marithape carpe diem

Somnade på soffan i går kväll efter att jag lagt Charlie och Lovi....helt jävla slut...kröp ner bredvid mina små älsklingar och somnade om tvärt. Vaknade halv nio av att det var två små troll som smög sig upp och eftersom jag inte var road av fler hyss så var det bara att snabbt hoppa ur sängen. Efter frukost så gick vi bort till lekparken och lekte där i 1½ timme tills det var dags att gå hem och fixa lunch till dom...så skönt att ha struktur på dagen och vara tvungen att laga mat....Petri kom och hämtade Charlie och Lovisa och jag åkte ner till mamma. Tvättade och fixade lite hos henne....Erik kom vid halv sex och hämtade Lovi och jag for hem...hem till en tyst och tom lägenhet...måste ta en paus från fb...hur lång vet jag inte men det spelar ingen roll om det är en dag eller tio...det är inte människor jag mår dåligt av, det är fb....om jag inte behöver se allt som skrivs och läggs ut där så måste jag väl för tusan må bättre....överreagerar kanske, men det är så lite som behövs för att jag ska falla....den här saknaden och tankarna som virvlar runt i huvudet får mig att känna att jag aldrig någonsin kommer att vara glad igen....ingenting gör mig glad längre...känner mig bara helt tom och avstängd...Anna berättade att hon varit hos ett medium som sa att hon har en skyddängel, en manlig släkting som var lite lik henne. Han var snäll och rolig och hade lite långt lockigt hår. Mörk....finns bara en det kan vara...Roger min fina bror som droghelvetet tog...så glad att han skyddar henne....jag ska be Anna följa med mig till mediumet...men jag har säkert ingen skyddsängel...den må ju ha tröttnat för länge sen....

En föreläsning i morgon i Lindesberg om demens mellan 13-16...obligatorisk...men jag känner att det skiter jag i just nu...orkar inte med alla jävla måsten....måste ju handla åt mamma i morgon också och sen ska jag jobba måndag, tisdag och APT på onsdag, enda lediga dagen är torsdag för sen är det jobbhelg....skulle just nu bara vilja hälla i mig en flaska vin, ställa mig och skrika rakt ut och ha en boxboll och slå på istället för att hela tiden låta ångesten och känslor som jag trycker tillbaka gå ut över dom jag älskar mest....och den där helvetes jäkla telefonen som lever sitt eget liv den ska jag kasta så långt bort den kan komma.......den gör ju inte saker lättare....