känslan av ett lugn

Sov alltför länge idag...men så kan det va och behövdes säkert...kände ett lugn igår efter att ha pratat med den finaste....jag får väl tro att det är sant det han säger...jag är iaf ärlig och sann med det jag säger och har inga som helst problem med att säga vad jag tycker,tänker och känner...på gott och ont. hoppas han förstår hur mycket han betyder för mig....hur han har fått mig att leva igen efter år av att ha levt i den där bubblan....hur mycket han har peppat mig i svåra stunder och hur han har blivit den finaste....den finaste av vänner <3
Åkte ner till mamma idag och leggingsen och toppen jag beställt åt henne hade kommit...hon blev så fin i det...min fina mamma...för varje gång jag är där så kommer tankarna om att hon kanske inte finns mer snart....så sjuka tankar...såklart att det blir så men jag är inte redo...kommer jag att bli redo någonsin? tvättade en maskin och strök det jag tvättat förra gången...hemtjänsten tittade in och såg att jag var där och som vanligt behöver dom inte göra nåt då...jag är så glad och tacksam att det har blivit så bra och att mamma känner sig trygg...bara synd att det behövde gå så långt som en anmälan innan det blev så...men eftersom jag jobbar själv i vården så vet jag att det finns dom som jobbar där som inte ska jobba med människor....
En sak som gör mig galen är att min cd med def leppard är bara borta...jag vet att jag tog in den från bilen och att den låg på skrivbordet bredvid datorn men sen vet jag inte vad som hänt...om jag lagt den på nåt bra ställe som jag skulle komma ihåg eller hur tusan det gått till...ska lägga en sax och en nyckel i fönstret och se om den kommer tillbaka.
Matintaget idag är inte bättre än igår tyvärr....nästan sämre....en liten lchf smörgås och två muggar kaffe hemma...två koppar kaffe hos mamma och lite nötter ....varje gång jag går till kylskåpet och tänker att jag ska göra nån mat så står jag bara och tittar rakt in i det och känner hur jag inte är hungrig...hur jag mår illa bara jag tänker på mat...idag tog jag på mig täckvästen jag inte fick ihop förut...nu kunde jag stänga den utan problem...och det är det jag blir så taggad av...när kläder som inte passat förut helt plötsligt sitter bra och hur jag går ner i storlekar....jag vet att jag är ute på farliga spår men samtidigt kan jag inte stoppa det....det blir som ett rus...som en drog...det går inte att stoppa och ändå så är jag så medveten om det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0