marithape carpe diem

Vaknade klockan 6 i morse...vet inte varför jag vaknar så tidigt hela tiden....ett par muggar te och en mugg kaffe sen hade klockan blivit så mycket så jag kunde ringa de två samtal jag skulle ringa...skatteverket för att höra om Anette hade deklarerat åt mamma...men det fick dom inte svara på, det enda han kunde säga var att jag skulle göra det igen...fattar ingenting...det andra var till biståndshandläggaren som naturligtvis var sjuk...måste få mer hjälp till mamma för jag klarar inte allt själv....blev totalt dränerad på energi efter det och la mig på soffan och satte på tv:n...vaknade 2 timmar senare....är det som jag blivit varnad för...att jag håller på att gå rakt in i väggen...jag vill inte tro det...det blir väl bättre när allt får reda upp sig...men jag orkar inget jävla drama...känner att det inte är läge för det, men tydligen svårt för vissa att fatta...då håller jag mig undan istället...läser inte det som skrivs och svarar inte heller...känns som jag bara häller bensin på elden om jag gör det. 

Lisa kom och vi var till blomsteraffären och beställde blommor till fredag...så svårt för man vill ju att det ska kännas rätt och det tror jag att det blev...eller jag hoppas det, är alldeles för snurrig i skallen för att klara det själv...virrig är jag annars men det är en annan virrighet, nu kommer jag knappt ihåg vad jag gjort och inte gjort ibland. Handlade åt mamma och så åkte vi ner och fikade med henne. Var till apoteket och hämtade mer sömntabletter...nu har jag tre olika sorter här hemma...fyra askar......200 tabletter....

Tittade på hockeyn i kväll och håller såklart på Brynäs...dom måste vinna vinna för dom jag älskar...vinna för Anette...även där var vi olika, en Brynäsare och en Leksing....men jag älskar min syster den som stod mig allra närmast...saknar henne varje dag, varje timme varje minut varje sekund....en del av mig försvann med henne den där riktiga livsglädjen är som borta...kanske tiden gör att den kommer tillbaka...vad vet jag....känner bara en sån jäkla rädsla hela tiden att det ska hända nåt med dom jag älskar...min mamma mina barn och den finaste...det klarar jag inte....