marithape carpe diem

Hade klockan på väckning 8 i morse...vet inte om jag tror att jag kan lura mig själv med en sån handling...såklart jag stängde av den och vaknade när klockan var över 11...fortfarande trött men kände att det var dags att ta sig upp innan mina små älsklingar kom...och hinna duscha innan dess. 

Lina och Lucas kom med Charlie strax efter att jag kommit ur duschen så det var nära att jag inte hann. Erik kom med Lovi och så åkte han och Lina till Linde.

Linda och barnen kom från Vingåker och vi hade en jättefin dag. Gjorde köttbullar och mos till barnen och en broccoligratäng till mig och Linda. Så roligt att laga mat till många och då är det lättare för mig att äta också...blir lätt att jag inte bryr mig om det annars. Inte för att jag kunde få i mig så mycket men det var iaf mer än ingenting.

Har varit ett par dagar med nedstämdhet och tårar, men idag kändes det ganska bra...så skönt när jag inte är själv med mina tankar och att det dyker upp saker som gör att jag påminns om Anette....

Dom är fina mina barn och sönernas sambor....utan att behöva säga så mycket så finns dom där när jag behöver dom.

Allt kändes bra och jag kände att jag var gladare än på länge....då kom den...den där jävla sparken rakt ner i helvetet....känns som att det är meningen att jag ska bli ledsen....svårt med nån som säger en sak och inte står för det...dåligt omdöme i umgåskretsen...ena gången säga att den skulle inte ens vara vän idag om det inte vore för att den varit det sen tidigare och sedan åka och vara med den personen...sånt låter bara falskt i mina öron och falskhet är en av de värsta egenskaper jag vet hos andra....det gör ont idag, men jag kommer över det...precis som med allt annat...en dag ska jag vara glad igen....kunna hantera mina känslor och inte bli sårad om och om igen....en dag ska jag vara stark.