marithape carpe diem

Så går nu dagarna....ibland upp och ibland ner....vaknade före sju i morse och var klarvaken....men efter en timme kom den igen, den där förlamande tröttheten som knockar en totalt...så det blev ett par timmars sömn igen....fick återigen en tidning i brevinkastet...en mycket bra tidning som nån tycker att jag ska ha tre gratisnummer av. Jag skulle gärna prenumerera på den men nu törs jag inte utsätta min redan utsatta ekonomi för något....har iaf betalat hyran tack vare min fina son Tobias och för att jag just jobbar i vården så fick jag ob-tillägget den här månaden dom dagar jag jobbat i januari...det räckte till mina andra räkningar så nu kan jag andas igen...en liten stund iaf och hoppas på att det löser sig till nästa månad....ännu inget beslut från FK om dom godkänner min sjukskrivning....hur fan har dom tänkt att man ska kunna fokusera på att må bra igen när man inte vet hur det löser sig ekonomiskt...jävla stolpskott....men jag är tack och lov ingen som har ett behov av något mer än tak över huvudet och mat för dagen...shopping och onödiga saker står inte högt på min bucketlist.....har jag kärlek och vänskap så räcker det för mig...det är det enda som är viktigt....

Ibland finns den inte där alls....energin att göra nåt överhuvudtaget. Nu har jag inte varit i kläderna sen i lördags....vandrar mellan säng,soffa och dator.....tänker att det får vara så just nu, jag gör vad kroppen säger att jag ska göra...så många tankar som snurrar när man ligger här ensam, tankar på att det aldrig tar slut....så fort man bara gör en antydan till att resa sig så kommer nästa spark. Men i morgon måste jag resa mig, det är ju tisdag och handling åt mamma, hon går först iaf...så nu sätter jag mobilen på väckning och ser till att komma upp i tid, in i duschen och på med kläder...det kommer att gå bra....det finns inget annat.

Ingenting har jag hört från FK heller....så jag lever ännu i ovisshet om dom ens kommer att godkänna min sjukskrivning.....kanske livet skulle kännas lite lättare om jag slapp den ovissheten...och sen att det kom en kallelse till ortopeden....mer än så begär jag inte just nu.....

Vaknar alldeles försent idag efter en natt med oroliga drömmar....drömmar som känns så levande men när jag vaknar så kommer jag inte ihåg ett skit....bara strul med allt och åker ner till mamma med hennes droppar till öronen och batterier till hörapparaten. Var in på ica och handlade lite så det inte blir så tungt på tisdag.

Skrev en lapp till ssk om hennes ögondroppar som varit restnoterade sen november...nog fasiken borde väl nån läkare kunna skriva ut ett recept på ett likvärdigt preparat....så jävla sjukt att ingen ssk ens reagerat...dom borde ju ha åtgärdat det för länge sen...hur gör dom som inte har några anhöriga som strir för dom.....

Kom hem vid sextiden och drog igång diskmaskinen efter att äntligen kommit ihåg att köpa maskindiskmedel....och eftersom jag inte ätit nåt idag så tänkte jag att en hamburgare kan jag kanske värma iaf och drog på micron också.....pang så var det svart i köket! Klättrade upp på en stege och såg att en propp hade gått....inga proppar fanns hemma så det var bara att åka till ica och köpa. Väl hemma så klättrade jag upp på stegen igen och satt i proppen med det enda som hände var att det där lilla glaset som sitter frampå bara flög iväg....efter lite letande så hittade jag det och provade igen....samma sak fem gånger innan jag gav upp...tänkte ringa Lina eller Rickard, men eftersom jag visste att båda var bakis idag så drog jag mig för det...men när jag satt där så tittade jag upp mot propparna och upptäckte en sak...jag hade satt proppen bakochfram...så upp igen på stegen och det funkade...nu lös det i köket....ibland måste man ta en omväg för att hitta rätt....är bara det att det gör jag alltid vad det än gäller....både i saker och kärlek......

 Sov som en klubbad i natt till kvart över nio....gjorde en mugg te och satte mig framför tv:n och halvsov ett par timmar...jävla trötthet som aldrig ger sig. Fortsatte med dammsugningen som inte blev klar igår och torkade av golven....ont som fan efteråt men det måste ju göras. Har tvättat en maskin med trosor...ja nu törs jag ju gå ner i källaren själv när det inte finns en massa äckliga män som springer där hela tiden....är alldeles själv i hela huset och det skrämmer mig inte ett dugg....skjutsade Lina,Lisa och Rickard till Lindesberg där dom skulle till en kompis på fest....Erik skulle också dit och Jenny skulle köra hem dom i natt.

När man tror att nu vänder det...nu kommer det att bli bättre så kommer nästa smäll ...ännu en spark i ryggen.....lilla gumman, jag hoppas och ber för dig....finns ingen högre makt som skulle kunna vara så elak så den tar dig ifrån oss.....jag kan inte berätta det för mamma....det skulle krossa hennes hjärta och hon har fått utstå så mycket ändå.....vilket jävla liv....vilket jävla skitliv.....

Vaknade före sju i morse också...hur fan kan det ha blivit så, jag har väl aldrig varit nån morgonmänniska....låg kvar och lyckades somna en stund till. pratade med han...han den finaste på messenger igår...blir så glad av han....han är den som ger mig energi, som lyfter mig när benen inte bär längre....en underbar vän. 

Har faktiskt dammsugit idag, satt lite ny färg i håret, varit till Lådan och Ica innan det var dags att dra till Storå och fira lilla Älva som fyller 2 år idag. Så mysigt att träffa alla barn, barnbarn och deras respektive....fick en glad övverraskning då Lovi hade en ny tröja på sig....där stod det "jag ska bli storasyster" så nu är ännu en liten människa på väg....h*n kommer i augusti. 

Anna hade dukat upp med olika pajer, sallad och nybakat bröd och så blev det tårta och kaffe efteråt....hon är så duktig med att laga mat...det är både Anna och Tobbe men den talangen har dom inte efter mig även om Lina säger att jag gör den godaste maten som finns....det säger hon nog för att göra mig glad. Förresten numer lagar jag ju aldrig riktig mat...vem tycker att det är roligt att göra det bara till sig själv.

En bra dag om man jämför med dom senaste.....men det hänger ju på mig själv också....den blir vad jag gör den till....

Ännu en natt som det inte gick att sova....låg och snodde i sängen så lakanet blev som ett jäkla dragspel....ville inte lyssna på nån podd heller om det skulle bli som natten innan och jag lyckas somna och vaknar av den igen och inte får av fanskapet och blir klarvaken....då ligger jag hellre vaken och vet att när jag väl somnat så sover jag....men riktigt så blev det inte ändå. Somnade runt tre och vaknade fem över sju och var klarvaken. Låg iaf kvar och lyckades somna till och från, men när klockan var tio så gav jag upp.kollade några avsnitt till på tjejerna på wisteria lane....estländaren som skulle sätta upp en fläkt i badrummet kom vid tretiden så nu är den fixad. Kollade hockeyn Sverige-Tyskland....gick inte så bra....desto bättre gick matchen Almtuna-Leksand....seger till LIF med 9-0....vilken underbar seger. Var på årsmöte med sd i kväll....som jag velat fram och tillbaka hela dagen hur jag skulle göra....ena stunden kändes det som att det var helt ok och nästa så kändes det som att jag inte skulle fixa att vara bland så många okända människor....har man under flera år blivit nertryckt och fått höra hur värdelös man är så sitter kvar....och möten med främmande människor blir alltför jobbiga...det är skillnad med dom jag är trygg med....min familj...dom som jag känner sen länge och arbetskollegor....där kan jag framstå som självsäker och med bra självförtroende....men så fel dom har egentligen....det är bara att jag är trygg i situationen. men efter att ha frågat han...den finaste...om det brukar vara mycket folk där och han sa att det brukar det inte så beslutade jag mig för att jag skulle fixa det....vore det inte för att det var han så skulle jag ha strypt han vid tillfälle....för det var nog bra många fler än den bild jag fick......han kan jag aldrig bli arg på iaf.....men jag åkte hem när årsmötet var över och det var dags för fika....behöver inte bli fetare än vad jag är....så hem och kolla matchen istället. Fick ett meddelande på messenger från äldste sonen: kolla swish....och där hade han skickt pengar till hyran....vilka underbara ungar jag har....kändes som den största stenen någonsin föll från mitt hjärta...hur knuten i magen löstes upp en liten bit.....nu känns det som att jag kan kämpa vidare...kämpa för att man ska ha rätt att bli sjuk och få den trygghet man har betalat för i många år.....

Ännu en natt som det inte gick att sova....låg och snodde i sängen så lakanet blev som ett jäkla dragspel....ville inte lyssna på nån podd heller om det skulle bli som natten innan och jag lyckas somna och vaknar av den igen och inte får av fanskapet och blir klarvaken....då ligger jag hellre vaken och vet att när jag väl somnat så sover jag....men riktigt så blev det inte ändå. Somnade runt tre och vaknade fem över sju och var klarvaken. Låg iaf kvar och lyckades somna till och från, men när klockan var tio så gav jag upp.kollade några avsnitt till på tjejerna på wisteria lane....estländaren som skulle sätta upp en fläkt i badrummet kom vid tretiden så nu är den fixad. Kollade hockeyn Sverige-Tyskland....gick inte så bra....desto bättre gick matchen Almtuna-Leksand....seger till LIF med 9-0....vilken underbar seger. Var på årsmöte med sd i kväll....som jag velat fram och tillbaka hela dagen hur jag skulle göra....ena stunden kändes det som att det var helt ok och nästa så kändes det som att jag inte skulle fixa att vara bland så många okända människor....har man under flera år blivit nertryckt och fått höra hur värdelös man är så sitter det kvar....och möten med främmande människor blir alltför jobbiga...det är skillnad med dom jag är trygg med....min familj...dom som jag känner sen länge och arbetskollegor....där kan jag framstå som självsäker och med bra självförtroende....men så fel dom har egentligen....det är bara att jag är trygg i situationen. men efter att ha frågat han...den finaste...om det brukar vara mycket folk där och han sa att det brukar det inte så beslutade jag mig för att jag skulle fixa det....vore det inte för att det var han så skulle jag ha strypt han vid tillfälle....för det var nog bra många fler än den bild jag fick......han kan jag aldrig bli arg på iaf.....men jag åkte hem när årsmötet var över och det var dags för fika....behöver inte bli fetare än vad jag är....så hem och kolla matchen istället. Fick ett meddelande på messenger från äldste sonen: kolla swish....och där hade han skickat pengar till hyran....vilka underbara ungar jag har....kändes som den största stenen någonsin föll från mitt hjärta...hur knuten i magen löstes upp en liten bit.....nu känns det som att jag kan kämpa vidare...kämpa för att man ska ha rätt att bli sjuk och få den trygghet man har betalat för i många år.....

Så jäkla svårt att somna trots sömntabletter...känns som hela jag är för spänd...somnade till Bianca Ingrossos podd och vaknade av att nån sjöng "Livet på en pinne" den som Edward Blom tydligen sjöng på uttagningen till melodifestivalen...men nu var det Benjamin Ingrosso som sjöng den för full hals och jag fick inte stopp på eländet...hur jag än försökte trycka på allt som gick att trycka på så bara fortsatte I-paden att skråla ut den hemska sången...till slut var jag klarvaken och hittade äntligen vägen ut ur eländet.....men att sova, det kunde jag glömma.

Hade ett Deserate housewifes maraton igår också....hittade två boxar som jag inte ens tittat på....hur skulle jag haft tid med det, men nu har jag. Den enda serie jag följt slaviskt...så jäkla bra...allra bäst är Susan och Gabrielle....vilka kvinnor, Susan lika klantig som jag är och Gabrielle som är den jag önskat att jag var......

En kollega ringde idag och ville höra hur jag mår....så glad jag blev...hon är den enda som har hört av sig med sms också.....hon tyckte inte heller att det var nån bra ide med att ha ett samtal när chefen var närvarande...en chef som inte kan hålla tyst om nånting och som berättar saker om personalen som vi inte har med att göra på våra APT det gör att jag inte har ett dugg förtroende för henne...och det kommer jag att säga till henne i närvaro av läkaren...sen får det bära eller brista.....nu skiter jag i vilket. 

Handlade åt mamma idag och när jag kom till bilen med mina varor så bara kom han....ja han som får mitt hjärta att slå dubbla slag....benen blev som gele och jag fick fan inte upp bakluckan på bilen då han erbjöd sig att lägga in det jag handlat i bilen.....hur kan man det när händerna skakar och det snurrar i huvudet....hur fan gör han för att få mig så ur balans.....så det han sa innan han gick till sin bil...det där om att veta hur han jobbar....om jag hade fått önska vad som helst just då så hade jag önskat mig en fallucka där jag bara kunde försvinna.....ibland önskar jag att jag inte berättar allt för han...men eftersom han är den jag känner mig mest trygg med så gör jag det iaf....

Har sån beslutsånget för morgondagen....vill bara att jag ska ha så mycket självförtroende att jag fixar det...trots att han kanske är där.....då får jag inte tappa fokus....bara fokusera på det parti jag valt att rösta på...inte den mitt hjärta valt att älska......

Sover den mesta tiden av dygnet...trots att jag vaknar flera gånger varje natt....ångesten över hur jag ska kunna betala hyran och andra räkningar då det snart är dags för det och FK har inte godkänt min sjukskrivning än....hur ska man kunna fokusera på att må bättre när ovissheten är som en enda stor knut i magen.....vaknar ganska tidigt men ligger kvar och lyssnar på poddar....somnar igen....går upp och duschar, tar en mugg te och sitter en stund vid datorn....går inte ut mer än när jag ska ner till mamma. Handlar gör jag när det blir kväll dom gånger jag måste det....osminkad, fet och äcklig vill jag inte träffa fler människor än nödvändigt.....hur än min pappa var så saknar jag han nu...nu när han skulle kunna hjälpa mig, ge mig råd om hur jag ska göra....nu känns det bara som att allting bara snurrar fortare och fortare och snart kan jag inte hålla i mig utan faller.....faller åter ner i det svarta hålet och den här gången vet jag inte om jag orkar kämpa mig upp igen.....

Vaknade före nio idag....tog en stund innan jag bestämt mig för om jag skulle ligga kvar och lyssna på poddar eller kliva upp och göra nåt vettigt....slutade med att poddarna vann.....men blev ändå tvungen att kliva ur sängen och göra mig klar att åka ner till mamma och fixa lite åt henne. En personal av inte svenskt ursprung och som mamma inte är så glad i kom och skulle hjälpa henne med fikat, men eftersom jag var där så behövde han inte...var bara det att han tänkte ge henne en ögondroppe som hon inte skulle ha då....så när han skulle komma tillbaka halv sex och ge henne kvällsmat och ögondroppar så ville mamma att jag skulle stanna och göra det.....så jag var kvar och gav henne maten, bäddade upp sängen och fixade en smörgås till sena kvällsbesöket...allt bara för att han inte skulle behöva vara hos henne så länge och att hon inte skulle behöva förklara vad hon vill ha hjälp med....fy fan vilket jävla vansinne det har blivit då gamla människor ska behöva ta emot hjälp av folk som inte ens behärskar svenska språket....när sen vårdtagarna dessutom hör dåligt så blir det än värre.....nu har mamma tur som har mig som kan hjälpa henne med det hon behöver...men alla dom som inte har någon anhörig....usch vad jag lider med dom, så jävla utlämnade...nu kunde jag lämna min mamma glad och nöjd....lite extra glad eftersom jag ringt upp hennes syster och dom fick ha sitt vanliga lördagssamtal....hur härliga är inte dom två med sina ritualer. Dom som  jag och "söstra mi" hade planerat att vi också skulle ha....nu får vi ha det på ett annat plan den dagen vi träffas igen....den dagen jag vet att hon står och tar emot mig när jag kommer....den dagen är jag inte rädd för....den gör mig hel igen, men vill inte göra mina barn och barnbarn ledsna....det håller mig tillbaka....

I går var en sån där dag då inget funkade....låg på soffan och zappade mellan programmen....lite OS lite serier, lite dokumentärer....fan så mycket man kan hinna se på en dag....hon jag var hos på företagshälsan ringde och sa att läkaren där tagit över och ska ha en träff med mig och chefen 7/3 för att se hur vi kan lösa arbetssituationen....ja vad kan man göra åt den....gå ner i tid kanske...men det värsta är ju att jag inte har nåt förtroende för min chef efter att jag hört hur hon berättat om andra som mått dåligt....nåja det får bli som det blir och är det så att jag känner att jag inte kan vara helt öppen med hur jag mår och känner så kommer jag att säga det till henne....mitt mattänk och ätstörningarna som varit en del av hela mitt liv pratade jag och terapeuten om....lchf kan vara en jättebra lösning....men om jag inte förstår att jag måste få den energimängd jag behöver så kommer sockerdjävulen att ta över.....för kroppen vill ha energi och då skiter den i hur....det är ju precis så det är....jag äter enligt lchf och mår bra...sen tar det över, det där att låta bli att äta för det är det jag vet att jag mår bäst av...tror jag....och så kommer han fram sockerdjävulen och tar över helt och allt bara går åt helvete.....

Nu har jag rensat garderoberna och det blev tre säckar med kläder som jag ska ta mig till soptippen med...nu kan man tro att det skulle vara massor med plats för mina kläder, men så är det inte....fullt iaf....så nu är det totalt köpstopp på kläder!!!! 

Har varit snusfri i tretton dagar nu och det är en kamp....stoppade lite ingefära under läppen men inte fan hjälpte det....det sa också terapeuten att eftersom snus ger så mycket mer nikotin så är det svårare att sluta med...men jag är envis och fast den envisheten kan vara en käpp i hjulet ibland så ser jag den som en tillgång nu.

Är iaf glad för dom som tror på mig och att jag fixar det här....det är dom jag kämpar för......

Hade mobilen på väckning halv sju idag då jag skulle till Lindesberg och terapeuten.....hann i tid även om det var svårt med parkering...kände mig lite osäker då jag har svårt att öppna mig för människor....så mycket lättare att göra det när jag skriver....men efter en stund kändes det som att det gick lättare....kanske för att hon var mänsklig och kunde sätta ord på det jag känner men har svårt att förmedla.....jag fick göra ett test där 18 poäng var på gränsen till utmattningsdepression....och jag hade 43......ska tillbaka till henne igen och då tillsammans med min chef....för att se vad som kan förbättras i jobbet....känns sådär, men ingenting som rör mitt privatliv kommer att nämnas och det är bra då jag inte litar på min chef...litar inte på att hon inte vidarebefordar till övrig personal....hon har gjort för många övertramp för att jag ska ha den tilliten till henne.....var helt slut när jag kom hem och somnade en stund på soffan....var till apoteket och hämtade ut mediciner åt mamma och då började en lampa i bilen lysa.....fan vad trött jag är på lampor som lyser i bilen....men när jag kom ut från apoteket så hade den slutat lysa och har inte gjort det sen dess. Kände mig helt slut och ledsen efter att ha fått svart på vitt att det är en utmattningsdepression och jag vill verkligen inte ta några piller som får mig att må bättre till ett pris av att jag inte är den jag är.....då knackar det på dörren och min underbara dotter står där med mitt lilla lyckopiller.....med sig hade dom ett så fint hjärta som Charlie hade gjort och en fylla i bok som Lina hade skrivit i....som: Du gör mig glad när du öppnar upp dig för mig och när jag ser dig med Charlie...du gör mig stolt när du sätter upp mål och ser till att klara det, du gör mig rik när du ger mig dina kramar fyllda av kärlek.....Kloka ord du yttrat: Skit i vad andra säger och det lever jag efter varje dag,en mening som ger mig styrka. Mindre kloka ord som hörts: Massor....du kan vara korkad ibland men det ger mig iaf många hjärtliga skratt. En sak jag vill säga tack för: Tack för att du aldrig fått mig att tveka på att du finns där för mig och älskar mig, att du hjälper mig stå när mina ben inte längre vill bära. Det här borde du vara Extra stolt över: Hur du ensam lyckades uppfostra fem barn och genom mycket pushande och kärlek hjälpt oss alla att lyckas bra i livet....Det bästa med dig är ändå detta: Hur bra du får mig att må, att man alltid kan lita på att du finns där och ställer upp och all kärlek du ger oss alla. Jag älskar dig oändligt mycket....ja det var några av de saker Lina skrivit i boken...det finns så mycket mer men kärleken mellan mig och mina barn är det viktigaste för mig....ska nån man komma in i mitt liv har han mycket att bevisa.....

Hade så jäkla svårt att somna igår...längesen det var så, jag brukar kunna sova dygnet runt numer....var nog alldeles för många tankar som snurrade i huvudet....man kan ju tycka att om man är sjukskriven så är man det av en anledning och borde då få lugn och ro omkring sig....men så är det tyvärr inte.....tänker hela tiden på att det kan bli så att FK inte godkänner min sjukskrivning utan tycker att jag hade kunnat jobba....hur ska det bli då med 1½ månad utan inkomst....jag törs knappt tänka på det....men då är det bara en utväg....

Jag ska till Regionhälsan i morgon...ska träffa en kurator....försöka få ur mig all den smärta som är som ett nystan i magen och jag inte hittar rätt ände att börja nysta upp den själv....ibland måste man erkänna att man inte fixar allt även om vägen dit är längre än den skulle behöva vara.....men nu får det ta den tid det tar...första steget är taget....

Handlade åt mamma idag som alla andra tisdagar och eftersom det var fettisdagen så köpte jag semlor....känner att det kanske blivit lite för mycket av onyttigheter den sista tiden, men eftersom jag vet vad det leder till om jag tänker för mycket så låter jag det vara som det är just nu....måste ta kontrollen över det iaf....utan snus i tio dagar nu. Det har inte heller varit en lätt kamp och kanske inte var det allra bästa tillfället att ta det just nu....men det är ju lite så jag är....allt eller inget.....kämpar iaf på med det och hoppas att min envishet ska vara en tillgång den här gången....inte alltid den är det annars.

Ska försöka komma i säng i tid i kväll då jag måste upp före sju och åka till Lindesberg....inte alls min tid på dygnet, men det är inte alltid man får välja.....

Vaknade halv fyra i natt och var klarvaken....den där jävla ångesten att jag kanske inte klarar att betala hyran och alla räkningar gör att jag sover väldigt oroligt....när ska FK ge ett besked? Jag har jobbat hela mitt liv och aldrig velat leva på bidrag från nåt håll...sett det som en ära att klara mig och mina barn själv...det har varit tufft många gånger och ibland vet jag inte hur jag lyckades klara mat för dagen....men det var inte det viktigaste...det som betydde nåt var den kärlek dom fick  och som dom för alltid kommer att ha med sig.....den kärlek jag känner för mina barn är den enda sanna känslan i mitt liv.....

Tog tag i garderobsrensningen idag...huvva vad kläder jag har som bara kan slängas ner i en sopsäck....vad är det som får en att tro att man ska använda det igen....om jag köper tre nya tröjor så använder jag bara just dom och tycker att jag har inte mer än just dom tre tröjorna  trots att det ligger typ tjugo till där i garderoben...men nu ska det rensas....hela mitt jävla liv ska rensas....bort med allt som får mig att må dåligt och förhoppningsvis ha dom kvar som jag mår bra av.....bäst mår jag av mina barn och underbara barnbarn....lilla Lovi som alltid kommer springade och kastar sig i min famn....älskade unge.....Charlie som står mitt hjärta nära, vi är ett en sån mommo-barnbarnrelation är den finaste man kan ha....lille John som alltid visar vilken fin tröja han har innan han tar mommos hand till frysen där glassen finns.....Tovan som är en kopia av mig som barn...Älva som är en kopia av sin mamma och en härlig framåt tjej....Wilma den första....en fin duktig tjej....Alicia en snäll hästtjej och Benji som är snäll och fantasifulll, har en kompis som heter Mao och som han berättar de mest fantasifulla historier om.....en låtsaskompis kan vara den absolut bästa kompisen.

Sen finns det några till som ger mitt liv en mening....mina underbara vänner i Frostviken....dom är de finaste vänner man kan ha...och så han....den finaste....han som står mitt hjärta nära......

Drömde så konstigt i natt...en av dom där mardrömmarna som återkommer....terrorister som fanns i Ställdalen och jag skulle dit och hade fått med mig en handgranat eller nåt liknande för att stoppa dom...men när jag var där så hade jag ett barn med mig och kunde inte fullfölja....så jag fick försöka ta mig därifrån utan att dom skulle misstänka vad jag var där för att göra...helknäppa drömmar...undrar vad dom betyder.....

Firade Tovan idag då hon fyller 10 år på tisdag....hur kan hon ha blivit så gammal så fort. Tycker det var nyss jag var hos en vårdtagare och städade när Anna ringde och berättade att hon kommit till världen....stod där på en toalett med toaborsten i högsta hugg och tårarna bara rann...glädjetårar.

Nu är hon 10 år och en helt underbar liten person....så lik mig i samma ålder. Liten och spinkig, älskar att läsa och duktig i svenska i skolan....men det som gör mig mest glad är att se så kärleksfull hon är mot sin lillasyster och sina kusiner.....kärlek föder kärlek...önskar att alla människor kunde se det....

Känner att orken inte riktigt räcker till...att jag blir helt dränerad på energi av att bara göra en enda sak....sen den där malande oroskänslan att ha gjort nåt fel...den där som återkommer med jämna mellanrum.....sällan jag har fel när det gäller den känslan...högkänsliga personer känner mer än någon tror.....måste bara få den tid det tar att läka.....utan några krav...helt villkorslöst.....

Ibland kan man bara existera utan att leva....vaknar, kliver upp ...gör det som förväntas...men inget mer....var ner till mamma idag...det var det som förväntades av mig....minst två dagar i veckan...handla på tisdagar och vara social lördagar eller söndagar....som jag sagt tidigare så självklart vill jag vara hos mamma...hjälpa henne med det hon behöver ha hjälp med, hålla henne sällskap i ensamheten.....men jag hade önskat att det hade varit mer på mina villkor....när jag känner att nu vill jag åka ner till mamma...det var det som var enklare förut...när "söstra mi" inte var ute på den resan hon är på.....när vi var två som kunde hjälpas åt....dom sista orden hon sa till mig: vilken tur att vi är två.......det enda jag vill är att vi ska fortsätta att vara två....satt med mamma och pratade minnen om Anette...då hon och jag åkte skidor på eljuspåret i Ludvika...när jag gjorde en vurpa som hette duga och hon inte kunde stanna och körde rakt in i mig och vi låg där som två strandade sälar....eller den gången då lyset släcktes då vi var på mitten av spåret....och helt plötsligt hörde vi ett brummande och fick för oss att det var en björn....skidorna åkte av och vi pulsade fram i snön över Högberget och tog oss ner till bebyggelsen....men nu när jag tänker tillbaka så hade det nog varit smartare att fortsätta på skidor än att ta sig ner den vägen vi valde....så många underbara minnen och ingen att dela dom med.....det gör så jävla ont ....

Har varit snusfri i sju dagar nu, men oron och suget släpper inte taget....bakade tre vetelängder i kväll bara för att ha något för händer....gjorde två med nutella och en med vaniljkräm bara för att testa hur det blev.....det ser ok ut när jag tittar på dom, men har ingen aning om hur dom smakar....det får andra avgöra....

 

 

Drömmer så konstiga drömmar igen....ibland om han den finaste och då kan jag vakna och ändå forsätta drömma om han....de mest underliga drömmar....vaknade halv tio idag....det var ett tag sen jag sov så länge.Brukar vakna nån gång mellan sju och åtta numer.....var upp och tog en mugg te och en macka....inte heller det jag brukar göra....gick tillbaka till sängen och läste en stund i boken....den där som ska få mig att förstå andra människor och mig själv. Mellandottern kom hit precis när jag kommit ur duschen....kände paniken när det ringde på dörren och jag stod där utan kläder...men innan jag hunnit få på mig morgonrocken så hade hon öppnat dörren....skyll dig själv att jag har nyckel sa hon...och så är det....en nyduschad morsa i morgonrock är väl inte hela världen......ibland undrar jag hur jag kunnat få så fina döttrar....en lärare, en chef i köket på en skola och en lagledare.....så mina söner som också har bra jobb och klättrat på karriärstegen.....känns som en revanch i livet när skvallerkärringarna på förhand visste att när mina barn växte upp ensamma med sin mamma så skulle allt gå åt helvete....så med facit i hand så kan jag se vissa av barnen till kärringarna som tyckte att dom stod över oss...dom har det inte gått riktigt så bra för...men jag känner ingen glädje över det...önskar att det gått lika bra för alla oavsett hur deras familjeförhållande sett ut...vad är det som säger att att en kärnfamilj ska lyckas bättre än en ensamstående förälder....det handlar om kärlek och att bekräfta barnen....kärleken är nyckeln till det mesta i livet och det har mina barn fått med sig och det visar dom idag.....kärleken mellan oss är den starkaste och vi finns där för varandra alltid oavsett. 

Vissa dagar är bara en transportsträcka tills det blir kväll igen så man kan gå och sova....idag var en sån dag...får inget gjort. Men det behövs kanske såna dagar också och jag har ju tid på mig...tid är allt jag har nu känns det som....i morgon tar jag nya tag och det blir en bättre dag.

Fick ett sms från en kollega...det värmde och kändes bra i själen.....jag hoppas jag kan vara tillbaka i jobbet snart....ja det blir ju inte förrän efter femte mars iaf....men kanske då....är kanske inte bra att gå här hemma och fundera heller....fan vad allt ska vara svårt, man vill så mycket och orkar så lite just nu....

Tar en dag i taget och försöker göra den så bra som möjligt....ibland blir det mindre bra men då kommer en ny dag....

Somnade tidigt även igår....och vaknade tidigt. Ringde FK och fick hjälp med att fylla i det jag inte fick till.....så nu får vi se om dom godkänner min sjukskrivning eller om dom tycker att jag kan jobba ändå....känns som ett lotteri....Det enda jag vill just nu är att få fokusera på att må bra...så bra det bara går...men det är inte lätt då känslorna lever sitt eget liv och jag mår dåligt av att vara på sociala medier....eller kanske mer av vad som skrivs där.....orkar inte bry mig längre....När hjärtat säger till får huvudet säga vad det vill....var det inte så han sa polisen i tsatsiki mamman och polisen......men det är kanske dags för huvudet att ta makten innan hjärtat går helt sönder....

Fortsätter att skriva min bucketlist....den jag ska se till att bocka av dag för dag....livet är för kort och oförutsägbart för att kasta bort det.......

Somnade tidigt som en klubbad säl igår....känns så konstigt och ovant det där att jag blir så trött även av sånt jag tycker är roligt....får begränsa mig med att göra saker så det inte blir för mycket på en dag. Har försökt att fylla i ansökan om sjukpenning hos FK...inte det lättaste kan jag säga....många frågor att besvara och ett par som jag inte får till...men jag får väl ringa FK i morgon och be om hjälp för det tar för mycket energi att sitta och krångla med sånt.

 Var och handlade åt mamma idag och tog fram rena kläder till duschen....ibland får jag en känsla av att hon inte är så klar och redig som jag vill tro....när hon pratar om den där katten, som nu är en hund som kommer och hoppar upp i sängen hos henne....i ett försök att vara förstående så sa jag att det är nog Bolero...mammas king charles cavalier...men då säger hon att det är det inte för den här hunden har en lång nos....hur kan du veta det säger jag...för att jag har ju sett han svarar hon då....då brister det och jag säger hur fan kan du se en hund när du är blind....då blir hon tyst en stund, sen säger hon, det har du rätt i jag kan ju inte se....och jag känner mig så jäkla elak för att jag inte kan bara hålla med henne och låtsas som ingenting...det jag kan i mitt jobb...samma sak men ändå så olika. Att bli mamma åt sin mamma är inte alls roligt....

När jag kom hem så funkade inte lyset i hallen och jag trodde att glödlampan hade gått...men så var det svart i köket och överallt...."fröken fixar det sen" hade ingen ficklampa, hittade efter en stund en tändare men kom inte ihåg var ljusen fanns, så det blev till att ta fram en stege, klättra upp på den och lysa med tändaren om nån propp hade gått....då slocknade tändaren och eftersom jag inte röker så fanns det ingen mer...eller det kan det göra men jag vet inte vart. Då slog det mig helt plötsligt att om det är svart i hela lägenheten så kan det inte bara vara en propp...då måste huvudsäkringen ha gått...men den är i källaren och dit går jag inte.....så jag ringde Lisa och hade sån tur att dom var i byn och Rickard fixade säkringen i källaren....antar att det som utlöste det var att "nån" hade satt på värmefläkten innanför ytterdörren på högsta hastighet och det blivit överbelastat....och eftersom jag har säkringsskåp nr 1 så var det den säkringen som rök....vafan ska dom sätta på den nu för...den har inte varit på under dom senaste sex åren då den iaf inte haft nån funktion då balkongdörren stått öppen på övervåningen året runt, så nog klarar jag mig utan den värmen nu också...

Kvällen avslutades med pizza med Lisa, Rickard och lille John...känns så underbart med all kärlek jag får från mina fina ungar och så barnbarnen med kramar och mys....det är det som gör att jag läker och ser framåt....kärleken från dom jag älskar mest.....och den kärlek jag känner för dom som betyder mest.....

Tittade på en film igår efter att lilla lyckopillret hade somnat...en film som berörde, som var sorglig....som hade ett budskap men på ett kärleksfullt sätt...vad rätt han hade, den finaste som sa att han trodde att jag skulle tycka om den här filmen...The Bucket List heter filmen och det är nog det vi ska göra ....göra vår egen bucket list och följa den innan det är försent....strunta i alla jäkla måsten, strunta i att prestera för att duga....bara göra det vi själva vill och verkligen leva.....jag ska göra min bucket list....och följa den.....

Ringde vc i morse och fick en tid kl 11....ännu en ny läkare såklart....trodde ju i min enfald att när jag varit hos en läkare tidigare som undersökt knät och dessutom varit på röntgen så skulle jag slippa ta av mig kläderna för han...men inte....hatar det där att behöva ligga där utlämnad i bara trosorna och en man, även om han är läkare och professionell i sitt yrke, ska ta på en....men nu är iaf en remiss ivägskickad till ortopeden och jag är sjukskriven till 5/3.....kan bara hålla tummarna att det går fort att komma till ortopeden så det här helvetet tar slut......

Trille var hit med en man från kommunen som mätte luftfuktigheten i duschen...men den var ok....värre var det i lägenheten ovanpå där ingen får bo för att det var vatten ända ut i köket....hur dom nu lyckats med det. Spelade memory med lyckopillret...att spela med en sexåring som är den sämsta förloraren som finns kan ju bara sluta på ett sätt....hon fuskar och jag förlorar.....

Åkte ner till Storå och lämnade läkarintygen till den som ska ha det....chef eller vad hon nu är....så nu är min ork totalslut.....orkar inte mer än andas och ligga på soffan....har ingen ork alls för sociala medier...det känns för tungt fast jag skulle vilja berätta för han, den finaste vad jag tyckte om filmen...men jag gör det i morgon....det står på min bucket list......

I natt sov Erik här och det kändes tryggt ....han jobbade några timmar innan jag skulle köra hem han till Lindesberg...eller rättare sagt han körde hem sig själv i min bil....lilla lyckopillret ville komma till mommo och sova över...såklart hon fick det....som jag älskar den ungen....så när jag kom hem från Linde så kom Lina Lucas och Charlie....vi har tittat på Tsatsiki morsan och polisen och nu sitter hon med min I-pad och kollar nåt på youtube....jag ska kolla the bucket list bara lillskruttan har somnat...eller så får hon titta på youtube under tiden....här har vi inga läggtider och måste för barn....måsten får dom nog av i livet ändå....vi gör som vi vill ungarna och jag .....ska ringa vc i morgon och få en tid för översättning av röntgen som jag inte fattade mycket av...och förhoppningsvis en remiss till ortopeden....nåja jag tar en dag i taget och det blir nog bra till slut.....

 I processen att må bättre så får jag en hel del gjort...inga stora saker men som ändå får mig att må bättre....sånt som inte ork eller tid har funnits för. Som att göra rent i kylskåpet, skura toan, dammsuga, torka golven, baka och andra så vardagliga saker som kändes självklara förut, men som jag inte tar för givet längre att jag klarar av....är ödmjuk och tacksam för varje dag av tillfrisknande och lycka....igår kom en av mina äldsta vänner hit...det gör hon varje år då hon och hennes man är och åker skidor. För det mesta i Säfsen och då brukar dom komma på en fika en dag, men i år var dom till Sälen och då stannade dom över natten då det är långt att åka till danmark där dom bor och kan vara skönt med ett break efter vägen....vi var till Akropolis och åt på kvällen och Papsy kan verkligen bjuda på sig själv...jag har aldrig sett personalen skratta så mycket som dom gjorde när vi var där...och Per bara höll sig för huvudet och skämdes...men varför skulle han det, hon är ju bara sig själv och jag önskar att jag bara hade hälften av hennes spontanitet och självkänsla....en underbar vän är hon iaf. När klockan var sju i morse så åkte dom vidare till Danmark och jag hade satt mobilen på väckning så jag kunde krama dom ordentligt innan dom åkte....hur mycket öl som helst i kylen har jag också då dom vet att det enda öl jag tycker om är danskt tuborg grön eller carlsberg hof.....inte för att jag dricker öl ofta eller mycket men ibland är det riktigt gott.....var ner till mamma idag och tvättade, fixade med lite som hon ville att jag skulle göra och försökte vara allmänt glad och trevlig....men det blir allt svårare när jag märker att hon mer och mer glömmer....att behärska sig så man inte blir irriterad är det svåraste med när en anhörig inte är det den har varit...så må jag vara hur professionell som helst i mitt yrke, men det är en helt annan sak.....min mamma ...den sista jag har att minnas min barndom med får inte försvinna.....dör hon så dör jag....

Sen dom där jäkla känslorna som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera....känns som att hela mitt liv är en enda känslostorm.....älskar till månen och tillbaka....

Fick besök idag av systersonen...tre timmar satt vi och pratade om allt, han är en sån fin kille och jag är stolt att vara hans moster....han har ju ingen förutom Josse och barnen...ingen förälder och han är för ung för att vara utan....men jag finns där för han, det vet han.Hyresvärden frågade idag om jag saknade ett stort blått plastbord...ja det försvann för två år sen och när jag frågade migverket om det fanns i någon av lägenheterna så var svaret precis detsamma som med möblerna i somras...det fanns inte i någon lägenhet för det hade dom sett...jävla idioter. Då kan man fråga sig varför dom hade lämnat det här bordet i en lägenhet som var tömd på precis allting...

Fick svar på röntgen idag och det såg inte alls bra ut...men det jag inte förstår är varför jag skulle ta kontakt med vc om hur vi ska gå vidare....varför inte skicka en remiss till ortopeden direkt. Jäkla krångel... då ska jag alltså ta mig ur sängen före sju för att ringa vc så dom kan ringa upp mig....inte det lättaste att vakna så tidigt, nog för att jag är helt slut när kvällen kommer och somnar ganska tidigt, men inte säger det väl att jag helt plötsligt blivit morgonpigg...det kommer aldrig att hända....men jag får väl göra ett försök i morgon även om jag skulle behöva sova lite längre då Papsy och Per kommer hit och stannar till lördag. Dom är i Sälen och ska hem till Danmark så då passade det bra med en övernattning här så blir inte resan så lång på en gång. Ser fram emot det då det är bara en gång om året vi ses. Skönt att slippa sitta här och fundera så mycket också, blir lätt så när man är själv och alla tankar kommer....även om jag mår bättre och bättre så finns det dagar som jag får kämpa med mina tankar....så många känslor som snurrar i huvudet....såna jag försöker stänga av, men det fungerar inte och då får jag bara acceptera det...positiva tankar och glädjen över den kärlek som finns runt omkring mig ska bara ta mig framåt.....