marithape carpe diem

Känns som att jag inte lever längre....bara existerar och fungerar som en robot....sover alldeles för länge, gör inget speciellt om ingen kommer....sen är det snart kväll och jag sover igen.....vet inte hur jag ska ta mig ur den här negativa spiralen, jag vill det verkligen men jag vet bara inte hur. Kanske är jag lite för otålig i mitt tillfrisknande med knäet.....blir så jäkla rädd då jag vaknat två nätter av det gjort så ont i hela benet...känns som att det är stelare nu igen och jag vet inte varför. Vet ju att det tar lång tid att läka och bli bra, ända upp till ett år så jag kanske bara är för otålig som vanligt.Grannarna ska inte flytta förrän om ca två veckor och det känns bra att ha dom här ett tag till.....det känns som att så fort jag fäster mig vid någon eller några så mister jag dom....kanske därför jag har så svårt att släppa nån nära, av rädsla att bli sårad eller lämnad...

Tänker och funderar nog för mycket också.....precis som alltid och det gör inte saken bättre...