marithape carpe diem

Så har ännu en sommar gått och jag har varit i Frostviken den 13:e sommaren....känns som jag kommer hem när jag åker den 14 mil långa vägen mellan Strömsund och Gäddede. Känns som jag känner igen varenda kurva,varenda lite by Lidsjöberg...då är jag halvvägs...skjulsåsen,fågelberget,håkafot...alla underbara byar den ena vackrare än den andra...men mest av allt älskar jag Gäddede...där är jag hemma! For till den lilla timmerstugan i skogen och Maria hade lagt ut nyckeln...klockan var 22 och solen hade ännu inte gått ner och den lilla sjön nedanför stugan låg spegelblank. Vilken kärlek jag känner för Frostviken...hade det inte varit för alla jag älskar och inte kan leva utan så hade jag flyttat dit, men nu är det som det är och jag får ha kärlek på två ställen....började jobba redan kl 7 dagen efter och kände mig lika välkommen som alla andra år...så fina ödmjuka människor. Jobbade till 13 på Levinsgården som har 10 platser på ena sidan och 5 på demenssidan...kl 17 till 22 jobbade jag på Forsgården en gtrappa ner och fick jobba med Ray, en jättefin man som ursprungligen kommer från Göteborg, hittade kärleken i Frostviken är skild men har stannat kvar.Som på så många glesbygdtrakter så finns inte vårdpersonal som täcker under sommaren så det blev många både dagar och nätter på båda ställen. Det är många jag tycker om att jobba med men Sussi är nr 1 :) så härlig och det känns som vi alltid känt varandra...som i emil i lönneberga...när två likasinnade möter varandra så vet man att man har hittat en vän för livet. Turid, Jossan och Felicia var oxå härliga nattisar...Joacim, Anette,Monica,Gabby,Annica,Maria,Rolf,Niclas ja det var många som gjorde min vistelse där så underbar även i år. Tyvärr så hann jag inte träffa alla jag ville träffa, men min underbara vän Haldis och hennes goa dotter Lillemor hann jag fara till och tillbringa en dag med i Junsterforsen och en dag på Vållan och äta römgröt...vad vore en sommar i Frostviken utan att ha ätit römgröt. Kams hann jag aldrig med den här sommaren då det inte serveras varje dag på hembygdsgården men man kan ju inte få allt.En trevlig tur med Haldis och hennes granne Karen till Blåsjön och middag på fjällhotellet,vidare över Stekkenjokk och trädgränsen på vildmarksvägen till Klimpfjäll och en fika på hotellet där, en underbar dag. Så mycket mer utflykter hanns inte

med men ett besök av Sussi och ett besök av Jeanine i stugan hann vi med iaf. 

Tid för eftertanke och att verkligen känna sig själv fanns när jag var ensam i stugan de kvällar jag var ledig eller jobbade på dagen...så många tankar och rannsakade verkligen mig själv vad jag känner och vad som är kärlek och vad som är en tacksamhet mot någon som fått mig att leva igen...efter många år i min bubbla så känner jag en sån livsglädje ...men är det kärlek....en av kollegorna i frostviken hade haft semester när jag kom och en morgon när jag hade jobbat hela natten och kom till rapporten och hon satt där och väntade tittade på mig och sa: men vad annorlunda du ser ut, så liten du har blivit, håret är annorlunda och det strålar ju om dig...så glad jag blevdär jag kände mig trött och sliten efter att jobbat 5 nätter och hon ändå tyckte att det strålade om mig....då förstod jag att det är kärlek...kärlek till livet och till den finaste...så bra som jag mår efter den här sommaren har jag inte mått på så många år...och ingen ska någonsin få ta den känslan ifrån mig igen....