marithape carpe diem

Åkte till Löa efter nattens jobb och gav katterna mat och väntade där till det var dags att åka till vc och möta upp Peter för att träffa läkaren som skulle läsa upp obduktionsprotokollet. Var spyfärdig när jag åkte dit ...nästan så jag vände men samtidigt som jag inte ville så ville jag ju det ändå...dödsorsaken kändes så overklig...så onödig men samtidigt vet jag ju att vi inte hade kunnat gjort något för att förhindra det....jag skulle vilja säga till alla att ta vara på livet, vänta inte med att göra det ni vill göra för det kan drabba vem som helst i vilken ålder som helst....och det kan gå fortare än man tror. Har inte sovit alls idag och ska inte göra det heller förrän i kväll, jag har ju hämtat lilla lyckopillret och ska snart ner till mamma och handla åt henne, tvätta och ta fram kläder till onsdagen då hon ska duscha...kanske hinner jag stryka också....tack och lov att jag har mitt lilla lyckopiller hos mig i natt för jag vet inte hur jag skulle fixa den här natten annars....så många tankar och en stor knut i magen....allt revs upp idag igen och tårarna bara vill komma...helst skulle jag vilja lägga mig i fosterställning och bara försvinna från den här världen....tre steg framåt blev tre steg bakåt igen....är på ruta ett igen och ser inget slut på den här sorgen och saknaden. Är så jävla rädd att mista nån mer så jag får panik bara jag tänker på det....så många som jag älskar så det gör ont och som gör mig livrädd att mista...mamma barn och barnbarn och så han som tog mitt hjärta...tas nån av dom ifrån mig så klarar jag inte mer....livet gör alldeles för ont...