marithape carpe diem

Var till Ludvika idag med M...hon ville se hur dollar store ser ut nu efter ombyggnaden...har svårt att vara hemma så jag åkte upp till finngruvorna men där blåste det så jäkla kallt så jag for vidare till laxtjärn men det blev inte lång stund där heller...fy attan vad kallt det blåste överallt...det hela slutade med att jag åkte hem och satte mig i lä vid soprummet...var väl inte det mest optimala stället, men där var det inte kallt iaf.Solen tog mer än vad jag trodde så jag får nog vara lite mer försiktig med det...det känns ju inte när det blåser. Åh vad jag skulle vilja åka härifrån...men jag vet inte vart...velig som med allt annat...ibland tror jag att jag bara vill fly från mig själv och då spelar det ju ingen roll var jag tar vägen....dumma dumma tankar hela tiden....skurade toaletten och satt upp nytt duschdraperi....tvättade fönstret i gästrummet och satt upp mörkläggningsgardiner där...måste hela tiden ha något att göra för annars blir jag bara sittande och funderar...på allt och ingenting...försöker verkligen att vara realistisk i mycket men så tar känslorna över...inte lätt att vara en känslomänniska...finns inget mittemellan...dom där jäkla tårarna som kommer för allt och så den där dåliga självkänslan på det....kom att tänka på idag att det var ju Anette som var den tuffa av oss, som stod upp för oss båda så lillasyster hon var...och nu har jag inte henne som stöd längre....tänker på den sista gången vi var ut tillsammans, hur glad hon blev när jag frågade om vi skulle gå till Akropolis...ett ställe jag normalt inte skulle gå till, men fick en ingivelse att fråga henne....hur hon kramade mig och sa hur mycket hon älskade mig...så hade hon en flaska med parfym till mig...hennes älsklingsparfym som hon ville att jag skulle prova...och hur glad hon blev när jag tyckte att den luktade så gott...den har jag på mig varje dag nu och kommer att köpa den så länge den finns....lukten av min fina älskade syster....kan fortfarande inte förstå att hon är borta....hon fattas mig.....

Hade en så obehglig känsla idag av att något var fel...att jag sagt eller gjort nåt som var fel...men den släppte nu i kväll....jag vet att jag funderar för mycket och är så jäkla rädd hela tiden att göra nåt fel....det får jag nog bära med mig resten av livet....