marithape carpe diem

Fy vilken jäkla dag...först sov jag som ett arsle och vaknade flera gånger...drömde de mest konstiga drömmar och vaknade i tårar....vet inte om det beror på att jag avslöjat för mycket till den finaste...kan vara så för hela dagen har tårarna bara runnit och klumpen i magen vill inte försvinna....ja jag får väl skylla mig själv, men tyvärr så rår man inte över känslor och det är väl inte så konstigt att jag känner det jag gör, för ingen har varit så snäll mot mig som han...såg han i kväll när jag och Charlie var till ica...jag såg inte att han stod på parkeringen innan det var försent så då kunde jag inte vända. Han var precis som vanligt så jag kände lite att klumpen i magen blev mindre, men tårarna brände under ögonlocken och jag kunde knappt svara han för gråten satt i halsen.....men det går väl över...nån gång iaf.

Igår hade jag nästan bestämt mig för att ta tjänstledigt ett halvår och flytta upp till Frostviken....men så ringde en sjuksköterska från ögonmottagningen i Örebro och sa att ssk på treskillingen hade hört av sig och att mamma behövde åka till ögonmottagningen i Linde och att vi måste vara där före halv fyra...klockan var två när hon ringde, så det blev att kasta sig i bilen och ner till mamma och byta om på henne och fixa till henne...hon låg ju och sov middag när dom ringde.Men kl tre var vi där och en läkare tittade på henne och sa att det satt en sutur i ögat....vilket var lite märkligt med tanke på att det ögat har hon varit blind på i många år och senaste operationen var 2005...han förklarade att suturen var sydd med en enda lång tråd runt ögat och att änden hade letat sig upp i ögat och satt där och skavde. Han fick inte bort hela suturen eftersom den blivit så mjuk efter alla år men han kunde klippa bort den del som stack ut. Nu får det vara nog med krångel med hennes ögon och allt vad det är....men det var också då jag insåg att jag aldrig kommer iväg till Frostviken...hur ska jag kunna lämna mamma....hon behöver mig och då skulle jag bara må dåligt över att veta att hon inte får all hjälp hon behöver.

I morgon natt ska jag börja jobba efter långledigheten men jag känner bara ångest över det oxå.....förbannat att det ska behöva kännas så här...jag mådde ju så bra i Frostviken....

Vaknade av telefonen idag...det var ssk på treskillingen Barbro som ringde och sa att mamma behövde revaxör...jag frågade henne om inte det fanns hos mamma för det kändes inte så länge sen jag köpte det. Nej dom hade tittat överallt och det fanns inget. Jaha det var bara att hoppa in i duschen, äta lite frukost och bege sig till apoteket. När jag senare kom ner till mamma så är det första jag ser två flaskor revaxör...hur fan ser dom egentligen.Bäddade rent i mammas säng,kollade över medicinerna och skrev en lapp med mediciner som måste förnyas,tvättade en maskin, plockade fram rena kläder till duschen, bytte handdukar och plockade undan all reklam och skit som kommit med posten....måste ju dit i morgon oxå och hänga tvätten och hämta ögondroppar på apoteket.

När jag väl kom hem så var jag tvungen att åka till ica , jag skulle göra ingefärashot och behövde två citroner....ja vad hade jag med mig hem...inga citroner iaf...för där på ica mötte jag den finaste och hur blir jag då...hjärnan är inte med mig alls och jag glömmer allt jag ska göra...hur kan en karl förvirra en så...det enda jag skulle vilja förändra är att han klippte sig eller alternativt hade håret i en tofs....då blir han så manlig och jag blir alldeles varm i hela kroppen när jag ser han så....ja hur ska det här sluta...är det för att han känns så ouppnåelig som jag älskar han så mycket....så jag inte kan bli sårad igen....jag vet faktiskt inte...det enda jag vet är att han är i mina tankar dygnet runt och det finns ingen annan.....men kanske det är just det som kommer att såra mig mer än något annat....ja jag får ta det då....han är iaf den finaste nu och för alltid.

Efter en trevlig kväll så var det kanske inte lika trevligt att vakna på morgonen...en jäkla huvudvärk och ett diffust illamående. Men efter en dusch och alvedon så kändes det iaf något sånär ok. dagen tillbringades till största del i soffan under en filt och kollade på svenska hjärtan....alldeles lagom att sysselsätta sig med en sån här dag när det regnar och man är bakis.....den finaste kom och följde mig ner i tvättstugan så jag kunde hämta tvätten jag la i för 2 dagar sen....vad gjorde jag utan den mannen...jag vill inte be nån annan för då tycker dom jag bara är fånig, men dom vet ju inte det som han vet.....jag orkar inte berätta för alla hur illa det är här men till han kan jag berätta allt, den enda jag känner mig riktigt trygg med och har tillit till.

I morgon börjar dom på riktigt att återställa Linas lägenhet och förhoppningsvis så tar det bara ett par veckor innan hon kan flytta hem igen och jag återfår mitt liv och framförallt min säng.

I morgon kommer Charlie hem igen oxå efter pappaveckan och det ser jag fram emot, mitt lilla lyckopiller.....

känns som jag har tusen saker att ta tag i men orken räcker fan inte till....jag får väl försöka bena upp det och ta en sak i taget...men jag har ju en tendens till att allt ska ske på en gång och helst i går.....blir så jäkla rastlös av att vara långledig...9 dagar är nog lite för mycket, det kanske vore bättre att dela upp arbetsnätterna under tre veckor istället för att jobba intensivt i två veckor  och sen vara ledig 9 dagar...men jag vet inte...det kanske bara är vad jag tror.

vaknade klockan 4 i morse och var tvärpigg...Lovi gjorde samma sak så vi klev upp och gjorde lite allt möjligt innan vi gick tillbaka till sängen och somnade om igen...efter frukost och dusch så gick vi ut och till loftet eftersom jag lovat lovi glass där...där var han den finaste....jag blir så jäkla nervös och skakig av han....Tobbe med familj kom dit och jag köpte fika till barnen, men vem prioriterade jag...jo den finaste....jag kände att nu skiter jag i vad alla tycker jag gör som jag vill....äntligen efter alla år har jag kommit så långt så jag har förstått att jag är vuxen...och jag gör som jag vill!

Han vet precis vad som får mig att bara falla ihop som en liten hög framför han...när han sätter upp håret i en tofs och bara blir sådär underbart manlig...så länge sen jag kände nåt så starkt för någon...och så lite jag vill visa det...älskade du betyder så mycket och jag vill aldrig mista dig.

Inte bara Tobbe, Linda och barnen kom, Lisa, Rickard och John och Lina och Charlie kom också...så vi började med pizza från Zaras, ja alla utom jag och Linda som höll oss till sallad. Senare åt vi kräftor och drack lite öl och vin ..en jättemysig och trevlig kväll...nu dröjer det en månad till innan dom kommer hem igen och Tobbe och jag gör vår årliga krogkväll på lördagen :)

Usch vilken dröm jag hade i natt...jag drömde att jag träffade mitt ex...inte den som misshandlade utan den som var min allra första stora kärlek...han jag var tillsammans med av och till från jag var 15 till jag var en bit över 30...men det kändes inte alls bra i drömmen och jag ville bara bort från han, men det gick inte...jag vet att jag tänkte,måste jag stanna kvar...jag har ju mina känslor och mitt hjärta nån helt annanstans...men så vaknade jag med ett ryck och kände lättnad att bara var en dröm...men olustkänslan har följt mig hela dagen.

Idag flyttade Erik och Jenny till huset i Rya...vi var ganska många som hjälptes åt så det gick väldigt bra. Jag fick lilla Lovi med mig hem för hennes mormor som egentligen skulle ta henne hade en mycket dålig ursäkt för att inte göra det...skulle aldrig säga nej om mina barnbarn behöver nån som tar hand om dom...men vi är ju olika.

Däremot har jag fått hem en dotter på 24 år som bott här hos mig i snart 8 veckor och bara blir mer och mer som en slarvig tonåring....hon ville inte hjälpa till med flytten för det var jobbigt...jag hade dammsugaren framme för jag hann inte dammsuga överallt idag, men den har hon inte rört...det första jag fick göra var att plocka in i diskmaskinen för det gör hon aldrig, hon bara ställer ner allt i diskhon...äckliga matlådor som hon inte ens skjölt ur hittar jag i påsar överallt...flaskor,glas och godispapper i vardagsrummet, kläder överallt och inte för att tala om mitt sovrum...som en bomb har slagit ner....man kan ju förvänta sig lite hjälp med att hålla rent och städa när man är så gammal som hon är och dessutom mamma till en fyraåring...jag hatar när folk har rätt men jag måste erkänna att den finaste hade rätt...det är inte lätt när vuxna barn flyttar hem igen....men det är bara att bita ihop och tiga för jag vill inte ha bråk omkring mig eller nån som gapar och skriker så det är bara att hoppas på att jag får mitt liv tillbaka snart....ikväll har jag tvätt nere i tvättstugan och eftersom den finaste jobbar natt och behöver vila innan så får den vara kvar därnere...dottern vill jag inte fråga för hon blir bara irriterad på mig då...i kväll gick hon hem till sig och sover där för hon vill inte bli väckt av Lovi i morgon....

Vad är det som gör att jag efter bara några dagar här hemma känner att jag bara mår sämre och sämre...det där lugnet jag känner inom mig i Frostviken finns inte här...jag vet inte om det beror på att Frostviken var min oas när det var som värst och att jag och barnen kunde känna oss trygga där....det är som att livsglädjen bara försvinner, sakta men säkert....när jag ser inläggen mina vänner skriver på fb så vill jag bara stänga dörren och gå ut till bilen ocgh fara dom 75 milen till mitt paradis....idag var det första gången sen jag kom hem som jag var ut på byn utan att åka till ica...jag och Lina var till loftet och fikade...när jag satt där så slog det mig att i Frostviken var jag ute hela tiden...på jobb eller hos vänner eller bara ute i den underbara fjällvärlden...vad har jag här mer än mina barn och barnbarn....ska jag sitta här som en fånge i bur tills nästa sommar?  går jag ut så måste jag se till att komma hem innan det blir mörkt för då törs jag inte gå in själv.....och jag vill inte att den finaste ska känna att han måste komma och hjälpa mig in...han må väl tröttna på det till slut. När Calle fick sin fängelsedom och jag pratade med en socionom så sa jag till henneatt han fick 3 månader men jag har fått livstid....när han dog så trodde jag att livet skulle bli bättre men det visade sig att han som lovat mig att han inte kommer att ge sig innnan jag hamnat på psyk har tydligen makten fortfarande...hur skulle jag kunna ana att huset jag bor i skulle bli sålt till en jävla psykopat som lever på mäniskohandel....den här byn som jag har bott i sen jag var knappt 2 år och jag alltid längat tillbaka till när jag har flyttat runt, till Hällefors,Sikfors,Katrineholm,Vingåker och Ludvika....men Kopparberg har alltid varit hemma....nu känns det inte så längre....är det Frostviken som är hemma...är det dit jag ska....som jag har funderat och tänkt denna sommar...vem är jag och vad känner jag...jag vet vad jag känner men jag vet fan inte vem jag är....den kärlek jag känner för den finaste kommer för alltid att finnas i mitt hjärta och blir det så att jag släpper taget och flyttar från byn så kommer han alltid vara den jag älskade mest och därför släpper jag det också och det enda jag vill är att han ska må bra och vara lycklig....då är jag också det <3

vaknade före 8 idag alldeles av mig själv...men inte tusan klev jag ur sängen då inte...nejdå det är ju så skönt att bara ligga och fundera,läsa och fibbla med telefonen...nu ska jag försöka att bara vara och inte ha så många måsten, men det är svårt. Jag trodde att jag skulle både till Sjukgymnasten på vc och till Rolf idag men som tur var så kollade jag en sista gång och det var bara Rolf idag...han tycker att jag är bra envis som tvekar till operation och att jag är fåfäng som inte vill gå ut och ha ortosen på mig....ja men då är jag väl det då :)

Ryggen har blivit så mycket bättre sen jag började gå hos han och dom spända musklerna är borta...det känns så skönt för nåt mer ryggskott vill jag inte ha.

Var ute och övningskörde med Lina i kväll...huvva vad rädd jag är och som jag bromsar....jag försöker visa mig oberörd så hon inte ska bli nervös, men det är fan nästan så foten går igenom golvet....varför är det så mycket otäckare att övningsköra med tjejer än killar?

I morgon ska jag med mamma på fotvård på fm och sen vc på em....fredag blir det fullt ös i Linde och lördag i Löa :)  hur var det nu...jag är ledig och ska ta det lugnt...det sket sig redan från början ;)

Jäkla nätter när jag är ledig...vaknar varannan timme och ligger och får sno innan jag somnar om och när jag väl gör det ordentligt så är det morgon och jag kan inte få upp ögonen och sover till mittidan....

Vaknade med ett jäkla ryck och for in i duschen, jag hade ju tid hos ortopedteknikern halv tre ...men herregud ska jag verkligen ha det där åbäket på benet för att mitt vänstar knä lever sitt eget liv...450 kronor för att se ut som en robot och aldrig i livet att jag går ut och riskerar att den finaste ser mig i eländet...får nog fan bli en operation iaf och få knähelvet på plats.

Åkte in i Löa och hälsade på lillprinsen med guldlockarna....han är ju så himla söt...eftersom jag missade hans 1 årsdag så fick jag kompensera det nu med en grävskopa att ha i sandlådan...han är så go den ungen och älskar allt som är bilar, traktorer och grävskopor..åh vad man ska få oroa sig över den ungen när han får sin första cross vilket inte kommer att dröja alltför länge med den pappan :)

Projekt storstädning har påbörjats och ikväll har jag fortsatt med köket...tvättat fönster och bytt gardiner...det tar lite tid för ryggen är inte med mig alla dagar och jag vill inte riskera att få så ont som jag hade för en månad sen...räcker med att magen gör ont men till det finns iaf omeprazol...

Den där inneboende dottern är inte till nån hjälp om nu nån undrar över det....lika bortskämd nu som förut...ja det är mitt fel det är jag medveten om, hon var min minsta, bodde hemma längst och eftersom jag älskar henne så kommer hon undan med det mesta...såklart jag älskar alla mina barn lika mycket men hon är nog bortskämdast tyvärr...

Tyckte jag hade koll på hur han jobbar han den som ständigt är i mina tankar, men nu vetifan...har noll koll....em idag och igår iaf...men sen då....

I går när jag kom till jobbet så hade mannen somnat in under dagen...det kändes skönt för hans skull även om han inte var så gammal....men ska man bara vara sjuk så får man se döden som en befriare.Natten gick fort som den alltid gör när jag jobbar med E...som vi skrattar och har roligt på jobbet...med det jobb vi har så måste man få flamsa lite emellanåt för att orka vara proffesionella när det krävs.Hade lite svårt att koppla av och somna när jag kom hem för jag gjorde ett misstag som kunde blivit ödesdigert...det var en fruktansvärd dimma på morgonen och eftersom jag känner till vägen så bra så tyckte jag att det var fritt för en omkörning på Vasselhytterakan...men det var det inte , precis när jag börjat omkörningen dyker det upp ett par billyktor och jag ställer mig på bromsen...men som tur var så är vägen bred just där så både den jag körde om och den mötande la sig på vägrenen....så jäkla dumt gjort och tack för att det finns bra medtrafikanter...det hade blivit en frontalkrock annars.....

När jag väl somnade så hade jag svårt att vakna istället...provade flera gånger men inte förrän klockan var tre lyckades jag släpa mig upp....det kommer efter all den här tröttheten av att ha jobbat för mycket....var ner till mamma och kollade igenom hennes mediciner och naturligtvis frågade hon om hur jag skötte mig med maten...du blir väl inte för smal igen sa hon och jag förstår att hon är orolig...det var jag när Lina drabbades av samma sak...anorexi bär man med sig hela livet och kan falla tillbaka när som helst i livet men jag tycker att jag har något sånär kontroll även om jag glömmer bort att äta vissa dagar, allrahelst dom dagar träningen har varit intensiv, men det blir aldrig så illa igen...jag är medveten....

Idag har jag städat skafferi och kylskåp...tre fulla kassar med skit blev det...nog för att jag älskar mina barn och barnbarn men jag fixar inte att ha stökigt och rörigt omkring mig. Där har nog Lina missat något i min uppfostran...Anna och Lisa har nog mer fattat grejen med att ha rent och prydligt omkring sig.....

Den finaste har också börjat jobbat idag efter semestern...jag gick tillbaka på fb och kollade på ett kort han lagt ut när han var i Kroatien....men gud så fin...precis så som jag älskar han...med håret bakåtkammat i en tofs...så manlig han blir...den finaste...<3

Ibland måste man få rasa ihop i en liten hög och bara låta tårarna strömma fritt....det är fördelen med att jobba en bit hemifrån, jag kan låta tårarna rinna och bearbeta det jag varit med om under resan hem. Mannen jag satt hos i natt hade verkligen ångest....han sträckte armarna mot mig och ville hålla mig i handen, han satt sig upp och tänkte kliva ur sängen vilket jag var tvungen att förhindra om jag inte skulle få han golvet....han drog i allt han kom åt och det ryckte i hela han. Han fick stesolid och en morfinspruta men han kämpade emot så det tog lång tid innan han slappnade av och somnade....men ändå tittade han upp på mig ibland som att förvissa sig om att han inte var ensam....det är en sak att sitta hos någon som somnar in lugnt och stilla och det är ju så det går till för det mesta, men sån ångest och svårt att släppa taget har jag aldrig varit med om förut.....kvart i sju blev han jätteorolig och började kaskadkräkas...jag försökte få upp hans huvud och satte dit en kräkpåse men han bara slog bort den så hela sängen och han blev nerspydd....en ung vikarie kom ner med taggen hon lånat av mig under natten så jag bad henne hämta nån personal som kunde hjälpa till att göra rent i sängen och mannen....tjugo över sju gick jag upp och rapporterade till gruppen om läget och naturligtvis jobbade snorkfröken idag...hon som ifrågasätter allt och inte ser vad man har gjort utan fokuserar på det som inte hunnits med eller inte rapporterats om ska göras....trött och ledsen var jag innan och inte blev det bättre av hennes bitska kommentarer och himlande med ögonen....en snabb rapport och sen ut till bilen där tårarna bara strömmade....trött från jobb i Frostviken och sen hem och börja på en gång med ett dödsfall och så det här...ibland orkar man inte....men jag tar nya tag och gör en natt till innan jag är långledig...men lever mannen när jag kommer så får kollegan sitta där i natt...det finns gränser för vad man utsätter sig för...jag kände när jag kom hem vad skönt det skulle varit att ha någon att krypa ner hos...någon man fick bara ligga och hålla om och känna sig trygg med....jag försöker visa i ord och handlig hur mycket jag älskar dom som betyder nåt i mitt liv....min mamma...mina barn och barnbarn och den finaste....älskar er alla så oändligt mycket och utan er vore inte livet värt att leva....

Sov i ett sträck till halv fyra idag...vaknade av att jag drömde att jag var så pinknödig och gick på toa flera gånger och det blev inte bättre...jäkla tur att man vaknar sådana gånger för det blev att hoppa ur sängen snabbt och rusa ut på toa. Lina och Charlie har dragit till Örebro till lek och buslandet så det var så tyst och lugnt här hemma och jag kunde vakna i lugn och ro, det tar typ en timme innan jag är normal efter att ha jobbat natt.

A ringde från jobbet vid fem och sa att jag ska sitta vak hos en farbror i natt...det måste vara en ordinarie personal som gör det så då satt dom in en vikarie för mig och jag går ner och sitter där. Det handlar inte om att en vikarie inte kan vara till hjälp hos en döende utan mer om att vi kan rutinerna och är delegerade att ge morfinsprutor när det behövs så arbetsbördan för ssk blir mindre, dom har nog mycket att göra ändå med hela Lindesbergs kommun att ta hand om.

Jag får väl ta med mig en bok och titta på OS mellan varven om det är lugnt med farbrorn...såna här gånger hade det varit bra att ha en stickning på gång :)

Jag hoppas att han inte går bort i natt för det räcker med ett dödsfall den här veckan....samtidigt som jag ändå kan tycka att det vore bra om han fick ro i själen...men sånt styr man inte över och det viktigaste är ändå att han är trygg och mår gott av att han inte behöver ligga ensam i sin lägenhet när han går bort.

 

Vilket uppvaknande jag fick idag...vaknade tidigt och hittade telefonen vid fötterna...stendöd var den så jag satte i laddaren och tvingade mig själv att sova en stund till eftersom jag ska jobba i natt. Vaknar än en gång och kollar telefonen...då ser jag ett meddelande från han....och jag ser hur jag har ringt han i natt...inte bara en gång utan två och så röstmeddelande på det....herregud vad är det som händer med telefonerna....jag somnade med telefonen i handen i natt efter att ha pratat med den finaste på chatten...antagligen så drömde jag att jag jag gjorde det senare och då blev det jättetokigt....jag vet att jag i perioder har gått i sömnen och att jag pratar i sömnen....men jag har aldrig ringt i sömnen förut, men jag brukar ju inte heller somna med telefonen i handen, den brukar ligga under kudden...men nu får jag lägga det så långt ifrån mig jag kan och hoppas på att jag inte går i sömnen och hämtar den...mitt liv är så fyllt av förvirring och klantigheter så jag behöver då inga fler!

Det jag blev mest nervös över var att jag hade väckt han och att han skulle vara urförbannad och trött på mina klantigheter...jag hade förstått han då för jag blir så jäkla trött på mig själv.....han är ofta i mina drömmar på natten så jag antar att det var därför det blev som det blev.

Nu är det dags att göra sig klar för en jobbnatt...trött och sliten känner jag mig så det ska bli skönt att vara ledig nio dagar sen...men livet är fullt av måsten ändå och nästa vecka har jag tider hos sjukgymnasten, ortopedteknikern och Rolf...och så ska mamma till fotvården på torsdag och jag måste ju följa henne dit...men sen hoppas jag på en lugn helg där jag bara får vara och göra precis vad jag vill :)

Sista natten i Frostviken jobbade jag med Felicia, en ung tjej på 20 år och det sista hon gjorde innan vi skulle gå till rapporten var att skrämma mig....trött efter tre nätter jobb och i andra tankar gick jag i korridoren och bakom ett hörn hoppade hon fram och jag tror jag lättade en halvmeter från golvet och hjärtat flög långt upp i halsen....härligt med lite bus på jobbet och jag ska komma ihåg det till nästa sommar om Felicia är kvar då :) Inte var det lätt att somna när jag visste att jag skulle åka hem om några timmar,men till slut somnade jag men det blev bara tre timmar med sömn eftersom jag ville komma iväg så han den finaste inte skulle behöva vara vaken så sent och följa mig in.....resan gick bra men det gick åt några stora muggar kaffe och då blev det per automatik några kisspauser oxå...så länge det var ljust gick det väl an men när mörkret föll fick jag hålla mig till jag hittade en rastplats med toaletter och det var inte förrän jag nästan var i Ludvika. I Grängesberg skickade jag ett meddelande till han och då kände jag hur det knöt sig i magen....hur skulle det kännas att möta han efter fyra veckor....när jag svängde upp på gården och såg han komma så skakade benen så jag visste inte hur jag skulle ta mig ur bilen....men när jag klev ur bilen och såg han så blev jag helt lugn....så underbar, så fin när han har håret bakåt i en tofs...den kramen var den underbaraste....

Jag trodde nog att jag skulle somna ganska snart efter att jag kommit i säng...men inte då...låg där och snodde runt och sprang upp och ner på toa fast jag inte behövde, kli i hela kroppen och i benen...somnade vid femtiden av ren utmattning....och sov naturligtvis halva dagen sen...Erik Jenny och Lovi kom och lilla fikadrottningen skulle ju ha fika och såklart hon fick det....sen gick vi ner och tittade hur långt dom kommit i Linas lägenhet och det var inte ett dugg mer gjort än när jag for....så det lär dröja ett tag till inan jag får mitt liv tillbaka.....efter det gick vi till Zaras och åt pizza, ja alla utom jag som kände att jag måste återgå till ett sundare liv och tog en sallad istället, sen var det dags för mig att dra till jobbet....fick en stor kram av kollegan som sa: åh vad jag är glad att det är dig jag ska jobba med så glad man blir då....och det sista hon sa innan vi for hem på morgonen var: jag är så glad att det var du som jobbade i natt....men jag må ju säga detsamma om henne...tur att det var hon då det första vi fick göra var att ta hand om den döde mannen och göra han fin, det gör man inte så bra med vem som helst...och som man kan skämta med mitt i all bedrövelse och det finns ingen jag skrattar så mycket med på nätterna som Eva...lika sjuk humor båda två och ingen tar livet så allvarligt men när det gäller då är vi proffesionella och vet precis vad den andra gör.

Så har ännu en sommar gått och jag har varit i Frostviken den 13:e sommaren....känns som jag kommer hem när jag åker den 14 mil långa vägen mellan Strömsund och Gäddede. Känns som jag känner igen varenda kurva,varenda lite by Lidsjöberg...då är jag halvvägs...skjulsåsen,fågelberget,håkafot...alla underbara byar den ena vackrare än den andra...men mest av allt älskar jag Gäddede...där är jag hemma! For till den lilla timmerstugan i skogen och Maria hade lagt ut nyckeln...klockan var 22 och solen hade ännu inte gått ner och den lilla sjön nedanför stugan låg spegelblank. Vilken kärlek jag känner för Frostviken...hade det inte varit för alla jag älskar och inte kan leva utan så hade jag flyttat dit, men nu är det som det är och jag får ha kärlek på två ställen....började jobba redan kl 7 dagen efter och kände mig lika välkommen som alla andra år...så fina ödmjuka människor. Jobbade till 13 på Levinsgården som har 10 platser på ena sidan och 5 på demenssidan...kl 17 till 22 jobbade jag på Forsgården en gtrappa ner och fick jobba med Ray, en jättefin man som ursprungligen kommer från Göteborg, hittade kärleken i Frostviken är skild men har stannat kvar.Som på så många glesbygdtrakter så finns inte vårdpersonal som täcker under sommaren så det blev många både dagar och nätter på båda ställen. Det är många jag tycker om att jobba med men Sussi är nr 1 :) så härlig och det känns som vi alltid känt varandra...som i emil i lönneberga...när två likasinnade möter varandra så vet man att man har hittat en vän för livet. Turid, Jossan och Felicia var oxå härliga nattisar...Joacim, Anette,Monica,Gabby,Annica,Maria,Rolf,Niclas ja det var många som gjorde min vistelse där så underbar även i år. Tyvärr så hann jag inte träffa alla jag ville träffa, men min underbara vän Haldis och hennes goa dotter Lillemor hann jag fara till och tillbringa en dag med i Junsterforsen och en dag på Vållan och äta römgröt...vad vore en sommar i Frostviken utan att ha ätit römgröt. Kams hann jag aldrig med den här sommaren då det inte serveras varje dag på hembygdsgården men man kan ju inte få allt.En trevlig tur med Haldis och hennes granne Karen till Blåsjön och middag på fjällhotellet,vidare över Stekkenjokk och trädgränsen på vildmarksvägen till Klimpfjäll och en fika på hotellet där, en underbar dag. Så mycket mer utflykter hanns inte

med men ett besök av Sussi och ett besök av Jeanine i stugan hann vi med iaf. 

Tid för eftertanke och att verkligen känna sig själv fanns när jag var ensam i stugan de kvällar jag var ledig eller jobbade på dagen...så många tankar och rannsakade verkligen mig själv vad jag känner och vad som är kärlek och vad som är en tacksamhet mot någon som fått mig att leva igen...efter många år i min bubbla så känner jag en sån livsglädje ...men är det kärlek....en av kollegorna i frostviken hade haft semester när jag kom och en morgon när jag hade jobbat hela natten och kom till rapporten och hon satt där och väntade tittade på mig och sa: men vad annorlunda du ser ut, så liten du har blivit, håret är annorlunda och det strålar ju om dig...så glad jag blevdär jag kände mig trött och sliten efter att jobbat 5 nätter och hon ändå tyckte att det strålade om mig....då förstod jag att det är kärlek...kärlek till livet och till den finaste...så bra som jag mår efter den här sommaren har jag inte mått på så många år...och ingen ska någonsin få ta den känslan ifrån mig igen....