marithape carpe diem

Sovit som en klubbad säl i natt...jävla sömntabletter som gör att jag sover alltför länge och är hur seg som helst när jag vaknar...men ibland har man inget val. Kändes bättre efter en dusch, ett ägg och en mugg te. Peter ringde och ville ha skjuts till ica och systemet...och jag är nog lite för snäll för att säga nej...det ordet verkar inte ens finnas i min ordlista....är kanske nåt jag skulle träna på. Trodde i min enfald att det som sas igår skulle vara borta idag och inte pratas om mer...men så var inte fallet...hur ska jag hantera det här....fick ytterligare ett sms i kväll och det bara knöt sig i magen...det är inte rätt...inte mot mig inte mot min syster inte mot någon...känner att jag måste skriva nåt tillbaka....få han att förstå att mitt hjärta finns hos någon annan och där kommer det att stanna hur det än är....där känns det tryggt....där finns inga krav eller villkor...den kärleken är villkorslös och bara är. Kände hur jag togs tillbaka flera år och fick sån ångest...rädslan för män och deras behov och makt kom över mig igen...det som han den finaste nästan fått mig att komma över....för att han peppat och stöttat när jag tvivlat över mig själv och det jag känner...det rasade på ett telefonsamtal och några sms....gode gud hjälp mig för nu känner jag att det blir för mycket och det han säger är inte ok nånstans...det som smärtar mest är att sorgen efter min älskade syster inte är så stor hos vissa som det görs sken av....åh vad jag önskar att hon fanns så jag hade nån att prata med om det här...men då kanske det inte hade kommit fram...det han säger har pågått under ett par år....