marithape carpe diem

Försökte verkligen sova länge idag, men är lika jävla trött ändå. Det blir nog en lång natt...Fick iaf en ursäkt via sms...poletten har tydligen ramlat ner...att skylla på att man är full är ingen egentlig ursäkt, men jag godtar det som förklaring. Händer det en gång till så är den vänskapen borta för alltid...jag kan förlåta en gång men sen är det nog. Jag har mått illa hela dagen...känt en konstig känsla i magen...sådär som jag inte vill känna....har tvingat i mig lite mat idag...så jobbigt att äta bara för att man vet att man måste....men ska jag orka med jobbet så är det bara så...kan inte leva på te, kaffe och snus där inte...ska försöka sluta snusa också...men känner att just nu är det inte läge för det, får nog bli mer stabil först. Idag blir prins Benjamin 4 år...så stor han också nu och på lördag ska vi åka ner till Vingåker och fira både han och Wilma...får bli tidigt för till kvällen måste jag vara hemma i tid om vi ska gå till Hörnkrogen....både vill och inte vill....är så rädd för allt jag känner....men det ska nog gå bra....

Usch vad jag hatar mig själv när jag är som den värsta jävla griniga surkärring som finns....vet inte varför jag reagerar så....sur och grinig är ju det sista jag vill vara och brukar inte vara det heller....men kanske det har blivit för mycket nu på sista tiden....när någon säger saker som är menat som en komplimang så kan jag ta det, skit samma vem som säger det...men när det går över till sexuella anspelningar så känner jag bara äckel....när sen denna person avslöjar sitt dåliga sexliv med sin partner så mår jag illa....jag vill inte höra är det så jävla svårt att förstå. Det värsta är att jag låter mitt dåliga mående gå ut över andra....kanske jag borde låta bli sociala medier,ignorera sms och meddelanden....isolera mig helt och fokusera på att må så bra jag bara kan. Trodde aldrig att det skulle bli så här när jag bara ville vara en vän....

Idag har jag varit ner till mamma och hjälpt henne lite...handlat, bäddat rent i sängen och tvättat....så skönt att komma hemifrån och bara få vara med min älskade mamma. Hon som betyder allt för mig. Hon var så nöjd och glad för det vi gjorde för henne på hennes födelsedag och det gör mig varm i hjärtat, jag vill ju att hon ska ha det bästa...precis som jag vill för alla dom jag älskar....ångest över mattänket också....känner mig bara fet och tycker att alla kläder sitter som jävla korvskinn och varenda valk syns....eftersom jag åt igår så känns det inte som att jag kan tillåta mig själv att äta idag....bara ägg det enda som går ner så det får det bli..

Idag fyller min största prinsessa 11 år...herregud vart tar tiden vägen. Det var ju alldeles nyss hon föddes och nu är hon så stor....en lång tjej precis som sina fastrar...

Ska försöka tänka på nåt annat nu och vara glad och tacksam för all den kärlek jag har och inte fastna i nån negativ spiral...det vill jag inte och ge all kärlek jag kan till alla jag älskar.

 

Var totalt klappslut igår kväll...tänkte att jag iaf skulle se färdigt filmen jag börjat titta på kvällen innan,men hann väl typ 10 minuter längre på den innan jag sov....var bara att stänga av tv:n och krypa ner i sängen och fortsätta sova. Enda riktig lediga dagen på den här ledigheten så idag har jag bara gjort det nödvändigaste...betalat räkningar och sånt där kul....kom inte in i duschen förrän klockan var tre...och fortfarande har jag inte lagt i rena sängkläder i sängen...bara tagit bort det andra och lagt i tvätten...men det hinns, jag ska ju inte sova än.

Var upp på kyrkogården och vattnade på gravarna...det var ju sånt Anette brukade sköta om eftersom hon bodde så nära, men nu måste jag ta hand om det också...pratade en stund med henne...bad henne hjälpa mig med att kunna hantera allt...jag har varit precis som vanligt mot han och skrev och talade om när vi skulle träffas hos mamma men det är som att han vänder det emot mig...det är ju inte jag som sagt en massa dumma saker...han måste ju förstå att jag inte skulle ha ett enda dugg av intresse för han....man beter sig inte som han gjorde....även om jag inte sagt eller gjort nåt som han skulle kunna uppfatta som att jag skulle ha varit otrevlig så måste han ändå förstå att jag inte tycker att det är ok. Idag har jag saknat min syster så fruktansvärt...när den där bubblan spricker lite i taget och jag måste se verkligheten så gör det så förbannat ont...önskar att jag kunde leva i min lilla bubbla för alltid...sen kommer ångesten över att mista mamma...jag jobbar ju i omsorgen och vet att när man nått hennes ålder så behöver det inte betyda att man blir sjuk eller nåt innan....det kan ta slut när som helst och det går aldrig att förbereda sig på det. Känns som att tiden går alldeles för fort just nu...jag vill stanna den och bara vara lycklig med dom jag älskar....

Sovit som en kratta i natt...ett litet lyckopiller som sparkat på mig stup i ett så jag vaknat....men det gör ingenting...sova kan jag göra hur mycket jag vill alla andra nätter. Vaknade halv nio av att Charlie gick upp, då visade det sig att Lovi redan smugit sig upp och var i gästrummet och lekte...lilla skruttan så gör hon hemma också...går upp och klär på sig och klarar sig själv, en lillgammal liten treåring och så underbar.

Gjorde frukost till tjejerna och hoppade in i duschen, sen var det bara att göra sig klar och åka ner till mamma och göra henne fin, åka ner till Bångbro herrgård och hämta smörgåstårtorna och duka och fixa innan alla skulle samlas. Alla mina fina tjejer var med och hjälpte till,Lisa hade gjort så fina tårtor...en till oss och en till personalen, är så glad för mina underbara ungar som är så kärleksfulla och alltid ställer upp...både för mig och för varandra. Klockan 2 var vi samlade och gick in och sjöng för mamma ...hon fick en fin ullpläd från Klippans väveri som hon ville ha och så stod vi för allt annat....vad ger man annars nån som fyller 90 år. En helt underbar dag fylld av kärlek och galenskaper som alltid när vi samlas....alla mina ungar och så Anettes son Jeppe med familj....han är precis lika knasig som alla andra och man känner den gemenskap mellan mina ungar och han som finns...så glad för det. Han har en stor plats i mitt hjärta han också och hans lilla Emil är jag helt förälskad i...en sån go och charmig liten kille. Klockan var över sex innan jag var hemma igen och är helt slut...trött men så glad och tacksam för den familj jag har...älskar er mer än ord kan säga.

Även jag har blivit uppvaktad idag...hade inte en tanke på det, men det är ju Mors dag idag och såklart kom mina underbara ungar ihåg det så jag har fått både blommor och choklad. 

Behövde inte oroa mig  för en tryckt stämmning då någon valde att inte komma....det kändes bra...jag kan förstå att man inte kan rå över sina känslor...men att sätta ord på dom och i den situationen var inte alls ok....det var inte rätt för någon så jag hoppas att han förstår hur fel det var.

En riktigt fin dag med sol och värme....satt ute i solen en stund innan jag fick besök av lillasyster Elin med sambo Peter och deras lilla Elliot som är sju veckor. Åh så söt och go han är den lilla prinsen och jag är så glad för Elins skull, som hon har kämpat med den graviditeten och hur illa det höll på att sluta...precis som det gjorde med hennes lilla Beatriceför 10år sen....åkte ut till malmtorget efter att dom åkt hem då det var våryra där, men när jag parkerade så ringde telefonen och när jag såg vem det var så kände jag bara att nej jag svarar inte....det är kanske elakt men jag orkar inte höra mer nu...gick en snabb sväng över malmtorget men kände bara ångest och panik så jag åkte hem igen. Erik och Jenny kom och lämnade Lovi och strax efter kom Lisa och Lina med Charlie...dom ska ju på löafesten i kväll och mina små prinsessor ska sova här. Vi gick till lekparken i byn och där träffade jag K som var dagmamma åt Anna och Tobbe och hennes dotter C och lilla barnbarnet J. C bor ju i Stockholm numer så det var så roligt att träffa henne.Lovi ville ha pannkakor så då gick vi hem och fixade det....eftersom jag lovat dom glass så var det bara att gå till ica och handla...mötte den finaste jag vet....hjärtat gjorde ett par extra slag, men det är ju så det brukar göra....hem och stoppade in två små lortgrisar i duschen där dom stod i säkert 30 minuter och lekte och busade...lite lördagsgodis och tv tittande så var det dags för saga och sova...tog inte många minuter innan dom sov och det blev tyst och lugnt. I morgon måste vi upp i tid och göra oss klara för att åka ner till mommo Sigrid och förbereda för kalaset....blir nog trång med alla men så härligt att ha alla samlade på hennes stora dag...känns bara lite jobbigt att veta det jag vet...men jag får låtsas som ingenting och låta allt han sagt försvinna ur mitt medvetande....sudda bort det ur minnet och ta ett steg framåt...ingen ska få ta det ifrån mig. Kommer att sakna Anette i morgon...hon skulle ju ha varit vid min sida och hjälp mig i allt förberedande, men nu har jag ju iaf mina fina flickor som hjälper mig...vad gjorde jag utan dom.

Sovit som en klubbad säl i natt...jävla sömntabletter som gör att jag sover alltför länge och är hur seg som helst när jag vaknar...men ibland har man inget val. Kändes bättre efter en dusch, ett ägg och en mugg te. Peter ringde och ville ha skjuts till ica och systemet...och jag är nog lite för snäll för att säga nej...det ordet verkar inte ens finnas i min ordlista....är kanske nåt jag skulle träna på. Trodde i min enfald att det som sas igår skulle vara borta idag och inte pratas om mer...men så var inte fallet...hur ska jag hantera det här....fick ytterligare ett sms i kväll och det bara knöt sig i magen...det är inte rätt...inte mot mig inte mot min syster inte mot någon...känner att jag måste skriva nåt tillbaka....få han att förstå att mitt hjärta finns hos någon annan och där kommer det att stanna hur det än är....där känns det tryggt....där finns inga krav eller villkor...den kärleken är villkorslös och bara är. Kände hur jag togs tillbaka flera år och fick sån ångest...rädslan för män och deras behov och makt kom över mig igen...det som han den finaste nästan fått mig att komma över....för att han peppat och stöttat när jag tvivlat över mig själv och det jag känner...det rasade på ett telefonsamtal och några sms....gode gud hjälp mig för nu känner jag att det blir för mycket och det han säger är inte ok nånstans...det som smärtar mest är att sorgen efter min älskade syster inte är så stor hos vissa som det görs sken av....åh vad jag önskar att hon fanns så jag hade nån att prata med om det här...men då kanske det inte hade kommit fram...det han säger har pågått under ett par år....

Sov lite för länge idag...inte bra, men mitt måeende var bra ändå. Duschade och fick i mig ett ägg och en mugg te. Peter ringde och ville att vi skulle ta en fika idag...han frågade häromdagen och då sa jag torsdag...det är ju torsdag idag fast jag hela tiden får för mig att det är fredag. Var upp och hämtade han och vi åkte ner till Loftet...alltid lika mysigt där...även om en del dagar är mysigare än andra....var till ica en sväng och körde sen hem Peter. Glömde ju köpa hårspray så jag fick häva mig iväg ännu en gång till ica...när jag parkerade så ringde telefonen och jag fick ett samtal som jag blev lite chockad över....det var det sista samtalet jag ville ha....blev så illa till mods efter det så jag mådde illa. Visst man kan bli glad över att nån tycker att man är fin och en fin människa, men det blev bara för mycket....och inte på rätt sätt...jag vill bara vara vän.....kunde inte åka hem efter det utan åkte upp till kyrkogården och "pratade" med både Anette och Roger och bad dom hjälpa mig....hur nu det ska gå till....jag kan ju inte prata med nån annan om det...jag lovade att inte säga vad han sa till någon, men det känns inte bra alls...dessutom berättade han saker som jag helst inte ville veta, men har ju så svårt att göra någon illa...hur säger man det på ett bra sätt...ingen aning...så jag var tyst istället och försökte ta det som ett skämt...vilket det tyvärr inte var då det kom två sms efter det....

Får ta ett par sömntabletter i kväll för annars kommer jag bara att ligga och grubbla över det...måste vara pigg och glad i morgon då moster och kusinerna kommer...B är hemma från London så hon kommer också. Så roligt...jag har inte träffat henne på många år. Ibland undrar jag varför det inte var jag istället för Anette...hon hade klarat alla situationer bättre än vad jag gör...hon var inte lika känslig och fjantig som jag är...önskar att jag hade varit lite tuffare...men det är väl min dåliga självkänsla som spökar....den han tog ifrån mig för många år sen och som jag aldrig får tillbaka....

Somnade i sängen igår också...så skönt att inte somna på soffan och behöva masa sig iväg till sängen nån gång under natten. Sov till halv nio och var ganska pigg. Förkylningen har nästan gått över, inget ont i halsen eller huvudet. Var till biblioteket och lånade talböcker åt mamma och retade upp mig på en sölig gubbe när jag skulle åka ut från parkeringen så jag höll på att köra in i en bil...inte vilken bil som helst och hjärtat gjorde en volt...inga mer fadäser med bilen nu, det räcker med backningen jag gjorde.

Lisa Charlie och John följde med ner till mamma och Lina kom efter jobbet...planering inför söndagen.

Körde mamma i rullstolen till frissan så hon blev fin i håret och städade hennes balkong så vi kan sitta där.

Kom inte därifrån förrän klockan var sex och åkte ner till Lina och vi satt ute och pratade en lång stund. Vill inte sitta här själv och så vill jag ta tillvara dom fina kvällarna. Peter ringde och mådde dåligt. Det är svårt när någon mår så dåligt och vad kan jag göra mer än att lyssna när han behöver nån att prata med. Förstår att det blir ensamt för han i huset när han är van att Anette är där....saknaden gör ont. Förhoppningsvis blir det bättre när han kommer igång med att jobba igen så han inte sitter och funderar. 

Idag har jag tom ätit...gjorde en omelett och tvingade i mig...allt smakar skit...eller det gör det väl egentligen inte, men så svårt att få ner när jag känner hur fet jag blir när jag äter nåt. Hjärnan vill inte riktigt gå med på att jag har gått ner även om mitt förnuft säger det...fyra storlekar i kläder borde få mig att se det på ett annat sätt...men jag ser bara hur fet och äcklig jag är...

Annars har jag mått så bra det bara går idag också...känner att sorgen blir mer hanterbar....den kommer aldrig att gå över men man kan lära sig att leva med den och minnena inte bara gör att man blir ledsen...det går att minnas dom roliga och fina stunderna också med iaf lite glädje.

Vaknade halv sex i morse och hade så jäkla ont i halsen och huvudet. Var upp och tog ett par alvedon och en ingefära shot...gick och la mig igen och lyckades somna om efter ett par timmar, men det blev en kort stund eftersom hyresvärden skulle komma och fixa ventilationen på toa. Vilken skillnad det blev efter att han varit här...nu kunde jag duscha med stängd dörr och det blev ändå ingen imma på spegeln....så skönt att kunna ha den dörren stäng igen. Han ska fixa det där andra på toan också och sätta in en ordentlig fläkt, men det får han göra den veckan jag bor i Löa...vecka 24 då Lisa och Rickard är i Kroatien och jag ska passa hus och katter.

Lina ringde och frågade om jag ville följa med till Loftet...jag hade precis somnat...skulle bara vila en liten stund och så åkte ögonen ihop...fortfarande med en jäkla huvudvärk men tog ett par alvedon till och hoppade snabbt in i duschen så kändes det bättre.

Hur gör man för att låtsas som ingenting när hjärtat slår dubbla slag och man blir alldeles varm i hela kroppen av att se någon....att vara så nära någon efter så lång tid och känna precis samma sak som jag gjorde då...det visste jag iofs men nu blev det så uppenbart...men jag tror att jag fixade det ganska bra...eller jag hoppas det iaf.

Fick sån jäkla ångest igen när jag kom hem så jag tog bilen och åkte ut en stund. Jag skulle ändå till Lådan och köpa snus. Det känns bättre när jag åker runt en stund och låter tankarna vara någon annanstans....förutom förkylningen och mattänket som är käpprätt åt helvete igen så har jag mått riktigt bra annars idag...det var bara den där stunden då saknaden kom över mig igen, men jag tog mig ytterligare ett steg idag...nu är det mer en dag i taget än en timme i taget.

Kan man verkligen må bra två dagar i rad...ja tydligen. Jag tar tillvara varje dag jag mår bra i själen och tar mig ytterligare ett steg framåt...en lugn och fin natt på jobbet där jag inte var så trött som jag hade befarat innan. Fick ju inte till att sova nåt innan jobbet trots att jag la mig på soffan med tv:n på....när man vill så funkar det inte, annars lyckas jag ju somna där oftare än i sängen. 

Handlade åt mamma idag och fikade med henne...åkte hem och tog tag i alla jäkla kläder som jag samlat på stolen och på sängen i data/gästrummet...skurade toan när jag ändå var i farten och fixade den där trilskande dammsugaren...det var ett glas till glasögon som fastnat i slangen och därför blev det stopp...ett jäkla pillande innan jag fick loss den, så nu finns inga undanflykter för att dammsuga längre...men jag väntar en liten stund till.

I morgon kommer hyresvärden och kollar på ventilationen som inte funkar...men det var efter att jag skickat ett sms och Maggan anmält han till hgf och dom skickat ett brev. Att det ska vara så svårt att åtgärda saker och se till att det är ordning och reda.

Ska försöka somna i tid ikväll och inte sitta vid datorn så länge...har en tendens att göra det....och speciellt såna här nätter...vet inte hur det där schemat sitter i huvudet ...men det gör det...det jag vill lära mig sitter på en gång.... annars flyger allt iväg och jag har noll koll ;)

 

Somnade som vanligt på soffan efter en spännande hockeymatch där Sverige vann med 4-1...missar tyvärr finalen då jag ska jobba...vaknade redan kl 7 och var klarvaken så det här kommer att bli en lång natt om det inte blir en massa larm och annat så tiden går fort.

Varit till Arenan i Lindesberg med Lisa och tittat på Tovali och Charlie när dom hade vårshow...så jäkla duktiga ungar allihop och vilken glädje dom utstrålar, det syns att dom älskar det dom gör.

Fick erbjudande om att följa med på konsert när Rollingstones har turné...Stockholm Amsterdam eller Hamburg....troligtvis blir det Hamburg...men det är i höst så det är ett tag dit....så vi får väl se vad som händer.

Inte ett dugg taggad på att åka och jobba, har fortfarande ont i halsen och är inte alls i form...men det blir väl bättre bara jag kommer dit...solen skiner så jag borde vara glad...eller iaf lite gladare...får ta en liten powernap så känns det kanske bättre sen.

Långledigheten är fullbokad....nånting som är måste nästan varje dag...känner att det går inte länge till för då går jag käpprätt in i väggen...men jag andas och härdar ut ett tag till, det kommer att bli bättre...även om det tar tid.

 

 

Vilken härlig natt på jobbet...vädermässigt menar jag, annars var den väl sådär...många larm nu. Så skönt att kunna åka utan att behöva av och på med en massa kläder hela tiden. 

Vaknade med en jäkla huvudvärk och ont i halsen redan när klockan var halv 1...så jäkla typiskt när jag har tagit semester i natt, men det kanske var bra för då får jag kurera mig med ingefärashot och en whisky...duschat och väntar på att klockan ska gå så hockeyn börjar och jag får krypa under täcket i soffan och kolla på det...hoppas det blir en spännande match för annars är risken stor att jag somnar...måste må bättre i morgon när jag ska åka till arenan i Linde och titta på showdans...lilla lyckopillret har uppvisning av det dom små lärt sig under året...det var ju därför jag tog semester i natt så det vill jag inte missa.

Ja ryktena går på byn, men det skiter jag fullständigt i...vill dom prata och inte har nåt bättre för sig så får dom väl fortsätta med det...jag vet ju iaf vad som är sant...det är ju bara patetiskt...kan man inte vara vän med nån av det manliga könet så får det stå för dom...jag har alltid haft mest manliga vänner....kanske av den enkla anledningen att dom inte pratar så mycket skit och är raka och ärliga...något som tjejer har väldigt svårt för....

Mitt hjärta stal någon för längesen och det får han behålla...sen får skvallerkärringarna prata hur mycket dom vill, för dom har ingen aning om var mitt hjärta är....

Somnade på soffan igår som vanligt och vaknade halv fyra och kröp ner i sängen...idag har det känts som en bättre dag.....hoppas det fortsätter så. Bakade lchffrallor och dom blev riktigt bra, kanske det bästa lchfbrödet hittills. Det var bara äggvitor i det så då blir det inte att smaka bara ägg som det oftast blir med dom andra bröden jag har gjort. Dammat och plockat lite här hemma och tanken var att dammsuga, men den där jäkla dammsugaren valde att bråka med mig så nu får det vara...annars är risken att jag bara blir på dåligt humör och det ska han inte få mig att bli idag iaf.

Ska göra mig klar för att åka till Storå och göra en natt...i morgon natt har jag tagit semester. Men först ska jag åka upp till Anette en stund och tända ett ljus...usch vad jag saknar henne...det gör fortfarande lika ont...

Men jag fokuserar på dom jag älskar och som fortfarande finns...ska tala om för dom så ofta jag kan hur mycket jag älskar dom...både i ord och handling...

En orolig natt med konstiga drömmar och vaknade flera gånger...vaknade redan kl 7 och var klarvaken men orkade inte gå upp så jag låg och läste istället och somnade igen såklart och sov alldeles för länge istället...finns inte ordet lagom i min värld? Duschade och åkte ner till mamma, hon var på riktigt bra humör och vi tyckte båda att hon behövde lite nya kläder så jag fick försöka förklara hur kläderna såg ut i katalogen vi tittade i...inte det lättaste, men hon var nöjd iaf. Hon hade fått den årliga inkomstredovisningen från kommunen och såklart skulle hon skriva under den...hur lätt är det för någon som är blind...dom får nöja sig med det som blev, inte ens jag kunde se vad det stod egentligen.

Mådde skit igår så då blev det som det blev...tryckte i mig en massa godis som låg i skåpet efter att ungarna varit här....inte blev det bättre av det kan jag säga, snarare tvärtom....så idag har jag inte ätit nåt alls istället, känner mig för fet för att det ska funka...jag vet att det är helt jävla fel att tänka så men det går bara inte, det tar emot och jag kan inte svälja nåt...så är det bara...det sitter i hjärnan...

 

Ibland kan man undra var gränsen går för människans integritet och självbestämmanderätt...när det går till misär så vet jag inte om jag känner att den lagen är till för människors bästa....det måste väl ändå finnas en gräns.

Vaknade när klockan var 2 idag och hade apt kl 3...usch vad jag hatar såna dagar...stress som bara fan och ett dåligt humör....var iaf på plats i tid även om det hade kunnat kosta mig körkortet och i förlängning även jobbet....fattar inte varför vi ska behöva åka på det var sjätte vecka när det ändå inte blir nåt vettigt sagt....tjafs om nya schemat också...jävla bitterf****r som ska tjafas om allt...den ena ska ju gå i pension om 5 månader så vafan bråkar hon om....känner hur hornen växer ipannan på mig, men det har fan varit alldeles för mycket nu....var till ica en snabb sväng och tänkte ju inte på att det där gubbgänget var på hemgång....hade jag fått välja så hade han gott kunnat gasa på och kört över mig...det hade som gjort detsamma....blir galen på det här...känslor som far som orkaner i kroppen...än hit och än dit....försöker verkligen trycka tillbaka dom, men det funkar inte...dom bara är där...kärlek styr man inte över tyvärr...men jag försöker så gott jag kan....

Fick schemat från Frostviken idag så 16 juli drar jag norrut....det är med blandade känslor...skönt att komma härifrån och få träffa alla underbara vänner däruppe...men samtidigt den där rädslan att något ska hända när jag är så långt bort...pappa gick ju bort när jag var där och jag vill inte uppleva det igen...sen är jag ju hela tiden så rädd för att mista mamma...min sista trygghet...hur ska jag klara mig när den dagen kommer...jag ber till gudarna att det inte kommer att slå till som en blixt fdrån klar himmel ännu en gång utan att man sakta kan förbereda sig mentalt på att den dagen kommer...annars vet jag inte hur det går...

Peter ringde idag och berättade lite om skvallerkärringen som har såna problem...problem med sånt som hon inte vet ett jäkla dugg om eller har med att göra överhuvudtaget...snart är gränsen nådd och jag ringer upp kärringjäveln, men då vet jag att jag inte kan behärska mig utan säger kanske lite för mycket....så jag andas och försöker låta det vara så länge....

Idag är det iaf en av dom lite bättre dagarna...inte så ont i magen över saker som får mig att må dåligt...dåliga och bättre dagar...inte bra dagar...men jag får vara nöjd med det så länge...försöker ta ett steg i taget...en dag i taget mot ett bättre mående. Bara jag slipper fler smällar så ska det nog gå framåt....

Tog nog fel dos av sömntabletter igår kväll eller så var jag så jäkla slut för det gick inte att vakna idag....vaknade halv tio och somnade om och nästa gång jag tittade på klockan så var den halv två....fick en jäkla fart in i duschen och tog en mugg te i farten för jag skulle ju handla åt mamma idag och komma till henne vid tre.Har såna humörsvängningar så jag blir fan rädd för mig själv, det är inte jag längre....ett utbrott på en kärring på ica....stressad och hade lagt mina nycklar nånstans i affären och hade ingen aning om var...till slut hade dom hamnat i kassan av nån vänlig själ som hittat dom...allt är bara snurrigt och jag tappar kontrollen över mig själv. Blev irriterad på mamma också för att hon inte kommer ihåg vad jag säger....så jävla onödigt och dumt....hon är ju 90 år så vad begär jag egentligen...fick så dåligt samvete....hon pratade om sin syster och hur mycket roligt dom har haft och vilka minnen dom har tillsammans...då brast det totalt...jag har också många roliga minnen med min syster, men kan inte längre dela dom med henne...då kände jag hur ensam jag är...hur mycket jag saknar henne.....

Får väl skit för att jag struntade i föreläsningen idag...men det bryr jag mig inte om, vad ska hon göra åt saken...jag orkar inte sitta i tre timmar och lyssna på nåt som jag ändå inte tar in just nu. Ska jobba i natt och det känns också som att det bara är en transportsträcka till nästa ledighet....

Jag vill att allt ska vara som förut...att jag kan vara glad och lugn....nu känner jag mig som den värsta satkärring och blir ledsen för allt och ingenting...men jag vet inte hur jag ska göra för att må bättre...kanske jag behöver komma härifrån, men ligger felet hos mig så kan jag inte fly från mig själv...om jag bara visste så skulle jag göra vad som helst....jag bara sårar andra och det vill jag inte....

Somnade på soffan i går kväll efter att jag lagt Charlie och Lovi....helt jävla slut...kröp ner bredvid mina små älsklingar och somnade om tvärt. Vaknade halv nio av att det var två små troll som smög sig upp och eftersom jag inte var road av fler hyss så var det bara att snabbt hoppa ur sängen. Efter frukost så gick vi bort till lekparken och lekte där i 1½ timme tills det var dags att gå hem och fixa lunch till dom...så skönt att ha struktur på dagen och vara tvungen att laga mat....Petri kom och hämtade Charlie och Lovisa och jag åkte ner till mamma. Tvättade och fixade lite hos henne....Erik kom vid halv sex och hämtade Lovi och jag for hem...hem till en tyst och tom lägenhet...måste ta en paus från fb...hur lång vet jag inte men det spelar ingen roll om det är en dag eller tio...det är inte människor jag mår dåligt av, det är fb....om jag inte behöver se allt som skrivs och läggs ut där så måste jag väl för tusan må bättre....överreagerar kanske, men det är så lite som behövs för att jag ska falla....den här saknaden och tankarna som virvlar runt i huvudet får mig att känna att jag aldrig någonsin kommer att vara glad igen....ingenting gör mig glad längre...känner mig bara helt tom och avstängd...Anna berättade att hon varit hos ett medium som sa att hon har en skyddängel, en manlig släkting som var lite lik henne. Han var snäll och rolig och hade lite långt lockigt hår. Mörk....finns bara en det kan vara...Roger min fina bror som droghelvetet tog...så glad att han skyddar henne....jag ska be Anna följa med mig till mediumet...men jag har säkert ingen skyddsängel...den må ju ha tröttnat för länge sen....

En föreläsning i morgon i Lindesberg om demens mellan 13-16...obligatorisk...men jag känner att det skiter jag i just nu...orkar inte med alla jävla måsten....måste ju handla åt mamma i morgon också och sen ska jag jobba måndag, tisdag och APT på onsdag, enda lediga dagen är torsdag för sen är det jobbhelg....skulle just nu bara vilja hälla i mig en flaska vin, ställa mig och skrika rakt ut och ha en boxboll och slå på istället för att hela tiden låta ångesten och känslor som jag trycker tillbaka gå ut över dom jag älskar mest....och den där helvetes jäkla telefonen som lever sitt eget liv den ska jag kasta så långt bort den kan komma.......den gör ju inte saker lättare....

Hade klockan på väckning 8 i morse...vet inte om jag tror att jag kan lura mig själv med en sån handling...såklart jag stängde av den och vaknade när klockan var över 11...fortfarande trött men kände att det var dags att ta sig upp innan mina små älsklingar kom...och hinna duscha innan dess. 

Lina och Lucas kom med Charlie strax efter att jag kommit ur duschen så det var nära att jag inte hann. Erik kom med Lovi och så åkte han och Lina till Linde.

Linda och barnen kom från Vingåker och vi hade en jättefin dag. Gjorde köttbullar och mos till barnen och en broccoligratäng till mig och Linda. Så roligt att laga mat till många och då är det lättare för mig att äta också...blir lätt att jag inte bryr mig om det annars. Inte för att jag kunde få i mig så mycket men det var iaf mer än ingenting.

Har varit ett par dagar med nedstämdhet och tårar, men idag kändes det ganska bra...så skönt när jag inte är själv med mina tankar och att det dyker upp saker som gör att jag påminns om Anette....

Dom är fina mina barn och sönernas sambor....utan att behöva säga så mycket så finns dom där när jag behöver dom.

Allt kändes bra och jag kände att jag var gladare än på länge....då kom den...den där jävla sparken rakt ner i helvetet....känns som att det är meningen att jag ska bli ledsen....svårt med nån som säger en sak och inte står för det...dåligt omdöme i umgåskretsen...ena gången säga att den skulle inte ens vara vän idag om det inte vore för att den varit det sen tidigare och sedan åka och vara med den personen...sånt låter bara falskt i mina öron och falskhet är en av de värsta egenskaper jag vet hos andra....det gör ont idag, men jag kommer över det...precis som med allt annat...en dag ska jag vara glad igen....kunna hantera mina känslor och inte bli sårad om och om igen....en dag ska jag vara stark.

En jäkla skitnatt var det...känns inte ok att bli gapad på för att det tar för lång tid att komma....är det så jäkla svårt att förstå att vi har hela norra kommunen och är bara två och har en bil....jag brukar inte ta åt mig för sånt men just nu klarar jag det inte...blir så ledsen när man nästan slår knut på sig själv för att göra ett så bra och professionellt arbete som möjligt och så bemöts man bara otrevligt....

Idag fyller min fina dotter Anna 41 år...herregud vart tar tiden vägen....vi hade köpt en rosa skottkärra till henne och la i 11 flaskor vin i den...hon ville ha just en rosa skottkärra...vinet fick hon på köpet...det blir kanske lite roligare att jobba i trädgården då ;)

Känner mig helt tom just nu så i kväll ska jag inte vara uppe så länge....tröttheten gör att jag blir mer ledsen, så funkar jag alltid så det har inte bara med sorgen att göra...många blir griniga när dom är trötta men jag blir bara ledsen och har ännu lättare för tårar så då är det bästa jag kan göra att sova ordentligt och förhoppningsvis vakna lite gladare i morgon....

Vet inte riktigt vad som händer med mig just nu...fick sån ångest i natt på jobbet...jag ville bara bort därifrån...jag som älskar mitt jobb kände ingen arbetsglädje alls...har det blivit för mycket med allt? Ser ingen lösning just nu så det är väl bara att kämpa på. Hur mycket ska man tåla som vårdpersonal också...en vårdtagare som får en att må så jäkla dåligt...känner att gränsen är snart nådd med h*n...visst jag kan förstå att man vill bestämma över sitt eget liv, men när det kommer till ren misär och en fråga om arbetsmiljö så vetitusan...annars var natten lugn, bara ett par larm om toabesök. Vi fick äntligen till att göra semesterlistan i natt, den skulle ha varit gjord för flera veckor sen, men tydligen så är det bara jag och I som tar tag i saker på det här jobbet. Känner att jag inte orkar ta det här med semestervikarier i år, har fan nog med det som är ...men som vanligt så blir det väl så iaf.

Sov till klockan var fyra idag och är lika trött ändå och i natt gäller det att vara skärpt då jag får ha hela ansvaret...ska bli skönt när hon slutar...låter kanske elakt.

Ska ta mig in i duschen och hoppas på att livet känns lite mer hanterbart efter det...sen är det bara att dra iväg och hoppas på att natten går fort.

 

 

Svårt som tusan att somna igår kväll...klockan var nog över tre innan jag somnade...om det berodde på månen eller nåt annat vet jag inte...sov länge i morse iaf och kände mig piggare och gladare än på länge. 

Ett steg i rätt riktning iaf och även om jag inte känner så varje dag så vet jag att det blir fler och fler dagar jag kommer att känna så.

Skulle allt behöva röja upp alla kläder jag samlat på hög på stolen igen....att det ska vara så svårt att hänga in jeansen när jag byter varje dag...nu är det en hög med säkert tio par som ligger där...plus några tröjor...får fan skärpa mig med det.

Duschade och var ner till Rolf som har fått ganska bra ordning på nacke och axlar så nu ska jag försöka slappna av mer och inte gå och spänna mig....rak i ryggen och sänkta axlar som min pappa alltid sa till mig...men nu har jag ingen pappa längre som kan säga det så jag får försöka hålla ordning på mig själv.

Äntligen ska jag jobba igen, det är lite för länge med nio dagar ledigt för en orolig själ som inte kan sitta still för länge, men det blir väl bättre till hösten när jag ska gå upp i procent...80 istället för 63,14 gör ju att det blir fler nätter men ett 12 veckorsschema istället för 6 veckors gör att det ändå blir nån längre ledighet.

På lördag kommer mitt lilla lyckopiller och en till liten älskling och stannar till söndag...så underbart att slippa vara själv och fundera och låta hjärnspökena ta över...och snart är det sommar och jag får åka till mitt paradis...jag har ju ändå så mycket glädje och kärlek i mitt liv så dom där dumma tankarna kan jag få slippa...kanske mitt mående beror lite på att jag har haft en kort men ändock bra period med mitt mattänk...jag har faktiskt lagat mat varje dag och vikten går neråt....bara att försöka fortsätta på det spåret.

Ingen pyjamasdag idag...får allt räcka med en dag...hoppade in i duschen och fixade lite som blev efter igår...åkte iväg och handlade åt mamma...såg äntligen hur han ser ut irl...så fin...och med det gråa som fanns där också...ännu finare...tappade tamigfan talförmågan och benen blev spagetti....kände mig så dum...men sån är jag och det kan jag inte göra något åt...

Skurade rent kylskåpet hos mamma, det var välbehövligt...att vi inte har tänkt på det tidigare, men nu är det gjort iaf

 Tog med mig nyckeln till M och tänkte åka upp till henne och vattna blommorna och ta reda på posten när jag åkte hem...men då var nyckeln borta. Letade som en tok i alla fickor och i bilen men ingen nyckel...åkte ner till mamma igen och letade där, men den var borta....då sköt jag bak förarstolen i bilen och kröp ner och kollade...och där intryckt låg den...fy tusan vad nervös jag blev att ha slarvat bort hennes nyckel...skulle inte vara ett dugg konstigt så virrig som jag är.

Peter ringde och var skitförbannad på det som hade skrivits på en grupp på fb...jag blev mer ledsen...hur kan man skriva om hur Anette har dött när vi inte ens vet det...vi har ju inte fått svar på obduktionen än...men nu är det borttaget.

I morgon börjar en ny jobbperiod igen...ska bli skönt att komma hemifrån och slippa vara här på nätterna....

Vaknade och hade sån jäkla ångest....kände inte för att göra nånting så här har jag gått i pyjamas hela dagen....emellanåt har tårarna sprutat och jag skulle bara vilja sova bort hela dagen...kanske det är så att sorgen bearbetas en liten bit i taget och trygghetsbubblan får en spricka då och då...är kanske hjärnans sätt att skydda för att det blir för mycket på en gång...det kommer att ta lång tid, det är jag medveten om....kanske går det aldrig över...vad vet jag...det var annorlunda när Roger gick bort, det säger mamma också...det var mer som en befrielse för han...för han kunde aldrig ta sig ur missbruket helt och han mådde så dåligt av det...visst var jag ledsen då också, men inte på samma sätt.

Fick till att tillsammans med Lisa beställa en pläd åt mamma som hon ska få när hon fyller år...det är det enda hon vill ha så vi beställde en från Klippans yllefabrik...en varm skön pläd som det tom var extrapris på 900 istället för 1300...försöker få nåt vettigt ur alla dom andra hur mycket smörgåstårta och tårta jag ska beställa men idag är det bara clowner på messenger så det får vänta tills dom blir som folk...den ena lustigkurren värre än den andra, men det är ju så dom är :)

Väntar bara på att klockan ska gå så jag får krypa ner i sängen igen...krama kudden och sova...vakna till en förhoppningsvis bättre dag i morgon.....

Somnade på soffan i natt...trött som jag vet inte vad efter att ha stoppat i mig två sömntabletter och sen tvingat mig själv att vara vaken trots att det snurrade i skallen..men vad gör man inte för för en stund med den underbaraste....såg att det hade snöat och var vitt på marken....vaknade när det var ljust ute och drog till sängen och somnade om på en gång....sov alldeles för länge idag, men det kanske var vad jag behövde...en dusch och sen ner till mamma...tvättade och strök...rensade ur kyl och frys...jag kan fan inte vara stilla, måste ha något att göra hela tiden.

Vill inte vara hemma heller för då kommer det bara dumma tankar...tvivel, ångest, rädsla att förlora någon....det gör så jäkla ont och så ska man gå omkring och låtsas att allt är ok...det är fan inte ok nånstans....

Var till ica i kväll och när jag parkerade bilen så kom någon som gav mig ett hugg i magen...blir både glad och ledsen samtidigt...träffade en bekant därinne som kom och kramade mig och frågade hur det var...ja vad säger man...jag kan inte stå och ljuga och säga att allt är ok när det inte är det och samtidigt kämpa med gråten som sitter som en ond böld i bröstet...det är bara att svälja och försöka komma därifrån så fort som möjligt och låta tårarna strömma i bilen....

Planerar för mammas födelsedag den 28:e....den vi skulle planera tillsammans....kommer att bli trångt hemma hos mamma men det är vi van vid....det är tack vare min stora härliga familj som jag orkar ta ett steg i taget, att orka leva vidare fast det känns som jag inte vill det ibland....leva vidare för dom jag älskar....dom som jag räknar in i min familj.....

Ska snart ta två sömntabletter och lämna den här dagen bakom mig och försöka göra det bästa av morgondagen.....

Eftersom jag är den klantigaste som finns så hade jag lyckats med att ställa om klockan på telefonen så den visade flera timmar fel....omöjligt alltså att ställa telefonen på väckning så jag bad två av mina döttrar...dom med småbarn som garanterat är vakna tidigt att ringa och väcka mig...vilket båda gjorde....jag hade lovat Peter att följa med han till Rottneros och lämna Bubbis till sin nya familj och det gjorde jag för att jag ville se hur han skulle få det...hade det varit så att jag hade känt det minsta tvivel så hade jag tagit med mig han hem igen...men det kändes helt ok...en jättetrevlig tjej med två barn 10 och 7 år som hon hade varannan vecka, bodde i ett radhus med trädgård och Bubbis verkade glad och nöjd så det var med dubbla känslor jag åkte därifrån...glad att han får ett nytt bra hem och sorg över att inte få se han mer....kändes bra att jag och Peter fick chansen att prata  med varandra ordentligt också...vi har ju mest träffats när det varit nåt som skulle ha gjorts med begravning och annat praktiskt, men nu fick vi prata om annat också under de sex timmar vi satt i bilen. Han kommer att forsätta vara en bra vän och kommer alltid att vara en i familjen. Han är orolig och rädd för att mista oss också men det behöver han inte vara för i våran familj finns det plats för många :) 

Anna, Magnus och barnen var till mamma idag så det kändes bra, sen ringde Anna i kväll och vi pratade länge....är så glad för mina fina ungar...vad gjorde jag utan dom.

Det jag skulle vilja ha just nu är en liten stuga i skogen, en hund och en katt...mer än så behöver jag inte....inte just nu iaf...för kärleken gör bara ont....då kanske jag kunde glömma den också...utan fb och internet vore det lättare att glömma....

 

Idag var det vårdplanering hos mamma...vet inte om det blev så stora förändringar egentligen mer än att hemtjänsten ska handla åt henne...men då måste jag fixa ett icakort som jag kan föra över pengar på och det tar några veckor tydligen...jaja vi får väl se hur det går med det, känner jag mamma rätt så kommer det inte att bli bra...men vi gör ett försök. Nånting som var positivt var att en i personalen hade skrivit en lång lista hur mamma vill ha det och hur dom ska ställa saker så hon hittar dom, tex glaset till höger och smörgåsen till vänster...jättebra med tanke på alla nya vikarier till sommaren. Det dök upp nåt som jag inte känner är sådär jättebra...inget som hade med vårdplaneringen att göra utan en helt annan sak...jag måste ta reda på lite mer fakta än bara hörsägen innan jag agerar....Jeppe kom förbi en stund, mäklaren hade varit och värderat huset och så hade dom kört Anettes bil till Hugo....usch verkligheten kommer närmare och närmare....men så roligt att sitta och prata med mitt favoritsyskonbarn...han är en av dom finaste killar som finns.

Tog en dusch och målade naglar när jag kom hem och försökte slappna av...men ångesten blev bara värre och värre så till slut tog jag bilen och åkte planlöst omkring...vet inte om dom känner på sig när jag mår som sämst för telefonen plingade och ringde hela tiden...jag vill verkligen inte ta några mediciner utan får försöka klara av det ändå...men tanken kommer ibland att det bästa vore att ta första bästa långtradare.....

Blandade känslor när jag hela tiden möter den där bilen...just nu gör det inte saken bättre...försöker tränga undan varje känsla ...men det är så jäkla svårt....kanske för att han är den enda man jag känt förtroende för...som jag litat på till hundra procent...även om han skrämmer mig ibland och jag är rädd för han...men ingen har kommit mig så nära och fått ta del av mina tankar och funderingar....kanske för att jag känner att det är på det avstånd som gör mig trygg...

I morgon ska jag iväg på en lång färd...något som kommer att bli känslomässigt jobbigt, men som jag hoppas kommer att bli bra.....

Ville inte vakna idag...men det spelar ju ingen roll vad jag vill, vaknar gör jag ju ändå. Gjorde mig iordning och drog till Löa...jag vill inte vara här...jag vill skrika, slå på nåt, supa skallen i bitar...få ut den där ångesten som kväver mig....endera far jag som en tätting och kan inte vara still eller så sitter jag som förlamad....vill inte ha folk omkring mig och samtidigt så vill jag inte vara själv här hemma....så jäkla ologiskt. Det var skönt att få vara några timmar i Löa med bara katterna runt mig...Gunnar ska gosa hela tiden, men jag var inte så sugen på det efter att ha hittat en halv mus på trappan....gamgubben som är 16 år men är värsta musjägaren. Det var inte värst varmt idag så jag fick flytta mig från gräsmattan och dom kalla vindarna till uteplatsen där det var lä...där värmde solen riktigt ordentligt och jag fick en hel del färg på mig...känns lite bättre än att vara så vinterblek...det räcker med att jag är fetast i världen...Peter bad mig att handla lite åt han eftersom hans bil inte är ok och han vill inte åka i Anettes..såg någon fin när jag klev ut från ica...men han såg inte ut som han brukar...arg...eller ledsen...jag vet inte vilket men det gav mig ett hugg i magen....

Åkte upp till Peter med snuset och Expressen som han ville ha och vi gick till Anette och tände ljus och gav henne nåt hon skulle velat att vi gjorde....kanske inte riktigt efter etik och moral och korrekt, men vi vet att hon ville ha det så och då får det bli så...jag vet att hon är nöjd med vårat beslut iaf och det är det enda som är viktigt.

 

Var till Ludvika idag med M...hon ville se hur dollar store ser ut nu efter ombyggnaden...har svårt att vara hemma så jag åkte upp till finngruvorna men där blåste det så jäkla kallt så jag for vidare till laxtjärn men det blev inte lång stund där heller...fy attan vad kallt det blåste överallt...det hela slutade med att jag åkte hem och satte mig i lä vid soprummet...var väl inte det mest optimala stället, men där var det inte kallt iaf.Solen tog mer än vad jag trodde så jag får nog vara lite mer försiktig med det...det känns ju inte när det blåser. Åh vad jag skulle vilja åka härifrån...men jag vet inte vart...velig som med allt annat...ibland tror jag att jag bara vill fly från mig själv och då spelar det ju ingen roll var jag tar vägen....dumma dumma tankar hela tiden....skurade toaletten och satt upp nytt duschdraperi....tvättade fönstret i gästrummet och satt upp mörkläggningsgardiner där...måste hela tiden ha något att göra för annars blir jag bara sittande och funderar...på allt och ingenting...försöker verkligen att vara realistisk i mycket men så tar känslorna över...inte lätt att vara en känslomänniska...finns inget mittemellan...dom där jäkla tårarna som kommer för allt och så den där dåliga självkänslan på det....kom att tänka på idag att det var ju Anette som var den tuffa av oss, som stod upp för oss båda så lillasyster hon var...och nu har jag inte henne som stöd längre....tänker på den sista gången vi var ut tillsammans, hur glad hon blev när jag frågade om vi skulle gå till Akropolis...ett ställe jag normalt inte skulle gå till, men fick en ingivelse att fråga henne....hur hon kramade mig och sa hur mycket hon älskade mig...så hade hon en flaska med parfym till mig...hennes älsklingsparfym som hon ville att jag skulle prova...och hur glad hon blev när jag tyckte att den luktade så gott...den har jag på mig varje dag nu och kommer att köpa den så länge den finns....lukten av min fina älskade syster....kan fortfarande inte förstå att hon är borta....hon fattas mig.....

Hade en så obehglig känsla idag av att något var fel...att jag sagt eller gjort nåt som var fel...men den släppte nu i kväll....jag vet att jag funderar för mycket och är så jäkla rädd hela tiden att göra nåt fel....det får jag nog bära med mig resten av livet....

Igår var jag till Vingåker...så skönt att komma härifrån. Tobbe skulle sätta på sommardäcken och det gick ju bra...tills däck nummer fyra som satt som det var ditsvetsat...han försökte på alla sätt men inte tusan lossnade däcket, så jag fick åka hem med tre sommardäck och ett vinterdäck...men idag har Peter fixat det, han fick ta till en slägga för att det skulle lossna, men nu har jag iaf fyra lika däck....kom hem sent igår för det där krånglet och somnade vid tvåtiden....vaknade halv nio och var klarvaken så det var bara att gå in i duschen och göra sig klar för en ny dag. Handling åt mamma stod på schemat och det var inte lite hon skulle ha....på väg från affären fick jag oväntat möte med en bil....hjärtat slog dubbla slag och jag fick till blinkersen åt fel håll....jag trodde att jag stängt av helt när jag bara har känt mig så tom...men med den pulsen så var det uppenbart att dom känslorna finns kvar.....

Bäddade rent och tog fram rena kläder till mamma och har även bäddat rent här hemma mellan varven när jag farit runt överallt...var upp en stund på kyrkogården och Peter ringde så han kom också dit...Lisa var hit en stund så den här dagen har försvunnit ganska fort....är så jäkla svårt att vara själv hemma...bara en massa tankar och tårar...i morgon ska jag och M åka till Ludvika på förmiddagen...får väl hitta på nåt efter det...