en process

 I processen att må bättre så får jag en hel del gjort...inga stora saker men som ändå får mig att må bättre....sånt som inte ork eller tid har funnits för. Som att göra rent i kylskåpet, skura toan, dammsuga, torka golven, baka och andra så vardagliga saker som kändes självklara förut, men som jag inte tar för givet längre att jag klarar av....är ödmjuk och tacksam för varje dag av tillfrisknande och lycka....igår kom en av mina äldsta vänner hit...det gör hon varje år då hon och hennes man är och åker skidor. För det mesta i Säfsen och då brukar dom komma på en fika en dag, men i år var dom till Sälen och då stannade dom över natten då det är långt att åka till danmark där dom bor och kan vara skönt med ett break efter vägen....vi var till Akropolis och åt på kvällen och Papsy kan verkligen bjuda på sig själv...jag har aldrig sett personalen skratta så mycket som dom gjorde när vi var där...och Per bara höll sig för huvudet och skämdes...men varför skulle han det, hon är ju bara sig själv och jag önskar att jag bara hade hälften av hennes spontanitet och självkänsla....en underbar vän är hon iaf. När klockan var sju i morse så åkte dom vidare till Danmark och jag hade satt mobilen på väckning så jag kunde krama dom ordentligt innan dom åkte....hur mycket öl som helst i kylen har jag också då dom vet att det enda öl jag tycker om är danskt tuborg grön eller carlsberg hof.....inte för att jag dricker öl ofta eller mycket men ibland är det riktigt gott.....var ner till mamma idag och tvättade, fixade med lite som hon ville att jag skulle göra och försökte vara allmänt glad och trevlig....men det blir allt svårare när jag märker att hon mer och mer glömmer....att behärska sig så man inte blir irriterad är det svåraste med när en anhörig inte är det den har varit...så må jag vara hur professionell som helst i mitt yrke, men det är en helt annan sak.....min mamma ...den sista jag har att minnas min barndom med får inte försvinna.....dör hon så dör jag....
Sen dom där jäkla känslorna som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera....känns som att hela mitt liv är en enda känslostorm.....älskar till månen och tillbaka....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0