marithape carpe diem

Har jobbat två nätter....känns riktigt bra att kunna välja själv när jag vill jobba. Men ibland undrar jag vad man håller på med när man blir slagen och spottad på rakt i ansiktet....är det värt det? Ja när man ser till dom andra vårdtagarna, dom som ger glädje och skratt.....det är dom man fortsätter för.

Sov bara 4 timmar idag för att hinna ner till mamma och såklart ligger hon och sover....det brukar hon göra för det mesta men det brukar inte vara nåt problem att få upp henne och vi fikar tillsammans....men idag ville hon inte vakna....en personal kom upp och vi pratade en lång stund och när hon gått så provade jag igen.....men då startade det....precis som förra söndagen....hur ensam hon är att jag inte bryr mig om henne utan hon får vara ensam......jag kände att efter ha varit hos henne söndag, måndag, tisdag var på mammografi på onsdagen, torsdagen var den enda dag jag bara kunde få vara och göra nåt hemma då jag jobbat fedag och lördag natt så bara vände jag och gick ut i köket och skrev handlingslista till tisdagen, skrev till ssk om förnyade recept, tog ner tvätten och plockade undan....väntade till nästa personal kom kl 16 för ögondroppar och då åkte jag hem....orkar inte ta mer skit och vara ledsen för att hon säger att jag inte gör nåt för henne....hur ska jag hinna vara där hela tiden när jag har annat att göra också....var det såhär livet skulle bli efter att barnen växt upp och jag skulle få vara fri att göra vad jag vill....nåt jag inte fått göra sen jag var 20 år....försöker iaf styra upp mattänket igen. Har återigen börjart med lchf-kost, det enda jag känner att jag mår bra av....men i såna här situationer är det så lätt att falla....att äta hela tiden och kräkas...det enda som dövar smärtan i själen....som övergår i att inte äta nåt alls för att man är fetast i världen....jag förstår att min kropp inte orkar så mycket mer av det, det känner jag efter alla år därför är lchf det bästa jag kan hålla mig till och jag kämpar för att hålla mig där....jag vill ju leva för alla dom jag älskar....men ibland är det tungt.....