marithape carpe diem

Trött är nog det ord som beskriver mig bäst just nu....känns som att jag kan sova hur mycket som helst. Men det är utmattningsdepressionen som slagit till igen....så jävla lite som gör att jag ramlar rakt ner i det mörka hålet. Ibland önskar jag att det här jäkla skitlivet tar slut om jag inte kan få vara så glad och lycklig som jag vill vara......

Jag var ner till mamma idag och hon sa att hon känner att hon inte kommer att leva så länge till....att hon blir alltmer trött och orkeslös....och jag ser att det är så.....jag vill göra allt för att min mamma ska ha det det så bra det bara går, men blir samtidigt så jäkla rädd att något händer när jag är i Frostviken....precis som det blev med pappa.....ska jag ha dåligt samvete för att jag prioriterar mig själv 5 veckor.....det känns så.

Jag var hos mamma i måndags och när jag kommer dit idag så ligger en lapp att livsviktiga ögondroppar tar slut på lördagen....jag har jobbat onsdag, torsdag natt och åker ner med andra mediciner ssk har ringt om på lördagen....jag kan inte vara där varje dag men det är tydligen svårt att förstå.....så efter att pratat med ssk som i sin tur pratat med jourläkare så får jag åka till Lindesberg och hoppas på att ögondropparna finns där.....10 droppar för lite blir det oavsett.....

Känns som att jag inte vill mer....kan jag få följa med min bror och syster....förstår att jag inte kan det innan min mamma....men sen.....