ensam på jobbet

Igår när jag kom till jobbet så hade kollegan blivit akut sjuk i magsjuka. Kvällspersonalen hade kontaktat huset som sa att dom var 4 på natten så dom skulle skicka en till patrullen. När klockan var halv tio så kommer en personal från huset upp och talat om att dom bara var 3 på huset så ingen kunde komma. Det kändes ju inte sådär jättebra precis, hur lätt är det att hitta en vikarie en lördagkväll som kan komma snabbt. Kvällspersonalen var ju inte direkt samarbetsvilliga heller då dom gick hem med orden: hoppas det löser sig....ja man får aldrig sluta att förvånas. Som tur var så var en av tjejerna sen in så hon kom efter att dom andra gått...där var det inga problem, jag stannar till du har hittat nån sa hon. Jag hade sån tur att jag fick tag på en av våra vikarierande pensionärer som kunde jobba. E följde med mig och la den första vårdtagaren under tiden vi väntade på S. Så underbart att veta att det finns iaf någon ansvarstagande vårdpersonal...vad hade hänt om jag stått där ensam och ett larm hade kommit att någon ramlat eller en stroke eller en infarkt....nu löste det sig som tur var, men såhär i semestertider är det inte helt lätt att hitta en vikarie.
Natten var lugn iaf och kollegan jag fick med mig är jätteduktig så det kändes tryggt och bra.
Sov till fyra idag och känner mig pigg och utsövd efter en dusch.
Jag har fortfarande inte bestämt mig om jag ska våga förlåta....eller om jag ska vara på den säkra sidan och inte behöva vara med om samma sak igen...jag litar inte på män och allahelst inte han.
Saknar någon....hur jag än försöker stänga av så går det inte...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0