marithape carpe diem

Var ut och jobbade en extra natt i söndags....så nu är det bara att vänta 48 timmar och hålla tummarna att jag inte spyr av den anledningen. Var tvungen att åka ner tilll mamma i går då det fattades mediciner och ögat fortsätter att krångla...hon ska till usö i morgon för femte gången på en och en halv månad.

Erik var hit och fixade nya däck på bilen, två som var helt åt helvete men nu är det ok. Åkte till hyttan och tvättade bilen också.....allt blir jag efter med när jag mår skit....jävla kärring....fy fan för den jävla psykopaten som bara  gör allt för att förminska mig och få mig att må så jävla dåligt...hoppas karma biter kärrinjäveln i arslet....vilket jag vet att det kommer att hända. Nu ska jag ha två veckor semester och dokumentera allt....sen ska kärring jäveln få det hon förtjänar....får hon fortsätta så är propavanasken nära....då orkar jag inte mer.......

Idag hade vi våran årliga påsklunch en vecka senare,,,,vad spelar det för roll när man träffar dom man älskar mest av allt....det enda viktiga är att vi träffas.

Är så många känslor som gör ont i mig just nu...ska hon få fortsätta att förminska mig eller klarar jag att stå upp för mig själv. Nu har jag tagit semester i två veckor för att försöka hitta en väg ut ur det här...men vem kan klara sig från en psykopat....får fundera på det under min semester.....

Vaknade av telefonen i ondags...var psykopaten som ringde. När jag ifrågasatte att hon inte gjort det hon skulle göra så kom lögnerna och bortförklaringarna haglande som vanligt, men den här gången tänkte jag inte lyssna på hur värdelös jag är och lögnerna så jag tryckte helt enkelt bort henne och skickade ett sms precis som hon brukar göra, så det må väl vara ett språk hon förstår.

Kom till jobbet och magsjuka härjade på ena korttidssidan....jag var på violen så den natten var jag aldrig i farosonen, men natten efter...huvva den ena efter den andra spydde och till slut sa ssk att jag som varit minst bland dom sjuka fick ta hand om dom som var friska och mina två kollegor fick ta hand om dom som var magsjuka. Kändes som att jag var var ändå mitt i magsjukan då båda sidor på avd hade sjuka pat. Nu har jag tryckt i mig vitpepparkorn och hoppas att det hjälper. Är ju upp till 48 timmars inkubationstid så än är jag inte säker.

Har skurat köket i kväll så nu går allt i grönt igen....får ta ett rum i taget så blir det nog bra.

I morgon ska vi träffas för den årliga påsklunchen....alla barn med respektive och alla barnbarn....minst två gånger om året försöker vi få till att träffas allihop och jag älskar dom tillfällena....det enda som betyder nåt är dom jag älskar.....mina underbara barn, barnbarnen och den finaste.....sen låter jag allt annat bara passera.....

vad gör jag när jag är ledig....sover, vaknar och sover....tvingade mig ur sängen halv tre och gick in i duschen.....gick ut och satt mig i solen och lämnade telefonen inne på laddning en kvart....såklart hade jag ett missat samtal....antar att det är det samtal jag väntat på en vecka. Ångesten gör så jäkla ont....är som en kramp i magen och händerna skakar. Jobb i morgon, min arbetsmoral är fortfarande hög.....är expert på att vara professionell på jobbet, där visar jag inget och sen ramlar jag ihop som en hög när jag är ledig. Den smärta jag har i benet efter tre nätter är obeskrivlig....vet fan inte hur jag ska ligga....ändå ändrar den sjuka människan mitt schema till att alltid göra tre nätter....snart har hon fått mig till att göra det jag inte vill....inte vill för min mammas skull....men det finns en gräns för hur mycket man orkar. Den som fått mig att orka är den andra chefen jag har, den jag haft i tre månader och som är den bästa chef man kan ha....en underbar människa men som psykopaten vill ha bort mig från.....väntar den här veckan men sen vet jag inte hur det blir.....ätstörningarna har fått ny kraft tack vare psykopaten.....där har jag kontroll och då känns det bättre en stund....en knäckebrödsmacka idag....känns helt jävla underbart.

Vet inte hur jag ska hantera alla känslor.....rädslan för allt.....hur hon använder sig av makt, en makt jag vet bara slår tillbaka , men ändå påverkar mig så innihelvete....är så tacksam för mina fina kollegor som vet vad jag pratar om, som vet vad som händer. Önskar allt bara tar slut för nu orkar jag inte mer.....samtidigt som jag vet att det är precis det hon vill....då har hon fått mig precis dit jag inte ville.

Känner mig trött och fruktansvärt ensam just nu....ensam i mina tankar då jag inte vill lägga nån börda på någon jag älskar....är så tacksam att ha dom jag älskar nära....min mamma, mina barn, den finaste och barnbarnen....utan er hade jag inte orkat så här långt.....

Haft svårt att hitta orken till bloggen....mest varit jobb och sova. Lina och Lucas var till Karlskoga på söndagen och födde fram det barn som inte skulle klara sig i livet.....en liten pojke. Ett litet änglabarn som kommer att vara en del av vårat liv ändå. Mamma har åkt ut och in till usö de senaste veckorna, har varit så sen pneumokockbakterien tog sig in i hennes öga. lins efter lins har ramlat eller hamnat fel....min lilla mamma som är så tålig med allt.....Var på Apt i tisdags efter två nätters jobb.....det där smset som jag fick förra tisdagen....det som var som en kniv i ryggen......det jag inte visat för någon men som hon tog upp, den mest underbara chef man kan ha, den chef jag skulle vilja att alla ska ha. Inte den chef som skickar sms och sticker kniv efter kniv i ryggen.....som har gjort det under flera år....men jag vet att karma kommer att ge henne vad hon förtjänar. Somnade på soffan igår och vaknade av att det gjorde helvetes ont i höger ben.....i knävecket och i vaden......har fortsatt så hela dagen....vet inte vad det är men eftersom yngste sonen behöver barnvakt i morgon så biter jag ihop och hoppas att det går bra....vill finnas där för mina ungar när dom behöver mig....ska ta med Lina på en roadtripp i morgon också så hon får nåt annat att tänka på....nu ska jag göra som jag blev rådd av den bästa ssk ......sprida salvia rökelse i lägenheten och hopps på att alla negativa energier försvinner....att dom negativa tankar jag haft försvinnner.....att jag kan vara glad för allt och alla....även för han.....den finaste som jag bara irriterat mig på den sista tiden......inte på han men på biljäveln.....

Nåt är galet med bloggen och allt jag skriver publiceras inte. Igår var jag hos lyckopillret då hennes mamma och bonuspappa var till Karlskoga och fick bekräftat av en specialistläkare att barnet i magen saknar skallben.Eftersom ett barn med diagnosen inte klarar ett liv utanför livmodern så är det humanast för alla parter att avsluta det.....Lina fick ett piller som får hjärtat att sluta slå på fostret och så får dom bli inlagda på söndag morgon då hela graviditeten avslutas.....inte det första änglabarnet i vår familj men kommer ändå att finnas med i minnet.

Lilla prinsen cyklade alldeles för fort och cyklade omkull igår.....han som säger att han är superbäst på allting har inte förstått det där med konsekvenstänk....men vem har det tänket vid tre års ålder....nu har han i alla fall en gipsad vänsterarm och mormor kommer alltid att oroa sig för den ungen.

Jobb i morgon natt och ångesten sitter som en stor jävla klump i magen.....den där ssk som är den bästa hon har gett mig ett råd om salvia.....det ska ta bort det negativa så nu har jag beställt salvia rökelse.....tron har jag så det ska nog bli bra...pratade på messenger med han, den finaste igår....har varit så rädd för det också tack vare den obefintliga självkänslan, men han var lika fin som alltid....kommer att älska han för evigt för den underbara person han är....den kärleken som är villkorslös och som gett mig styrka att komma vidare när allt känns nattsvart.....älskar dig nu och för alltid helt villkorslöst   den finaste jag vet.

 

När man tror att inget kan bli värre, att man inte klarar mer så kommer nästa slag.....jag hämtade mitt lilla lyckopiller på skolan då Lina och Lucas skulle åka till Karlskoga på ultraljud....fick ett sms att jag skulle förbereda C på att det inte blev nåt kort taget och att det var något som var fel...kände hur klumpen i halsen bara växte och förstod att det var allvarligt. Kändes som en evighet innan L och L kom hem och dom bekräftade det jag förstått....den lilla i magen saknar skallben och har ingen chans att överleva utanför livmodern.....Är ändå tacksam att ultraljud finns så man kan avbryta lidandet för alla parter.....men jag skulle vilja ta smärtan min älskade unge känner.....allt hon måste gå igenom nu....det gör ont i mammahjärtat.

Lina ringde i kväll och sa att Charlie hade spytt....ja hon klagade på ont i magen när hon var här så antagligen är det magsjuka. Så jag åker dit halv sju i morgon och är med henne när L och L åker tillbaka till Karlskoga...jag är förmodligen redan smittad  ochatt kräkas är jag van vid.....vet inte hur jag ska gå vidare med det andra....vet bara att inget har gått rätt till, inget har följts som det ska och lögnerna har haglat....hur länge kan en psykopat få hålla på....känner att jag inte kan lita på någon och står där...ensam är stark....är inte så säker på att det är så......

Fick ett telefonsamtal sent igår kväll av ssk på treskillingen att linsen som mamma fått idag i ögat ramlat ut....så det blev tillbaka till usö idag och en ny lins....ännu en ögondroppe som jag fick hämta på apoteket, en cortisondroppe. Hur mycket ska en 92 åring behöva utstå med sina ögon, inte nog med att hon är blind, det tillstöter saker hela tiden.

Har haft mina fina tjejer här med mina små lyckopiller.....Charlie som står mig så nära, prins John som är ett riktigt charmtroll och så lilla Penny penntroll som lindar mormor runt lillfingret....så söt.

Är så glad och tacksam att dom kom idag, precis som att dom visste att jag behövde det.....låg fortfarande i sängen och tog mig inte ur den när Lina ringde...utan henne hade jag inte klarat att ta mig ur den idag....måste ha något som gör att jag måste....jag vill men kan inte....den är tillbaka med full kraft....utmattningsdepressionen....tack vare den hemskaste människan som finns.....

har inte ätit nåt som är vettigt idag, precis som alla andra dagar....kaffe, bullar,kladdkaka...bara att vänta tills jag blir själv så jag kan gå på toa och kräkas upp allt....försökte en vända när alla var kvar men det blir inte detsamma....rädslan att någon ska höra gör att det tar emot....sen går det så mycket lättare...var upp en vända i natt då jag vaknade och kände mig superfet....men då hade jag inget kvar att kräkas....vet att det här är ett osunt sätt att må bra...men när allt bara gör ont och man inte ser nån ljusning på livet så är det ändå skönt att ha kontroll på något, något ingen annan kan påverka. Är också fullt medveten om att det kan göra att livet tar slut när som helst, att organen i kroppen inte orkar mer....men då får det bli så....för i det här helvetet orkar jag ändå inte så mycket mer....

Blir inte mycket skrivet här....jobbat hela hela helgen och är så tacksam för mina fina kollegor som får mig att skratta, som får mig att må så mycket bättre än jag gjort på länge.....som ger mig en glädje att åka till jobbet. Det var så längesen jag åkte till jobbet med den glädje jag känner nu.....den glädje som gör att jag inte vill stanna hemma trots förkylning....en helt underbar chef....nån som kan hantera att vara både chef och vän, nån jag har en respekt för och ett förtroende.....då slås allt sönder.....vet inte om jag orkar så mycket mer....hur kan nån så medvetet vara så fruktansvärt elak.....hade det inte varit för att mamma mist 2 av sina barn i döden och ett tredje av en annan anledning och bara har mig kvar så hade jag tagit den enkla vägen....men nu kan jag inte göra henne så illa, min mamma som är den enda trygghet jag har kvar.

Det gör så ont så innihelvete ont....den här jäkla månaden ändå utan att nån gör den värre......bulimin tar över mitt liv och jag fortsätter trycka i mig så mycket jag kan och sen kräkas.....den underbara känslan kan ingen ta ifrån mig....inte ens h*n....den elakaste personen i mitt liv...tyvärr måste h*n finnas i mitt liv fast jag inte vill.....jag försöker ändå ta mig igenom den här månaden......den jag helst vill hoppa över men som alltid kommer att finnas som den värsta månaden i mitt liv....gör så jävla ont men får fortfarande ta en dag i taget....

Några dagar av ångest igen...och några nätter jag kunde varit utan.  Gick ner till V för att hjälpa till där i tisdags natt och efter det vanliga så var det en boende som  ville ha hjälp....jag gick dit och möttes av ett blodbad....som den värsta skräckfilm....blod överallt så jag visste inte var jag skulle börja....hur kan man ens blöda näsblod och ställa till så innihelsike innan man ber om hjälp....ja jag vet att h*n är dement men iaf....tog en bra stund att fixa så h*n kunde komma till ro...gick ner till G och där stod fönstret öppet så det var svinkallt....skulle stänga det och slant med handen och träffade kaffekannan som flög iväg och gick i tusen bitar.....då var jag nära att gå hem och skita i alltihop....men min arbetsmoral sa nåt annat.

Idag var en av de värsta dagrna i April....den dagen då söstra mi hittades......om jag fick en enda önskan i livet så är det att hon kommer tillbaka...men jag vet att det är omöjligt så jag fortsätter att ta en dag i taget....kan aldrig mer göra det....från en timme i taget till en dag i taget är ändå ett steg....ett stort steg....jag är halv utan dig....Älskade söstra mi......