild för han...glad och tacksam är jag och ödmjuk inför att vi har den fina sammanhållning och kärlek till varandra som vi har. Den kärlek som räcker till fler...till dom som förtjänar det och som varit ett underbart stöd och peppat mig till den jag är idag.

Somnade inte utan sömntabletter igår...det är ett skit men ibland ett måste för att jag ska orka jobba sen. Det värsta är att jag blir seg hela dagen efter, men det brukar gå över efter en dusch och några liter kaffe...har handlat åt mamma idag...bäddat rent åt henne och tagit fram rena kläder till duschen. Var till apoteket och hämtade bion tears till henne och såklart låg det en lapp med andra mediciner som fattas, så det är bara att bege sig ner till apoteket igen på onsdag när jag går av. Ska till biblioteketet också åt henne och låna lite mer talböcker...det verkar som att hon inte har förstått att jag ska åka till Frostviken snart...hur ska jag få henne att förstå att det kommer att fungera ändå...att jag ser till att andra gör det jag brukar göra...ingen är oersättlig....men i hennes värld är det så....inte lätt att bli mamma åt sin mamma och ständigt dras med dåligt samvete att jag inte gör tillräckligt för henne...jag vet att jag inte ska tänka så men tankarna kommer ändå. Ska jobba i natt, sista natten med kollegan som tar semester nu och i morgon med en annan ordinarie sen blir det vikarier resten av nätterna innan semestern men det kommer att gå bra då det är vana duktiga tjejer. Längtar till mina underbara vänner i Frostviken och känslan av att vara fri....att få vara precis som jag vill, inga måsten och ingen som ger dåligt samvete....men jag vet hur jag är...kommer ändå att sakna dom jag älskar och få en stark längtan efter dom emellanåt, men det är väl så jag är...kan inte vara ifrån dom för länge.

Idag ville jag verkligen inte vakna....orkade inte gå ur sängen....vad ska jag upp till....gå här i en jävla låtsasvärld där allt är ok...nej det är inte ok...ingenting är ok längre...saknaden är inte ok...ätstörningarna är inte ok...känslorna är inte ok...saknaden gör så jäkla ont så jag vet inte hur jag ska klara det. Tiden läker sägs det, men det sägs inte hur lång den tiden är...och jag tror inte att den läker någonsin, kanske blir mer hanterbar men den läker aldrig....känns som att tiden går för långsamt i så fall....ätstörningarna som aldrig kommer att förändras...ena dagen helt åt helvete andra dagen känns det som att det här kommer att gå bra...det fixar jag...vem är det jag lurar....bara mig själv. Men det känns ändå som att lchf är den metod som funkar bäst...iaf de dagar jag äter...de dagarna går jag inte in och spyr iaf....eller trycker i mig en massa skit som känns bra för stunden och som ger den där ångesten lite senare...den som tvingar mig att spy upp allt och sen fortsätta äta en massa som jag inte vill...ja jag är medveten om det men jag kan inte styra över det...det är som att jag står bredvid och ser på...som att det inte är jag som beter mig som en jävla idiot....ibland undrar jag varför inte mina föräldrar märkte hur illa det var...när jag sa till mamma att ta bort en torskbit till mig innan hon slog grädde över den....hur jag petade med allt som såg ut att vara fett även om det inte var det...hur små portioner jag tog och framför allt hur mager jag var....40 kilo på någon som är 167 cm lång och 19 år...det var då det började och sen har det gått som en röd tråd genom livet....pendlat mellan anorexi och bulimi...ser ju hur det överförts på yngsta dottern....173 cm lång och väger under 50 kg...bara skinn och ben men jag säger ingenting för jag vet att det bara förvärrar saken....hon har ju också kämpat med anorexian sen tonåren...en jävla skitsjukdom är det och fast man är medveten om den så kan man inte göra nåt åt det....det sitter i huvudet och när man går förbi en spegel så ser man bara den fetaste människan någonsin oavsett vad man väger. Känslorna då...ja dom lever sitt eget liv och där har jag också förlorat kampen....bara att inse att det är som det är och gilla läget....har verkligen försökt att tränga undan alla känslor och vänt ut och in på mig själv för att stänga av men så bara är dom där igen....så nu får dom vara där....han tog mitt hjärta och jag kan inte göra nåt annorlunda......

 

I natt hade jag chansen att somna i tid då jag var hemma halv ett och astrött...men inte tusan gjorde jag det...nejdå jag som aldrig tittar på tv annars satt och zappade runt på alla kanaler som finns och kom inte i säng förrän vid tre....somnade på en gång men hade de mest konstiga drömmar och vaknade flera gånger...så det blev en sovmorgon till tolv. Åkte ner till mamma då samvetet sa att hon suttit ensam under midsommarafton...kokade rabarberkräm till henne, det är nog bland det äckligaste jag vet...men hon tycker om det och det är ju huvudsaken.

Berättade för mamma om P och vad han håller på med...hon sa att hon aldrig tyckt om han men hållt god min för Anettes skull....precis som jag då. Förutom att jag gjorde misstaget att finnas där som en vän när han mådde dåligt...nåt som han utnyttjade på fel sätt...jag får väl skylla mig själv som är så naiv och godtrogen jämt...är väl därför jag fallit för fel män...men den här mannen skulle jag aldrig falla för den saken är säker. Dom sista dagarna har det kommit över mig helt utan förvarning...den där saknaden...det där när jag vill berätta nåt för söstra mi....och så slår det till som en jävla käftsmäll att det inte går....satt i tio minuter utanför jobbet en kväll för att tårarna bara rann och jag inte kunde gå in...jag såg att någon ändå tittade på mig med en konstig blick...hon såg att jag hade gråtit det gick ju inte att dölja, men hon sa inget och det är jag tacksam för. Livet kommer aldrig att bli sig likt igen...vem ska jag nu hitta på alla tokerier och galna upptåg med....vi som skulle bli de mest galna gamla tanter som hade funnits...jag kan ju inte bli galen och hitta på en massa tokigheter själv....du fattas mig och jag tänker inte bli gammal utan dig. Att mista de två syskon som stod mig närmast och som jag älskade villkorslöst är bland det svåraste jag varit med om...den fjärde har alltid gått in egen väg och varit så annorlunda så jag saknar inte han ens...det känns som att jag är ensam kvar med mamma...men jag gör som jag alltid gjort...visar inte för någon hur jag mår...sätter upp den där fasaden...den som fått folk att uppfatta mig som tyst och tillbakadragen....det känns tryggast så...de som känner mig vet att det inte är så och det räcker...Nu ska jag ta ett glas vin och bara vara...inte tänka på något eller någon....

Natten igår började med en rivstart och sen var det full rulle...lugnade ner sig efter första rundan och sen var det en bra och lugn natt. Hade telefonen på väckning 1 idag och som vanligt stängde jag av den och vaknade kvart i två. Då blev det fart in i duschen...skulle ju träffa mina ungar 3 på Malmtorget, men det lyckades jag med även om det blev att se ut som en rövarkula här hemma.Efter midsommarfirandet på Malmtorget åkte jag hem och tog tag i röran jag åstadkommit hemma och sen for jag till Löa där vi träffades hemma hos Lisa och Rickard. Vi grillade och åt jordgubbar och hade jättemysigt i deras fina pergola så det gjorde ingenting att det regnade....sen som vanligt när vi träffas så spelade vi spel...så många roliga spel det finns och eftersom vi alla tycker lika mycket om det så finns det en hel del att välja på....men roligast är den där när man har en grej i munnen och den andra ska gissa vad man säger....b,m och p är helt omöjligt att säga så det blir mycket skratt...en härlig och mysig dag/kväll med dom jag älskar. När vi skulle åka hem så skulle vi hämta Lucas i Sörsjön...det var inte det lättaste att hitta där han var...först åkte vi helt galet och kom in på en gård, och där körde jag fast när jag skulle vända...regnet öste ner och jag fick panik....blev stora spår på gräsmattan men som tur var så sov dom nog som bodde där...men dom kommer nog att undra i morgon. Två telefonsamtal och med lite hjälp så kom vi rätt till slut...men fy tusan för att åka i regn och mörker på smala kostigar och man inte har en aning om var man hamnar.

En jäkla massa grodor var det på vägen och ett tag tänkte jag att stanna och pussa nån för att se om det var en prins...men så slog mig tanken att jag pussat alltför många grodor redan som visat sig vara just grodor...så jag låter det nog vara...det finns nog bara grodor. Trött är jag så det snurrar i huvudet men som vanligt kommer jag inte i säng...tänker på han....den där som jag har i huvudet och hjärtat alltid....

En lugn natt utan några konstigheter...bara en nyckel som inte var på plats så vi inte kunde komma in hos vårdtagaren....men eftersom det bara var ett tillsynsbesök så var det väl inte så farligt...men skrev en avikelse på det. Det får ju egentligen inte hända, men ibland spelar den mänskliga faktorn oss spratt...det brann i en skogsdunge på det där stället som inte känns säkert att vara på och det luktade bränt gummi...det var bilspår in i skogsdungen, men vi gjorde som vanligt och låtsades som att vi inte märkte nåt...det känns säkrast så.

Överfallslarmen som chefen skulle ordna för flera månader sen har vi naturligtvis inte fått än...som vanligt ska det hända nåt först. Att det ska vara så svårt att förstå att vi som jobbar på natten är mer utsatta och får ibland vistas på ställen som är otrygga. 

Sov till fyra idag så nu känner jag mig utvilad iaf och det kommer att behövas i natt då jag har hela ansvaret...men nu är det sista natten med henne.

Telefonen ringde och det var P som ringde...tur att man ser vem som ringer för jag svarade inte...jag känner mig inte redo att prata med han än...kanske jag aldrig blir det, men det får tiden utvisa.

I morgon måste jag ta mig ur sängen i tid så jag kan följa med ungarna till Malmtorget och sen åker vi till Löa och grillar och spelar spel...det blir nog en fin midsommar med några av dom jag älskar mest i världen...det är alltid lika roligt att göra något tillsammans allihop. Hoppas det blir en fin midsommar för alla jag känner...och för alla andra också naturligtvis...

Är det nåt jag är bra på så är det att sova på dagarna...nätterna är det sämre med. Eftersom jag ska jobba i natt så har jag sovit i omgångar under dagen....två nätter den här veckan och 5 nästa vecka, nu ska jag inte ta några extranätter den här jobbperioden för att bli så trött och sliten är det inte värt.

Tittade på filmen Nationens hjärta på svt play igår...den går i kväll på ettan men då jobbar jag ju...ja vad säger man...den var bra men fy vad uppretad man blir...där sitter den där äckliga Hoppe och bryter på sig som att han tror att han är kung i Ljusnarsberg. Vilken jävla vidrig människa. Men jag tror på karma och det har redan börjat visa sig så hoppas det fortsätter så.

P har tydligen petat i sig en massa tabletter så polis och ambulans fick åter igen ta en vända till huset Anette bodde i. Ja vad säger man om det...jag tänker inte må dåligt över det. Han är vuxen och måste stå för sina handlingar så sitt dåliga mående har han skapat själv. Ingenting blir bättre av att låta bli att jobba och sitta och dricka öl och sprit istället...det har bara skapat ännu mer att må dåligt av för han. Jag försökte ställa upp för han och vara en vän som som stöttade men när det bara blev obehagligt och påverkade mitt mående så var jag tvungen att ta beslutet att ta bort han ur mitt liv. Hoppas att han kan få hjälp iaf och inse hur dumt han beter sig och ta tag i sitt liv. Det bästa för han vore nog att flytta dit han har sitt jobb och ta ansvar för sig själv. Orkar fan inte med att ta hand om fler män som om dom vore små barn....jag vet att jag förtjänar bättre än så....

Pratade i telefonen med någon som har varit med om lite av det jag varit med om med samma person...kanske inte riktig samma sak, men ändå väldigt obehagligt...är inte den mannen psykopat så är nog ingen det. Känns bara för jävligt att min syster ska ha levt under så lång tid med en man som har svikit henne så....men jag vet att hade inte han jobbat borta under veckorna så hade det aldrig funkat...nu kunde han leva ett dubbeliv....jag blir mest arg nu när jag tänker på allt han sagt och skrivit till mig....hoppas jag slipper se fanskapet nåt mer, att han drar härifrån. Tilliten till män är på ruta ett igen....jag kommer aldrig mer att lita på en man. Jag är tacksam för den finaste som peppade mig och visade mig vägen till livet igen, att jag inte behövde gömma mig och våga klä mig som jag vill...som gjorde att jag tog tag i mitt liv och vågade tro på mig själv. Men jag är ändå inte redo för ett nära förhållande med en man....kanske kommer jag aldrig mer att bli det, vad vet jag. Det krävs nog mycket tålamod hos den mannen i så fall. Jag nöjer mig med att ha den kärlek jag har för mina närmaste....mamma, mina barn, barnbarn och den finaste.Den där kärleken som är villkorslös och som inte kräver något....sådant som gör att det finns fina dagar även i mörkret...en sådan dag som idag med mina underbara flickor och barnbarn på loftet....bara vara där helt kravlöst...

Så skönt som jag sov i natt har jag inte gjort i den här lägenheten som jag kan minnas...hade fönstret öppet och var inte ens rädd....nej det finns fan inget som skrämmer mig längre...jag har nog stött på dom idioter som finns att träffa och har insett att ska jag gå omkring och vara rädd hela tiden så begränsar jag bara mig själv. Så nu får det vara nog med rädslor...det enda jag ska akta mig för är att komma någon för nära...det är det farliga...män i sig är inte farliga , men kommer man dom för nära och inte vill det så blir det farligt....så jag fortsätter att älska på avstånd...det är tryggt och lugnt.Var ute i solen en stund idag....jag satt bakom soprummet så slipper jag se alla äckelgubbar....och dom slipper se mig...bra för oss alla. Jag har alltid haft lätt att få färg på sommaren, precis som min pappa och Roger....men benen har det varit värre med...men efter att vi varit i Thailand så blir jag brun även på benen ganska fort...problemet är bara att jag är brun framtill men lite sämre med den saken baktill. Det har att göra med min fobi för fästingar...jag vill inte ligga på en filt på gräset för då får jag för mig att dom kommer....så jag får väl satsa på en strand i morgon ...om det blir sol.

Varit hos mamma och handlat åt henne....Brigitte ringde och hade en fotvårdstid för henne halv fyra så det blev en jäkla fart...strök den tvätt som fanns och tog fram rena kläder till duschen...åkte hem över laxbrogatan och när jag körde över bron så vet jag inte vad som hände....helt plötsligt var broräcket i sidan på bilen och lacken fick sig en rejäl skrapa...nåja det är bara matriella saker....Åkte upp till kyrkogården och tände ett ljus för brorsan som fyller år idag....han och Sven sitter säkert där i sin himmel och spelar blues och dricker öl ...Anette övervakar säkert så det blir bra. Har blockat idioten som inte vet var gränsen går och det är skönt...nu ska jag bara fokusera på att må bra igen...och det kan jag bara göra om jag fokuserar på mitt eget mående istället för att alltid finnas där för alla andra.....

Fick hit en liten Lovi igår kväll då hennes föräldrar fått besök och ville gå på fest. Så skönt att höra någon andas bredvid när man ska sova...men lilla damen har fått för sig att hon ska ligga i mitten...det är nog för att hon och Charlie bråkar om vem som ska ligga i mitten när dom båda sover här...så nu var det till att trängas med henne i typ en säng och den andra var tom...lilla skitungen som har sparkat mig i ryggen och hostat mig i nacken hela natten....men vad gör det, jag har ju så många andra nätter att sova som jag vill.

Mår så fruktansvärt dåligt av den där idioten som inte fattar ett jävla dugg....jag har stängt av telefonen men är fortfarande aktiv på fb...och då är plötsligt han det också...han som nästan aldrig är ute på fb annars...så nu får jag hatta hit och dit med det också...så fort jag ser att han är aktiv så stänger jag ner fb....han ska fan inte få en chans att prata med mig där....hur jävla dum i huvudet får man vara...hur fan tror han att jag skulle ha nåt intresse för han...det känns som en jävla kränkning mot min syster allt han sagt. Jag känner bara ett stort jävla äckel när han skriver...hur kan man låtsas att man sörjer så och sen bete sig som han...jag blir så ledsen för min fina systers skull, hur kunde hon vara så naiv och blåögd...jag trodde att det var jag som var det men psykopater genomskådar jag ganska snart efter mina smällar. Hoppas att Anette i sin himmel ser vad som pågår och kan hjälpa mig...annars vet jag inte vad jag ska göra för att få idioten att fatta...jag har aldrig tyckt om han och därför har vi inte umgåtts med han i närheten...jag hade alltså inte fel i det jag kände....äcklig är han. Trodde i min enfald att jag skulle ändå kunna vara en vän och att vi skulle kunna ha stöd i varandra...men så kommer det aldrig att funka...min sorg och saknad är min och hans är fan bara ett jävla spel. Nu vill jag bara att det här ska ta slut och jag kan få känna den trygghet med män som han, den finaste visade mig att det finns...att alla inte är lika...men tyvärr så finns alltför många...ingen och iaf inte han ska få mig att inte tro på kärleken...den kärlek man har för dom som förtjänar det.

 

Klarade mig från soffan igår....ett under...men så skönt som jag har sovit i huset i Löa har jag inte gjort på länge...har inte ens varit mörkrädd i det stora huset och jag som hatar källare har gått ner där utan att det bekommit mig ett dugg. Så skönt att kunna känna sig trygg och lugn. Tvättade, bytte rent i sängarna och städade så det var fint när dom kom hem från Kroatien...så dom bara kan sätta sig och ta det lugnt ikväll.

Vet inte hur jag ska hantera det här som gör att jag har en stor knut i magen....svarade på första smset och försökte vänligt få han att förstå....men två telefonsamtal och 9 sms senare som jag inte svarat på får mig att förstå att vi kan inte ens vara vänner....fattar han inte hur jävla fel han gör....det är inte friskt det han håller på med. Varje gång det plingar i telefonen och jag ser att det är han så blir jag illamående...det han skriver gör att jag vill kräkas....först trodde jag att det var på fyllan han skrev, men nu skriver han att han är nykter....nej jag kan inte tro att han är det för då skulle han fatta hur fel det är....eller är det så att jag fortfarande drar till mig psykopater....det här gör att jag får den där ångesten över män igen....att jag inte kan lita på nån och det gör mig så ledsen och förtvivlad för det gör att jag tvivlar även på dom som inte förtjänar det. 

Jag vill bara härifrån, bort från den här byn...långledigheten känns som en evighet, det är bättre att jobba och känna mig trygg....törs knappt vara på fb heller för då ser han att jag är där och skriver på messenger....kanske det bästa är att blocka han...men det känns så elakt och jag har så svårt att vara elak mot nån....måste kanske skärpa till mig där...bli lite tuffare. 

Anettes barnbarn Emil fyller 4 år idag...den första utan sin farmor och det gör saken ännu värre....som jag saknar henne och visste hon vad som pågår skulle hon bli vansinnig...saknar att hon kunde säga ifrån mer än vad jag kan, min fina syster....

Konstigt att alla soffor har en sövande effekt på mig...samma procedur igår igen...somnade på soffan...vaknade och släpade mig uppför trappan till sängen och somnade om på en gång. skillnaden var att jag sov till halv elva....och ändå var trött....men jag låter kroppen bestämma hur mycket sömn den vill ha...kan förstå att det behövs efter 60 timmar jobb förra veckan...inget jag ska hålla på med om det inte är alldeles nödvändigt. 

Solen lös med sin frånvaro idag också men jag är glad ändå....jag har ju lugnet här och det är det viktigaste.

Skrev till han som har tagit mitt hjärta igår...jag måste ju förstå att inte alla karlar är dumma i huvudet....han är det inte...han är den enda man jag känner mig trygg med och därför har han också fått utstå en hel del....en hel del som jag har dåligt samvete för...jag har bestämt mig för att aldrig utsätta han för det igen...bara kärlek...det är det enda han förtjänar.....

Var till mamma idag och hämtade ut insulin och opnol till henne...när jag stod på trappan då jag kommit tillbaka till Löa så ringde telefonen...först tänkte jag inte svara men så kändes det också fel...jag kan ju alltid bara lägga på om det spårar ur....höll en korrekt och kanske lite avmätt ton....det verkar funka, för han vill ju inget särskilt när han ringer nu....men jag avskyr när han han kallar mig gumman....sånt säjer man inte till vem som helst och det ska vara en nära relation för det....i alla fall i min värld....nåja så länge som han inte kommer med sina kärleksförklaringar och är full så kan jag prata med han....han bestämmer själv om vi ska kunna vara vänner.

I morgon kommer dom hem från Kroatien. Dom har haft en underbar vecka där med sol och värme...och jag har haft en underbar vecka här även om det regnat de flesta dagarna...men lugnet och tystnaden har varit underbart och jag har kunnat slappna av som jag inte gjort på länge...min dröm är en liten stuga i skogen där jag får vara precis så asocial som jag vill....

Somnade tidigt på soffan igår....vaknade av att jag frös och tog mig uppför trappan till sängen där jag tvärdäckade igen....men att somna sådär tidigt straffar sig....klockan tre vaknade jag av att fåglarna hade full konsert utanför sovrumsfönstret...såna där ljud man aldrig hör mitt i skiten och därför vaknar av på landet....hur lätt var det att somna om sen då....inte alls kan jag säga...nån gång efter sju iaf för då tittade jag på klockan sista gången. Vaknade tio och var forfarande astrött så det blev en tantvila på soffan på eftermiddagen...lika bra det när solen lyste med sin frånvaro.

Telefonen ringde ikväll och jag fick sådär jäkla ont i magen när jag såg vem det var....har beslutat mig för att låta bli att svara när han ringer...vill han nåt får han ta det via sms eller messenger....han har ju bett om ursäkt för sitt beteende så varför fortsätter han....jag får bara ont i magen när jag märker att han har druckit och svamlar en massa skit.....det gör att jag drar mig bort från allt vad män heter...litar inte på någon....allt bara kommer tillbaka och jag blir så ledsen när jag inte längre kan känna mig trygg med han som peppade mig och var den finaste vän man kan ha när jag mådde så dåligt och vågade lita på en man igen...han som fick mig att leva på riktigt...han är helt utan skuld men nu kommer den där rädslan bara tillbaka för att någon inte förstår hur fel allt är....

känner mig ganska ensam och otrygg här just nu....ensamheten är inte det som skrämmer mig det är bara skönt, men tanken på vad en karl kan göra när han har druckit och inte vet vad han gör...det skrämmer mig fruktansvärt.

På lördag flyttar jag hem igen...på gott och ont...men nu är det bara 1 månad kvar tills jag far till paradiset...5 veckor där jag kan känna mig både lugn och trygg....

Undrar varför jag vaknar så tidigt här i Löa...i morse vaknade jag halv sex...när gjorde jag det sist utan att ha telefonen på väckning...insåg att det inte skulle funka att gå upp så tidigt utan att bli dötrött under dagen så jag låg kvar i sängen och snodde som en propeller och till slut somnade jag om och vaknade nio vilket var en mer lämplig tid. Solen sken och det var helt underbart så jag drog på mig bikinin och gick ut och satt mig...så härligt att kunna göra så....det skulle jag aldrig göra hemma....alldeles för fet för att visa mig så avklädd och alldeles för många äckelgubbar runt omkring...men här är det ingen som ser...bara katterna och dom bryr sig inte....bara känslan av att kunna gå här i trädgården med så lite på mig gör att själen får ro och jag känner ett lugn inom mig som jag aldrig känner annars.Anna och Tovan kom hit med nyckeln till mamma som Anna lånat för att hon skulle kunna hälsa på mormor idag...så underbart att ha mina fina barn som avlastar mig med det....så jag kan få vara här utan att ha dåligt samvete för att mamma sitter där själv. Tovali slutade skolan idag så jag åkte in till byn och kollade när dom sjöng i kyrkan....men när alla tal hölls både på svenska och arabiska fick jag nog och gick ut....men för i helvete vi bor i Sverige och här talar vi svenska....i så fall ska det talas på alla andra språk också....finska, kurdiska, ryska, tyska, engelska...osv. är så jävla trött på att muslimer ska särbehandlas och vi ska trippa på tå för dom....kommer jag aldrig att göra och det har dom som bor i huset blivit varse några gånger då det blivit för mycket...pratade just om det idag med Anna...hur lika vi är, att vi kan ta skit ganska länge och svälja, andas och ignorera men när det är nog så är det med besked....då blir det bara svart och en explosion som inegen vill vara med om...händer inte ofta...men när det händer så är det med besked.

Efter att den där katten med en jaktinstinkt som är bara för mycket hade släpat in en mus och lagt på mattan i hallen så har jag dörren stängd...vill inte vara med om nåt mer i den vägen...kan vara tacksam att det var en mus och inte en fågel eller en orm som hon också brukar släpa hem....jäkla katt...försökte få hankatten att ta ut musen men han är för gammal och senil för att fatta så det gick ju sådär...slutade med att jag drog ut mattan den låg på på trappan och i morse när jag släppte ut Gunnar så ramlade poletten ner och han tog den nån annanstans.

Mår annars ganska bra här i lugnet ....men så började det igen....telefonsamtal jag inte vill ha....jag är inte gumman för han...kommer aldrig att bli....trodde att han skulle kunna vara den vän jag kunde vara ...trodde jag hade varit tydlig med det, att det är så fel det kan bli....dessutom så har jag sagt att mitt hjärta har nån tagit....men hissen går inte ända upp.....

Somnade vid tio igår kväll...så tidigt vet jag inte när jag somnade sist...men efter att ha varit vaken 30 timmar så är det inte så konstigt...en orolig sömn ändå med konstiga drömmar...vaknade flera gånger under natten. Det mal i mig hela tiden att hon hade kunnat levt idag om hon inte varit så förbannat envis och gått till läkare istället för att ignorera att hon mådde så dåligt. Det var ju ändå nåt som hade kunnat botas med medicin eller operation och då hade det inte behövt bli den följd av det som det blev....andra gången som hennes envishet blir till dumhet men förra gången klarade hon sig tack vare att hon inte var ensam hemma och då fick hon en andra chans som hon inte tog tillvara på rätt sätt tyvärr.

Idag har vi varit till Lindesberg och kollat på arbetskläder men som vanligt förstår inte chefen att det är skillnad på att jobba natt mot dag så vi avvaktar till hösten och ser vad den nya kollektionen är.

Har lämnat över lyckopillret till hennes pappa och är nu själv i Löa. Nu ska jag försöka koppla av och bara vara i några dagar...känner att jag måste det om det inte ska braka ihop totalt....nerverna ligger utanpå kroppen och tårarna som bara kommer när jag minst av allt anar det...är trött på att bryta ihop hela tiden...trött på att må dåligt....trött på hela jävla livet....hoppas att lugnet i skogen och tystnaden här ska läka mig om inte helt så en bit på väg iaf. Tar en dag i taget och lever timme för timme....fortare än så behöver inte livet gå... 

Åkte till Löa efter nattens jobb och gav katterna mat och väntade där till det var dags att åka till vc och möta upp Peter för att träffa läkaren som skulle läsa upp obduktionsprotokollet. Var spyfärdig när jag åkte dit ...nästan så jag vände men samtidigt som jag inte ville så ville jag ju det ändå...dödsorsaken kändes så overklig...så onödig men samtidigt vet jag ju att vi inte hade kunnat gjort något för att förhindra det....jag skulle vilja säga till alla att ta vara på livet, vänta inte med att göra det ni vill göra för det kan drabba vem som helst i vilken ålder som helst....och det kan gå fortare än man tror. Har inte sovit alls idag och ska inte göra det heller förrän i kväll, jag har ju hämtat lilla lyckopillret och ska snart ner till mamma och handla åt henne, tvätta och ta fram kläder till onsdagen då hon ska duscha...kanske hinner jag stryka också....tack och lov att jag har mitt lilla lyckopiller hos mig i natt för jag vet inte hur jag skulle fixa den här natten annars....så många tankar och en stor knut i magen....allt revs upp idag igen och tårarna bara vill komma...helst skulle jag vilja lägga mig i fosterställning och bara försvinna från den här världen....tre steg framåt blev tre steg bakåt igen....är på ruta ett igen och ser inget slut på den här sorgen och saknaden. Är så jävla rädd att mista nån mer så jag får panik bara jag tänker på det....så många som jag älskar så det gör ont och som gör mig livrädd att mista...mamma barn och barnbarn och så han som tog mitt hjärta...tas nån av dom ifrån mig så klarar jag inte mer....livet gör alldeles för ont...

Nu är det bara en natt kvar av den här jobbperioden...tack och lov för nu är jag sliten. Har insett att jag inte hinner sova nåt alls i morgon...Lina behöver hjälp med Charlie när hon jobbar och den oansvariga pappan inte hämtar henne förrän på tisdag. Känns som att Lina är den som går i mina fotspår och väljer fel män...kanske därför jag hjälper henne i alla lägen, för att jag vet hur det är och vet hur mycket det betyder att ha nån som finns där när man behöver det...vilket inte jag hade innan Ankie kom in i bilden. Är så tacksam för att jag hade henne annars vet jag inte hur jag skulle ha orkat hela vägen...så i morgon ska jag hämta lillskruttan efter att jag varit på vc och sen åka ner till mamma och handla åt henne. Får väl bli en tidig kväll i sängen istället och hoppas på att det funkar. Allt gör så jävla ont just nu...men jag tar ett steg i taget och hoppas på att jag kan få må bättre snart....känns som att jag får sparkar i ryggen hela tiden och bara sjunker längre och längre ner i det där svarta hålet som jag så sakta hade lyckats ta mig någotsånär upp ur...jag vill vara glad och lycklig igen...men hur?

Natten blev inte så lugn som jag hade hoppats på....hittade av en slump en av våra vårdtagare ute i natten...h*n skulle gå och hämta sin bil...som inte finns...fick lov att följa med och visa att det inte stod nån bil där och sa till vt att det var sonen som hämtat den och att han hade den hemma hos sig. Först blev h*n arg men sen lugnade h*n sig och jag fick vt att följa med hem igen. Gav medicin och sen satt vi där och pratade en timme och det blev lugnt, fick efter viss övertalning på pyjamas och vt gick för att sova...vi gjorde ett extra tillsynsbesök senare och då var det lugnt.Det var ju tur att vi åkte förbi där just då och kände igen vt för man vet aldrig vad som hänt annars...vt är väldigt dement och ska väl egentligen inte bo hemma, men tyvärr så ser vården ut så idag.

Sov länge...klockan var fyra när jag vaknade....men lika jävla trött ändå. I natt jobbar jag med ordinarie så då behöver jag inte ta allt ansvar själv så det ska väl funka att jobba trots denna envisa trötthet.

Loggade in på fb i natt efter ett par dagars uppehåll...skulle nog egentligen låta bli den jämt men det är svårt...kände hur jag fick hjärtklappning när jag loggade in...för att jag var rädd för det som fanns där, men det var lugnt....inget som startade en känslostorm inom mig så jag fortsätter väl ett tag till då....

Ska packa iordning det jag behöver i Löa och åka ner och se till katterna innan jag far till jobbet....en dusch ska jag hinna med också men jag bara snurrar runt och får inget vettigt gjort...tankarna är på ett helt annat håll......

Hur mycket kan man sova egentligen...somnade två gånger i soffan igår kväll...försökte verkligen att titta på tv men det gick inte, ögonen bara for ihop. Somnade direkt jag la mig i sängen och sov till 13 idag....var vaken till 15 och låg på soffan och tittade på tv där jag somnade och vaknade 16...lika trött ändå och ögonen ville bara åka ihop....kl 17 gav jag upp och la mig i sängen och vaknade 18....då var jag tvungen att gå upp och in i duschen, men är lika trött ändå.....hoppas den här natten blir lugn för annars vet jag inte hur det ska gå, jag jobbar ju med en vikarie inatt igen. Vet inte varför jag är så trött....eller det vet jag nog men blundar för det, precis som jag gör med allt som är svårt.....Peter ringde idag och på måndag 10.20 ska vi få träffa en läkare som ska ge oss obduktionssvaret....dubbla känslor där....rädd för att få ett svar där jag kunnat gjort något....men ändå skönt att få veta vad som hände. Kanske lättare att gå vidare sen. När jag mår så här dåligt är jag inte rolig för någon....känslostormar och svängningar i humöret som jag inte kan kontrollera fast jag vill.....är så rädd att såra och göra nån illa av alla dom jag älskar....därför är det bäst att jag håller mig för mig själv och försöker reda upp i det här känslokaoset jag är i just nu....jag tror och hoppas på att en vecka för mig själv i skogen i Löa kommer att vara bra....det kom nog precis i rätt tid....där kan jag bara vara och gråta hur mycket som helst utan att vara rädd att nån kommer och ser det....tårarna som bara kommer utan att jag kan göra nåt åt det....

Efter en lugn natt i norra Lindesbergs kommun så tvärdäckade jag när jag kom hem....så sliten och trött efter tre nätter. Hade mobilen på väckning ett men hade som vanligt stängt av den och vaknade tio i tre. Blev bråttom på med kläder och ner till mamma som jag lovat att komma till idag. Men först till vulken och lämna in däcket....han hittade inget fel på däcket och det höll luft...mycket märkligt....är det nån som släppt ur luften....nej jag vet inte...men däcket får stå kvar på vulken till måndag så vi ser om det håller luften eller om det är tomt igen...varför ska inte det jävlas när allt annat gör det. Ringde upp Lisa på messenger av misstag halv sju i morse, såklart när hon var ledig och dom sov...så nu har jag mobilförbud....ja kanske lika bra att skippa mobilen också när jag aldrig kan göra nåt rätt....Var ner till Löa och hämtade nyckeln och fick instruktioner om hur allt fungerar....jävla tok att ha kontroller för lysen, hur ska jag som är den mest otekniska i hela världen kunna släcka och tända lampor utan att det går åt helvete.....men så jäkla skönt att få en vecka i tystnad och lugnet....behöver det mer än någonsin nu när livet kommer med sina törnar och känslomässiga käftsmällar....bara jag och katterna.....är jag på riktigt på väg in i väggen...ja jag vet att jag blivit varnad för att hålla det här tempot med jobb, barnbarn och mamma men vad ska jag göra....allt måste ju fungera och jag kan ju aldrig säga nej när någon behöver hjälp....jag borde men hur? Nu är det iaf bara tre nätter kvar innan jag blir ledig och då ska jag verkligen försöka att vara ledig....har ju inga måsten förutom mamma så nu ska jag försöka ladda batterierna i Löa.

Känns ganska skönt att låta bli fb....saknar någon så det gör ont....h*n fanns ju där även om det var i en låtsasvärld....men det gör för ont nu när jag är så sårbar så det bästa just nu är att låta bli.....obduktionsprotokollet har kommit till vc och Peter ska ordna en tid så vi kan få komma till en läkare som kan berätta för oss vad som hände....det mal i mig hela tiden, vad hade jag kunnat gjort för att förhindra....hade jag kunnat gjort nåt när jag pratade med henne på söndagen och såg hur tokigt hon skrev....men det fanns inte i min värld att det skulle vara nåt allvarligt och hon skrev ju att hon mådde bättre....jag skulle offra resten av mitt liv för en vecka med " söstra mi" då vi skulle ta tillvara varje minut, varje sekund....tur att vi är två var de sista ord hon skrev till mig....men nu är vi inte två och jag är bara halv.

Ibland undrar jag varför jag inte jobbar nån annanstans....hur mycket skit ska man behöva ta från missbrukare och när dom börjar bli hotfulla så känns det inte ok alls...men jag trivs ju med mina kollegor och alla andra så jag fortsätter väl och försöker låta bli att bry mig....ska inte låta en enda person ta arbetsglädjen ifrån mig. 

Lika lite som en person med dåligt omdöme i sin vänskapskrets få mig att må dåligt...jag vet att jag gör konstiga saker ibland och skulle kanske tänka mig mer för, men jag umgås inte med idioter....

Nu känns det som att gränsen är nådd....jag tänker inte bry mig mer och fb får vara....stänger av allt och fokuserar på dom som får mig att må bra. Varför ska jag göra nåt som bara får mig att må ännu sämre än jag redan gör? 

Ska jobba en extratur i natt och är ledig i morgon, sen har jag jobbhelgen och då drar jag härifrån en vecka....ska fan inte sätta min fot i den här byn så behöver jag inte se en människa...

 

Natten kan man inte klaga på, den var ovanligt lugn.  Värre var det när jag skulle åka hem och kände efter en liten bit att det inte var ok med bilen...kände igen det där i ratten som betyder punktering....jävla skit! Ringde Anna som yrvaket svarade...jag som var så säker på att dom var vakna då Älva brukar vakna vid femtiden och tycka att det är dags att gå upp....men såklart inte idag. Magnus var iaf jättesnäll och kom och hjälpte mig...fan vad jag hatar när bilar krånglar, dom ska bara gå. Trött som ett as var jag också så är det alltid efter första natten....men jag var iaf hemma runt halv åtta så det kunde ha varit värre.

Drömde dumma skitdrömmar och sov oroligt, men jag sov till halv fem så det är ok med det. Ska ju jobba i natt med en vikarie så det gäller att vara skärpt även om hon är jätteduktig så känns det som att ansvaret är mitt.

Ska hoppa in i duschen och sen försöka få i mig mer än te och kaffe....stekt auberginer och lax kanske funkar...ja jag provar iaf. Kör min transportsträcka till ledigheten på måndag och hoppas att jag kan finna ro i själen när jag är i Löa....ska verkligen försöka att koppla av och bara vara så mycket det går....tänka bort alla dumma tankar och stänga av alla känslor....det är dags nu. Nu ska jag bara fokusera på mitt mående och tanka kärlek och livsglädje....det som har varit borta alltför länge nu. Må gott med bara katterna som sällskap och hoppas på att jag kan hålla dom borta från att släpa in ormar, fåglar och möss för då är det kört....jag är ju livrädd för allt sånt och gör dom det så klarar jag inte att ta ut dom....men jag får väl ha dörren stängd när dom är ute.

 

Drömde så otäckt i natt och det kändes så verkligt...fy för såna nätter. In i duschen och en mugg te och sen ner till mamma och se vad hon behövde få handlat. Var in på blomsteraffären och köpte blommor till Anette som fyller år idag....så svårt när det kommer såna här dagar...årsdagar av alla jävla sorter....är som att dom steg man tagit framåt den sista tiden, bara slänger en tillbaka igen...och man står där med ångesten och saknaden som ett stort hål i hjärtat.Men kändes iaf bra att vara där hos henne och i tankarna prata med henne om det som tynger...vem ska jag prata med annars....hur kan nån annan än hon förstå hur jag mår och hur mitt mående får mig att göra misstag på misstag....hon var lillasyster men stod ändå för klokskapen och styrde oss rätt...jag är den impulsiva som borde vara lite mer eftertänksam, men glömmer bort att vara det....Saknar henne så det gör ont....alltför ont.

Ska göra första natten av sex den här veckan...kommer att bli tufft men sen får jag ju vila upp mig i min ensamhet i skogen....längtar dit.

Länge sen jag vaknade och mådde så här jäkla dåligt....men efter gårdagen så vad hade jag förväntat mig. Drack två glas vin hemma innan vi gick till hörnkrogen och där tog jag bara några cider...har ingen direkt koll. men det var inte många iaf. Kände runt halv ett att det hade blivit för mycket ändå och gick hem....och eftersom mitt sällskap dit blev för full och gick hem redan vid halv tolv så kände jag mig ganska osäker när jag skulle gå. Jag visste ju att han, min bodyguard jobbade, men skrev ändå till han för det känns ändå tryggare att nån vet när man går hem och att nån saknar en om man inte hör av sig efter det och förstår att något hänt. Men allt gick bra förutom att jag fick leta efter nyckeln och mådde illa så jag inte kunde tänka klart....läste att man tål alkohol mycket mindre när man äter lchfkost och det märkte jag. Så här bakis har jag inte varit på mycket länge...inte varit ur pyjamasen eller varit utanför dörren på hela dagen....jag som är så noga med att duscha när jag vaknar har inte ens orkat det...sunkig delux.....men tar nya tag i morgon. Nu kommer det att dröja till nästa utgång. 

Längtar så till på lördag då jag flyttar till Löa en vecka...ska bli så skönt att slippa se en människa då det är en bit till grannar....dom bor helt underbart där.Bara jag och katterna i en hel vecka och så är det inte så långt kvar till jag far till paradiset....försöker se det positiva och vara glad för allt jag har, men i morgon kommer ännu en tuff dag....men jag vet att den också kommer att ta mig ett steg framåt.....

Vaknade kl åtta i morse och gjorde mig klar för att åka till Erikoch Jenny för fortsatt färd mot Vingåker där vi skulle fira Wilma och Benji. Tobbe hade som vanligt gjort jättegod mat, den talangen har han inte ärvt från mig iaf....kaffe och tårta som Lina fixade och sen hade klockan blivit så mycket så det var dags att åka hemåt igen. Vi var in på Delicato outlet en sväng först där sockerråttottorna handlade en del...tur att jag kommit ifrån allt socker....

Nu har jag duschat och gjort mig iordning för en utekväll...inte ofta det händer...väntar på att mitt sällskap för kvällen ska komma så vi kan ta ett glas vin innan vi går till Hörnkrogen. Hoppas att det går bra och inte blir nå mer tokigheter när han har druckit...skulle vara synd om jag måste sluta umgås med han...jag tycker ju mest om att umgås med män och ha manliga vänner men inte till vilket pris som helst...och nåt annat är jag inte ute efter...män skrämmer mig fortfarande alltför mycket när det blir för nära och jag ser att det är mer än vänskap dom är ute efter...men det ska nog gå bra, han vet ju vad som gäller....dessutom är ju mitt hjärta redan stulet så det finns inget kvar till nån annan ;)

Tur att natten var så lugn som den var när man måste ha full koll själv på allt....på vårdtagare, nycklar och vad som ska göras. Men nu är det bara en natt till med henne om tre veckor....

Sov ganska oroligt och drömde konstigt så nu är det skönt att vara ledig i helgen...ska försöka komma i säng i tid eftersom vi ska åka till Vingåker i morgon. jag åker till Lindesberg och åker sen därifrån med Erik och Jenny...vill fan inte köra i Örebro när det byggs och grejas hela tiden, är jag inte virrig och vimsig så blir jag det då.

Var ner till mamma och fikade en stund med henne, blir ju långsamt för henne när jag jobbar och inte kan komma lika ofta. Var ut till Lådan och fick en impuls att köpa ett nytt snus...det var ett av mina sämre val. Jäklar vad starkt det var, blev helt yr i skallen och allt snurrade så jag fick lägga mig ner en stund. Det kändes ungefär som när man rökte eller snusade för första gången...skillnaden var att det satt i så jäkla länge. Är nog dags att sluta med snuset nu.

Idag är det 8 år sen Roger gick bort...redan så länge sen, känns som det var nyss...ska åka upp och tända ett ljus på minneslunden och ett ljus hos Anette också...

I morgon är det tänkt att jag ska till Hörnkrogen....kanske är det just en sån kväll jag behöver....det visar sig....funkar det inte så har jag ju inte långt hem....

 

Det var ju en upplevelse att komma till jobbet igår kväll och dom nya nyckelskåpen var installerade....Två skåp med samma nummer i båda...två olika distrikt.Då gäller det att få med sig alla nycklar och komma ihåg alla nummer...vilket är helt omöjligt i början...inte blev det lättare av att det ändrats sen listan skrevs så nyckelnumren inte stämde. Ett jävla åkande fram och tillbaka för att vi tagit fel nyckel eller glömt nån. Det var då det sämsta system jag sett nån gång, men bara att gilla läget och försöka memorera så många nycklar som det går...kom på mig själv när jag vaknade att jag låg och tänkte nummer och namn...larmmobilen har jag lyckats få med mig hem också...för jag jag vet inte vilken gång i ordningen...så jävla sårbart, men det beslutas hela tiden om saker utan att ha gjort en konsekvensanalys och då blir det såhär. Det spelar ingen roll vad vi på natten säger...det som funkar på dagen behöver inte funka på natten men det fattar dom inte.

Sov till fem idag och det var välbehövligt...känner mig lite piggare nu, men jag skulle behöva några veckor bara för mig själv och ladda batterierna för dom börjar ta slut....överlämnade schemaläggningen för sommaren helt till kollegan för jag gör bara en massa fel och det är för rörigt i mitt liv för att jag ska kunna koncentrera mig ...hon blev inte glad men jag måste göra det som känns rätt. Får ringa en vikarie och ändra på flera nätter som blivit galet och då måste jag inse att det går inte längre att köra på i 110....bara att bromsa och sakta ner farten innan det går helt åt helvete.

En natt kvar och sen ledig helg....