marithape carpe diem

Hade en tanke i morse att jag skulle sova på soffan och satte på en film för då brukar jag somna typ efter en halvtimme...underbar och älskad av alla...med och av min stora förebild Martina Haag...det var det första misstaget...inte fan kunde jag sova när det var den filmen, såklart jag skulle valt nåt mer tråkigt...sen ställde jag mobilen på väckning 12 och insåg att det var sängen som gällde....problemet var att jag hade ställt den på torsdag, och det är onsdag idag...så jag vaknade av att M ringde och frågade om jag sett hur mycket folk det var här utanför....då var klockan fem i ett och visningen skulle börja ett....det var bara att kasta sig ur sängen i panik och riva åt sig ett par byxor och en tröja...in på toa och blaska av ansiktet, stoppa tandborsten i truten samtidigt som jag försökte komma i kläderna....ibland funkar simulatanförmågan perfekt då kan man vara lycklig att man är kvinna. Det stod 25-30 personer utanför och jag hörde hur dom gick ut och in i trappuppgången...men ingen kom hit...Marcus sprang som en yr höna utanför och rökte frenetiskt...jag ringde M och fågade om hon hade koll på läget men hon visste lika lite som mig....när klockan blev kvart över två var jag tvungen att dra till Storå på APT som var mellan 15-17...kollade med M när jag kom hem men dom hade inte varit in hos henne heller...mycket märkligt att dom sätter upp lappar att man ska hålla lägenheterna tillgängliga för visning för annars kan dom kontakta låssmed och så ska dom inte in....nåja nu får vi vänta till sjätte december då det är auktion i Falun...kan ju inget göra ändå och blir jag bostadslös så är det så...det lär väl lösa sig på nåt vis.

Värre är det att personalen på mammas boende pratar skit om mig och syrran som kommer fram till mamma och hon blir ledsen...pratade med syrran idag och hon sa att det hade kommit en lapp i brevinkastet när hon var där och det var en sån där klagomålslapp som vi fyllde i förra gången det var strul....men när jag kom dit dagen efter så var den borta...mamma sa att det ligger en lapp på bordet men jag kunde inte se nån, så då hade den tydligen plockats bort....är det så jävla svårt att ta det direkt med oss om dom undrar över nåt...städningen är helt åt helvete och det står jag för...men för fan prata medmig och syrran om det istället för att ge sig på en blind gammal människa...nu har dom snart retat upp mig nog och då blir jag inte rolig det kommer dom snart att se...jag skiter fullständigt i om dom tycker att dom bara ska städa mitt på golvet och att sno ihop lite pulvermos räknas som matlagning...jag kommer att strida för att mamma ska ha det så bra det bara går och det gör syrran också....och blir jag riktigt förbannad så finns inga gränser...då kan jag gå hur långt som helst...min mamma betyder allt för mig.

En lugn natt på jobbet...nästan lite för lugnt nu, nätterna blir så långa och det känns som en evighet innan man får åka ut på sista rundan vid halvsextiden så att klockan blir sju och man får åka hem.

Sov nog alldeles för lite idag men när jag dricker för mycket på nätterna så kan det bara bli så att man vaknar av att behöva besöka toa även om man försöker förtränga det i det längsta. Tänkte precis lägga mig igen när Erik kom och sa att bilen var klar, så det var bara att hoppa i kläderna och ta Eriks bil och åka och hämta upp han i garaget dit han körde den andra bilen. Blev ett jäkla stopp i apotekskorsningen, så många bilar på en gång...och naturligtvis kom han oxå...den finaste i sin bil...och där satt jag och försökte gömma mig, med håret på ända och såg ut som ett yrvaket troll...så jävla typiskt....tänkte att han inte skulle se mig när jag hade Eriks bil...men ack vad jag bedrog mig...var bara att vinka och se glad ut...ja jag kunde ju iaf vara glad åt att jag satt i en bil och inte gick....så nu är bilen hemma igen och på torsdag gör jag ett nytt försök att besikta den.

En natt kvar och i morgon kommer dom och ska ha visning på lägenheterna...fy vad trött och grinig jag ska vara....men drar dom upp skåpdörrar och ger sig in i garderober då kommer jag att få ett utbrott...det är inte ok...jag är ju lite sån att det jag inte hittar nån plats för det åker in i skåp och garderober...så det är på egen risk man öppnar dom...jag vet ju det så jag tar det lugnt, men om man inte vet så kan man bli anfallen...men vafan dom har väl inget i mina garderober att göra....återstår att se hur det här slutar för hyresvärden han fortsätter att neka till att han har några skulder och att husen inte ska säljas...men han är mytoman så det tar jag inte på alltför stort allvar.

Dags att hoppa in i duschen och göra sig klar för en natt till......

Var upp på toa i natt vid tolvtiden och när jag är på väg till sovrummet igen så hör jag hur porten slår igen och en nyckel sätts i min dörr...jag vet inte hur fort jag kom in i vardagsrummet och låste dörrren om mig...då hör jag att dörren stängs igen och att nån låser...står med hjärtat bultande i bröstet så jag trodde det skulle hoppa ut då jag hör en bil åka iväg och ser att det är Erik...undrar vad han gjorde här förutom att skrämma slag på sin mamma...det får jag ringa och höra med han....lite svårt att somna var det efter det iaf, men det hjälper att krama min finaste kudde....den får mig att slappna av och jag blir lugn...låter knäppt men så är det....

Försökte sova så länge som möjligt eftersom jag jobbar i natt...och det är då inga problem med det....värre är det att få nånting vettigt gjort..skulle behöva torka av golvet i köket iaf men det får väl bli i morgon om jag inte får till det idag. Jag har iaf kokat ny ingefärashot och bakat lchfbröd och duschat...ska gå ner och hämta passaten i garaget snart...den får ta mig dit jag ska tills min bil är klar...skulle behöva handla lite oxå men det får jag se om jag klarar...är det inte för mycket folk så går det bra. 

Jag drömde om den finaste i natt igen....det gör så jäkla ont....varför kan jag inte vara som andra och bara kunna stänga av....det kommer att ta tid....om det någonsin går över....

Det jag önskar mest av allt just nu är att få vara glad och positiv igen...den jag är egentligen....jag har sovit som en klubbad säl hela helgen, lagt mig tidigt och somnat nästan på en gång och sovit hela natten...helt jävla klappslut. Bilen är hos Jani nu eftersom Erik inte kunde eller rättare sagt inte orkade fixa färdigt den...då överlät han det till Jani. Jag har haft Eriks bil hela helgen...inte för att jag behövde utan för att han sa att jag kunde ha den....vad gjorde jag utan mina fina söner....

Nu har iaf alla jävla stakar och stjärnor kommit upp...tom den bortappade stjärnan är återfunnen, den var ihopfälld och låg så prydligt i en låda...jag fäller aldrig ihop den eftersom stjärnor har en tendens att krångla...men nu kom jag plötsligt ihåg att det var Lina som hade tagit bort alla julsaker när jag var i Thailand och hon vet ju inte om min konflikt med stjärnor...Vet egentligen inte varför jag gör det för det känns inte så viktigt för min egen skull...men det är väl så det ska vara och då rättar man in sig i ledet...nån julskyltning var jag inte på, åkte ut till Lådan och handlade för där kändes det som det var minst med folk....folkskygg? ja det kanske man kan kalla mig just nu...men det är inte så jäkla roligt att träffa nån och dom frågar hur det är och jag inte kan hejda dom tårar som bara kommer.....jävla skit att ha så nära till tårar....

Bara fortsätta att ta på sig den där glada masken....jobbar måndag och tisdag natt....på onsdag är det visning av lägenheter och APT....får se till att ta sig upp i tid...onsdag, torsdag ledig och fredag julfest för Lindesbergs kommuns anställda på Arenan....hur jag kommer dit och hem är oxå en gåta att lösa....

 

 

Gick ju riktigt bra att komma upp i morse, jag var vaken när M ringde för idag funkade alarmet...det var jobbigt att gå i affärer, jag vet inte vad som händer men jag verkar vara mer stressotålig än jag brukar...inte för att jag tycker att det är särskilt kul att springa runt i affärer nån gång, men idag kände jag att jag bara ville ut ur dom så fort som möjligt. Vi var hemma 12 igen och jag la mig på soffan och pustade ut innan jag åkte ner till mamma och tvättade åt henne...Jag vet att personalen blev sur för att jag skrev att dom fuskstädar, men det ska dom inte ta med mamma...det var jag som skrev det och då får dom fan ta det med mig om dom har nå åsikter om vad jag skriver...jag skriver ingenting som inte är sant iaf och det står jag för, men ger dom sig på mamma då blir jag riktigt förbannad. Jag gör allt för att hon ska ha det så bra det bara går och hon är i en väldigt utsatt situation när hon inte kan se....men det var kanske det som var problemet....att andra ser åt henne.

Hur som helst så ska jag ringa och få se vad mamma är beviljad av biståndshandläggaren, det är en hel del det vet jag för hon ringde till mig när mamma skulle komma hem...jag är så jävla trött på vårdpersonal som hela tiden säger att det får vi inte göra...ta då och skaffa er ett annat yrke för det finns inget som heter att vi får inte göra...det är bara sunt förnuft och vilja som behövs...värdegrundsutbildningarna är tydligen bara fina ord på ett papper...stackars alla gamla som inte har några anhöriga som hjälper dom...fy fan vad utsatta dom är...jag skulle inte jobba en dag till om jag skulle behöva jobba på det sättet...sen är dom ju korkade om dom inte tror att jag får veta vad dom säger, det är den här byn alldeles för liten för.

Håller på och byter gardiner och ska sätta upp stakar och stjärnor, men den största stjärnan som ska sitta i köket är bara spårlöst borta...nu har jag vänt upp och ner på allt och den finns inte men det är en salig röra överallt så jag tror att jag skiter i det här och låter det vara till i morgon när jag inte är så trött...det är ju ändå ingen som ser hur jag ställt till.

Ska bli tidigt i säng i kväll också...finns ju ändå inget att sitta uppe för...

Ja vad säger man...är det nån jävla förbannelse över mig just nu...eller just nu det har det fan varit hela året. Det började med att mamma blev blind efter en operation som skulle ge henne bättre syn på det enda öga hon såg med....biljäveln behövde reparationer för tusentals kronor och nya sommardäck....iphonen bara la av precis innan jag skulle åka till Frostviken...datorn krånglar och jag har på känn att den inte vill vara med mig så länge till...den där satans samsungtelefonen jag har nu har sprickor i hela displayen efter att ha levt sitt eget liv och hoppat ur handen...dessutom förstår jag mig inte på den heller....hade på nåt sätt fibblat med nåt i den så jag hade ingen internetuppkoppling och väckningen funkade inte så jag sov två timmar längre än vad jag hade tänkt idag...halva familjen är borta för att jag stod upp för mitt barn....huset jag bor i ska säljas på auktion för att hyresvärden gått i konkurs och jag har ingen aning om vad som händer och nu kostar den där förbannade bilen tusentals kronor igen för exakt samma fel som i våras....det är ett under att man står upp fortfarande...hade kunnat ligga raklång i det där jävla svarta hålet som jag blir nersparkad i hela tiden....den där envisheten är bra ibland...tar en eller ett par dagar i fosterställning på soffan innan jag börjar klättra upp igen...jag hinner iaf halvägs emellanåt....sen att få så starka känslor för någon som jag tvingas trycka tillbaka, inte helt lätt....men i morgon följer jag med M på shopping i Ludvika, känner att jag måste ut ur det här jäkla huset och få nåt annat att tänka på innan det tippar över....frågan är bara hur jag ska kunna släpa mig upp redan kl 8 i morgon och kan jag lita på att alarmet på mobilen funkar i morgon...men jag har bett M att ringa och kolla så jag har kommit upp. Trött som jag vet inte vad hela dagen och inte varit utanför dörren då jag ser ut som en sunkig uteliggare och inte orkar bry mig...vill inte riskera att möta den finaste vilket jag säkert skulle göra med den karma jag har över mig nu. Tidigt i säng kommer det att bli och får väl hoppas att det vänder snart....

Lugnt på jobbet för tillfället...fem besök försvann på en gång i går av olika anledningar så nu är det nog bara runt 20 besök. Natten blir lång så det är bättre när det flyter på. Bevisligen så är inte våra larmtelefoner att lita på...fem gånger bröts det när ssk försökte ringa till oss och vi kunde inte ringa henne heller...det har vi påtalat länge, men det enda som hände var att vi fick ha två telefoner med oss...och ingen funkade...så sårbart får det inte vara med larm, det kan gälla liv.

Somnade sent när jag kom hem i morse, det blev att ligga och sno i sängen en bra stund...knepigt det där att när jag ska sova då går det inte, men när jag inte ska då kan jag sova hur mycket som helst. Vaknade klockan två av mig själv, hade satt mobilen på väckning tre...men det var ju ingen idé att försöka sova en stund till så jag klev upp då. 

Fixade maten till sonen som hjälper mig med bilskrället...hoppas det inte är alltför krångligt men jag har hans bil här om han inte hinner klart tills jag ska jobba....blir det för sent så sover han här och går till jobbet i morgon. Tur jag har mina fina söner.

Drömde om den finaste igen...nästan varje natt numer...väldigt konstigt...eller inte...men det är så konstiga drömmar, finns liksom ingen sans och reson i dom....men det är väl så jag funkar just nu...ingen sans och reson i mig heller...men jag jobbar stenhårt på det....

Vaknade nån gång efter tio idag och var superpinknödig....gick tillbaka till sängen och somnade igen på en gång och vaknade halv tre...det är fan inte normalt. Jag hade tid hos Rolf tjugo över fyra annars hade jag nog sovit ännu längre. Tog en timme att vakna till liv med hjälp av ett par muggar kaffe...Erik kom och lämnade bromsrören som han hade varit och köpt, dom andra delarna har jag redan här och i morgon efter jobbet kommer han och hjälper mig att fixa bilen. Jag lovade Erik mat i morgon så nu har jag gjort köttfärslimpa och broccoligratäng eftersom jag jobbar i natt så kan det bli lite stressigt att göra det i morgon...jag är ju inte direkt stresstålig just nu.Potatisen kan jag koka i morgon iaf :)

Efter att ha duschat och varit ner till Rolf så kändes det lite bättre, jag var tom in på ica fast det var mycket folk där...jag vill komma ur det här och jag vet att det är bara jag som kan göra något åt det...jag försöker hela tiden men mest går det ett steg framåt och två bakåt....men jag har ju verktygen att ta mig upp igen...jag har ju gjort det förr.

 

Sov till kvart över nio idag...åt frukost och la mig i soffan och tittade på tv...och somnade igen och vaknade kvart över tolv. Hur mycket kan jag sova egentligen...nu sitter jag här och bara längtar till klockan blir så mycket så jag kan gå och lägga mig...helt jävla sjukt

Idag kom det upp en lapp på ytterdörren om hyresvärdens skulder och att man skulle hålla lägenheten tillgänglig för visning 29 november...fan, jag jobbar ju måndag natt och ska ut igen på tisdag natt....känns som att det börjar bli för mycket nu...vilket jävla skitår det har varit...kan ju bara hoppas att nästa blir bättre för nu vet jag inte vad som skulle hända mer...men nåt finns det väl.

Chefen skickade ett sms idag att hon hade löst mitt problem som det där jävla stolpskottet hade ställt till....där växte chefen i mina ögon....men den där andra jävla kärringen ska nog hålla sig ur vägen för mig ett tag till....

Nu är det hockey men det blir inte detsamma att lyssna på radion...jävla skit att dom inte kan sända alla matcher på tv...jaja nog med gnäll...jag får väl se fram mot att snart få krypa ner i sängen och krama min fina kudde och drömma om han...han som betyder så mycket...han som drog mig upp ur det där mörka svarta hålet och fick mig att leva....och det vet han inte ens om....

Sov som jag inte gjort på länge i natt och vaknade strax före nio och var helt utsövd...hur längesen var inte det. Drömde om den finaste i natt igen, det gör jag ofta nu...kanske för att han alltid är i mina tankar....men det känns ju lite sådär att jag kommer in i rätt sömnrytm nu när jag ska börja jobba igen på onsdag...men men bara att gilla läget.

 Var ner till mamma idag och hjälpte henne med en del som måste göras och som hemtjänsten inte gör....ibland kan man undra vad dom får göra när man hela tiden får höra att det får vi inte göra....koka havregrynsgröt på morgonen är ok, men att röra ihop lite pulvermos och värma en korv till kvällsmat det går inte....jag blir så jävla trött på att höra allt dom inte får göra....för i helvete är det ni som ska finnas för att vårdtagarna ska ha ett så bra liv som möjligt...eller är det vårdtagarna som ska finnas där föratt ni ska ha ett jobb....för mig är undersköterskejobbet ett av det finaste jobb man kan ha...där jag får finnas för någon som behöver mig, att jag kan göra livet så fint som möjligt för någon annan...men så ser det inte ut längre...nu tar man tamigfan folk direkt från gatan...bara det finns någon som kan göra det mest basala....sen skiter vi i resten...cheferna behöver inte heller ha nån erfarenhet av vård...det räcker med att man har inseminerat kossor...fy fan vad jag är trött på att gamla människor som är så utlämnade ändå bara ska stå där och vara tacksamma att nån överhuvudtaget vill bry sig om dom...jag kommer att finnas där för min mamma så länge hon lever och när den dagen kommer då jag inte klarar mig själv så har jag lösningen även på det...för inte fan vill jag ha nån liten snorunge som ska bestämma hur jag ska ha det....den generationen är förbi....

Den där mannen som inte vill lämna mina tankar för en sekund ...han gör mig galen...men jag kommer aldrig att älska någon som han...när det inte är den där vid första ögonkastet kärlek..utan det växer fram...då vet man att det är den som aldrig tar slut.

Nu har jag varit ledig en vecka...en vecka som jag inte ens vet var den tog vägen....har nog tyvärr sovit bort den mesta tiden och sen legat på soffan resten...nejdå jag har varit till mamma och hjälpt henne ett par gånger...men dom få gånger jag varit utanför dörren så har jag väntat tills det blivit så sent så jag inte ska riskera att möta så många människor....så många filmer som jag sett dom här dagarna har jag inte sett på flera år...kärleksfilmer naturligtvis....ska det göra ont så ska det kännas ordentligt....

Känner hur jag blir mer och mer irriterad på den där jävla människan...hur fan kan hon tro att hon gör som hon vill....jävla stolpskott...en sån där som inte vet hur man beter sig om man är normal...åh vad jag skulle kunna sänka den personen med bara ord.... men jag står lite högre än vad hon gör så jag låter bli.....kanske jag ska låna ut min bok till henne...Härskarteknik den fula vägen till makt....så kanske hon kan lära sig vägen till makt med respekt... nu är hon bara patetisk.

Nåja det kommer att lösa sig på ett eller annat sätt...återstår att se vilken väg jag väljer.

Önskar bara att det här med kärlek ska göra mindre ont....att jag kan se på han den finaste utan att det gör så inihelvete ont....

 

Tänk om man ändå kunde gå i ide och sova bort den här jäkla vintern....allt känns ju mycket bättre och lättare på sommaren...kanske det känns extra jobbigt just nu för nu är vi snart där, den tiden på året för många år sen som mina vinterdepressioner började....när jag blev psykiskt torterad i flera veckor...tills jag inte orkade längre utan som en viljelös zombie gjorde precis som han sa....hur kan en annan människa få en till att göra nåt man absolut inte vill? det har jag frågat mig många gånger...och jag finner aldrig svaret...den vintern och den julen kommer jag knappt ihåg....drogad av starka mediciner efter att ha fallit så långt ner i det svarta mörka hålet man kan komma....glömmer aldrig pappas ord när han hämtade mig...den enda gången jag kände att pappa brydde sig hur jag mådde, hur han tog mig hem till sig och visade all den omtanke han aldrig visat förut....julen med mina fina barn och min bästa vän....jag är för alltid tacksam mot den vännen för att hon fanns där för mig och barnen, som förstod att jag inte orkade med en massa människor just då...jag brukar tänka att om han nu hade lämnat mig ifred där och då så kanske livet hade sett annorlunda ut. Jag önskar aldrig bort mina barn, dom som jag älskar mer än nåt annat, men då hade jag ju inte vetat om dom.Men han forsatte att ringa, ville träffas och bedyrade mig sin kärlek....i efterhand kan jag tänka att då skulle han aldrig ha gjort så jag hamnade där jag var....såklart kunde jag inte stå emot han....han som jag älskade trots allt som hänt, och trots att det låter konstigt så var det hans kärlek som fick mig att slänga alla mediciner och börja studera igen...att jag sen gick mot ett helvete kunde jag knappast ana just då...kärleken är blind...

Det är det här som kommer över mig varje år den här tiden....alla minnen av hur jag slets mellan himmel och helvete....och som gör att jag aldrig mer törs lita på någon man....jag kan känna mig trygg hos någon, och det gör jag....men jag märker hur jag gör allt för att försöka förneka allt jag känner....så trots att jag är den dummaste som finns så vet jag att jag kan känna riktig kärlek för någon....och det räcker med att veta det......

Vad är det jag måste göra för att må bra igen....när jag tänker att nu ska jag ta tag i saker och vända allt till att bli positivt...då ramlar jag ihop i en liten hög och förmår mig inte att göra nånting överhuvudtaget...bytte gardiner och tvättade fönster i data/gästrummet idag och var helt slut efteråt...alla jävla tankar som far runt i skallen....hur blir det med huset jag bor i, kan vi bli en hel glad och lycklig familj igen,ska chefen lösa problemet som hon satt mig i som hon lovade....och den där jävla julen...önskar jag kunde bara dra härifrån och slippa må dåligt över det oxå...jag har ju mamma att tänka på, jag kan ju inte låta henne sitta själv på julafton....där är mitt liv, att finnas för andra hela tiden....först ha hemmavarande barn i 37 år...sen fick mamma hjärtinfarkten och efter hon blev blind så behöver hon mig....jag vet att hemtjänsten är stressade och mycket av det som man kan tycka skulle vara självklart det gör dom inte....jag tvättar hennes kläder för annars skull hon få ha ostrukna kläder på sig, jag sköter hennes mediciner, följer med henne på läkarbesök, ser till att hon har talböcker att lyssna på, har kontakt med syncentralen och arbetsterapeut för att hitta så bra lösningar som möjligt....ibland blir jag så ledsen när jag ser att den som varit där bara slarvat över för att det är så bråttom, men det finns guldkorn oxå och det har jag talat om för dom....så enkla saker som att fika tillsammans med mamma eller blåsa håret på henne när hon duschat....det kan göra att hon mår bra och är glad när jag kommer dit.Dom flesta är jättegulliga men det räcker med att ett par inte förstår att dom är där för vårdtagarens skull....Ja jag förstår att jag är extra vaksam eftersom det även är mitt yrke...men jag vill att vårdtagarna ska ha det så bra det bara går och jag vet oxå att personalen inte har så lätt alla gånger med TES och nästan behöva klona sig för att hinna med....

En liten söt bock satt på mitt dörrhandtag idag....gåtan fick snabbt en lösning då det visade sig att M hade satt dit han :) 

Idag kom migverket hit med ytterligare tre män....såg inte så roligt ut...lite äldre och ett småsunkigt utseende...vet inte varför dom envisas med att bara ta hit ensamma män....inte kan jag säga att jag känner mig särskilt trygg med dom...tvättstugan i källaren har jag inte varit i på evigheter, tvättar hos mamma istället...ja jag vet att den finaste sagt att han följer med mig ner om jag behöver, men inte om det ska vara som det var sist han var med....det mår jag bara dåligt av...jag vill att han ska må bra och jag vill aldrig mista han som vän...så mycket han har gjort för mig som han inte ens vet om....bara genom att vara en fin vän och peppa och stötta.....han stal mitt hjärta ...men det får han behålla för det är ingen annan som skulle få det ändå :)

Somnade på soffan i går kväll och vaknade ett...gick till sängen efter att ha borstat tänderna och somnade nästan på en gång igen....vaknade av att telefonen ringde men hann inte svara...det var nog delarna till bilen som kom för det låg en lapp innanför dörren att jag skulle ringa upp han....så nu gör vi ett nytt försök i morgon.

Tog en sväng till Ludvika...det känns helt underbart att kunna åka dit utan att vara rädd att få en kniv i ryggen....

Kan känna en skadeglädje ibland att alla jävla skvallerkäringar inte fått rätt när dom förutspådde att det skulle gå illa för mina barn som växte upp med en ensamstående mamma som skulle försöka få folk av fem ungar...det skulle ju aldrig kunna gå....men nu med facit så har det gått bra för alla fem..tom han med ADHD...jasg har fostrat mina barn med massor med kärlek och frihet under ansvar...har dom visat att jag inte kunde lita på dom så har jag satt ner foten direkt.....

Kommer att tänka på min pappa som med all säkerhet oxå hade ADHD han kunde aldrig vara still utan det skulle hända nåt hela tiden...inte så ofta han var hemma när vi växte upp men när han var det så önskade man han långt bort....men ett barns kärlek är större än man kan tro och hur det än var så älskade jag min pappa.....

kanske är det därför jag väljer fel män...att jag förälskar mig i dom som jag inte ska...men det spelar ingen roll för nu känner jag att vänskapskärleken är större och jag vill inte ha mer än vänskapskärlek....skulle aldrig våga lita så mycket på en man idag....jag kan känna mig trygg med någon men jag har valt att leva själv och så vill jag ha det i forsättningen oxå....om inte ett under händer :)

Den där förbannade månen...han får vara hur superstor han vill och hur jäkla full han vill...men jag vill sova när det är natt. kanske den där tantvilan på soffan gjorde sitt till, vad vet jag men jag somnade iaf inte förrän klockan närmade sig sex i morse. Jag hade mobilen på väckning 11 för annars hade jag sovit alldeles för länge och idag hade jag ju en date med äldsta dottern och mormors älsklingar hos mamma.

Det var så mysigt och roligt att få träffa både min fina dotter och småtrollen....Tovali är en kopia av mig när jag var barn....lika mycket myror i baken och älskar att skriva berättelser och är kreativ och fantasifull...hon tar av sig strumporna så fort hon kommer åt...precis som jag gör så fort jag kommer innanför dörren...lika spinkig som jag var så inga kläder passar...är byxorna lagom i längd så är dom alldeles för stora i midjan och passar dom i midjan så sitter dom på halva benen :) Det känns bra i magen att jag vet att jag har tre av barnen iaf...dom två yngsta tjejerna får väl ta den tid på sig som dom behöver för att förstå att dom bara gör alla väldigt illa med att vara så trångsynta....jag finns här alltid för dom oavsett.

Hyresvärden var här idag med fyra investerare...vad fan det nu betyder...ska dom gå in och investera i Laxbrogårdens förvaltnings AB...herregud dom må väl veta vad dom ger sig in i...men M är en äkta psykopat så han kan nog övertyga dom. Det här har varit på gång länge då hyresvärden inte har betalat fortum så dom har satt upp lappar på ytterdörrarna att elen skulle stängas av i allmänna utrymmen, men då har han på nåt sätt fått in pengar till dom...vaktmästaren har inte fått betalt för det han gjort och när det krisat så har pengar satts in till han så han ska hjälpa dom. Trappstädning har bara utförts då vi hotat med hgf och då har det varit olika personer som kommit och städat...usch vilken jävla människohandlare det är som bara vill ha ut så mycket som möjligt av migrationsverket.

Den där klumpen i magen den vill inte försvinna....det känns ibland som att allt kommer på en gång, som att börjar det bli för jävligt så finns det inget slut....det ena avlöser det andra och jag blir bara mer och mer förvirrad....

Jag mötte en kvinna idag som berättade att hon träffat sin ungdomskärlek som hon var tillsammans

med när hon var 14 år...hon har varit sambo med en man som gick bort för ca ett halvår sedan och nu kände hon att folk pratar...men vafan...är man vuxen så gör man som man vill och låt folk prata, det betyder bara att dom har ett så jävla tråkigt liv själva så dom måste lägga sig i andras...jag är glad för hennes skull och att hon får vara lycklig och få kärlek igen...varför ska man missunna andra att vara lyckliga? 

Jag kan känna det hon känner för jag vet att det finns dom som bara är nyfikna och läser det man skriver för att springa vidare med det...men jag bryr mig inte för jag skriver inte för att att andra ska må bra...jag skriver för att få ur mig det som gör ont och det som ger kärlek lycka och glädje...för min egen skull.....

 

Det där med att vara vaken efter att ha jobbat var kanske inte det mest eftertänksamma jag gjort...somnade vid 22 och vaknade igen 01:30....gick upp och kollade lite på tv för att jag inte bara skulle ligga och sno i sängen...somnade om vid 3 och sov som en klubbad säl till 12:30 då jag vaknade av ett sms...huvva jag hade nog kunnat sova ett dygn så jäkla trött som jag var när jag släpade mig upp och in i duschen. Åkte ner till min fina mamma eftersom jag inte varit där sen förra veckan...vi pratade om när hon fick sin hjärtinfarkt och om hur två läkare på IVA sa att hon inte skulle klara sig utan att vi skulle vara beredda på att säga farväl då hennes hjärta blivit så trasigt....jag sa ju då till läkaren att han inte skulle räkna ut min envisa mamma, och så blev det..4 bonusår med mamma och jag är tacksam för varje dag....ett annat minne som dyker upp då och då när han den finaste länkar på fb...ett minne som jag förtränger och inte vill ta fram men det går inte när han hela tiden länkar till det som jag vill gömma djupt inom mig...men jag kan känna med dom som drabbas och förstå den inre smärta som dom känner...glömmer aldrig den känsla av panik jag kände, hur jag inte vågade röra mig av rädsla för att det skulle bli ännu värre...hur det nu skulle kunna bli det...hur jag låste in mig på toaletten efteråt och lyssnade till att han försvann ut ur lägenheten innan jag vågade gå ut igen...hur han kom tillbaka dagen efter och ringde på dörren och jag darrade av rädsla att han skulle ta sig in, trots att jag visste att dörren var låst...hur han stod där och ropade i brevinkastet att jag skulle förlåta han....men kan man någonsin  förlåta  en sån handling...blir man riktigt hel igen...jag tror inte det och få människor kommer en så nära att man känner sig trygg....nu var det väldigt länge sen och det var inte i ett förhållande så det inte blir några missförstånd...jag var 20 år och hade nyss flyttat till en annan stad och var dum och naiv nog att lita på fel person.

Något postivt...det där sms:et som jag vaknade av var från äldsta dottern och hon frågade om jag skulle följa med till mormor i morgon...såklart jag gör det...älskade unge om du bara visste vad glad du gjorde mig...

En bra natt även om den var stundtals lite stressig...oförutsedda saker som händer, men det hör ju till...det är väl det som gör det här jobbet så roligt. Värre var det på morgonen när jag tvingades konfrontera den mest korkade person jag vet...ett riktigt stolpskott, men jag hade bestämt mig för att vara helt lugn och i lugn och sansad ton tala om vad jag tyckte om personens beteende utan att göra nåt personangrepp....men sen kom reaktionen när jag kom innanför mina dörrar...då kom dom där tårarna av ilska som jag hade trängt bort och jag kände att det skulle dröja några timmar innan jag skulle kunna sova så jag brydde mig aldrig om det utan tog tag i städningen och kaoset jag hade skapat här hemma....så nu är det gjort och jag har snart varit vaken i 29 timmar....ett glas vin att varva ner med känns som det behövs....blir lätt att man blir övertrött och då blir det svårt att komma till ro....men jag ska inte klaga det finns dom som har det värre....som inte fått till att sova på hela natten och sen jobbar 6-22....det känns inte som att det är så där helt ok....inte när man jobbar med maskiner, men man kan ju hoppas att han sover gott när han kommer hem även om risken för att vara övertrött är stor....men det kan ju botas med en öl så sover han nog gott :)

Erik har hjälpt mig att beställa delar till bileländet så jag hoppas dom kommer den här veckan när jag är ledig.

Nu får det bli det där vinglaset och sängen...21 ska jag vara i säng har jag bestämt, annars kommer jag att sova för länge i morgon.

Är det nåt jag är bra på så är det att sova..iaf på dagtid. Sov som en klubbad säl i mitt iskalla sovrum från 8 till16...så i natt borde jag inte vara så trött som jag varit dom här två nätterna. Nu är det bara en natt kvar innan långledigheten och vad jag vet så har jag inte ett enda måste...helt underbart. Ja förutom besöken hos mamma och hjälpa henne då förstås men det tar jag ju när jag själv vill...ska ta med tvätt igen eftersom jag inte förmår mig att gå ner i tvättstugan här...så jäkla jobbigt, men jag känner paniken komma bara jag tänker tanken på att gå ner där.

Ska ta tag i träningen igen som blivit eftersatt när jag har mått skit så länge....eftersom tårarna bara kommer när jag minst anar det så vill jag inte vara bland folk...hos mamma går det bra...hon ser ju inget....

Undrar varför jag drömmer så konstiga drömmar hela tiden...ofta är den finaste med i drömmarna och idag bodde han i en affärslokal mitt i byn och skulle ha fest där mina kollegor var med...så sjuka drömmar...undrar vad dom betyder.

Ibland undrar jag om jag ändå inte ska flytta till Frostviken snart...ska jag vänta på allt som ber mig vänta så kanske det är försent...livet är kort och går fort så det kan inte slösas bort på det här viset....jag kan inte gömma mig i all evighet och sen ångra allt jag inte gjorde....sitta instängd i en lägenhet för att jag inte vill komma hem försent....öppna ytterdörren försiktigt och smyga in, inte veta vad som döljer sig bakom den dörren när jag öppnar den....alltid komma ihåg att låsa om sig för att nån rycker i handtaget...nej här har jag inget liv längre...jag bara existerar.

 

 

Ibland tror jag att jag kan sova hur mycket som helst...vaknade åtta i morse men gick och la mig igen senare och sov till tre...inte för att jag ville utan för att jag måste om jag ska orka jobba i natt...nu väntar tre nätter med halka och nya utmaningar. Ser fram mot niodagarsledigheten med blandade känslor....jobbigt att gå hemma med alla dumma tankar som dyker upp hela tiden. Pratade med den finaste på messenger igår igen...att en enda människa kan göra en så glad och på bra humör...men jag måste vara rädd om han, inte låta min frustration gå ut över han...jag ska skärpa mig där, han som jag vill allt gott och som betyder så mycket...han vill jag bara ge kärlek.

Det är så jäkla rörigt i mitt liv just nu så jag vet inte i vilken ände jag ska börja...helst skulle jag bara vilja dra härifrån och sätta mig i en stuga i skogen och ta bort alla sociala medier...låta hjärnan slippa alla intryck hela tiden och anpassa sig efter hur alla vill att man ska vara...som en jävla kamelont...tänka att bara få vara...känna lugnet och ladda batterierna..jag vet vart jag skulle kunna göra det men jag är som handlingförlamad just nu...existerar men lever inte.

Träffade den finaste idag när jag var till ica...bara att se han gör mig glad...om han bara visste vad han har gjort bara genom att finnas där...att ha peppat och stöttat som ingen annan gjort...inte konstigt att han har en stor plats i mitt hjärta...eller förresten det har han ju stulit ;)

Efter en natt full av konstiga drömmar vaknade jag reda kl åtta...var länge sen jag vaknade så tidigt av mig själv, men jag gick ju och la mig före tolv och somnade på en gång så det är kanske inte så konstigt. Duschade och åkte ner till mamma och följde med henne till fotvården...men sen fick jag stanna och värma mat till henne, diska och klä henne för promenaden med röda korset som dom har på torsdagar...hon ville ha lite nya talböcker så då blev det ett besök där oxå innan jag äntligen fick åka hem....jag klarar snart inte att vara där det finns en massa människor...hur fan kunde det bli så här....så här har jag inte känt mig sen tiden med C...lika ont i magen och skakar i händerna....jag trodde ju att när barnen vuxit upp så skulle det vara lugnt och jag kunde få vara bara jag...men så blev det inte..inte så länge iaf...om det ska vara så här så hoppas jag att jag får slippa...jag vill inte vara med längre...orkar inte sätta på mig den där masken hela tiden och sen ligga i soffan och gråta när jag är själv. Men vem bestämmer över sånt...såklart jag kan göra det själv om jag vill men det känns inte rättvist för någon...pratade med den finaste på messenger igår.och det känns som att han får ta smällarna av min frustration....att det är han jag avreagerar mig på....men det sägs ju att det är den man litar mest på och känner sig trygg med som får ta smällarna när man mår dåligt....det kan nog stämma...jag har nog aldrig litat på nån (efter åren med C) som jag gör med han....han har sånt tålamod med mig fast jag är jobbig.....älskade fina finaste utan dig klarar jag mig inte...du är den jag litar på, den finaste vän man kan ha <3 kollar på hockey nu...Leksand- Brynäs och jag blir så vilsen...såklart jag vill att Leksand ska vinna...dom har ju funnits i mitt hjärta sen tonåren...men samtidigt unnar jag den finaste att Brynäs vinner....ännu ett dilemma för nån som är emotionell och vill att det ska vara bra för alla....

Vissa dagar är bara jävliga just nu...andra överjävliga, och en sån dag är det idag.  Ägaren till huset jag bor i och laxbrogården har gått i konkurs...vad betyder det för mig som hyresgäst...att det ska säljas på auktion har jag förstått men sen då...får vi bo kvar eller måste vi flytta...vart i så fall för här finns inga lägenheter....som om jag inte har nog just nu ändå...

Tobias kom hit idag och hade Erik med sig för att åka till lina och försöka prata med henne...men det verkar inte gå så bra...Erik kom hit för en stund sen och Tobbe är kvar hos Lina som inte viker en tum från sina principer....jag blir mest ledsen när hon är så inskränkt och inte kan se myntets båda sidor...vad ger henne rätten att bestämma över Eriks liv...de som kommer att förlora på det här är Charlie och Lovisa i första hand men även de andra barnen...jag mår oxå dåligt över att inte få träffa mitt lilla lyckopiller....den lilla ungen som gjorde mitt liv så mycket lättare att leva...nu känns det som det kvittar igen...visst jag älskar alla mina barnbarn men det där hugget i ryggen och kniven som vreds om känns övermäktigt....kan jag någonsin bli hel igen....sen det där hålet i mitt hjärta....den där som jag försöker glömma men det är svårt...som jag förnekade....han som har den största platsen i mitt hjärta, men som jag ändå måste glömma...hur ska det gå till...jag försöker och jag har provat att inte gå ut så jag ser han...men igår när jag åkte till jobbet så mötte jag han i bilen och hjärtat slog dubbla slag och det var som ett slag i magen...jävla skitliv jag lever...allt är åt helvete just nu ...men jag sätter på mig masken och låtsas som att allt är som det ska....

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att jobba i hemvården betyder att man gör så mycket...det är inte bara att byta blöjor eller ta någon på toaletten på natten...vi byter läckande stomier, spolar peg och tar bort sondmaten, tar blodsocker,ger lugnade både i tablettform och injektioner,byter kateter, har tillsynsbesök och ska bedöma om någon behöver ytterligare vård då ssk ska tillkallas eller om det är akut ringa ambulans,lyfta upp vårdtagare som ramlat, sitta hos någon som är orolig och hålla handen en stund...hålla extra koll på dementa som är oroliga så dom inte går ut och förvirrar sig bort....ja det är mycket mer än så men priset tog väl ändå igår när vi skulle gå på och det satt en lapp i våran väska att en svårt demenssjuk kvinna kommit hem och vi skulle dit och ta henne på toa och byta blöjan....men det fanns varken vägbeskrivning eller nyckel dit...så vi skulle alltså åka dit vid tretiden och ringa på dörren och väcka mannen...hur sjukt är inte det...hur obehagligt skulle inte det vara för dom båda...det är som att dom tror att vi kan fixa allt på natten, och det gör vi för det mesta men det här kändes inte ok så vi lät bli att åka dit och skrev en avvikelserapport på det istället...kan ju bara hoppas på att det har löst sig bättre när jag kommer till jobbet i kväll.

Jag blir galen på att jag drömmer så mycket hela tiden...det är så jobbigt och det känns som att jag aldrig sover ordentligt...tänker så mycket...det skulle jag oxå sluta med....saknar någon så det gör ont

Jag vet inte varför men jag drömmer så mycket nu...så konstiga drömmar och allt är en enda röra...kanske det beror på att mitt liv är så rörigt just nu. Det känns på nåt sätt som att jag inte lever...bara existerar i väntan på något...något som inte ens vet själv vad det är. 

Jag vill verkligen bort härifrån men jag sitter fast....jag har lovat mamma att jag inte ska flytta så länge som hon finns och behöver mig...jag trodde att när barnen vuxit upp så skulle jag vara fri att göra vad jag vill...så blev det inte..men man överger inte sina föräldrar, det skulle jag ändå inte kunna leva med.

Nu börjar skitveckan på jobbet, 50 timmar...bara ledig onsdag och torsdag, men sen kommer nio dagars ledighet och då känns det som värt det iaf.

Jäkla skitväder oxå men hoppas det slutar snöa...så jäkla jobbigt att köra på natten när snön vräker ner och det är långa avstånd att åka...hoppas natten går fort för jag känner att det blivit för lite sömn idag, jag var ju tvungen att åka ner och tvätta hos mamma eftersom jag inte vill gå ner i källaren själv och det känns som att jag inte vill be nån om hjälp heller....är nog bäst så...jag måste tänka över vad jag känner för just nu så vet jag inte...trodde jag visste det och att det var lätt...men ju längre tiden går så känner jag att jag kanske lurar mig själv...att det andra såg var det jag egentligen kände,men jag ville helt enkelt inte inse det....åh fy fan vad jobbigt och svårt allt är...

må det ta slut nån gång med allt som bara händer runt omkring mig och jag känner att jag kan inte göra någonting...inte just nu iaf...klumpen i magen kommer att finnas ett tag till...

Det blev allt lite sovmorgon idag, kanske mest för att lilleman har får vattkoppor och är inte helt hundra. Min lilla prinsessa Alicia är mellanbarn och när hon är hos sin mormor så har hon fosterbarn, tvillingflickor som är nästan jämngamla med henne och därför inte kan ge henne den tid en mormor/farmor kan ge så hon söker uppmärksamhet och det får hon av farmor.Hon är så härlig och har helt underbara kommentarer...vi har skrivit och sysslat med bokstäver så hon kan snart hela alfabetet...en supersmart liten tjej som fyller sex år i december...stenbock som farmor :) hon har varit vid min sida nästan hela helgen och har hjälpt mig när jag lagat mat...vi har spelat spel och tittat på film och bara haft det mysigt <3 hon är så go och snäll och jag känner igen mig så mycket i henne från jag var barn.

Tobbe satt på mina vinterdäck när dom kom hem från sin minisemester och det var tur det, för bitvis så snöade det rejält och halt var det på vägarna. Är så glad för mina båda söner som alltid finns för mig, precis som jag finns för dom...en villkorslös kärlek.

Är även glad för min fina svärdotter som är en av dom klokaste människor jag vet...Tobias har haft tur som träffat en så klok och jordnära tjej som Linda...jag älskar henne lika mycket som mina barn....hon är alltid lika lugn och sansad och kan hålla ner Tobbes heta humör....han är tyvärr alltför lik sin mamma :D..nejdå jag kan oxå hålla tillbaka mitt heta temperament när det behövs....men ibland funkar det inte....ibland är det en tillgång och ibland är det inte bra alls...

Likaså min impulskänsla och min spontanitet...ibland bra och ibland inte alls bra...huvva vad många gånger jag fått backa på den...

Nu har jag duschat och tagit på mig min älsklingspyjamas...den där sunkiga stora och urtvättade...men som bara är så jäkla skön...det spelar väl ingen roll när det ändå är ingen som ser mig...och var det nån som gjorde det så borde h*n inte se den utan mig....

Nu är det så länge sen jag såg han...den finaste...den som alltid finns i mitt hjärta...kanske en medveten handling så det inte ska göra så ont....

 

Sov väldigt oroligt i natt och drömde så konstigt...drömde om den finaste igen...och så var det så där konstigt att han var nära men ändå inte och det var så snurrigt...kanske speglar det mitt snurriga liv just nu.

Vaknade av att en liten man snurrade runt i sängen som en propeller och tyckte att vi skulle gå upp och äta frukost så då var det bara att göra så...efter frukosten spelade vi lite spel och sen klädde vi på oss och gick till lekparken...men fy tusan vad det blåste kallt. Det blev inte så lång stund ute men alla var lika röda om kinderna och stelfrusna så då fixade vi lite varm choklad och varma mackor.

Fick eld i kaminen till slut med hjälp av lite rödsprit...kändes inte som det säkraste sättet men det var det nödvändigaste sättet när det inte funkade...Köttbullar och makaroner hade barnen beställt idag till middag så det blev det. Nu sitter tjejerna på undervåningen och tittar på film och Benji i sovrummet och tittar på en annan film...jag håller mig i köket med datorn för nu kommer dom där tårarna igen...jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag har den där klumpen i magen eller det vet jag nog, men det är så många orsaker till det.

Kanske det känns lite extra idag när jag inte kan åka till kyrkogården och tända ljus för Roger,pappa morfar och mormor...jag försöker intala mig att det funkar med att tända ett ljus på köksbordet oxå och tänka på dom...

Tänk om man kunde byta bort en enda dag av sitt liv mot att få träffa dom igen...att få säga hur mycket man älskar dom ....hoppas dom vet det i sin himmel...och därför vill jag hela tiden tala om för dom jag älskar hur mycket jag älskar dom så jag aldrig behöver fundera på om dom förstår det....men det är inte alltid så enkelt.

I morgon ska jag åka hem igen och det är inget jag längtar till...

Blev en rivstart då jag sov en timme längre än jag tänkt...har inget minne av att jag stängt av larmet...in i duschen och på med kläder, packa det som skulle med till Vingåker...ner till garaget där Erik väntade och hjälpte mig att lasta in vinterdäcken som Tobbe ska sätta på på söndag innan jag åker hem.

Långa köer och fartkameror gjorde att jag kände mig stressad då jag visste att Linda behövde komma iväg till Linköping vid fyratiden, men det gick bra....kvart över fyra var jag framme.

Alicia och jag hjälptes åt att göra tacos...Wilma kollade på film och Benji hittade på hyss....

När vi fått på pyjamasar så plockade vi fram chips och dip för lite fredagsmys...den goda dinosarien hette filmen vi tittade på...usch vad barnfilmer är råa ändå...men samtidigt så kärleksfulla...visar att både kärlek och vänskap är det finaste som finns...som Wilma sa: man blir gråtfärdig...och ja det stämmer för där satt farmor och gömde tårarna bakom kudden....jag älskar barnfilmer för dom har nästan alltid ett lyckligt slut.Jag blir nog aldrig vuxen....men det gör detsamma nu....

Trött är jag och ska nog följa barnens exempel och krypa ner i sängen...Benji ville ligga bredvid farmor och det får han...så mysigt att ha någon bredvid sig...lyssna på en annans andetag....känner mig hel och lycklig då.....

 

Fy farao vad jag fryser hela tiden...vaknade flera gånger idag av att jag frös och täcket hade ramlat av mig...men min finaste kudde kramade jag iaf och den gav mig lite värme :) Erik skulle ha kommit hit med mina vinterdäck idag men han skulle ha Lovi en natt till så det får vänta till i morgon...kommer att bli superstressigt när jag vaknar men det får bli som det blir, jag måste ändå ta det lugnt när jag fortfarande har sommardäcken på och det är ju en bit att åka....ska bli så skönt att komma härifrån några dagar...men jag kommer att sakna någon...men det gör jag ju oavsett....får trösta mig med att jag får krama och pussa på mannen i mitt liv hela helgen ;)

Hjälpte en vän att få hem ett bord och en tv-bänk idag...såklart ville inte bakluckan öppna sig idag heller men vi körde två vändor och lyckades krångla in det i baksätet på bilen allting går bara man vill tilllräckligt mycket.

Sån jäkla tur att jag gjorde broccoligratängen igår för nu känner jag att hade jag inte den så hade det inte blivit nåt...gäller att vara lite förutseende...ska steka en bit lax till den.

Ska snart åka till Storå för en natt till...inte så kul att jobba just nu med halka och kyla, framåt morgontimmarna fryser man nästan ihjäl eftersom energinivån är så låg då...men det ska väl gå den här vintern oxå när det har gått bra alla andra vintrar :)

Känner mig helt hjärtlös just nu...men det kanske beror på det där stulna hjärtat...kanske jag en dag kan få det tillbaka...inte nu det känner jag men om ett tag...iaf en del av det för en del kommer för alltid att stanna där....

 

 

 

Försökte sova så länge som möjligt, men såklart vaknade jag av att jag var så pinknödig så det fanns ingen återvändo...och sen var jag klarvaken såklart. Det var ju lika bra att hoppa in i duschen och försöka plocka undan lite här innan det var dags att dra mot Lindesberg och bilbesiktningen...men huvva vilken jävla surk*k till gubbe den ena var...jag fick inte upp bakluckan för låset sitter så jäkla dumt så det kommer in skit där och då går inte nyckeln runt...och naturligtvis hände det idag....jag klättrade in ibaksätet och försökte nå varningstriangeln den vägen...men inte fan gick det...då blev det alltså en tvåa på det! När han såg att ett av extraljusen satt för låset till motorhuven trodde jag han skulle få ett spel...istället för att som killen förra gången, bara ta fram en skruvmejsel och lyfta bort armen till extraljuset så böjde fanskapet den med våld uppåt...skitgubbe!...en del tvåor blev det så nu ska jag försöka övertala nån av sönerna att hjälpa mig med en del...eller så åker jag raka vägen till skroten med skiten....nu börjar det bli lite för mycket....vet fan inte i vilken ände jag ska börja.

Men idag har jag iaf ätit....första gången på några dagar..jag har gjort både broccoligratäng och kesoplättar...några bröd blev det oxå i farten....jag måste ta tag i det här med att må bra igen...med bra nyttig mat och träning....det har varit skit med allt men inget blir ju bättre av att jag får ont och mår fysiskt dåligt oxå.

Dags att ta på sig den professionella masken och åka till Storå...måtte natten gå fort för jag är redan trött....

När jag vaknade i morse hade jag en magkänsla av att det skulle vara snö när jag drog isär gardinerna...och ja min magkänsla brukar aldrig svika mig...visst var det så....försökte intala mig själv att det är ganska mysigt ändå ocgh att det blir ljusare osv osv....jävla lögner det oxå...för att försöka lura mig själv...inte fan tycker jag det är mysigt med snö...pulsa i snö och halka runt på oplogade vägar i natten....men eftersom jag är bra på det där med att låtsas och försöka lura mig själv så trodde jag väl att det skulle lyckas idag oxå....

Börjar min jobbperiod i morgon igen...två veckor med sju nätter...låter inte så mycket men det är 70 timmar på två veckor....lika bra det för det här liknar då fan...att gå här och bara fundera...eller på sin höjd åka ner till mamma.

Hoppas det känns bättre i helgen när jag åker härifrån...för värre kan det nog inte bli iaf.

Jag måste komma till en punkt snart där det tar slut...på ett eller annat sätt..det närmar sig ju den tiden på året som jag brukar må dåligt, den tiden då jag tvingades att göra nåt jag inte ville och blev så sjuk av...men det har blivit lättare med åren då jag vet att det går över...men det som gör mig orolig just nu att jag känner precis den känslan nu....den där känslan av att någon jag älskar gör så att jag mår dåligt....

Helgen kommer att bli fin....den ser jag fram emot. Det enda som oroar mig att den här jäkla snön inte försvinner och att det blir halt på vägarna och jag har en ganska lång väg att åka....men det löser sig, jag får ta det lugnt och komma ihåg att jag åker till kärleken.....