marithape carpe diem

Sov med mina konstiga drömmar även i natt...inte svårt att somna med sömntabletter i kroppen iaf...vaknade halv tio och tog en mugg te och en kesoplätta med tomat på...in i duschen och spolade bort resterna av sömntabletterna...får inget vettigt gjort här hemma...går bara fram och tillbaka och vill bara ut...bort härifrån. Åkte ner till mamma när jag visste att hon hade sovit färdigt efter lunchen och kokade kaffe åt henne och tvättade...känns så mycket bättre när jag inte är ensam och har nåt att göra. Nu är det ju bara hon och jag....hur ska jag kunna vänja mig vid att vara det enda barnet när jag är van att ha syskon att lita på...så jäkla tomt....

Peter ringde när jag gick planlöst på ica och inte ens visste varför jag var där...vad jag egentligen skulle ha där...köpte en massa ost...ja det är väl vad jag behöver...köper ägg av kollegan och så ost....det enda jag får i mig iaf. Gjorde en rödbetsgratäng och tanken var kycklingfilé till den....men det får nog vänta till i morgon...

Försöker vara positiv och så glad det bara går, men det går i vågor...ibland höga och ibland lite lägre...blir väl bättre antar jag....försöker så gott jag kan och kan inte göra mer just nu.

En vikarie skrev nyss och berättade om natten som varit...sån jäkla tur att det var just hon som jobbade med kollegan som inte kan ta några som helst snabba beslut....att få ett tyst larm är ju prio ett och den här gången var det försent....så tacksam för att det var just hon som jobbade då det är en massa beslut som måste tas och en massa samtal med läkare och ssk som måste vara konstruktiva och redogöras för vad som hänt och vad som ska göras....den vikarien måste vi vara rädd om.

Mamma sa idag att hon inte känt sig gammal ens när hon fyllt 80...och det kan jag förstå så alert som hon var...men jag känner mig betydligt äldre än så.....trots den fina komplimangen jag fick igår....men det blir väl bättre med det också kanske....fick en så fin hälsning på chatten av en av mina underbara svärdöttrar....känns som att den kärlek jag känner och vill ge till dom jag älskar har nått fram...vad mer kan man önska sig....