poststressymtom

Sovit hela natten...från 21 till 7:30 då jag hade mobilen på väckning, men lyckades somna om och vaknade tjugo i nio och skulle vara hos sjukgymnasten nio...jäklar att det blev panik men jag var där i tid iaf :) Det jag har i ryggen är ingen inflammation utan en muskel som krampar...allt som händer i kroppen just nu är en reaktion på att jag börjat bearbeta det som hände under åren med C...det som jag tryckt undan och aldrig pratat om...det som tydligen heter poststresssymtom...att en människa kan förstöra så mycket...han sa ju att han skulle se till att förfölja mig tills jag hamnade på psyk och aldrig kom därifrån...nu blir det aldrig så för det kommer att bli bra, bara jag får läka i själen först så kommer jag jag att bli hel i kroppen oxå. Den kroppsliga smärtan kan jag stå ut med för jag vet ju hur mycket värre den själsliga är....när man har varit stark för länge så tar det tid att få ihop dom trasiga bitarna igen, men jag tänker inte vara bitter och jag ska förlåta...för min egen skull är det viktigt. Jag är på rätt väg och det säger läkaren och sjukgymnastena oxå men det kommer att ta tid, men det får det göra...sen får jag jobba med tilliten till människor och män i synnerhet ....inte det lättaste...bara ett ord eller en gest kan göra att jag tar ett kliv tillbaka igen. jag vet att jag överreagerar på mycket men jag är medveten om det och jobbar på att jag tolkar saker fel, men det känns ibland som att jag gör det för att skydda mig själv från verkligheten...att skriva om hur jag mår idag och även om hur det har varit är ett bra sätt att bearbeta saker men jag ska även vara medveten om att det sätter igång en process i kroppen som gör att jag mår dåligt av och till...men det är nödvändigt att det kommer ut så jag kan läka helt...eller så mycket som det bara går iaf....den finaste har hjälpt mig framåt så mycket...mycket mer än han kan ana...känner en stor tacksamhet mot han och kommer att älska han för evigt för det....när jag tvivlar på att män kan vara omtänksamma och fina så visar han det om och om igen med fina handlingar och peppande ord att fina män finns...och han är den finaste....för alltid den finaste.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0