marithape carpe diem

Somnade i sängen igår också...så skönt att inte somna på soffan och behöva masa sig iväg till sängen nån gång under natten. Sov till halv nio och var ganska pigg. Förkylningen har nästan gått över, inget ont i halsen eller huvudet. Var till biblioteket och lånade talböcker åt mamma och retade upp mig på en sölig gubbe när jag skulle åka ut från parkeringen så jag höll på att köra in i en bil...inte vilken bil som helst och hjärtat gjorde en volt...inga mer fadäser med bilen nu, det räcker med backningen jag gjorde.

Lisa Charlie och John följde med ner till mamma och Lina kom efter jobbet...planering inför söndagen.

Körde mamma i rullstolen till frissan så hon blev fin i håret och städade hennes balkong så vi kan sitta där.

Kom inte därifrån förrän klockan var sex och åkte ner till Lina och vi satt ute och pratade en lång stund. Vill inte sitta här själv och så vill jag ta tillvara dom fina kvällarna. Peter ringde och mådde dåligt. Det är svårt när någon mår så dåligt och vad kan jag göra mer än att lyssna när han behöver nån att prata med. Förstår att det blir ensamt för han i huset när han är van att Anette är där....saknaden gör ont. Förhoppningsvis blir det bättre när han kommer igång med att jobba igen så han inte sitter och funderar. 

Idag har jag tom ätit...gjorde en omelett och tvingade i mig...allt smakar skit...eller det gör det väl egentligen inte, men så svårt att få ner när jag känner hur fet jag blir när jag äter nåt. Hjärnan vill inte riktigt gå med på att jag har gått ner även om mitt förnuft säger det...fyra storlekar i kläder borde få mig att se det på ett annat sätt...men jag ser bara hur fet och äcklig jag är...

Annars har jag mått så bra det bara går idag också...känner att sorgen blir mer hanterbar....den kommer aldrig att gå över men man kan lära sig att leva med den och minnena inte bara gör att man blir ledsen...det går att minnas dom roliga och fina stunderna också med iaf lite glädje.