marithape carpe diem

Vilken natt vi hade...en farbror låg på larmet från kvart över nio till halv fyra...9 gånger släppte thunstall fram larmet till oss och fem gånger var vi dit...dement och förvirrad men efter halv fyra somnade han och det blev lugnt därifrån. En annan låg på golvet men det hade gått bra....12 larm under natten.

Fick en rejäl sladd på bilen när jag åkte hem och så rädd har jag nog aldrig blivit förut när jag kört...hade svårt att somna när jag kom hem och frös som en tok. Nu är det en natt kvar....nyårsnatten....men det spelar ingen roll, jag hade inte tänkt göra nåt iaf. Ska till Lina och Lucas på nyårsmiddag innan jobbet...det enda jag vill är att det ska bli ett bra år....fritt från sorger och att sorgen och saknaden blir mindre....livet blir aldrig mer detsamma men det måste gå att hantera saknaden på ett bättre sätt...önskar att alla barn och barnbarn och den finaste får ett underbart år med massor med kärlek....då är jag glad och lycklig.

Vaknade i natt av att jag tyckte att huvudänden var i sittläge och satt mig upp och letade efter dosan till sängen....letade både åt höger och vänster och hittade den till slut i nattduksbordet....men det var bara det att sängen var helt platt....hur fasiken kunde jag få känslan av att huvudändan var i sittläge....måste ha drömt det. Sov till kvart i nio och hoppade in i duschen, sen var det bara en enda lång väntan till Tobias,Erik,Jenny ,Lisa och Rickard skulle komma och vi skulle fara till Leksand och se laget i mitt hjärta spela mot vita hästen...Anna kom förbi en sväng med en fin orkideé och Maggan var också hit en sväng. Fått så många grattis på fb,sms och messenger så jag blir alldeles varm i hela kroppen...så många fina underbara människor jag har i mitt liv...så mycket att vara glad och tacksam för....det ska jag försöka komma ihåg när livet känns tungt...

Leksand gav mig en underbar födelsedag med vinst 2-0....Tex var helt fantastisk i målet....leksing tills jag dör....såklart!

Eftersom jag inte mått så bra under en lång tid och lchf har triggat igång mitt mattänk helt åt helvete så har jag försökt att återgå till normal husmanskost...vilket resulterat i att jag bara känner mig fet och äcklig....byxorna spänner över magen och jag mår inte alls bra....bara att välja ...pest ellr kolera...varför kan jag inte bara vara som alla andra....men jag känner att jag måste ge lchf en andra chans...på nåt sätt så kände jag mig gladare och mer tillfreds med mig själv när jag höll mig till det....sen får väl anorexian bara dra åt helvete.....två kilo upp gör att jag mår pissdåligt.

Nu ska jag ladda för två jobbnätter...jobbar såklart nyår, men vad gör det....det är en dag som alla andra.....

Den där jäkla soffan...somnade såklart där och vaknade när klockan var halv tre....smög iväg med bara ett öga öppet och utan att släcka lysena i köket för att inte hinna vakna alltför mycket och lyckades somna om i sängen på en gång. Hade mobilen på väckning halv åtta men lyckades som vanligt ignorera den och vaknade med ett ryck halv nio. Blev en jäkla fart att göra mig klar och dra till linde där jag skulle samåka med Erik, Jenny och Lovi till Vingåker. Men först skulle vi stanna till i Marieberg och fixa nytt simkort till min Iphone som jag fick av min snälla äldsta son...en halvtimme inne på Marieberg ger mig både ångest och ont i ryggen....det är nog bland det värsta jag vet att vara på stora köpcenter...shopping är inte min grej...kanske okvinnligt, men så är det. Några trevliga timmar med sonen med familj i Vingåker för att fira lilla Alicia som blivit hela sju år...tycker att det var nyss hon föddes. En go liten tjej som alltid kramar alla...hästtjej har hon blivit och det är ett intresse som går i generna...morfar,mammaoch jag har alltid älskat hästar och min kusin i London har tävlat och fött upp hästar. Kan ju bara hoppas att hennes intresse håller sig längre än mitt då jag i tonåren fick mer intresse för dom med två ben istället för fyra.

Stannade i Linde på hemvägen och fick hjälp av Erik att komma igång med nya telefonen och det var inte bara det heller...tog typ tre timmar....så jag var inte hemma förrän nio ikväll så den här dagen bara försvann den också...får iaf sovmorgon i morgon och behöver inte ställa mobilen på väckning....men vid tvåtiden kommer Tobbe,Erik,Jenny,Lisa och Rickard och vi ska vidare norröver....kommer att bli en helt underbar födelsedag. 

Vilken jäkla natt det var...så halt har det aldrig varit under alla mina år i nattpatrullen....körde i 40 hela natten och ändå så var det så att det nästan gick rakt i kurvorna. Gårdarna var som skridskobanor och vi fick hålla oss i bildörren när vi klev ur...tog oss inte ens fram till alla vårdtagare, men ringde dom och kollade att det var ok.  Sov fem timmar idag och hoppade i kläderna och for till ica och handlade åt mamma...hade såklart glömt notan hos henne men löste det med att ringa när personalen var där så hon kunde läsa upp vad som stod på den. Tog fram kläder och det hon behöver ha med sig inför besöket på ögonmottagningen på usö i morgon, kokade ett par ägg till henne och fixade med lite annat innan jag drog vidare till Lindesberg och Jenny som fyller 28 år idag. Lisa, Rickard, John Lina och Charlie kom också dit efter att ha varit i Vingåker och så var Siv och Rune och Victoria också där...Jennys föräldrar och syster. Igår var det ett år sen Jennys syster hittades död i en lägenhet i Örebro....förstår precis vad dom känner....Lina och Charlie åkte med mig hem och vi körde Charlie till Petri eftersom det är pappavecka...lilla älskade unge det gör så ont att höra hur du inte vill vara där och hur ledsen du blir när du säger att du vill vara hos mamma hela tiden...varför ska barn behöva vara med om sånt...varför kan dom inte få bo hela tiden där dom vill och få känna sig trygga och glada. Jag förstår ju att båda föräldrana vill ha sitt barn, men lyssna på barnen...låt dom träffa båda sina föräldrar men tvinga dom inte till nåt dom inte vill. Var jag ung idag så skulle jag inte sätta några barn till världen....inte för att jag ångrar mina fina barn, dom skulle jag inte kunna leva utan men det var nåt helt annat då....ingen jävla varannan vecka.  Det gör så jäkla ont att se hur två av mina barnbarn mår dåligt av att tvingas till nåt dom inte vill...den tredje tycker att det är helt ok och det kanske beror på att hennes föräldrar umgås med sina nya och att dom har en så bra relation...ja vad vet jag...är iaf glad att ingen av mina barn har tvingats till nåt dom inte vill. I morgon ska jag Erik, Jenny och Lovi åka till Vingåker och gratta Alicia...redan sju år...vart tar tiden vägen....så nu ska jag se till att komma i säng i tid för all ork och kraft är totalslut....har inte känt mig så trött och dränerad på energi på länge....det enda jag vill är att bara få vara....men dit är det långt som det ser ut nu....

Usch vad halt och eländigt det var i natt...och såklart en massa larm. Mellan halv tre och kvart över sex var vi inte in en enda gång. Men natten gick ju fort...En natt till sen är jag ledig till lördag natt, men schemat är fullt ändå. Måsta handla åt mamma i morgon och så fyller Jenny år så ska försöka hinna dit en sväng också. Alicia fyller också år i morgon men det får jag ta på torsdag tillsammans med Erik och Jenny och Lovisa. Sen är det full fart på fredag också, men det är bara roligt....tur att Tobbe talade om för mig vad dom tänkte göra så jag kunde ta semester den natten. Försöker hitta mig själv i känslokaoset som jag befinner mig i...ena stunden glad och nästa kommer tårarna utan förvarning....nu har jag bara känt mig tom och kall i åtta månader...är som att all livsvilja har bara försvunnit..jag existerar men jag lever inte.Undrar om det ska vara så här för alltid....känns som att jag inte vågar älska någon för mycket för då kanske jag mister den...jag vill inte mista fler nu, det räcker som det är. 

Kanske jag var för imulsiv häromdagen igen...blir ofta så då jag vill att dom jag älskar ska vara glada och må bra.....men jag försöker ändå leva efter att inte ångra det jag gjort, bara det jag inte gjorde....sen får det bli som det blir. 

Så var den här julen över....var till Erik, Jenny och Lovi på lördagen, massor med god mat och trevligt....Tobias, Linda och barnen kom och efter julklappsöppning så spelade vi bingolotto då det var uppesittarkväll...det är nog bland det tråkigaste man kan göra men när man sitter med dom man älskar så gör det ingenting...kom hem vid tolvtiden och stupade i säng och somnade på en gång. Julafton var jag upp till gravarna och tände ljus...han som skrivit så mycket på fb om hur ledsen han är och hur svårt allt är...han hade inte ens satt dit en lykta eller tänt ett ljus...men eftersom det var så lätt att glömma och hitta en ny kärlek så är det väl inte så intressant att få medlidande längre...jag är bara glad att han är borta ur våra liv och graven sköter vi om utan han. Huset är sålt så Jeppe slipper att ha med han att göra också....sen åkte jag, Lina och Charlie ner till mamma där Anna,Magnus och Älva väntade på oss. Magnus hämtade Tovali och vi fikade och åt smörgåstårta innan det var dags för Kalle Anka och lite julklappar för mamma och barnen. Fortsatte sen till Lina, Lucas och Charlie med Lisa, Rickard och John som hade varit i Ställdalen under dagen. Massor med god mat igen och en massa julklappar. Spelade tomtens julspel som även barn kan vara med på...en mysig och lugn julafton och lika trött var jag när jag kom vid tolvtiden så det blev rakt ner i sängen. Var och lämnade en julklapp till M som jag visste satt ensam...jag tycker inte om när nån är ensam på julen...hon blev så glad och det kändes bättre i magen....julen är inte den roligaste för alla det vet jag och därför är jag glad och tacksam för den fina familj jag har....det är alldeles för mycket hystreri runt julen...det räcker med att få vara tillsammans och umgås...behövs inget överflöd av allt....det viktigaste har vi redan....kärlek och gemenskap...att ta tillvara tiden med dom man älskar för det kan ändras fortare än man anar. Nu ska jag åka till Storå och göra en jobbnatt av två...finnas där och ge den omtanke och omvårdnad jag kan till dom som behöver det.

Somnade såklart på soffan igår igen...börjar bli trött på att jag inte har kontroll på när jag somnar....vaknade vid två och med ett öga öppet så dök jag ner i sängen...brydde mig inte om att det lös både här och där så det fick det fortsätta göra. Var ner till mamma och tvättade, bytte rent i sängen och handlade åt henne...kändes skönt att höra att hon förstod att det har blivit lite mycket nu på sista tiden...det räcker för mig, jag behöver ingen som dunkar mig i ryggen...det är inte det, men att hon förstår att jag kraschar ibland när det blir tungt, det gör mig glad och varm i själen. Är inte alltför lätt när det är bara hon och jag...jag vill såklart allt det bästa för henne men ibland måste jag få krascha, gråta och vara förtvivlad...men jag kommer igen, det gör jag alltid.  Mötte den finaste idag...känner mig glad och lycklig bara av att se han, prata med han...det räcker....känner mig så avslappnad med han, att jag kan vara den jag är...kanske för att han har varit den som gett mig trygghet, den som jag litar på mest i hela världen...den enda man jag litar på....älskar han av hela mitt hjärta....

 Somnade trots att jag hade förutsatt mig att inte göra det på soffan...vaknade när klockan var två och fick släpa mig runt och släcka överallt och in på toa och borsta tänderna...sen var jag klarvaken. Tog ett par timmar innan jag somnade igen och sen var jag vaken typ en gång i timmen...gick upp vid nio och duschade och tog en kopp kaffe innan jag for till Ludvika. Satans jävla ben och rygg som gör att jag efter bara en liten stund måste sätta mig ner innan det går att fortsätta...känner att det är ingen återvändo....men är så jäkla rädd för operationen...ska det bli som tidigare med andningen då vill jag inte....det känns som en ödets ironi att det är höger ben som jävlas nu...det knä som jag inte hade nåt problem med tidigare när det var aktuellt med operation....hade jag vetat att det skulle bli såna skador efter att ha ägnat så mycket tid åt idrotten så kanske jag skulle ha tänkt en vända till....friidrott, handboll, terränglöpning, badminton....ja hur mycket som helst och jag tillbringade nog all min lediga tid i hallen under flera år....hästar och ridning var ju mitt andra stora intresse och det kanske inte heller var så bra....kanske jag skulle ägnat mig tidigare åt det som alla andra gjorde...killar och fester...var så sen med allt sånt...kanske var lite av en tönt, vad vet jag.  Jag var iaf ut nån gång ibland och träffade min första stora kärlek som femtonåring...sen var det vi från och till i femton år...trots att jag flyttade och träffade dom två äldsta barnens pappa ...det var vi sen iaf...men höll inte hela vägen och nu är han borta sen några år....men min allra första och största kärlek är han. De andra barnens pappa var en stor passion, en himlastormande förälskelse, men inte den rätta kärleken....därför vet jag nu att det som är en förälskelse som övergår i kärlek är verklig kärlek...den som inte går över hur man försöker att stänga av...det som jag känner nu och som kommer att förbli den sista kärleken....

En natt full av larm och situationer som man får lösa på bästa sätt...inte alltid så lätt på natten då man inte har någon att rådfråga utan får försöka lösa det så gott det går...många oroliga just nu. Natten gick fort iaf och nu är jag ledig fem nätter...men känner ändå paniken...hur ska jag hinna med allt. Hade jag bara det här hemma så var det helt ok men så måste jag ju se till att mamma har det bra också...handla, bädda rent, tvätta och fixa allt inför julafton då vi ska vara hos henne på eftermiddagen. Känns som att jag inte får sakta farten för då kraschar jag rakt in i väggen...så jävulskt ont i höger knä...en smärta som inte går att beskriva, men det är bara att bita ihop, hjälper ju ändå inte att gnälla över det...det är som det är och jag får försöka så gott det går. Försöker få till nåt som ska likna jul här hemma, men det går sådär...tog fram några tomtar och hittade granen i garderoben men attan vad jag fick leta efter foten till den och ljusen och kulorna har jag inte lyckats hitta än...får se om jag kan hitta dom i morgon...annars får väl eländet stå där och bara vara grön...mig kvittar det. Önskar bara att det vore över...det enda positiva är att få vara med dom jag älskar mest...annars kunde jag lika gärna jobba...nu är jag ledig julafton men jobbar nyårsafton, men det spelar ingen roll det heller. Mission impossible är avklarat...var inte så svårt som jag trodde...valde bara rätt tillfälle....men kommer aldrig att erkänna det....Ska försöka komma i säng i tid innan soffan tar mig...måste upp tidigt i morgon för att hinna alla måsten...

En natt med full fart efter klockan två...flera larm och en gammal man som ramlat ur sängen och skrapat upp skinnet på både armar och ben...det hade gått bra annars och han påpekade det flera gånger...så rädd för att bli inskickad nu när det snart är jul och dottern med familj ska komma hem...men efter lite omplåstring så fick han lägga sig igen...lilla söta farbrorn....så jäkla svårt att somna ordentligt i morse...somnade till och vaknade flera gånger, men till slut somnade jag ordentligt och sov till fyra. En natt kvar nu innan jag är ledig fem nätter...välbehövligt för nu känner jag att orken håller på att ta slut...det blir väl bättre när julen är över hoppas jag. 

Det där jäkla högerknät har ju börjat bråka som attan...det är ju inte det som har varit aktuellt för operation, men som det känns nu så är det höger som tas först när jag bestämmer mig för att göra det...finns nog ingen återvändo längre så jag får ta tag i det efter nyår. Hoppas det blir en fin jul som vanligt iaf...för alla jag älskar...alla sex som finns i mitt hjärta och så mamma och dom där åtta små kärlekarna.....

Lilla skruttan fick magsjuka i natt...spydde ner sängen och golvet och toaletten....inte kul med magsjuka men ännu värre när dom små får det och inte förstår varför man måste låta magen vila...hoppas bara att jag slipper den här gången, men är det inte samma magsjukebakterie, vilket det troligtvis inte är så är risken stor. Jag hatar att spy...har så jäkla svårt för det. Jag ska ju jobba i natt också och det är inte kul om jag blir sjuk under natten...och så risken för att smitta nån vårdtagare, men eftersom jag inte känner nåt nu så finns det ingen anledning att vara hemma och dessutom att få tag på nån vikarie nu är nog ganska omöjligt. Då skulle nån ordinarie bli inbeordrad och det vill jag undvika. Tre nätter kvar att göra innan jul...men det känns som jag behövde vara ledig hela veckan för att hinna med allt. Blev ju lite att börja om från början med tvätt och renbäddning, men det är inte hela världen, det går ju fort. 

Känns bättre med den där klumpen i magen när jag är ute på fb nu iaf....kanske jag kommer över rädslan jag känner snart...ska prova nån dag...

Sov som vanligt alldeles för länge...totalt klappslut...och så har jag tagit en extra natt i morgon och på torsdag...hur fan tänkte jag där. Måste ta den i morgon men torsdag natt får jag försöka lösa...jag känner att det går inte...ryggen säger ge dig för fan och jag är en dålig lyssnare...men jag ska skärpa mig! Farmors lilla goa Lovi kom hit idag och ska sova över när hennes föräldrar är på fest med jobbet...så full av bus och påhitt precis som sin pappa när han var liten...bara en stund utan tillsyn och hon hade målat armarna fulla med "tatueringar" trots att vi hade haft en diskussion om att man målar på papper...och såna kommentarer hon har...Lovi: farmor jag vill ha en glass...jag tar fram en glass ur frysen och ger henne...Lovi: jag måste gå och bajsa...Jag: ja men skynda dig...längre än så hinner jag inte...Lovi: innan jag skiter på mig...det var ju inte det jag skulle säga precis...jag tänkte mer att glassen skulle smälta....den ungen har man aldrig tråkigt med och precis som Charlie är hon full av kärlek och sprider bara glädje omkring sig. 

Varför har inte dagen fler timmar...får panik snart över hur jag inte hinner hälften av det jag ska....ångest över om jag ska överhuvudtaget ha nån gran i år...det är ju bara jag som är här...dagen före julafton ska vi ju vara hos Erik o Jenny och julafton hos mamma och sen hos Lina...varför känner jag sån prestationsångest...jag behöver ju inte göra ett skit egentligen...jävla skitjul som bara ger ångest....nästa år ska jag inte vara här hemma...då ska jag vara så jäkla egoistisk så jag gör vad jag vill...julen är den tid på året jag fasar för mest...lika varje år. 

Var till kyrkogården och tände ljus idag...åkte med bilen till alla gravar...det kändes tryggast. Inte ett ljus eller nåt annat fanns på Anettes grav...så mycket betyder hon för idioten...nu när han bor på byn så är det väl för långt att gå och eftersom han aldrig är nykter nog att köra bil så kommer det att vara så...lika bra det och då kan jag känna mig tryggare med att åka till henne och tända ljusen.

Sen den där som har stulit mitt hjärta...är nåt jag vill och ska göra...men är för feg ännu...får göra det en annan dag...när jag är säker på att han inte är hemma....

Usch vilken natt...larmen strömmade in och det ena tokigare än det andra...så han som gapar och skriker åt oss...stäng dörren gapade han precis när jag öppnat den...så jag frågade om jag fick komma in först innan jag stängde den...satt som vanligt med ryggen till och svarade inte på tilltal....var bara att gå igen innan man dragit i sig alltför många gifter. Oroliga vt överlag...vet inte varför det var så just i natt men det är väl så det är ibland. En stor klump i magen då den jag älskar och litar på mest betedde sig hur konstigt som helst...är det jag som övertänker? Nej inte när det är såhär...jag ser ett mönster och det gör lika jävla ont varje gång. Det är nåt som inte stämmer och jag vet inte vad...han är inte den han brukar vara....ska hålla mig borta från sociala medier för det gör för ont just nu. Det är så mycket jag ville prata med han om...precis sådär som vi gjorde förut...men jag törs inte...är för rädd att vara för mycket....i morgon är det 1 år sen han for iväg och jag hade dubbla känslor...både att jag var glad för hans skull och ledsen för att han for...nu är han hemma och jag är bara ledsen. Så den där jäkla julen...om den bara vore över. Jag var ner till mamma idag efter att ha sovit fyra timmar och gjorde julfint hos henne...men hur ska jag hinna nåt här hemma. Är alltför trött i dag för att göra nåt och i morgon kommer lovi...sen måste jag hinna handla åt mamma så hon klarar sig till slutet av nästa vecka då jag jobbar söndag, måndag, tisdag natt...måste försöka ta mig till gravarna i morgon också och tända ljus, men känner bara olust inför det...dels för att vara rädd att möta någon där och dels för att det är inte ok att hon är där....första julen utan Anette....saknar henne så det gör ont. Vill bara stanna i min bubbla och tänka att hon är nån annanstans och kommer hem snart....knäppt jag vet men det är en skyddsmekanism...den som gör att livet kan gå vidare...att man kan ta dag för dag. Om och om igen kommer dom sista orden hon sa till mig...vilken tur att vi är två....vi ska ju vara två, vi ska ju finnas där för mamma båda två....

Fy tusan vad jag hatar nätter då det snöar och nästan regnar om vartannat...oplogade vägar och halt som attan. Inte är det bättre av att jag har en liten bil som jag inte alls känner mig säker med när jag åker hem på morgonen. Dessa jäkla lastbilar som inte tar hänsyn till att det är halt och snösträngar som gör att snön sprutar upp på rutan så man inte ser ett jäkla skit. Nej jag bor nog i fel land...av många anledningar. En kollegas son krockade med en tankbil i morse...hoppas att allt gick bra. Annars var natten lugn, såklart kom det två larm halv sju varav det ena en bit bort, men det överlämnade vi till dagen...får vara nog med övertider nu. 

Sov till fyra och har faktiskt dammsugit och fixat lite här hemma...det känns som jag aldrig hinner göra nåt vettigt för alla jäkla måsten. I morgon ska jag med mamma till frissan så då hinner jag inte så mycket mer, på lördag kommer Lovi och sover över och sen har jag en extra natt på söndag...jaja det får bli som det blir.

Får ta tag i allt efter alla jäkla helger...och hoppas på ett bättre år 2018...

 

Gårdagens jobbnatt började med kaos....ingen kvällspersonal kom in före kvart i tio och det var kaos överallt....en kad som det var stopp i som dom lämnade över, en ny palliativ som skulle ha två nattbesök, en höftfraktur som kommit hem och inte klarade sig själv skulle ha två nattbesök...så våran kära lilla ringblomma som håller oss aktiva. Att sen det blev helt åt helvete med uppdateringarna på datorerna gör ju inte saken bättre...tre av fyra datorer funkar inte och det var väl tur att dom lät åtminstone en av datorerna vara när det blev skit av alltihop. 5000 datorer måste installeras om och jag kan aldrig tro att hemvården är prio ett. Så nu ska alla samsas om en dator och det krävs att vi dokumenterar och går in och läser på viva vid varje skift...för oss på natten är det väl bättre eftersom vi är bara två och kan läsa tillsammans, men värre för dagpersonalen som är fjorton...lite krångel blir det även för oss om vi blir sena in och måste dokumentera. Hela Lindesbergs kommun är ett enda stort kaos just nu känns det som.

 Var och hälsade på hos en gammal vän...en man som har varit sambo med min syster och som alltid fått en på bra humör när man träffat han, med sina ibland torra eller inte direkt rumsrena skämt och historier. Kändes som en klump i magen att se han...han som alltid varit så glad och positiv och i full fart, satt där och det kändes som att han var less på livet....han sa att han tänkte på Anette varje dag och hade svårt att ta in att hon är borta...precis som jag känner och som hans dotter uttryckte det...det känns som att hon är bortrest och snart kommer hem igen...kunde inte sagt det bättre själv för det är precis så det känns och jag tänker varje gång jag går in på ica, undrar om Anette jobbar idag. Är så skönt att ha dom som förstår hur man känner...att man kan ha helt ologiska tankar....kanske för att skydda sig själv...att man är rädd för att komma ur bubblan, den som skyddar från smärtan. Livet blir aldrig mer sig likt och jag kommer aldrig mer att bli densamma....livet kommer att gå vidare men bara som en transportsträcka tills jag får träffa henne, Roger och pappa igen...och så min älskade moffa och världens goaste mormor...såklart jag inte vill lämna mina barn, barnbarn och andra jag älskar än, men jag vet ju att en dag så kommer dom också och vi är tillsammans igen för evigt....

Efter två sömnlösa nätter så vaknade jag på söndagen och kände att det inte var ok...jag skulle åka till Linde och titta på Tovalis och Charlies dansshow...men jag tog mig inte ur sängen. Mådde illa ont magen feber och helt orkeslös...sov från och till hela söndagen och somnade ändå på kvällen och sov till halv elva...var upp och åt lite frukost, la mig på sängen och somnade på en gång igen och sov till halv två. Mår inte illa längre, har ingen feber och ont i magen har jag ju nästan alltid ändå så det är inget konstigt med det...vetitusan vad det var...kanske inte var magsjuka iaf...kanske bara kroppens sätt att säga att nu är det nog....duschade och gjorde mig i ordning och det kändes helt ok så jag åkte och handlade åt mamma och fikade med henne. Tog undan alla dukar inför städningen i morgon och plockade fram rena kläder till duschen. Så det är bara att göra sig klar för nattens jobb...jag kan ju inte vara hemma och vara sjuk när jag inte är det....så jag provar...det är ju bara en enkelnatt så jag är ju ledig i morgon. Önskar att dygnet hade fler timmar eller att veckan hade fler dagar, men risken är väl att jag inte hinner med allt jag vill och behöver göra här hemma ändå...men det löser sig väl, det brukar det alltid göra. 

Somnade som vanligt på soffan igår...jag kommer ihåg att jag tänkte att om jag bara blundar en stund men är medveten om det så kommer jag inte att somna...hur dum får man vara...såklart det tog tre sekunder sen sov jag. Försökte med ett öga släcka alla stjärnor och stakar och hoppade ner i sängen....fick sno en stund men somnade ganska fort igen....men sen började det....vaknade typ en gång i timmen och fick sno och vrida innan jag somnade om igen...var helt slut när det äntligen blev morgon...fy fan vad jag hatar såna nätter....hoppade in i duschen och tog en mugg te i farten...och vad gjorde jag sen...jo åkte ner till mamma trots att jag egentligen hade tid med det...precis som jag visste att jag skulle göra. Hon vet vilka knappar hon ska trycka på för att få mig att få dåligt samvete...så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara...men jag kommer ändå alltid att vara där för henne...hon är min mamma och kärleken till sin mamma är villkorslös...det behöver inte betyda att hon har varit den bästa mamma man kan ha...det enda som betyder nåt är att hon är min mamma. Anette och jag pratade många gånger om att ha en mamma som aldrig visade oss kärlek...ingen av oss kommer ihåg att vi någonsin fått en kram av henne...att vi aldrig suttit i hennes knä...den biten stod pappa för även om han hade andra sidor som inte var den optimala att växa upp i.Men ändå så hade både jag och Anette den där känslan av att finnas där när mamma behövde oss...kanske det fortfarande fanns det hoppet om att hon skulle bekräfta oss...att vi var älskade av henne...Det var också den uppväxten med en mamma som aldrig gav oss kärlek som gjorde  att både jag och Anette har varit precis tvärtom....så mycket kramar och pussar vi gav våra barn under deras uppväxt...så viktigt  det var för oss att ge kärlek till våra barn...det lär man sig av en kärlekslös uppväxt...kanske mamma inte fått den kärlek och beröring av sina föräldrar...vad vet jag...men det minne jag har av min mormor och morfar är bara positvt....men det kan vara till barnbarnen...behöver inte gälla barnen och speciellt inte med många barn och hårt arbete....många funderingar...men så är jag...funderar på det mesta...men mest på det där med kärlek.....svårt att förstå och vill ändå ge det till alla.....

Fy fan vilka långa nätter det blir när vi tappat så många vt...fyra timmar i natt utan ett enda larm eller fast besök...inte förrän vid halv tre rullar det på igen med åtta fasta besök och sen när vi kommer in så är det bara en timme till det sista som tar lite tid då det är en bit att åka och det tar lite tid med vt så när vi kommer in igen så är det dax för rapport och dokumentation och så får vi äntligen åka hem. 

Idag är det 29 år sen han kom...den där efterlängtade ungen...precis ett år efter mardrömmen...den som gör att jag mår så fruktansvärt dåligt varje år den här tiden...ännu trettio år senare återkommer ångesten och depressionen...kommer aldrig över det...att någon jag älskade och litade på fick mig att bli så svag så jag inte orkade stå emot...men det gjorde mig stark nog att inte låta det hända igen...och så kom han min älskade unge...som jag älskat han från första stund...jag låg där ensam och kämpade fram han och sen dess har det varit han och jag....dom banden kan aldrig någon någonsin förstöra...han har gett mig många tårar, många bekymmer men så mycket kärlek och glädje också...är så stolt och tacksam över att han har blivit den fina person han är idag...aldrig har jag slutat kämpa för han för jag visste att med massor med kärlek och och att alltid finnas där för han så skulle allt bli bra till slut...och det har det blivit...alla tårar,allt jag kämpat för är värt varenda dag timme minut när jag ser vad han har blivit idag....såklart jag älskar alla mina barn lika mycket men den här ungen som alla dömde på förhand och som vi visat hur fel dom hade...han är jag så stolt och glad för. Är stolt och glad för alla mina fem ungar...alla har bra jobb och fina familjer...vad mer kan man önska sig....ensamstående mamma med fem ungar....såklart det skulle gå käpprätt åt helvete enligt skvallerkärringarna i byn....nu med facit i hand så ser jag flera av skvallerkärringarnas ungar trots att dom hade en närvarande pappa och levde i en kärnfamilj som det inte alls har gått så bra för...Karma...ja kanske det men jag känner ingen skadeglädje över det...önskar att det hade gått bra för alla...men lägger ingen energi på det nu...fortsätter bara att älska mina fina ungar...mina härliga barnbarn och så han den finaste och ger dom all kärlek.

Känns som att jag behöver klona mig...kan man göra det? Allt som ska göras hos mamma....sköta mediciner, handla, betala räkningar,ta fram kläder till duschen, tvätta, stryka, tvätta fönster, byta gardiner, följa med till fotvård, följa med till frissan,köpa julklappar från henne till barnen,låna talböcker på biblioteket...och en hel del annat....undrar när jag hinna göra nåt här hemma...att jag har en massa jag måste göra och hinna med när jag är ledig förstår hon inte alls...då blir hon sur och som vanligt får jag dåligt samvete, där vet hon vilka knappar hon ska trycka på...var med henne till fotvården idag på fm och hjälpte henne att värma maten som hemtjänsten varit där med då hon sagt att det kunde jag göra, men så var det ögondroppar och medicin också och där visste jag inte om dom skulle komma upp och ge henne så jag gav det också, diskade och plockade undan, men sen blev hon sur när jag inte kunde säga vilken dag jag kommer nästa gång...jobbar onsdag, torsdag och Erik fyller år på fredag...Charlie har dansuppvisning på söndag..jag jobbar måndag så den enda lediga dagen jag har är lördag och då skulle jag verkligen behöva bara vara och få nåt gjort här hemma....tisdag måste jag handla åt henne, men det var tydligen för länge utan att jag kommer...jag vet att jag kommer att åka dit för jag orkar inte drama...hellre viker jag mig än ser sura miner. Att jag sen åker hem och tårarna aldrig vill sluta och jag somnar och vaknar flera timmar senare behöver jag inte visa för någon....det är som det är och inget jag kan ändra på just nu. Ska göra mig klar för att åka och jobba i natt....skulle ge vad som helst för att få min syster tillbaka...då var vi iaf två som kunde hjälpas åt.....

Lyckades med att hålla mig vaken så pass länge så jag hann i säng...inte illa med tanke på att jag kollade på tv en stund. Drömde en massa konstiga drömmar som vanligt men även om han imitt hjärta...det var ett tag sen...så fin som alltid. Vaknade lite för sent som vanligt men hoppade in i duschen och åkte sen ner till apoteket och köpte batterier till mammas hörapparat. Fortsatte sen ner till mamma med det jag handlat och upptäcker att smör skulle hon ha...jaja får ta det i morgon innan jag far på jobb. Hon är så rolig min mamma, hon skulle förklara hur människor får vara försökskaniner inom olika områden i vården och då säger hon: ja här får man bara vara provrör....precis som sina döttrar så pratar hon fortare än hjärnan hinner med...min älskade mamma jag är så rädd att mista dig också. Bytte gardiner i hallen och vardagsrummet när jag kom hem...huvva vad gillrigt det är att stå på en stege och försöka få dit gardinstången...men allt går med lite vilja. Mattänket är rent åt helvete om jag ska vara ärlig....kaffe, två muggar te, en sesamknäcke med ett ägg och lite västerbottenost...det är dagens intag...mår så jäkla illa när jag tänker på lagad mat så det går inte att ens försöka göra nåt....läste att lchf inte är bra för nån med ätstörningar och så kanske det är...det triggar igång det man försöker undvika...så han den där som gör mitt liv till en berg och dalbana....hur ska jag hantera det...han som var den jag litade mest på i hela världen och som jag bara är rädd för ... inte rädd för på det viset att han ska göra mig fysiskt illa för det vet jag att han aldrig skulle göra...men den där andra rädslan...den att jag stör eller är för mycket....har han förändrats, har jag förändrats...jag vet inte...eller så är det min dåliga självkänsla som håller mig tillbaka...även om jag tycker att metoo är en ganska patetisk hashtagg så kan jag nog skriva under på att övergrepp och fysisk våld kan förstöra en människa för livet...utan den erfarenheten hade jag nog varit en annan...den jag var innan...med självkänsla, självförtroende och en tro på snälla trygga män...precis som vem som helst.

Usch vilka långa nätter det blir när vi har mist fem vårdtagare...sen att det var två av våra "ringblommor" gör ju inte saken bättre...knappast några larm heller och får vi några larm så är det oftast från "ringblomman" vi har kvar. Är bara så jäkla trött hela tiden...kan det bero på att jag gör fler nätter nu, men kan det göra så stor skillnad från 63% till 78....antagligen är det så för ledigheten för återhämtning finns ju inte längre. Lina skulle komma hit med mitt strykjärn efter jobbet så jag kan stryka dom där satans gardinerna så när det ringde på dörren så var jag helt hundra på att det var hon. Där stod jag i linne och trosor med håret på ända när jag öppnade och utanför stod INTE Lina...det var en av killarna som bor här som bara ville tala om för mig att posten hade ställt ett paket utanför min dörr....det var ju jättesnällt av han, men fy vad dum jag kände mig....jag brukar ju aldrig öppna dörren om jag inte ser vem som kommer och kläder brukar jag faktiskt ha på mig...ska försöka komma i säng i tid i kväll....och akta mig för soffan. Känns inte helt ok med nånting och den där molande oron i magen har funnits hela dagen....undrar varför jag känner så...varför jag hela tiden ska övertänka...kanske det känns bättre i morgon när jag har sovit och förhoppningsvis inte är så trött. Måste ner till mamma i morgon också så då går den lediga dagen bort....dygnet behöver ha fler timmar just nu....

Dagarna rusar iväg och jag hinner inte med...sen när jag jobbar och sover åtta timmar så blir det inte så mycket tid kvar för annat än jobb och sova. Är ledig måndag och tisdag men tisdagen går åt till mamma och på onsdag ska jag med henne till fotvården på fm och sen är det jobb igen på natten. Känner mig stressad av att jag mår illa varje gång jag äter och det är svårt att få i sig nåt...steker en hamburgare nu och bara av lukten mår jag illa...men det är bara att kämpa på....broccoligratängen går inte att få ner, det blir kväljningar direkt....ska försöka med lite smörstekta vaxbönor det brukar funka. Nu skulle jag helst av allt bara vilja åka långt bort och bara vara...inga jäkla måsten...Julen är ingen högtid som jag någonsin sett fram emot....jag älskar påsken, den är så mycket mysigare och inge jäkla krav. Kanske att jag kan ta det beslut jag tänkt i flera år...att åka iväg och låtsas som att julen inte finns...kan jag vara så egoistisk...kanske vi får väl se nästa år. Behövde egentligen åka upp till graven, men jag vill inte åka dit själv...det känns inte ok...kanske nästa helg om nån följer med mig dit...det är då själva fan att det alltid ska vara en massa hinder överallt...kanske är det mig det är fel på...att jag är för rädd för allting...

Fick ännu ett tråkigt besked idag...den tredje av våra vt har gått bort. Inte helt oväntat då det brukar vara tre som följs åt...men att det blev han var inte väntat...kommer att sakna han och han är en dom som man aldrig glömmer.

Försöker så gott det går att ta tag i städningen här hemma, men ryggen har ju fått för sig att bråka igen så det går inte fort...men med lite vila mellan varven så går det bra. Alla jäkla stakar och stjärnor är på plats så nu är det bara strykningen kvar och det skulle väl inte vara så svårt om det inte var så att Lina varit här och lånat strykjärnet. Hon är ju lika lätt att få tag på som en näve loppor på rymmen. Får väl göra det en annan dag då. Känner inte direkt för att jobba i helgen, men det blir väl bättre bara jag kommer iväg...blir långa nätter nu när vi har 3 vt mindre och inte behöver åka till Allmänningbo....får väl ta med mig en bok så tiden går fortare mellan besöken om det inte kommer en massa larm förstås. Har en broccoligratäng i ugnen så idag ska jag iaf äta riktig mat....vet att det är nödvändigt för att orka jobba och så för måendet såklart. Blev en liten svacka efter beskedet idag, men försöker ändå vara glad och positiv....det går bra...det kommer att bli bra. Ska hoppa in i duschen nu och förbereda mig för natten, kan bara inte få h*n ur tankarna....skulle vara så mycket lättare om jag hade förmågan att stänga av...men det kommer jag nog aldrig att kunna göra....