marithape carpe diem

Vaknade i natt av att det kändes som att jag hade spytt och dragit ner det i luftstrupen så jag inte kunde andas....jag försökte hosta men det funkade inte och det var som stopp i halsen och det sved.....var som halvvaken hela tiden och kunde inte vakna helt hur jag än försökte. Sen bara somnade jag om och det var borta. När jag vaknade idag kom känslan över mig att det var Anette som ville visa mig hur det gick till när hon dog....att hon kvävdes av sina spyor som hon drog ner i luftrören....

Så jävla kallt i det här huset så man fryser ihjäl....bakade lite bullar så jag skulle får åtminstone lite värme....men eftersom jag inte äter bullar så delade jag ut en del av dom till dom som förtjänar lite omtanke....I morgon ska jag följa med Erik, Lovisa; Lina; Charlie, Lisa och John på folkrace...Erik frågade om jag ville följa med för han ville att Lovi skulle få uppleva samma som han gjort som barn....så underbart att höra det för då vet jag att dom tyckte det var roligt......

Ska snart krypa ner under två täcken och lite filtar och hoppas på att JB inte sviker....jag är trött på karlar som sviker.....

Var till Ludvika igår med Lina och Charlie....så skönt att komma hemifrån en stund och slippa tänka så mycket.

Blir nog långa kvällar ändå när jag inte kan sova och inte ens propavan hjälper....men jag ska inte klaga , det finns dom som har det värre....jag somnar ju iaf nån gång och kan ju sova så länge jag vill på morgonen.....

Lisa kom i kväll och hjälpte mig att få iväg lite till tippen.....sen satt vi och pratade till klockan var halv tio...det är så underbart att se hur bra hon och R har det....varit tillsammans sen dom var 15 år och fortfarande lika lyckliga...nu med en fin liten pojke och en liten flicka på väg. Precis så som jag önskar att alla förhållanden skulle vara, ge varandra frihet men ändå vara trygg med att vara den enda för den som man älskar mest.....inte bråka och hacka på varandra eller förminska den andra....ja tänk om jag hade gjort rätt val i livet....eller förstått det jag förstår idag....så annorlunda allt hade varit. Idag har vi varit vänner i 6 år.....han som fått mig att förstå att det finns fina män.....han som har tagit mitt hjärta.....

Handling åt mamma och lägga fram rena kläder, tvätta, hänga tvätt, hämta mediciner och fixa hennes räkningar....ja nog finns det att göra....det vi delade på förut men som jag är ensam om nu. Måste komma ihåg att fixa en tid på fotvården också till henne. Får så jävla dåligt samvete när jag har ont och hon frågar hela tiden om jag gjort saker och jag tappar humöret....jag säger till henne att inte vara negativ och gnälla och så känner jag mig som den suraste som finns......önskar att det här helvetet snart är över för nu klarar jag inte mycket mer....så är det. Lina skrev på messenger och frågade om jag var hemma, men jag åkte och hämtade henne och lilla lyckopillret....den ungen gör mig så glad och det var precis det jag behövde idag.

Jag brukar inte vara sur och grinig, det är nåt jag undviker, men här i bloggen kan jag vara så sur jag vill....där gör jag ingen illa och det är min ventil för att orka. Såklart är jag inte glad jämt, men jag försöker så gott jag kan.....Grannen lånade min bil idag för att hämta blöjor och katetrar till A som hade hamnat i Ställdalen där dom blev placerade först. Han hade cyklat dit men det var ju en massa kartonger så hur skulle han få med sig dom på en cykel Sen fikade vi på trappen och hade en rolig stund med mycket skratt....trots att vi inte kan varandras språk så förstår vi mycket ändå och lilla A kan ju  ganska mycket så hon får tolka åt oss och ibland blir det så galet men det gör inget för det är inte det som är det viktiga....det som betyder nåt är vi kan ha det trevligt tillsammans. Grannen ovanpå kan inte heller så mycket svenska men hon försöker också....när hon gick idag så sa hon hejdå vi ses nästa år....jag tror hon menade i morgon......men vad gör det, hon försöker iaf och det är det som betyder något. 

Annars är det som vanligt....bara en evig jävla väntan.....

Igår kväll ringde det på dörren och eftersom det har varit så mycket skit här nu så var jag tveksam att öppna...men magkänslan sa att jag kunde göra det...och utanför stod två av mina nya grannar...en kille och en tjej i tonåren med ett fruktfat....så underbart att vata att två av grannlägenheterna inte bebos av idioter och kriminella....det har jag fått nog av. Den tredje lägenheten vet jag inte riktigt, men det är en barnfamilj som bott på Laxbrogården....är lite tveksam då deras barn var tillsammans med idiotgubbens barn...men jag tror att hans barn var dom drivande för det har varit lugnt sen dom försvann. Jag ger dom en chans iaf för jag tycker det ser ut som att pappan har koll på sina ungar. Datorn är helt mupp och beter sig som den vill...precis som tangentbordet.....nu funkar inte tangetbordet men det gör det på laptopen som inte funkade förut.....helt sjukt.

Får inte mycket gjort igen...sover typ halva dygnet......är bara ledsen och låg hela tiden....så mycket som gör att jag mår som jag mår men just nu kan jag inte göra så mycket åt det....blev bara så jäkla glad idag då h*n var som förut på fb....men det var bara för en kort stund sen gör det lika ont igen....kanske jag verkligen ska hålla mig borta från fb.....tror inte det är medvetet från h*n men gör inte mindre ont för det........i morgon är det handlingsdag åt mamma igen....hatar verkligen dessa dagar...undviker ica när jag handlar åt mig själv då det gör för ont att gå från parkeringen, men när det gäller handlingen åt mamma så har jag inget val. 

Provar väl en dag till då.....precis som jag gör varje dag.....en dag i taget.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

t

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

t

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

t

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sån går nu dagan...som dom säger i Norge....samma jävla skit varje dag....vaknar lyssnar på podd för jag orkar fan inte kliva ur sängen...somnar om, sover för länge och mår skit.....idag var en sån där dag....ska jag åka ner till mamma idag eller i morgon....en dag varje helg måste jag det....precis som att jag måste handla åt henne varje tisdag.....åh vad jag önskar att jag kunde åka till henne när JAG vill det....sådär som när man verkligen tycker att det är roligt....när det inte är ett tvång. Missförstå mig inte, jag älskar min mamma och är tacksam att jag fortfarande har henne i mitt liv....men det skulle vara helt underbart med lite avlastning....att det inte får kännas som ett tvång....vilken tur att vi är två....de sista ord Anette sa till mig...inte kunde vi ana då att det bara var timmar kvar tills det inte var så längre...hade varit helt annorlunda iaf om mamma inte varit blind. Det gör allt så mycket svårare....otryggheten som jag inte skulle behöva känna egentligen där mamma bor, men som jag gör för att det händer saker hela tiden....det görs misstag som inte skulle göras.....det finns helt underbar personal och dom vet att jag tycker det....men sen finns dom där andra....dom jag sett att jag inte kan lita på....just nu kan mitt liv beskrivas i fyra bokstäver....KAOS....på alla plan...jag vill inte vara hemma så det blir en hel del bilturer runt i länet.....vaknar, duschar och åker planlöst omkring till klockan blir åtta nio på kvällen....då kan jag titta på tv en stund och blogga, vara på fb och snapchata med någon innan det är dags att med propavan få några timmars sömn med en podd....jävla skitliv med andra ord. Erik ville att jag skulle följa med på Nora marken idag....men som jag inte kan för att mitt skitliv är så begränsat och operationen som skulle kunna förändra det känns fortfarande så långt borta sju månader senare.....

Yngste sonen ringde igår och frågade om jag kunde komma till Linde och vara med Lovi när dom åkte till örebro för PK prov på lillebror....Lovi hade haft magsjuka igår och dom ville inte riskera nåt...såklart jag gjorde det....vad är magsjuka mot att få umgås med mitt lilla hjärta....var bara det att sömnen uteblev i natt....var upp vid tretiden och tittade en timme på tv...tillbaka till sängen och en podd....somnade vid femtiden för att vakna efter en stund igen....somnade till slut på riktigt och vaknade av att larmet på telefonen gick igång och jag fattade inte vad det var som lät.....låg kvar en timme till, helt jäkla slut men hoppade in i duschen och det kändes lite bättre. 

Dagen med lilla Lovi blev precis sådär härligt rolig som alltid med den ungen....såna kommentarer så man vet inte var hon får dom ifrån....var till Titt In och handlade lite kläder till lillebror sen till mejk där jag lovat henne att hon skulle få handla det hon ville ha....slime blev det...två olika...precis det hennes föräldrar nekat henne....men farmor säger aldrig nej.....

Tänk att man kan bli så kär så många gånger....att en ny liten människa kan väcka såna känslor i en....hur söt är han inte min nya kärlek....liten, knubbig och med en massa svart hår....så underbar.....faller tydligen för korta mörka män.....

Blir galen snart på att jag vaknar tidigt lyssnar på en podd och somnar om och vaknar alldeles försent....vilket jävla skitliv. Känner mig som en fånge i det här huset också...är så jäkla begränsad i allt...så mycket jag vill göra, men det går inte....förbannade värk, förbannade ortoped som inte kan skicka en kallelse så jag åtminstone kan känna att det är på gång.....såg en bild på fb som kommenterades med en bil som flög utför ett stup...där den bilen stod som var på fb...där var jag upp för bara nån vecka sen och tänkte den tanken.....smärtan och begränsningen av livet gör att jag får tankar ibland som gör mig rädd....inte rädd för det som skulle komma ut av tanken utan mer rädd för att jag ska göra någon illa....göra mina barn, barnbarn och alla jag älskar illa....det håller mig tillbaka....ett tag till iaf.....

Vaknade strax före sex i morse och var klarvaken...en konstig känsla i kroppen och kunde inte somna om. Då ringer telefonen tjugo över sex och det är Erik som talar om att nu har han kommit....lille prinsen som vi har väntat på...vilken lycka att få uppleva ännu ett litet mirakel....åkte ner till Lindesberg och blev hämtad där av Jennys föräldrar och Lovisa då jag vägrar att köra i Örebro just nu...sån jäkla röra det är i den stan med alla dessa byggen...hade jag kört där så hade jag stannat mitt i vägen, hoppat ur bilen och bara gått därifrån....hatar när det blir rörigt för då blir jag bara nervös och allt blir tokigt.  Lika rörigt är det vid sjukhuset....men Rune fixade det och vi kunde gå in och träffa lilla underverket...så söt med runda kinder...en liten knubbig pojke....kort och tjock precis som farmor....men så mycket sötare. Hur kär kan man bli i en söt pojke.....kärlek vid första ögonkastet.....

Dagen blev inte sämre av att Lisa skickade på chatten att deras nr två blir en liten tjej...hon kommer i januari, nästa lilla underverk. Så mycket kärlek och kärleken bara växer....kärleken kan bara multipliceras....den blir bara större och större....är så glad och tacksam för alla jag har förmånen att älska....alla som står mig nära....den kärlek som är villkorslös.....

Nu är det tredje natten jag drömmer om han...den finaste...så många konstiga drömmar, men den här kommer jag ihåg...undrar vad den betyder...mer än att jag gör allt för han precis som jag gjort för dom andra....kanske ett tecken att jag ska göra nåt annorlunda....inte bara ge upp mig själv för någon annan, fast det är svårt...den jag älskar vill jag ge allt för. Handlingsdag åt mamma...fick begränsa det lite och får väl handla mer till helgen....bäddade rent, la fram rena kläder, bytte skiva, gjorde iordning inför kvällsmaten och lite annat som hon behöver hjälp med....åkte hem och kokade äppelmos, dammsög, rev ur sängarna och gick ner i tvättstugan och la i en maskin....sen var orken totalt slut....varför kan jag inte inse mina begränsningar innan jag får så jäkla ont...i morgon ska jag inte göra nånting....bara vara....fick så jäkla ont i magen idag också av att se det jag inte vill se, eller jag vet inte vad det är jag ser men inbillar mig det värsta....bara jag fått operationen och det har blivit bra så hoppas jag att jag kan flytta härifrån....det gör alldeles för ont att bo här.....

En sömnlös natt....läste, lyssnade på poddar, var upp och kollade på tv...men inget hjälpte...inte ens 1½ propavan. Somnade nångång vid femtiden och såklart sov jag alldeles för länge sen, vaknade halv tolv. Känt mig låg och ledsen hela dagen ,men kan inte riktigt sätta fingret på varför...kände bara att saknaden efter Anette sköljde över mig och klumpen i magen bara växer....duschade och åkte och tankade bilen, for upp till loftet en sväng och blev lite gladare av gubbarna som är där....dom kan verkligen få mig att skratta...så härliga...hur ska jag klara mig utan dom till nästa sommar. Åkte till Erik och Jenny för att hämta äpplen då jag ska koka äppelmos till mamma....men när jag kom hem gick som luften ur mig när jag insåg att dom burkar jag har inte räcker till...får göra det i morgon efter att jag handlat och gjort det jag ska hos mamma....är bara så jäkla orolig att jag inte fixar handlingen då jag är i ett skov just nu och klarar inte att gå så långt....men det är bara att bita ihop och iaf försöka, när det inte finns några val så är det så. Hoppas jag kan sova i natt....det där på fb är också en orsak till mitt mående...kanske svårt att förstå för andra,men jag mår verkligen dåligt av det....övertänkande och rädd att ha gjort något....önskar att jag kunde låta bli det,men det sitter för djupt....

Vilken jäkla orolig sömn det var i natt och med så jäkla konstiga drömmar...sov dessutom alldeles för länge...upp och duscha och sen bestämma sig för vad jag skulle vara på kräftskivan...hade två alternativ, det ena var gymkläder och det andra en gubbe som rymt från hemmet....det sista stupade på att jag inte äger nån keps men då erbjöd Lina mig en och då blev det så utan att jag hann att tänka två gånger....så på med keps och målade mustasch och skägg....en käpp och en ölburk i handen....men det jag inte insett var att jag skulle ta mig till bilen på parkeringen med den munderingen....och när jag insåg det så var det försent....där satt grannen på trappen. Hur förklarar man för någon som inte kan språket att man ska på fest med tema....redan där insåg jag att jag skulle tagit tema nr ett....alla andra var så fina med sina utstyrslar....de enda som stack ut var jag som var en gammal gubbe och R som såg fånig ut i sin Robin Hoodkostym.......men skit samma roligt hade vi och mycket skratt blev det och högt i tak som alltid när vi träffas allihop.....är glad och lycklig att vi har sån underbar sammanhållning och finns där för varandra allihop och att dom som kommer in i vår familj smälter in som att dom alltid funnits där, jag vet att det inte är alla förunnat så därför sätter jag extra stort värde på det. Sen att vi kan ha fester tillsammans utan att det behöver finnas alkohol med i bilden....det uppskattar jag ännu mer....att barnen får vara med om glada roliga fester utan att det finns berusade vuxna...det tror jag kan få dom att förstå även när dom blir äldre att man kan ha roligt ändå....nu är jag trött men glad och lycklig och kan förhoppningsvis drömma om nåt bättre i natt.....drömma om han....han som har mitt hjärta.....

Somnade till podden Nemo möter en vän igår....typ fem minuter efter den startat så när jag vaknade lyssnade jag på den igen för det var Camilla Henemark som var hans gäst och hon är så härlig....jag har läst hennes bok och det var superbra, så ärlig och utan att försköna det liv hon levt utan att dra in andra i det....såna människor gillar jag...såna som kan stå för vem dom är och vad dom har gjort utan att skylla på någon annan....enkla människor som inte sätter sig på några höga hästar och tror att dom är bättre än någon annan.

Podden var lika bra som boken....och eftersom hon sa att hon ska komma ut med en del två av sina memoarer så väntar jag verkligen på den.

Pratade med S på chatten i går kväll...om det jag har gjort....ett bus som han inte sett....ja inte mot S utan nån annan....återstår att se hur det blir när det uppdagas....får väl be om ursäkt om det skulle behövas....det har jag inga problem med.

Var ner till Löa i kväll med en saker inför morgondagens kräftskiva med temat ursäkta jag måste ha kommit fel....har bara så svårt att bestämma mig för vad jag ska ha på mig...men det löser sig i morgon.

 

För ett par dagar sen kom polisen och hämtade min granne....inte helt oväntat, men idag kom migrationsverket och hämtade resten av den familjen....så jävla skönt....nu kanske det kan bli slut på 10-12 ungar som springer ut och in och gapar och skriker...en gubbe som beter sig som en jävla idiot och är fan den äckligaste jag sett på länge....kanske kan lilla A få sova på nätterna utan att grannarna ovanför gapar och skriker....det har gjort så ont i mig att hon som har det svåra handikapp hon har och som på grund av värk i ryggen inte får sova och när hon väl somnar så väcks hon av packet ovanpå som inte kan bete sig....

Åkte till loftet och tog en kaffe....då ringde mitt lilla lyckopiller och hade den tråkigaste mamma man kan ha och såklart åkte jag och hämtade henne....lite glass och lek med kompisen Joline och ytterligare lite glass och lek så var hon nöjd. Den känslan jag har när jag sitter där så nära han, den är en av de finaste känslor som finns....behöver inte säga nåt bara vara tyst och njuta av stunden....stunden av att älska någon så mycket men ändå på avstånd.....så svårt att förklara men det jag känner är en kärlek som är villkorslös....en kärlek som både gör mig glad och rädd....att lita på män är tyvärr inte min styrka....den slog han bort för längesen....men jag önskar att jag kunde tro på den....att han är den enda man jag kan känna den kärlek för precis som den jag känner för mina barn det räcker för mig....

Den där orken...den som inte finns, men som jag får leta fram lite varje dag ändå....igår hade jag besök av syrran Elin, Peter och deras Elliot...Lina och Charlie kom också och Charlie är så stolt att ha börjat på fritids....min lilla bebis, när blev hon så stor....hur fort gick inte det.

Somnade vid ett i natt och halv tre var jag klarvaken igen....tittade en stund på tv och lyssnade på en podd och lyckades somna om....åkte ner till mamma för att följa henne till frissan och såg då en bil fara förbi när jag skulle gå ur bilen....en bil som fick fart på fjärilarna i magen....undrar om han har sett det jag har gjort....vad det är han åker omkring med.....ett litet oskyldigt bus som inte är illa menat och det hoppas jag han förstår....men ibland blir jag osäker.....

Äntligen höjdes enheterna på mammas insulin och jag hoppas att blodsockret kommer att ligga bättre....tur att det finns sjuksköterskor som trots att dom gått i pension ändå jobbar....dom man kan lita på och som har förstått att jobbar man med människor så måste man bry sig och vara där för personens skull...det är inte tvärtom som många yngre tycks tro idag....att människorna som behöver hjälp finns där för att dom ska ha ett jobb....

Satt ute i kväll med mina grannar....så underbart att kunna sitta där och dricka kaffe och se hur pappan mer och mer försöker att prata svenska, att han slappnar av och förstår att ingen skrattar åt han när det blir fel...i Kosovo skrattar man åt folk som säger fel har jag fått lära mig, men nu tror jag han förstår att blir det fel så rättar jag och han lär sig...fick läsa det som advokaten skrivit till migrationsverket för att dom ska få uppehållstillstånd....så bra skrivet och får dom inte stanna på dom grunderna så vet jag inte vad som behövs....men jag är beredd att hjälpa dom att gömma sig om det behövs....jag kommer att kämpa för dom för finare grannar har jag aldrig haft.

Handlade åt mamma idag istället eftersom det var slut på både stickor till blodsockerapparaten och nålar att sticka med....men att komma till henne gör mig både arg och ledsen....sen hon hamnade på akuten tack vare inkompetent personal så har hennes socker legat åt helvete för högt. Det ska tas blodsocker före varje måltid, men nu har det tagits två timmar efter flera gånger och ändå står det på signeringslistan hur det ska tas.....men när jag påpekar det för en personal så står hon och skyller ifrån sig och menar att det inte är personalens fel utan sköterskornas....men hur i helvete kan det vara ssk som gör fel när det står skrivet i pärmen hur dom ska göra....en sjuksköterska kom upp och hon var lika trött som jag på hur vården är....när jag frågade en personal tidigare varför inte insulinet höjts med några enheter då det är uppenbart att hon får för lite då sockret ligger på runt 30...och får till svar att vi får vänta tills diabetessköterskan är tillbaka från semester....som hon precis börjat....hur fan tänker man då....känner att nu orkar jag fan inte mer....jag ska slåss för min mamma så hon mår bra, jag ska behöva bråka med migrationsverket för att det finns invandrare som beter sig som idioter och jag ska behöva kämpa för att få en tid för operation och vara rädd varje dag att FK säger att nu får du inte vara sjukskriven längre.....sen att kämpa med ätstörningar som naturligtvis bara blir värre när jag inte får ro i själen....då tar jag till det som jag vet ger lugn för en stund....men idag har jag kämpat och bara ätit enligt lchf....bakat fröknäcke och muggbröd så jag inte ska ta den enkla vägen....lilla lyckopillret ringde på chatten och vi busade en stund med alla symboler man kan göra....den kärlek jag känner för den ungen kan aldrig någon mäta sig med......hon och jag för alltid...min största kärlek...vi ska fortsätta åka raggarrundan på byn där hon pekar ut män hon tycker jag ska titta lite extra på....skratta när dom inte är nån jag skulle titta två gånger på....spela hög musik och sjunga högt och falskt och bara vara så tacksamma att vi har varandra och njuta av varje minut tillsammans....du och jag min älskade unge....bara du och jag....

Drömde så konstigt i natt....jag bara upprepade en mening till han, den finaste om och om igen...den fanns kvar i huvudet när jag vaknade, men sen var den borta...vet inte varför....kände hur ångesten nästan kvävde mig...ångesten över att ha fallit tillbaka i bulimihelvetet....vet inte vilket som är värst...anorexian eller bulimin och hetsätningen....att stoppa i sig en massa skit....bara sånt jag egentligen inte vill för att sen spy upp det...kakor, godis, choklad, ja allt som jag egentligen inte vill äta men som känns bra för stunden....

Jag har läst en bok om hur man påverkas av sin barndom, hur en förälders missbruk kan göra att man drabbas av just anorexi, bulimi och hetsätning just för att lindra det som gör ont....så olika vi syskon påverkades....jag med mina ätstörningar....Stefan med att stänga av alla känslor....Roger som dövade sina känslor med droger och Anette som blev clownen...en typisk missbruksfamilj. Som jag önskade att mamma skulle skiljas från min pappa....alla gånger jag bad till gud att han skulle dö och som gav mig skuldkänslor för mina tankar.....så valde jag fel män själv för att jag inte visste hur en normal kärleksfull man skulle vara....men det gav mig ändå styrkan att efter en underbar polis som fanns där när ingen annan fanns där, styrkan att ge mina ungar det som alla barn ska ha....en lugn trygg barndom och därför fick ingen man komma in i våra liv...mina barn betyder mest av allt och även om dom är vuxna så är det dom som är nummer ett....jag kommer nog aldrig att kunna lita på en man igen oavsett hur mycket jag känner....

Jag ska göra ett nytt försök i morgon med att börja om med lchf och jag hoppas att det går bra....bara jag vet att nån tror på mig....orkar inte vara så här ledsen mer....då vill jag inte vara med längre.....

Den där jävla värken i knäet gör mig galen snart....vet fan inte hur jag ska ligga för att det ska kännas mindre...lyssnar på poddar för att slippa tänka på att det gör ont och lyckas somna, men vaknar så fort jag vänder mig för då gör det ont....var ner till mamma och skrev veckans handling och tvättade en maskin....det har inte blivit nån ordning på sockervärdet sen hon fick åka ambulans till Linde förra veckan...låg på över 33 idag kl 15 och då kan inte apparaten visa mer....hade gått ner till 29 kl 17:30 men då hade hon fått 4 enheter extra kl 15....ser hur hon tacklar av och blir mer snurrig och tappar vikt....jag är inte redo....men det kommer jag nog aldrig att bli.

Eftersom jag inte känt mig direkt bekväm med den blonda looken som bara blivit blondare och blondare för att solen blekt så chansade jag på en som jag trodde liiiiite mörkare färg, som visade sig vara en aning mörkare än jag trott....men skit samma jag hellre lite mörkare än för blond....har ingen aning om varför det blev att jag blev blond från början....kanske det kändes som att Anette fanns kvar....jag har ingen aning och blond, det är inte jag.

Det ringde på dörren och Valentina stod utanför med en kvinna och dom undrade om jag ville komma över och dricka kaffe....just då hade jag färg i huvudet men lovade att komma så fort jag var klar....det blev en helt underbar kväll med Albans kusin, hans fru, Valentina, Alban och Albesa...så härliga trevliga människor. Kusinens fru pratade jättebra Svenska så det var en blandning av Albanska och Svenska....dom bor i Växsjö och kom till Sverige 2007....fick avslag på uppehållstillstånd 5 gånger och var gömda innan dom fick stanna. Nu jobbar båda och barnen studerar på universitet, den yngsta ska börja gymnasiet till hösten. Jag kommer att kämpa för att Alban,Tina och Besa ska få stanna om jag så ska behöva ordna så dom kan hålla sig gömda....en så fin och gullig familj som tvingats lämna sina nioåriga tvillingar i Kosovo för att deras dotter ska kunna få den vård hon behöver.....mitt hjärta går sönder bara jag tänker tanken att jag skulle behöva lämna nåt av mina barn, jag hade aldrig fixat det...men jag förstår dom att den enda chans lilla Albesa hade var att åka till ett annat land för sina operationer....jag har fått lära mig mycket om hur det fungerar eller rättare sagt inte fungerar i Kosovo i kväll och känner en stor tacksamhet att jag är född i Sverige....inte ens det ska man ta för givet....att få förmånen att leva i ett land utan krig och korruption.....

Vaknade vid sextiden i morse av att det regnade så det smattrade på fönstret och åskan dundrade....gick upp och drog ur modemet och tv:n....låg och lyssnade på smällarna och hörde hur dom blev alltmer avlägsna...lyssnade på en podd....Markoolios sommarprat..riktigt bra men somnade innan det var slut och drömde nån knasdröm om Markoolio...så det kan bli. Sov inte lång stund och gick upp och duschade innan jag och grannen for till ica....men jävla krångelsverige....det gick inte att få ut paketet nu heller för att Alban inte har dom fyra sista siffrorna i det tillfälliga leget....spelar ingen roll att jag visar mitt....hade paketet kommit från ett annat land så hade det varit ok, men nu hade det skickats från Kosovo till linköping och därifrån till Alban och är det skickat inom landet så måste man ha godkänt leg....kan man bli annat än trött. Nu är det bara att låta paketet gå tillbaka till personen i Linköping och så får hon skicka det till mig istället så kan jag hämta ut det utan krångel....hade det bara varit papper från läkare i Kosovo ( det är orginalhandlingar) så hade dom kunnat skicka det så det hade kommit i brevinkastet, men nu är det kaffe också och Valentina vill så gärna ha kaffe från Kosovo och då ska hon få det också.

Känns som att jag kan låta bli fb...det är inte vad det var....men för mina vänner så kan jag gå in kortare stunder.....det räcker.....

 

Mobilen på väckning sju idag...dags att få ett nytt sjukintyg....fick en tid halv elva och fick faktiskt träffa samma läkare för tredje gången och svensk är han dessutom...en ovanlighet i dagens sjukvård. Han skrev ett intyg till 23 september och då borde rimligtvis operationen var gjord och ortopeden får ansvara för sjukintygen....men man vet aldrig...hem och in i duschen som jag inte hann för att jag var så jävla trött så energin inte riktigt räckte för det, sen iväg till Linde och hämta M som kört sin volvo till skroten....en sväng in på mejk och där träffade jag L som berättade om A...så jäkla tragiskt....hur fungerar psykvården egentligen....inte lätt för vare sig den sjuka eller anhöriga....ett alltför stort ansvar ligger på anhöriga tyvärr och jag är rädd för att L kommer att bränna ut sig....jag vet alltför väl hur man får kämpa för sitt barn....men som mamma ger man aldrig upp och man fortsätter kämpa och stånga sig blodig för att det ska bli så bra som möjligt....barnets bästa kommer alltid i första hand, det finns inget annat. Var upp till mormor, morfar, morbror och Anette och vattnade ikväll....mötte han, den som har tagit mitt hjärta....det blev bara så plötsligt och oväntat så det bara högg till i magen....känns så jävla jobbigt med den där skitappen också...det skulle inte finnas såna......

Satt ett par timmar i kväll med mina grannar på trappen och pratade och drack kaffe...är så glad för att dom bor här....i morgon ska jag följa med A till ica och lösa ut det han inte kan tack vare att dom inte har dom sista siffrorna i sitt personnummer....jävla krångelsverige....hur ska dom kunna lösa ut viktiga orginalhandlingar som ska till advokaten om det inte räcker med att han visar sitt körkort från Kosovo....men jag hjälper dom med det jag kan....

Ännu en sån där dag då jag inte ville vakna....men till slut gick jag ändå upp och in i duschen....ringde chefen på migrationsverket igen och han ansåg att det som dom ritat på våra dörrar det ska hyresvärden ta bort....idiot...men han ska skicka hit personal från migrationsverket igen som ska prata med äcklet och hans familj....dom skyller på att det är en massa andra barn som gör allt jävelskap, men det spelar ingen roll....dom ungarna är med hans barn och låter han dom vara här så är ansvaret hans likförbannat.

Jag kommer att ringa den där chefen varje gång det händer nåt så kanske han begriper att även migrationsverket har ett ansvar.

Klarar inte av vara hemma så jag tog bilen och åkte en sväng, hamnade på loftet och satt där till dom stängde....där kan jag koppla bort tankarna en stund bland alla goa gubbar....bara sitta där och vara nära...känslan av att bara se och lyssna....så underbart och ger mig lugn i själen.

Har haft mina små hjärtan här och det har varit full fart från morgon till kväll...tror jag har skavsår i öronen. Lek, bad,pannkakor, godis, glass och sagor...precis som det ska var med små underbara människor....vi vaknade före sju i morse men ingen av oss orkade gå upp så där låg vi och sa inte ord och rätt vad det var så hade vi somnat igen....och vaknade halv tio. Dusch, frukost och sen iväg och hjälpa M att köpa en bil....hem igen och sen till mamma med veckans varor....Erik o Jenny kom också dit....När jag och Charlie kom hem så hade ungarna här ritat på hela dörrarna hos mig och grannen....är så jävla trött på allt skit....

Tog iaf tag i bordet som jag köpte för snuspengarna...ingen som trodde att jag skulle fixa att skruva ihop det...inte jag heller med den dåliga självkänsla jag har....men sen for fan i mig och jag tänkte att jag ska nog visa dom om jag så ska hålla på hela natten...men det tog bara en timme så var det klart....lite tårar och svett kostade det men jag fixade det och det är det enda som betyder nåt

Jag blir galen på att han gjort sig osynlig....men jag vill inte fråga varför....eller är kanske rädd för svaret....önskar att jag inte var så rädd för allt när det gäller han...så då får jag ha den där klumpen i magen som gör så ont.....

En orolig sömn i natt då jag vaknade flera gånger....som resulterade i att jag inte kom ur pyjamasen förrän det var nästan kväll....låg på soffan och tittade på tv...bara en jäkla massa repriser men ibland orkar man inte mer. Precis när jag skulle ta mig in i duschen så fick jag ett samtal på face time som jag inte kände igen....fy vad jag hatar sånt och inte skulle jag komma på tanken att svara naken även om jag visste vem det var...men då hade jag ju iaf kunnat ringa tillbaka när jag duschat och fått på mig kläder....det ringde igen när jag kom ut från duschen och det var lika enerverande.....åkte och kollade gravarna och in en sväng på ica efter duschen....måste ju handla det som behövs då två av mina älsklingar kommer hit och sover i morgon.....så underbart och jag älskar att ligga och lyssna på deras andetag när jag ska sova....som jag älskar dessa ungar, det finns inget i hela världen som kan mäta sig mot den kärlek jag känner för dom....även om jag älskar mina barn, min mamma, mina syskon och den finaste så är den villkorslösa kärleken till dom större än något annat.

Det har varit väldigt lugnt med äckelgubben och hans familj sen migrationsverket var här och talade om för dom vad som gäller....kan bara hoppas att det håller i sig....jag är ändå tacksam för den familj som bor mittemot mig och där mannen säger att jag bara behöver säga till så finns han där....precis som den finaste......så glad att jag har så fina män i mitt liv....känner mig trygg och tacksam för det....

Det var en helt underbar vecka i Löa trots att jag fick häva mig ur sängen före halv sex varje morgon för att köra Lina till jobbet....trasslade in mig i kläderna och med håret spretande åt alla håll hade jag nog kunnat skrämma slag på vem som helst....men i tid till jobbet kom hon och jag hem för att duscha och ta en powernap. 

Erik hörde av sig och frågade om jag ville hänga med dom på sjön i båten på onsdagen och såklart gjorde jag det....så härligt att känna vinden i ansiktet och bara få vara.....annars har Lina och jag bara hängt i trädgården, njutit av sol, lugn och tystnad....Fredag eftermiddag kom Lisa,Rickard och John hem från Rättvik...Lisa som är förste kokerska på Storåskolan fixade maten till oss...black and white...finns ingen som är så duktig med att laga mat som hon...var hon nu fått det ifrån...kanske från min pappas sida där tre av mina fastrar var kokerskor och superduktiga på att laga mat...kan inte se det från att hon fått det från mig iaf....även om jag kan när jag bjuder till....som jag så sällan gör......idag har jag ätit en barnmatsburk med spagetti och köttfärssås.....så är det när jag är själv.....då kommer ångesten över att jag ätit en massa...eller jag vet ju att det inte är mängder men i mitt huvud är det jättemycket....och självskadedjävulen som sitter där på min axel talar om för mig vilken jävla looser jag är som inte gick in på toa och spydde upp det igen.....därför återgår jag till barnmaten för då kan han inte säga att det är för mycket.....

Nu har alla jag saknat kommit hem igen och den klumpen i magen är borta....nu är det bara idioterna som bor här som ger ångest....i kväll satt jag ute ett par timmar med mina fina grannar från Kosovo under tiden idioterna gapade och skrek så det hördes över halva byn....vi trodde nästan att dom skulle komma genom balkongen ner till oss....äckliga jävla araber....så kom den blå bilen och hämtade mannen....nya nattliga äventyr....måste vara lönande då han kommer hit från Örebro....