marithape carpe diem

Tänk att den där JB inte svek i natt...ibland förvånas man över karlarna...vaknade och var jättepigg för en gångs skull, annars brukar jag se ut som Kalle Anka på mornarna och nåde den som dristar sig till att prata med mig innan jag hunnit få kaffe och vaknat till...men sen är jag supersnäll igen :) 

Lina kom och hämtade resväskan men hade inte tänkt på att fixa ett kort att sätta på den med namn och adress så det gjorde jag innan hon kom. Hon åker till London i morgon med bryggeriet...tänk om man hade en sån arbetsgivare....efter hon hade varit här så drog jag till Ställdalen och gymmet. Idag var jag alldeles själv där...det är sällan någon där mellan 1 och 2 så det är en bra tid att åka dit. Missbedömde solen idag så hade bara träningskläderna på mig och höll på att frysa ihjäl i det där kylskåpet jag har till bil...men skönt med ett riktigt svettigt pass sen. Hem och duschade och for sen ner till mamma och tvättade och höll henne sällskap några timmar...tanken kom idag att varje dag med henne nu är en bonus och jag fick panik när jag tänkte på att vi kan mista henne när som helst....jag vet inte om jag klarar det...min mamma som alltid funnits där  hur ska jag klara mig utan henne....usch jag vill inte ha såna tankar....jag som jobbar nära döden och tar hand om människor som har palliativa avtal och varit med när människor dött så många gånger borde väl se realistiskt på döden, men det funkar inte när det kommer nära....men jag slår bort dom dumma tankarna och tar en dag i taget.

Jag ska nog inte fundera så mycket på vare sig det ena eller det andra...jag försöker men det är svårt....

Jag vet inte vad det är som gör mig så rädd för han...rädd för att jag ska säga nåt som blir fel...eller göra nåt som sårar....det har jag inte känt förut...då var han den jag litade mest på, den jag var trygg med....jag kan inte säga när det blev så men känslan av att det inte är som förut skrämmer mig....om det beror på att jag så skadad av det förflutna...att jag inte törs lita på någon och överreagerar...jag vet inte, men jobbigt är det och det gör ont i hjärtat att det blivit så.....