marithape carpe diem

Sov länge idag för att vända på dygnet...känns ju sådär att åka och jobba i natt när Tobbe, Linda och barnen har kommit...men det får vi ta igen i morgon. Nu är kålsoppan klar så jag bara kan hoppa i kläderna och gå ner och hämta mamma när jag vaknar. Även om hon inte kan se nåt så hör hon och det blir nåt annat än att sitta i lägenheten hela tiden, hon behöver verkligen komma ut lite. Jag bryr mig egentligen inte så mycket om marken men det är kul att träffa alla och att gå ut på kvällen och träffa många hemvändare....undet många år när barnen först var små så var ju fokus på dom så då var jag aldrig ut på kvällen och när dom var i tonåren så var det inte läge att gå ut och festa själv, då nattvandrade jag med andra föräldrar så nu dom sista åren har jag kunnat gå ut med Tobbe och inte bara vara mamma utan kunna koppla av och bara tänka påmig själv en gång om året :)

 

 

Höll på att försova mig i morse...hade mobilen på 7 men stängde av den och vaknade 07:24...jäklar att det blev panik, men kvart i 8 var jag hos M och vi drog mot Linde i pissregnet...jag släppte av henne vid lasarettet och fortsatte ner till bilprovningen. Fick vänta typ 20 minuter men sen gick ombesiktningen fort och hon kan åka ett år till.M ville till Hemköp och Mejk så då tog vi den svängen innan vi åkte hem igen.

Trött som jag vet inte vad satt jag mig framför tv:n en stund när jag kom hem och det blev en tantvila på en timme....fattade inte om det var natt eller dag när jag vaknade och fy vad otäckt det kändes...hann iaf göra lite ingefärashot innan det var dags att hämta lyckopillret och köra henne till dansen...hennes mamma ville att jag skulle ha henne kvar tills hon hunnit städa så självklart hade jag det...efter lite pannkaka, glass och tv:tittande och bus med mormor så körde jag henne hem kl 20 och for sen till ica och handlade...i morgon kommer äldste sonen med familj men jag vet inte om jag hinner träffa dom innan jag åker på jobb...men sen på lördag ska vi kolla hockey och förfesta lite innan vi drar ut på äventyr....min fina son...han som var rädd att jag inte skulle älska han lika mycket när bebisen skulle komma...lillebror Erik...men det är ingen skillnad..jag älskar dom båda lika mycket....kärleken räcker till många....till den finaste oxå...tror att han ska jobba hela helgen...åh vad jag skulle vilja ha han nära och bara krama han....

Sov så jäkla oroligt idag...vet inte riktigt varför, men oro i hela mig...vaknade flera gånger av halsbränna...för mycket kaffe i natt...det får jag sluta med för nu har jag inte behövt ta omeprazol på länge, men idag var jag tvungen till det. Hade mobilen på väckning 1 och hade fått ett meddelande från Lina att hon ville att jag skulle ringa Rolf och få en tid åt henne. Jag hämtade henne från jobbet och vi gick till han tillsammans och hon fick en tid redan idag kl 18. Åkte ner till mamma och underhöll henne ett par timmar innan jag for till Lina och passade lilla lyckopillret medan hon var till Rolf. Vi har så kul tillsammans och gör en massa mormor/ Charliebus...sånt som inte mammor gillar men man kan ha som hemlis med mormor...som jag älskar denna unge, hon är solen i mitt liv och vi står varandra så nära..

Ska försöka lägga mig i tid i kväll men inte för tidigt för då får jag ligga och sno efter ett par timmar och det kan jag inte för i morgon ska jag upp före sju...det brukar inte vara det lättaste att komma upp så tidigt men jag har lovat M att köra henne till Linde då hon ska röntga ländryggen och förhoppningsvis få veta varför hon har så ont hela tiden...sen ska jag ombesikta hennes bil under tiden.

Skulle behöva städa lite oxå men det är inte prio ett just nu och får bli när det blir....är ju enda lediga dagen i morgon sen är det dags för en natt på fredag...lördag har jag tagit semester och ska ut med Tobbe...dubbla känslor med det...saknar någon....den finaste....

 

 

Med en sån skitnatt så kan nästa bara bli bättre...X har börjat larma om allt och ingenting igen....ett jäkla åkande fram och tillbaka...blev ett blodbad när jag tog ett b-glukosprov på en vårdtagare och inte hade jag tagit på mig handskar...slarvmaja...halv sju larmade N en bit bortifrån och behövde hjälp med nedre hygien...om människan förstod vitsen med att ha blöja på sig så skulle det inte behöva bli så illa varje gång...fixade till där så gott det gick så fick dagpersonalen ta över och duscha henne ...klockan var över sju innan vi kom iväg hem. På shellrackan så plingade det till i bilen och fröken noll koll hade inte tittat på bensinmätaren på ett tag...så där lös en lampa...svängde in på gärdet och ner till macken men fick plötsligt för mig att jag inte hade plånboken med mig så jag åkte tillbaka och hem...väl hemma så kom jag på att jag var ju in på ica innan jobet så plånboken ligger i ryggsäcken...varför ha så jävla bråttom hela tiden, jag kunde väl ha tittat där innan jag åkte hem igen...nu återstår att se om jag tar mig till macken ikväll när jag åker till jobbet...annars blir det lite jobbigt.

Jag hittade en cd skiva i bilen i går kväll...har ingen aning om hur den kommit dit för den är inte min och jag har ingen aning vilka det är på den....skumt som attan...

Ska ta mig in i duschen nu och göra mig klar för natt 2 sen är jag ledig 2 nätter...känns som att jobbet har blivit som en transportstäcka till nästa ledighet...men det blir väl bättre, det är ju upp och nedgångar i allt.

Hösten gör väl sitt till att man känner så...

 

Har varit ovanligt trött idag...sov länge men somnade ändå en stund på eftermiddagen. Jag har läst Martina Haags bok och så jäkla förbannad på en helt okänd karl har jag väl aldrig varit förut....Martina Haag är ju en av mina favoritförfattare och hon har alltid skrivit så fint om sin Erik....jag har nästan avundats henne som hade en så fin och omtänksam man...men det visade sig att även han tänkte med fel huvud och offrade sin familj...men det största sveket tycker jag ändå var att han under ett helt år förnekade att han var otrogen trots att Martina hittade konstiga saker då blev han bara förbannad på henne...så jävla fegt att inte kunna stå för det man gör....det finns väl inget värre än lögner när man känner i magen att något är fel...

Men nu släpper jag det och Erik Haag kommer för alltid att vara en skitstövel!

Grannen I var här och la en lapp i mitt brevinkast...hans sambo har dött i förrgår men jag vet inte riktigt vad han menar med den lappen...den är så osammanhängande så jag förstår inte riktigt  budskapet.

Snart dags att bege sig till Storå för natt 1 av 2...skönt att komma härifrån och veta att jag sover så mycket bättre på dagtid....tankar som snurrar runt och jag får bara ligga och sno i sängen på nätterna...varför ska alltid dumma tankar komma på nätterna.

Vaknade halv sex i morse...hatar såna dagar för då vet jag att jag kommer att vara seg hela dagen oavsett om jag somnar om eller inte....Idag för 26 år sedan föddes min lilla prinsessa...mellandottern...den enda som han var med på förlossningen....den lilla som skulle binda oss samman för evigt....den som var planerad....så underbart vacker hon var med sina runda kinder och mörka långa hår...en liten prinsessa som tittade med sina stora mörka ögon som att hon ville se vilka vi var..den som jag födde fram stående på knä...en lite knubbig tjej på 4095gr....den av mina flickor som har varit den lugna, den sansade och kloka...och som fortfarande är det.

Vi var till Löa och grattade henne, jag och tre av hennes syskon med familjer en fin dag med mina underbara ungar.

Lina fick akut ont i ryggen i fredags och var nu värre än någonsin så efter att vi varit i Löa så åkte vi ner till akuten i Linde...hon fick komma in till läkare nästan på en gång som konstaterade ett rejält ryggskott och man kunde helt klart se hur sned hennes rygg var....hon fick värktabletter med sig hem och ett recept att hämta ut i morgon. 

Känns ju inte så bra att hon fått ärva min skitrygg...hon ska ju leva med den i så många år till...

Efter akuten åkte vi ner till Statoil då Lina ville köpa korv till sig och Charlie....hon hade inte ätit nåt idag och inte jag heller förutom två ägg till frukost....jag köpte en fullkornsmacka och en cola zero...och nu har jag ångest och ont i magen...hos Lisa åt jag några skivor salami och två muggar kaffe...det hade nog räckt, men den där tanken att gå ut på toaletten försöker jag hålla tillbaka...det är inte farligt att frångå lchf nån gång...förnuftet vet det men hjärnan säger nåt annat....

Har iaf inte haft några andra dumma tankar och funderingar idag...det är jag tacksam för....

Sov alltför länge idag...men så kan det va och behövdes säkert...kände ett lugn igår efter att ha pratat med den finaste....jag får väl tro att det är sant det han säger...jag är iaf ärlig och sann med det jag säger och har inga som helst problem med att säga vad jag tycker,tänker och känner...på gott och ont. hoppas han förstår hur mycket han betyder för mig....hur han har fått mig att leva igen efter år av att ha levt i den där bubblan....hur mycket han har peppat mig i svåra stunder och hur han har blivit den finaste....den finaste av vänner <3

Åkte ner till mamma idag och leggingsen och toppen jag beställt åt henne hade kommit...hon blev så fin i det...min fina mamma...för varje gång jag är där så kommer tankarna om att hon kanske inte finns mer snart....så sjuka tankar...såklart att det blir så men jag är inte redo...kommer jag att bli redo någonsin? tvättade en maskin och strök det jag tvättat förra gången...hemtjänsten tittade in och såg att jag var där och som vanligt behöver dom inte göra nåt då...jag är så glad och tacksam att det har blivit så bra och att mamma känner sig trygg...bara synd att det behövde gå så långt som en anmälan innan det blev så...men eftersom jag jobbar själv i vården så vet jag att det finns dom som jobbar där som inte ska jobba med människor....

En sak som gör mig galen är att min cd med def leppard är bara borta...jag vet att jag tog in den från bilen och att den låg på skrivbordet bredvid datorn men sen vet jag inte vad som hänt...om jag lagt den på nåt bra ställe som jag skulle komma ihåg eller hur tusan det gått till...ska lägga en sax och en nyckel i fönstret och se om den kommer tillbaka.

Matintaget idag är inte bättre än igår tyvärr....nästan sämre....en liten lchf smörgås och två muggar kaffe hemma...två koppar kaffe hos mamma och lite nötter ....varje gång jag går till kylskåpet och tänker att jag ska göra nån mat så står jag bara och tittar rakt in i det och känner hur jag inte är hungrig...hur jag mår illa bara jag tänker på mat...idag tog jag på mig täckvästen jag inte fick ihop förut...nu kunde jag stänga den utan problem...och det är det jag blir så taggad av...när kläder som inte passat förut helt plötsligt sitter bra och hur jag går ner i storlekar....jag vet att jag är ute på farliga spår men samtidigt kan jag inte stoppa det....det blir som ett rus...som en drog...det går inte att stoppa och ändå så är jag så medveten om det.

Hade mobilen på väckning ett idag...åh så jäkla segt att vakna, men eftersom jag hade en känsla av att jag skulle kissa på mig annars så gick jag upp....yngsta dottern kom hem och hade fått ett ordentligt ryggskott...hon lånade tensapparaten, spikmattan och fick med sig lite starkare tabletter...stackars Lina allt får hon ärva av mig....ätstörningar, hsp, och så en sjujävla dålig rygg....

Tog mig i kragen och plockade undan en massa onödigt och dammsög, drog igång diskmaskinen och for upp till Ställdalen och gjorde ett styrke och konditionspass....en man satt utanför och kollade så att man hade betalat och att kortet var giltigt...en hel sida han visade mig, ca 60 personer hade inte betalat in avgiften...och det var mest från migverket och dom hade kommit på att nån betalar och sen släpper in dom andra....så jäkla sjukt att dom måste hålla på så överallt....jag blev inte så länge för det var för många från migverket som kom dit och det kändes inte bra.

Maten idag bestod av en lchf smörgås och två muggar kaffe....två babybelostar och några salami sticks....tyvärr kan jag inte få ner mer än så idag men hoppas på en bättre dag i morgon.

Känns helt konstigt med den finaste....känns som att jag gjort eller sagt nåt som är fel....det sitter som en stor klump i magen och jag försöker vara som vanligt, men emellanåt faller jag och tårarna bara rinner...det känns precis som med Calle....hur jag försöker att vara som han vill men jag inte klarar det...hur jag inte vet hur jag ska vara för att han ska förstå att det enda jag vill är att vara en fin vän...och jag har ju alltid sett han som den finaste...den jag litat mest på...den jag alltid vill ha som vän...men nu känns det som att han knuffar ner mig i det det svarta hålet...där jag varit så många gånger förut och tagit mig upp igen...det som jag aldrig trodde skulle hända med den finaste...vad är han rädd för...förstår av hela mitt hjärtaa att han är rädd för att bli lämnad...hur hans barndom påverkat han som vuxen...en pappa kan nog aldrig ge den kärlek ett barn behöver som en mamma kan...mitt hjärta gråter när jag ser hur rädd han är för kärlek....hur rädd han är för att bli lämnad och därför lämnar själv....den tuffa ytan som döljer en liten rädd pojke...jag ser det du inte vill att jag ska se...men jag vill bara ge dig all den kärlek du behöver...all den kärlek du inte förstod att den fanns på riktigt....Älskar dig den finaste nu och för alltid <3

Sov till halv fyra idag...så i natt kommer jag inte att vara lika trött...fick ett larm på morgonen om att en man hade ont i pungen och att den hade svullnat upp och var hård....kollegan och jag bara tittade på varandra...vad vet vi om pungar mer än att det heter scrotum på latin....men eftersom det var ett larm så var det bara att åka dit men bara för att tala om för mannen att det där har inte vi kompetens för men att vi skulle rapportera över till ssk....det var nog ett av de mest konstiga larm jag varit med om,och då har jag jobbat i många år.....

Drömde så jäkla konstigt och det sitter en liten obehagskänsla kvar i kroppen....men nu har jag duschat och ska snart sätta mig och kolla på matchen mellan Leksand och Djurgården, jag hinner ju iaf se period innan det är dags att dra mot Storå igen...lite surt att vi missar matchen i Tegera, men så kan det vara ibland...får satsa på när dom spelar i Stockholm istället.

Nästa lördag har jag tagit semester och S ska jobba för mig, så idag ringde jag henne om andra december och hon tog den natten oxå...skönt att ha fixat den redan nu, det kommer nog att bli en rolig kväll på Arenan :)

Jag mår inte så där riktigt bra i själen, men sånt får ta den tid det tar....ska försöka undvika han så mycket det går.....men det är svårt....känslor styr man inte över och jag har ju varit med om det förut....

Sov länge idag och det var medvetet, jag gör så när jag ska gå på första natten...då är jag uppe så sent jag kan och sover länge för att komma i rätt fas till nattjobb. 3 missade samtal från hemligt nummer...jag hade ljudet av så det var inget konstigt med det men har dom ringt tre gånger så borde dom väl ringa senare på em men det är det ingen som har gjort. Körde M och hämtade bilen, försökte få ork till att plocka lite här hemma och sen till Rolf...fan vad ont det gjorde när han knäckte till i ryggen...det är förslitningar så det är väl inget att göra åt det, men känns iaf mycket bätre när jag varit hos han.

Tänkte åka till loftet efter att ha varit hos Rolf men jag ångrade mig...såg hans bil där och då känns det som att jag åker dit bara för att han är där...så jag kokade kaffe hemma istället :)

Nu är det dags att göra sig klar för första natten...den är alltid jobbigast efter långledigheten, men det går bra bara man kommer iväg och det är skönt att få lämna det här huset.

Ska försöka komma iväg och träna i morgon....varannan dag känns bra...bara att ha självdiciplin och den saken kan det ju vara lite si och så med tyvärr......även när det gäller maten, idag var första gången på en vecka jag åt lagad mat...dumt jag vet, men när man inte känner hunger så är det lätt att det blir en liten burk kvarg, en lchfmacka eller en korv utan bröd....men nu gjorde jag så det räcker i morgon oxå. Kaffe är oxå bra hungerdämpare :)

Kollar på hockey och tycker att kvällen ändå är ganska ok...men det som stör mig är han den finaste börjar visa en sida jag inte vill se...som att han leker med mig....ena dagen är allt ok och nästa som att jag inte finns....det sista jag behöver just nu är ett sånt beteende...jag kan stå för mina känslor, men det betyder inte att han måste ha dom för mig...det enda jag vill ha är en respekt för det jag känner...inte att han ska bli nån player som leker med känslor.....jag trodde att han var en vuxen man ...eller han borde vara det men nu vet jag inte längre....ja det jag känner för han är ändå detsamma och det kan inget ändra på.

Sov 11 timmar i natt....Så är det när man sover som en kratta flera nätter, till slut säger kroppen ifrån och försöker ta igen den sömn den förlorat...men det kan den inte göra...ligger konstant på minuskontot med sömn när jag är ledig för av nån underlig anledning sover jag så mycket bättre på dagarna när jag har jobbat.

Åkte ner till sjukgymnastiken och gjorde ett träningspass där...mest knä och balans....fick ett meddelande från mellandottern att hon och lillprinsen var på väg hem till mig...han är väl den sötaste lilla prins man kan tänka sig, men med ett jäkla humör....

Hade kommit överrens med yngsta dottern om att träna i Ställdalen efter att Charlie hade varit och tagit kort på dagis och åkt till sin pappa...men då kom hon med tusen ursäkter....men eftersom jag är mamma och inte godtar dåliga ursäkter så följde hon med till slut...och tur var det för när vi kom dit var en mörkhyad från migverket där och han spelade så hög musik så jag var nästan rädd för tinnitus...men efter en lite stund kom det ytterligare tre...då var jag glad att Lina var med för det kändes bara obehagligt...får väl åka upp tidigare hädanefter....

Hade en diskusission med dottern om marken....hon har tidigare sagt att äldsta brorsan med familj kan vara hos henne och det har dom varit dom senaste åren och hon sa för bara några veckor sen att hon inte var så intresserad av att gå ut på kvällen...men helt plötsligt vänder hon och tycker att jag kan ha alla barn här för hon kanske vill ut och ha förfest...men se det kanske mamma oxå vill...jag har varit hemma med mina barn när dom växte upp och sen har det varit barnbarn som det tagits för givet att jag skulle passa under marknadshelgen...men för två år sen tog äldste sonen med mig ut och även förra året....det är enda gången jag är ute så det tänker jag inte låta bli i år heller....nu har jag kommit till insikt att jag har varit ensam med mina barn och barnvakt har varit sällsynt och aldrig en marken så nu är det dags att börja leva...jag har gjort mitt med barn...jag är barnvakt så mycket under året så är det för mycket begärt att jag får en enda helg om året....egentligen jobbar jag hela helgen, men eftersom jag lyckades få tag i en uska som kunde jobba för mig så vill jag väl inte sitta hemma och vara barnvakt...då hade jag lika gärna jobbat. Kanske det är lite svårt för mina barn att ta in att jag har börjat leva...dom är vana vid att dom alltid kommit först...men nu är dom vuxna och deras barn är deras ansvar...sen kan jag ha dom när jag vill...och jag älskar dom inte mindre för det.

Helvetes jävla skit...usch vad jag önskar att jag var osynlig ibland...osynlig på riktigt, inte sådär som jag är asocial....mår så jäkla dåligt av att vara i den här lägenheten så jag står snart inte ut...måste fly bort hela tiden...ett fint ställe att fly till är loftet, där kan jag sitta i solen med en bok och bara vara. Det var inte en människa där idag när jag kom dit och det var så skönt...men såklart kom det en efter en och det gjorde väl inget, men helt plötsligt satt han där...hur och när han kom dit vet jag inte men helt plötsligt hörde jag hans röst och jag blev som förstenad....jag vill inte vara så asocial...men jag styr inte över det och det är väl min dåliga självkänsla som får mig att må som jag gör...jag har väl ändå kommit en bra bit på väg när jag går själv till loftet, det hade jag inte klarat för några månader sen. Men det jobbiga blir när jag ska därifrån...jag nästan springer iväg och vill inte titta på någon...kan uppfattas som en surkärring eller nonchalant, men jag är bara så jäkla osäker....

När jag är med han själv känner jag inte alls så, då känner jag mig trygg...men när det blir för många runt omkring så vill jag bara vara så osynlig jag kan....mycket att jobba på, men jag försöker...bra blir det aldrig men det kan bli bättre.

Tröttare än tröttast...tittade på hockey igår och blev kvar framför tv:n alldeles för länge sen. Sov ett par timmar och vaknade igen och då var det lögn att somna om...alldeles för mycket tankar som snurrar...somnade om vid halv åtta och vaknade nio av ett meddelande...från den finaste, men jag var för trött för att läsa det då så det har jag gjort nu. Fick flera sms av M oxå men somnade om och sov av och till i några timmar...så jäkla jobbigt att jag inte kan ställa om från nattjobb och kunna sova på nätterna. Ska bli skönt att börja jobba på onsdag så jag får ordning på sömnen igen för det här orkar jag inte.

Tankarna på att flytta till Frostviken växer sig allt starkare och nu har jag bett en vän kolla efter en lägenhet, men där som här så är det ont om dom. Här kan jag inte stanna i vilket fall som helst för jag vill inte fortsätta må så här dåligt och vara otrygg hela tiden...ska be chefen om tjänstledigt i tre månader, men det blir kanske svårt med den personalbrist som är och kriterierna för tjänstledighet är väl inte godkända...så vi får se hur det slutar och om jag orkar stå emot...om jag för en gångs skull tänker bara på mig själv.

Ibland måste man komma till insikt... när jag ser de patetiska inläggen från en av de äckligaste människor jag vet....skaffa barn med olika knarkare men låtsas vara  så perfekt... vaddå varit ute och druckit mer än hon tål...det gör hon väl jämt...jag var på systemet i linde för två veckor sen och det hon handlade då var över en månads ranson för mig...så låter hon han tro att hon  bara dricker när hon är barnledig...så jävla patetiskt och jag bara känner att jag skiter i allt....är han så jävla lättlurad så då är det så...men utan mig...

Idag har jag varit hos mamma och tvättat fönster och bytt gardiner...hann även tvätta en tvätt och hänga...fy farao vad tråkigt det är att tvätta fönster...hon bad mig även att klippa ner och kasta dom få blommor hon har kvar...när jag gjorde det så kändes det som att jag förberedde nåt...att det var början till slutet...min mamma som jag vill ha kvar tills jag dör...ja jag vet att det inte är så det brukar vara men jag klarar mig inte utan min mamma....saknar min pappa oxå och hur vi brukade lösa världsproblemen i telefonen...saknar hans Hälleforsdialekt...men vi kommer att ses igen...jag kommer ihåg hur pappa berättade den gången han fick hjärtstillestånd hur han såg Roger stå där med öppna armar och säga: kom pappa kom..och hur pappa svarade :inte än....och så fick läkarna igång hjärtat igen...så jag vet att han och brorsan kommer att stå där och vänta när det är dags.

Inte så att jag skulle göra nåt i förtid....så dåligt kommer jag aldrig mer att må...då han hade tagit all livslust ifrån mig och jag till slut trodde att barnen oxå skulle ha det bättre utan mig... då när jag köpte DN för att hitta den bästa dödsannonsen,och den finaste versen....men jag fann den aldrig och hade turen att få den hjälp jag behövde i tid....skulle nog aldrig medvetet lämnat mina underbara ungar i förtid i alla fall....dom betyder mest för mig och ingen man kan mäta sig med den kärlek jag har för dom....

Det jag känner för den finaste är heller inte mätbart...och därför är den villkorslös....vad han än gör och vad som än sker så är min kärlek alltid lika stark....nu har jag drömt om han flera nätter i rad och det har varit både på gott och ont....kommer aldrig att älska nån som jag älskar han....

Vaknade kl sju i morse...när hände det sist....hade ingen lust att kliva upp så tidigt en lördagmorgon så jag låg och läste och lyckades somna om en stund...drömde så jäkla tokigt, var i Frostviken men sen var det bara en massa konstigt som hände....tog en mugg kaffe och en lchfmacka och sen satte jag igång med att städa....usch så eftersatt allt har blivit när jag var borta fyra veckor och när Lina och Charlie bodde här...men nu känns det som att jag börjar komma ifatt.Var inte ur pyjamasen på hela dagen och efter duschen så bara bytte jag till en ny....lite tända ljus och ishockey på tv:n gjorde den här kvällen ganska bra iaf....jag ska försöka lägga allt negativt bakom mig och försöka glömma mina känslor ....kommer inte att bli lätt då jag inte har den förmågan att kunna stänga av....han kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta för det är han som fått mig att leva på riktigt igen....men jag får försöka undvika han så mycket det går så kanske jag kan glömma det han tänt inom mig....ibland blir jag rädd för han...det känns som att historien upprepar sig att jag bara backar hela tiden för att jag är rädd att göra nåt eller säga nåt som han inte vill....ibland är han så go och jag ser den fina mjuka sidan och ibland ser jag den hårda och jag vet inte hur jag ska vara då...Jag undrar så varför han visar det hårda skal han omger sig med ibland,när jag har sett att han under det skalet är så fin och mjuk...önskar att jag kunde ta bort det från han och bara ge han all kärlek han behöver...men nu är det som det är och jag måste gå vidare för att inte falla igen.....

Sov till 10 idag..inte bra men kroppen tar vad den behöver....Började projekt storstädning och fick iaf sovrummet klart, sen ringde Lina och ville att jag skulle hämta Charlie på dagis vilket jag såklart gjorde...lilla lyckopillret var helt slut efter en vecka på dagis då hon varit där sen halv sex på morgonen så hon somnade i bilen bara på den lilla stund det tog att åka och tanka. Hon fick sitta kvar i bilen och sova utanför köksfönstret med bilrutorna nedvevade såklart...hon var inte på sitt allra bästa humör när Lina kom hem och hon vaknade så vi fick locka henne med ett besök på loftet och lite glass. 

Det var inte så många där när vi kom dit men efter bara en lite stund ser jag en röd cheva komma farande och parkerar bakom min bil....där dog jag...fy fan vad jag ville bara försvinna...det där som blev skickat på chatten bara virvlade framför ögonen på mig....nästan så jag tänkte om jag blundar så finns han inte...men jo det gjorde han. Nu måste jag ta mig ur det här...så här kan jag inte leva....jag förstår ju med hjärnan att han är en player..vill gärna ha uppmärksamhet för att få bekräftelse...men hjärtat är inte med mig alls där...när jag ser vilka tjejer han umgås med så må jag väl förstå att vi inte är på samma nivå...med den umgängeskrets dom omger sig med och hur dom beter sig så är det inte dom värderingar jag har...men det är kanske nåt han gillar med det och då får det vara så....sen kan dom skylla sitt beteende på diagnoser hur mycket som helst, men det köper jag inte med den erfarenhet jag har av just dom diagnoserna....just ADHD kan var en stor tillgång, inget att skylla sitt dåliga beteende på...har ju yngsta sonen som ett bra exempel...använd din diagnos till nåt postivt och inte att skylla på för att du inte vill jobba...så jävla trött på att se hur man kan skaffa en massa ungar men sen låta samhället försörja dom..

Har mer och mer tänkt på att flytta till Frostviken...kanske ta tjänstleigt iaf tre månader och prova att bo där...kanske  släppa mina känslor för den finaste och låta dom gå vidare till den som finns där och väntar....kan det bli riktig kärlek eller blir det bara ett substitut...det får tiden visa....allt är bara snurrigt men jag inser att så här kan det inte fortsätta.

 

Vaknade fyra i morse och det tog ett par timmar innan jag kunde somna om...hade klockan på väckning nio då jag lovat grannen att hjälpa henne med besiktningen av bilen....såååå jäkla trött när det var dags att kliva upp, men det var bara att ta sig till duschen så kvicknade jag till ganska snart. Lite krångligt det där med drive in besiktning....vi fick vänta två timmar så vi tog en sväng på dollar store....efter besiktningen tog vi en snabb tur på rusta och sen ville M in på konsum i Grängesberg...men jag såg att hon inte riktigt orkade och att hon får ont när hon står upprätt...när vi åkte till Ludvika fick hon telefon frå usö och en tid för specialröntgen på tisdag...så skönt att det går såpass fort iaf...jävla skitcancer...får väl hoppas att det inte är några metastaser som ligger och trycker på...Vi var inte hemma förrän kvart i tre och då var det bara en timme till att hämta Charlie och dra till Storå och hennes dans....träffade en fd kollega och pratade en stund, det var trevligt...

Det känns som att jag är den veligaste människan i världen...och det är jag kanske....ska jag ta en semesterdag på marken eller ska jag jobba alla tre nätterna....brukar ju gå ut en gång om året och då med sonen...men i år känns det inte så viktigt...javisst jag kan gå ut och ha trevligt med sonen men mina tankar kommer att vara nån annanstans iaf....ingenting hade ju varit annorlunda  men ändå känns det som att jag inte vill....det är så jag är...när jag är kär ...förälskad eller vad det nu är jag är så finns bara den personen för mig....det är väl om jag skulle ta en semesterdag på lördagen, men då är det för att jag ska ta ut mamma en stund...hon vill ju oxå komma ut fast hon säger att det gör detsamma....fan vad allt är svårt...och en längtan till Frostviken har jag som aldrig förr....till min bästa vän Sussi som är precis som jag....till fina Haldis, hennes härliga dotter Lillemor och hennes granne Karen...till Jeanine...alla fina på Forsgården och Levinsgården....Felicia, Josephine, Elin, Maud-Britt, Gertrud, Ray, Rolf; Joachim, Niclas, Anette, Maria och många fler.....där finner jag lugnet och mår bra....så kommer jag hem och allt börjar om igen....klumpen i magen, tårar som kommer hela tiden...rädslan för att gå ut när det är mörkt, rädslan att gå ner i tvättstugan...i Frostviken bor jag i en stuga i skogen med bara rävar, harar och björnar intill och mår så gott och har ett lugn inom mig som inte finns här....det enda som saknas är han...den finaste....

I natt när jag låg och fibblade med telefonen och kollade på sånt som kan skickas istället för att man skriver nåt....lyckades ju få iväg ett av misstag och var hamnade den....såklart hos den finaste och dom går ju inte att återkalla heller så jag fick panik och stängde av telefonen och hoppades att han inte skulle se den....så jävla korkat...såklart han ser den...det hjälper ju inte att blunda och dra täcket över huvudet och tro att det ska hjälpa....det skulle mycket väl ha varit med avsikt för det är ju så jag känner men jag vill ju inte vara så uppenbar som Lina säger....hämtade Charlie på dagis och vi för till ica och handlade innan vi skulle ner till mamma...när jag skulle ut från konsumparkeringen så såg jag hur han kom...så jävla nervös jag blev...jag hade tänkt att jag skulle slippa se han idag så jag hunnit glömma lite vad jag gjort...så pinsamt....

Jag har tvätt ligger i maskinen nere i källaren, men den får jag väl tvätta om för jag törs ju inte gå ner där själv och det känns så pinsamt att be den finaste nu....jävla skit vad jag klantar till det hela tiden....

Skulle iväg och träna idag men eftersom varken Lina eller Evelina kunde idag så tar vi det i morgon...känns inte så kul att vara där om man blir helt själv.

I morgon ska jag följa med en vän till Ludvika och besikta bilen...vi får väl hoppas att vi inte behöver ta tåget hem sen :) Hon kan inte köra själv då hon har haft cancer och har fått ont igen så hon äter starka smärtstillande...får väl innerligt hoppas att det inte har uppstått nya tumörer men det få hon veta efter röntgen. I morgon ska vi af shoppa lite oxå så hon får nåt annat att tänka på.

Livet är oförutsägbart och man vet aldrig vad morgondagen för med sig...det gäller att leva här och nu och inte skjuta upp saker till sen...då kanske det aldrig blir av....mitt yrke och vänner som dött alldeles för tidigt har fått mig att inse det...det är så många jag saknar och skulle vilja träffa om så bara för en dag...brorsan, morfar, mormor, farmor,farfar,pappa, Birgitta och Catti....ja det finns fler men dom här är dom viktigaste....kanske det vore läge att träffa calle och försöka förstå hur det kunde bli som det blev...och Kenneth som var min allra första kärlek...vi som inte kunde leva med varandra och heller inte utan varandra...en kärlek som var till och från i ca 17 år...det var ju han jag skulle bli gammal med...men så blev det inte och nu är det nån annan som stulit mitt hjärta...han den finaste...han som är min soulmate...den som kompletterar mig och är den som har samma värderingar...helt enkelt den finaste :)

.

Vilken underbar dag det har varit...sol och varmt..yngsta dottern och lilla lyckopillret och jag var till loftet och fikade...kändes så mycket bättre idag även om den finaste redan var där när vi kom....han satt med ryggen mot mig så jag kunde titta på han så mycket jag ville...jag noterade att han har ganska mycket gråa hår :D men jag älskar han precis som han är och när han senare satt upp håret i en tofs så var jag förlorad...gud vad jag älskar när han har håret så....den finaste..dottern var och hämtade ett paket på ica och som jag sa till henne det kommer att vara så stort så du kan inte bära det hem...och precis så var det. Jag hämtade bilen och tänkte fickparkera ovanför loftet...men det insåg jag snart att det skulle bara göra mig nervös då det var så trångt så jag åkte ner på gräsmattan istället...det gick fint och trots att jag förstår att dom tyckte att jag kunde söka till Sveriges sämsta bilförare så tog vi oss iväg iaf...

I kväll kom det över mig igen....mitt liv med Calle...ska han fortsätta ha makten över mig eller hur ska jag kunna återta den...antagligen för att jag läser boken: en vacker dag lämnar jag honom och jag känner igen så mycket av det hon skriver....hur hon skriver om att leva i en livsfarlig passion, hur kärlek, åtrå och förtvivlan gör att man tappar bort sig själv....hur det onormala blir normalt....hur vännerna tror att man ljuger för att han är så trevlig och social....och jag som är så asocial emellanåt....såklart det är mitt fel...men när jag tittar på den där lappen som vi fick sätta på ryggen när jag läste till uska och dom andra skulle skriva där vad dom tyckte om mig så står det hela tiden: glad, skrattar mycket, alltid lika glad...men det hade han tagit ifrån mig...var jag glad så var det för att jag tänkte på nån annan...speciellt en av mina ex som hade skrivit så fina brev till mig som C hade tagit...vad han nu skulle ha dom till....det känns som att han alltid kommer att ha makten kvar över mig hur jag än försöker....men min kärlek till den finaste kan han aldrig göra något åt.

En riktig jävla skitdag har det varit idag...vaknade av telefonen och det var nån jäkla försäljare....han fick nog mer än han förtjänade är jag rädd....men klev ur sängen och in i duschen....huvudvärken sitter i och verkar inte vilja ge med sig. Åkte till loftet och drack kaffe för jag orkade inte koka nåt hemma...jag hade räknat med att den finaste inte skulle vara där den tiden, men det var han....det känns som att han tycker att jag stalkar han om jag är där samtidigt med han....efetrsom jag är ganska asocial just nu så försökte jag sitta där det inte fanns så mycket folk...inte helt lätt på ett så litet ställe...försökte iaf vara oberörd men när tårarna bara kommer utan att jag kan hejda det så är det inte så lätt...sen vill jag inte vara så uppenbar heller som Lina tycker att jag är...tror jag iaf kunde dölja tåran eftersom jag satt så långt ifrån...men till slut kände jag att nu fixar jag inte mer så det var bara att försöka ta sig därifrån så fort som möjligt innan det brast helt...sen kunde jag släppa ut alla tårar i bilen

Åkte ner till mamma...det är väl dit man åker när man är ledsen ;) känns tryggt att vara där, hur ska jag klara mig utan min mamma när den dagen kommer....usch jag vill inte ens tänka tanken...mamma ska alltid finnas där, hon har ju alltid funnits där....mötte en fin vän som har börjat jobba på hemvården, hon jobbar i Örebro och bor i Frövi men ska jobba extra på Treskillingen...det gjorde dagen lite lättare en stund. Vi har inte setts sen 1999....så det var mycket vi hade att prata om och eftersom S är en glad och lättsam person så berättade vi gamla minnen som inte var helt rumsrena och mamma tyckte det var roligt att höra det också...det är ju preskriberat nu så nu kan ju mamma få höra vad vi hade för oss :) Var till Lina och passade lillalyckopillret en stund så hon kunde gå och handla...men sen återstod att åka tillbaka till det där huset som ger mig ångest....kom på att det enda jag ätit idag är en halv lchf smörgås, en mugg te, två muggar kaffe och två babybel ostar...och jag kan inte förmå mig att få ner nåt mer.....ska försöka äta bättre i morgon....

Kollegan fick jobba själv i fredags natt...hon fick ta hjälp av natten på huset när det var ställen man måste vara två på...så ska det inte behöva vara, men varken chefen eller planerarna fanns på plats på frdag em och ingen vikarie var ledig...så sårbart är det i vården idag och då är det tur att man har snälla kollegor som försöker göra det bästa av situationen. Huvudvärken satt i hela natten i natt oxå, men det var bara att bita ihop och försöka vila mellan rundor och larm....inte helt snälla vårdtagare i natt heller....när vi försöker komma så fort vi kan och göra det bästa vi kan och ändå mötas av gap och skrik...

Sov till halv tre idag....åkte upp till gymmet själv eftersom Lina jobbade och Evelina var hos Ann...kändes lite sådär att vara däruppe helt själv, nån var och ryckte i dörren men utan kort kommer dom ju inte in och så hörde jag en massa folk utanför men dom var borta när jag var klar...går väl an nu men blir nog värre när det blir mörkt.

Det är så skönt att träna och få ur sig all frustration, finns nog inget bättre sätt att må bättre på....jag försöker stänga av....men det är svårt, det går för stunden men så kommer det tillbaka....känslor rår man inte över....

Idag döptes lilla Älva...så söt och ett jättefint dop. Älva Ilse Maritha....den enda av barnbarnen som fått mitt första namn...sigrid är vi sju stycken som heter, och fy vad jag skämdes för det namnet under tonåren...nu har jag förlikat mig med det och egentligen spelar det ingen roll vad man heter i andra namn.

Huvudvärken förföljer mig och ont har jag där Rolf har tryckt och dragit, men det är bara att gilla läget och åka och jobba. Tur jag har fina kollegor och att vi hjälper och ställer upp för varandra annars hade jag aldrig orkat jobba i natt.

Försökte tänka på att äta bättre idag, så en halv smörgås i morse, Lchfsallad som Anna hade gjort till dopet och för att jag skulle få i mig lite annat så åt jag lite vitlöksbröd...men det var dumt...jäklar vad ont i magen jag fick och nu mår jag illa så jag kan inte få i mig nåt mer idag....får bli snus och cola zero ;)

Måste försöka träna i morgon, nu har det blivit två dagar utan träning...inte bra. Så i morgon ställer jag klockan och drar till gymmet innan jobbet...lite läskigt är det om inte Lina följer med när det är så mycket utlänningar utanför där, men man kan inte gå omkring och vara rädd hela tiden...livet blir för begränsat.

 

Kommer till en ganska smärtsam insikt när jag tänker ett tag tillbaka...jag är medveten om mina ätstörningar och jag trodde att jag hade full koll...men när jag går tillbaka så är det som att jag lurar mig själv...vad åt jag igår...en fläskkotlett med beasås och inget mer till...sen tränade jag hårt och efter det en liten kvarg och en korv...idag en liten lchf smörgås och en mugg te...två koppar kaffe och sent i kväll en drickkvarg och en cola zero...när jag påpekade det för Lina så sa hon: jag är ju aldrig hungrig så jag tänker aldrig på att äta...typ så känner jag det oxå...skulle jag känna lite hunger nån gång så tar jag en snus eller en cola zero så går det över...jag är så jävla rädd att det går överstyr igen trots att jag är medveten... men när jag stod framför spegeln i kväll i bh och trosor så såg jag det fetaste man kan tänka sig....i ätstörningarnas värld är man alltid fet...jag vet det men hjärnan ser nåt annat.....och det värsta är att jag dragit med mig Lina i det här och jag kan bara hoppas att Charlie inte drabbas....

vaknade med huvudvärk och sen har den suttit kvar...var till Rolf som säger att det kommer från nacken och axlarna för jag är fruktansvärt spänd där...jag vet att jag går och spänner mig och försöker tänka på att sänka axlarna och slappna av, men det är svårt.

Var ner till mamma och fixade lite åt henne och sen ville Lina åka till borlänge och köpa doppresent till Älva som döps i morgon...det blev allt lite mer än bara doppresent både för Lina och mig...på nåt konstigt vis blir det alltid så....Lina körde dit och jäklar vad rädd jag blev när hon gjorde en omkörning som gick i 100...men ungen bara skrattade åt sin rädda mamma...hem körde jag för då blev det lite bråttom då lilla hjärtat skulle komma och sova med mig...hennes pappa ska jobba i morgon och Lina har fullt sjå med att få iordning i lägenheten...men jag älskar att ha mitt lilla lyckopiller här, är så mysigt att sova bredvid henne och lyssna på hennes andetag.

Blev hemma från jobbet i natt för att låta nacken och axlarna vila efter Rolfs behandling...inte ofta jag är hemma från jobb, men i morgon tänker jag jobba hur som helst.

Pratade lite med den finaste på chatten igår och det känns faktiskt lite bättre i magen....vad som helst får hända och jag bryr mig inte om vem som är arg på mig...men han får inte vara det...jag blir så olycklig när jag känner att det är nåt som inte stämmer och att jag kan ha sagt eller gjort nåt som sårar han...det är ju det sista jag vill göra.

I går kväll när jag precis höll på att somna så kom jag på att jag hade telefonen på laddning och det kändes inte ok under natten...jag drog ur sladden och skulle bara kolla hur mycket den hade laddat när jag helt plötsligt hör hur den ringer upp nån....vilken panik jag fick när jag såg vem det var...jag har nog aldrig tryckt på så många knappar samtidigt...visst det har hänt förut att jag gjort det till han, men nu vet jag inte hur han tar det...sen såg jag dessutom i morse att det var ett videosamtal...herregud vilken tur att jag hann trycka bort det innan han svarade...

Var till ortopeden i linde idag och vi beslutade tillsammans att inte operera...inte än iaf...dels har jag blivit så mycket bättre och dels för att då kan jag inte träna som jag vill...och han tyckte det var bättre att operera nån som är vältränad och när det verkligen behövs...resultatet blir bäst då.

Mitt lilla lyckopiller började på stråssagymnasterna i Storå i dag...så lycklig hon var när dom dansade och lekte, älskade lilla unge du är solen i mitt liv och jag älskar dig villkorslöst.

Efter Charlies danslektion körde vi henne till hennes pappa i skäret och hämtade Evelina sen och for till gymmet....det går bättre och bättre...tränade mest styrka idag ...det är verkligen skönt att få ta i och öka pulsen ordentligt...glömma alla tunga tankar och fokusera på att må bättre....inte helt lätt men jag provar....

Just nu känns det ganska ok iaf...duschat och hoppat i pyjamasen och hoppas att morgondagen blir så bra den kan....usch att nån kan kännas så trygg och samtidigt skrämma en så....

Sov tre timmar idag sen åkte Lina och jag upp till gymmet...det känns så skönt just när man är där och kan få ur sig all frustration och glömma för en stund.....en snabb dusch och sen till Storå på Apt....sen var det som att få ett knytnävsslag i magen när jag kom hem igen...den där förbannade ångesten....tankar som mal i huvudet....vad har jag gjort för fel....ett jävla bra sätt att bryta ner nån på är det iaf...men trots tårar och knuten i magen så försöker jag stå upp den här gången, jag orkar inte falla igen för då vet jag inte om jag klarar att ta mig upp....jag vill ju bara vara din vän...inget annat...det känns som hela min trygghet har försvunnit...känns som en jävla upprepning av att först bygga upp ett självförtroende och sen få en spark i ryggen....snälla tala om vad som är fel...för nu orkar jag snart inte mer....

Jag hade totalt glömt bort hur träningsvärk känns, men det blev jag påmind om idag när jag vaknade...fy tusan vad det gör ont i armar, baksidan av låren, axlarna och rumpan...men det är bara att fortsätta. Ingen träning idag men i morgon ska jag bara sova ett par timmar och sen åker vi upp och tränar. har ju Apt kl tre sen så jag hoppas verkligen att jag kan sova sen till natten....den där klumpen i magen är kvar och det är ju inte första gången jag har den där....att det ska göra så ont i själen....allt kommer tillbaka när jag känner så här...som när C var snäll ena stunden och elak nästa...när det bröt ner mig till en spillra för att jag inte visste hur jag skulle vara för att inte göra fel....och så dessa förbannade tårar som kommer i tid och otid....när jag kände att jag var glad och lycklig så knuffas jag ner i det där hålet igen  och får än en gång kämpa mig upp....ibland vill jag bara stanna där och inte bry mig mer, men på nåt sätt tar jag mig upp....det underbaraste som skulle kunna hända är att jag fick slippa det där hålet och bara vara så glad och lycklig jag kan bli.

Dags för en dusch och samla tankarna inför nattens jobb...har ingen aning om vem jag jobbar med i natt då kolegan är sjuk och för en gångs skull får chefen fixa vikarie...kan bli en spännande natt.

Ja vad ska man säga om den här natten...låg och snodde runt och somnade korta stunder....somnade på riktigt efter att klockan blev sex....bara att gilla läget och vara trött i natt på jobbet.

Vi var till banken och öppnade ett sparkonto till Älva...precis som jag gjort med alla barnbarn till dopet.

Anna, Magnus och barnen var med hem på en fika efteråt och sen åkte jag, Lina och Evelina till Ställdalen och tränade på gymet....en timmes hård träning kommer nog att kännas i morgon....men det är bara att fortsätta för nu ska jag bara fokusera på träning....karlar får vara känns det som...usch så fel det blev på fb...jag har en konstig magkänsla...kanske han tog illa upp....den finaste...men det var ju ingen som nämnde någon vid namn...jaja då får det vara så...han finns för alltid i mitt hjärta ändå..

Dags att åka och jobba första natten av två...såklart tappade jag typ 24 burkar cola zero på golvet och fick ställa mig och torka...det hade jag klarat mig utan, men jag kan ju inte skylla på nån annan så det var bara att torka och se glad ut..

Tog en lång sovmorgon idag...det kändes som det behövdes. Lilla lyckopillret har åkt till sin pappa så nu är det tomt och tyst här hemma...inga pussar får jag heller...jag gjorde jättegoda köttfärsbiffar idag med vitlök, smörstekta sparris och löksås...så himla gott och eftersom jag aldrig gör nåt lagom så finns det i frysen för flera gånger till...när jag skulle göra såsen så upptäckte jag att jag glömt köpa creme fraiche...blev blixtutryckning till ica och vem stod där i kassan när jag kom dit om inte den finaste...han var sådär underbart fin och manlig idag med håret bakåt i en tofs....gud vad knäsvag jag blir...kan knappt titta på han för jag blir alldeles torr i munnen och det känns som jag tappar talförmågan...jag som inte är tystlåten av mig annars....hur kan han ha förvridit huvudet på mig så....vi gick tillsammans till bilen och jag vet fan nästan inte vad vi pratade om...hur ska det här sluta när han är i mina tankar 24/7....

Lina är hos Evelina och ville ha nåt att dricka och elaka mamman åker inte dit med nåt men kan hjälpa till att fråga den finaste om han kan åka dit med hennes cider som hon har där...och han vore väl inte den finaste om han inte gjorde det...så underbar och så snäll....för första gången i mitt liv har jag inte gjort ett misstag när jag förälskat mig i nån....men så har det gått från vänskap till kärlek under en lång tid...inget huvudstupa och farliga män den här gången...kanske därför jag känner så annorlunda den här gången.

Kom i säng alldeles för sent i natt, men somnade på en gång...vaknade en stund senare av gråt och det var lilla lyckopillret som stod i hallen och var ledsen för att hon trodde att hon var ensam hemma...ingen mamma låg i sängen och dörren till mommo var stängd. Jag for upp som en raket och ut till henne tröstade och sa att mamma var ute med Lisa och Jonna men mommo var hemma och skulle aldrig lämna henne. Efter att ha kissat henne och kramat henne så gick vi och la oss i min säng båda två...attan så trångt det blir i en 90 säng med en liten skrutta bredvid sig....jag brukar ju tycka att det är trångt i min säng som är 180 när Charlie eller nån annan av ungarna sover över....kändes som jag låg på typ 10 centimeter...

När jag pratar med den finaste på chatten så känns det ibland väldigt konstigt.....som att ord kan missförstås och jag får den där klumpen i magen....kanske lika bra att jag låter bli att prata med han där....tänk om det ändå fanns ett piller som gjorde att man glömmer nån, att alla känslor bara försvinner.....då skulle jag ta det direkt.

Jag har varit ner till mamma idag och tvättat sommartäcket, överkast och en massa annat i tvättstugan hos henne...ja en maskin uppe i hennes lägenhet hann jag oxå med och stryka alltsom jag tvättade idag plus det som blivit under sommaren när jag var borta...syrran har tvättat men hon vägrar att stryka...hon stryker inte hemma hos sig heller men jag är lite gammalmodig där och tycker att det ser fint ut i skåpen om man har strukit :)

Det är nåt jag ville berätta för den finaste...nåt som jag mår så jäkla dåligt över...men som jag inte har sagt till nån fast ändå är det flera som vet det....inget jag kan göra nåt åt och inte mitt fel heller men ändå så svårt att säga....

 

Såklart kom den där jäkla grävmaskinen tillbaka lagom tills jag kom hem i morse, men då var jag så jäkla trött så jag somnade ändå fast han levde rövare här utanför...men halv ett var jag klarvaken igen...jag vet inte varför jag sover mindre nu men det är väl bara att gilla läget.

När jag vaknade så tidigt så hann jag dammsuga och torka golven i köket och hallen...sen en dusch och jag var rredo för dagen.

Charlie och jag gick upp till Loftet där vi mötte Lina...strax efter kom den finaste och jag kände hur hjärtat gjorde en frivolt och jag höll på att snubbla över tröskeln...han skulle ha tagit emot mig sa han, så det var ju dumt att jag inte ramlade då ;) jag känner att jag bara känner mer och mer för han....men jag är lycklig bara jag får vara där han är....igår skrev han att han ska åka på semester i 3 veckor...herregud 3 hela veckor tänkte jag då,men sen tänkte jag att jag var ju borta 4 veckor i Frostviken och mina känslor för han blev bara starkare så vad är tre veckor....jag slutar inte älska han för det och han måste ju göra det han vill och mår bra av...mår han bra så mår jag bra....älskar man nån på riktigt så vill man inte kväva den personen...det har jag fått nog av...friheten är viktig ändå....Nu ska jag dricka lite vin och spela svarte petter med mina yngsta döttrar och lyckopillret...det är oxå kärlek och kvalitetstid.

Jag ringde i morse och sa att jag vill lämna tillbaka ortosen och det var inga problem...en sak mindre att oroa sig för iaf. 

Så mycket sova blev det inte idag eftersom dom tydligen bestämt sig för att gräva upp gatan utanför och det var ett jävla liv hela dagen....trött är jag så jag är spyfärdig, men det är bara att bita ihop och åka och jobba och hoppas på att natten rullar på så den går fort.

Det är nåt annat som gör ont oxå och jag känner mig helt skakig och tårarna bränner...så jäkla ont det kan göra...jag kanske måste härifrån iaf för att bli hel igen...nu är det mest tårar och smärta....vi var och köpte gymkort till gymet i Ställdalen idag...kanske om jag fokuserar på träningen så blir smärtan mindre...inte för att jag känner mindre utan för att jag får nåt annat att tänka på....jag orkar i vilket fall som helst inte må så här länge till och då är alternativet att flytta....

Konstigt nog så vaknar jag alltid tidigt när det är dags att börja jobba....fick tvinga mig till en timmes sömn mittidan...När Lina kom hem från jobb så for vi till Ludvika, Lina övningskörde och det gick riktigt bra. Så skönt att kunna gå i Ludvika utan att vara rädd och utan att behöva titta sig bakom axeln...ibland kan det komma över mig, men det är bara för en kort stund.

Det vore inte jag om det inte glömdes nånting nånstans...efter vi  varit på intersport så upptäckte jag att jag lagt kvar min telefon där...Lina fick springa dit och hann precis innan dom stängde...men lite övertid blev det för dom för det var inte så lätt att hitta den bland alla sportflaskor, där jag lagt den :) Usch att jag ska vara så virrig jämt :(

Nu är det dags att åka på jobb igen efter långledigheten...men det är 7 nätter på två veckor och sen är jag långledig igen så det är inget att gnälla över.