marithape carpe diem

Känns inte som att det är den bästa tiden i mitt liv just nu...det här året som jag bestämt skulle bli bra....inte en upprepning av förra året som var alltför mycket skit...men så fick jag den största smäll man kan få en kort bit inpå det nya året....kanske jag aldrig mer kan bli sådär riktigt glad igen....jag vet inte det har väl gått för kort tid för det. Men jag vill vara glad och lycklig....sådär som jag var innan allt skit började, men det är väl en prövning man ska lära nåt av. Hela dagen har det bara snurrat i skallen hur jag ska göra....ska jag förlåta och ge ännu en chans och riskera att det händer igen....vilket är troligt....eller ska jag bara låta det vara och gå vidare utan den vänskapen....ett jävla dilemma och så svårt när man känner att man inte kan lita på någon.

Steker kycklingfileer och försöker intala mig själv att jag är hungrig...tänkte göra blomkålsmos till det men då kände jag att det funkar inte...ska försöka med stekt auberginer i skivor istället...jag vet hur det slutar annars...jag letar upp något sött istället och trycker i mig...för att dämpa ångesten och huvudet som skriker efter bara söta saker...inte mat. Får hoppas på att hjälpen kommer snart...jag fixar inte det själv längre tyvärr....det gick bra en lång tid men nu är jag på ruta ett igen och har iaf insikten att jag måste ta den hjälp som finns.Det är ett framsteg bara det.

Ska jobba med en bra vikarie i natt det känns bra då går natten fort, vi jobbar i morgon natt också och sen är söndagsnatten med kollegan som jag skrattar mest med så det blir nog bra med den här jobbhelgen också bara jag kommer iväg.

Känns som att sommaren går alldeles för fort...jag hinner inte med.....